1I landet Us bodde en man som hette Job. Han var en god man som fruktade Gud och höll sig borta från allt ont.2Job hade en stor familj med sju söner och tre döttrar och var oerhört rik.3Han ägde 7.000 får, 3.000 kameler, 500 par oxar och 500 åsninnor, och han hade en mängd tjänare. Ja, han var den rikaste boskapsägaren i hela området.4Jobs söner brukade turas om att bjuda sina systrar och bröder till fester i sina hem, där de åt och drack tillsammans.5När en fest, som kunde vara flera dagar, var över samlade Job sina barn och renade dem. Tidigt på morgonen bar han fram ett brännoffer för var och en av dem. Job tänkte: "Kanske mina barn har syndat och vänt sig bort från Gud i sina hjärtan." Så gjorde Job varje gång.6En dag när änglarna kom fram inför Herren, var Satan, Åklagaren, tillsammans med dem.7"Varifrån kommer du?" frågade Herren vänd till Satan. "Från en färd runt hela jorden", svarade Satan.
Satan gör Job fattig
8"Har du lagt märke till min tjänare Job?" frågade Herren. "Det finns ingen annan som han på hela jorden, en god och ärlig man som fruktar Gud och inte vill ha något med det onda att göra."9"Varför skulle han inte vara gudfruktig, när du lönar honom som du gör?" sa Satan hånfullt.10"Du har alltid skyddat både honom, hans hus och tillhörigheter från all skada. Du har välsignat allt han gör och förökat hans boskap! Se bara hur rik han är! Det är inte underligt att han tillber dig!11Men ta ifrån honom hans rikedomar, så ska du få se att han kommer att förbanna dig rakt i ansiktet!"12-13Herren svarade Satan: "Du får göra vad du vill med hans rikedomar, men Job själv får du inte komma vid."Satan lämnade Herren, och mycket riktigt, inte långt därefter, när Jobs söner och döttrar festade i den äldste broderns hus, hände det.14-15En budbärare kom rusande till Jobs hus med nyheten: "Man plöjde med dina oxar och åsnorna betade i närheten, när sabeerna gick till anfall, drog i väg med djuren och dödade allt ditt tjänstefolk utom mig. Ja, jag är den ende som kom undan."16Medan denne budbärare fortfarande talade, kom en annan med fler dåliga nyheter: "Blixten slog ner och brände upp alla dina får och herdarna som vallade dem. Det är bara jag som har kommit undan."17Innan mannen hade slutat tala kom ytterligare en budbärare inrusande och upplyste Job: "Kaldeerna delade upp sig i tre grupper och rövade bort dina kameler. De har även dödat dina tjänare. Jag är den ende som har kommit undan."18Medan denne fortfarande talade kom ytterligare en annan och sa: "Dina söner och döttrar hade fest i din äldste sons hem,19när plötsligt en väldig storm kom svepande från öknen och tog tag i huset, så att taket störtade in och dödade allesammans. Bara jag klarade mig."20Då reste sig Job och rev sönder sin mantel i sorg och förtvivlan. Han rakade av allt hår på huvudet, föll ner på marken inför Gud och sa:21"Jag kom naken ur min mors liv, och jag kan ingenting ta med mig när jag dör. Herren gav mig allt jag hade. Nu har han tagit tillbaka det. Välsignat vare Herrens namn."22Trots allt som hade hänt syndade inte Job och smädade inte Herren.
1Es war ein Mann im Lande Uz, der hieß Hiob. Der war fromm und rechtschaffen, gottesfürchtig und mied das Böse. (Jer 25:20; Klag 4:21; Hes 14:14; Hes 14:20; Jak 5:11)2Und er zeugte sieben Söhne und drei Töchter,3und er besaß siebentausend Schafe, dreitausend Kamele, fünfhundert Joch Rinder und fünfhundert Eselinnen und sehr viel Gesinde, und er war reicher als alle, die im Osten wohnten.4Und seine Söhne gingen hin und machten ein Gastmahl, ein jeder in seinem Hause an seinem Tag, und sie sandten hin und luden ihre drei Schwestern ein, mit ihnen zu essen und zu trinken.5Und wenn die Tage des Mahles um waren, sandte Hiob hin und heiligte sie und machte sich früh am Morgen auf und opferte Brandopfer nach ihrer aller Zahl; denn Hiob dachte: Meine Söhne könnten gesündigt und Gott abgesagt haben in ihrem Herzen. So tat Hiob allezeit.6Es begab sich aber eines Tages, da die Gottessöhne kamen und vor den HERRN traten, kam auch der Satan mit ihnen.[1] (1 Mos 6:2; 1 Krön 21:1; Job 2:1)7Der HERR aber sprach zu dem Satan: Wo kommst du her? Der Satan antwortete dem HERRN und sprach: Ich habe die Erde hin und her durchzogen.8Der HERR sprach zum Satan: Hast du achtgehabt auf meinen Knecht Hiob? Denn es ist seinesgleichen nicht auf Erden, fromm und rechtschaffen, gottesfürchtig und meidet das Böse.9Der Satan antwortete dem HERRN und sprach: Meinst du, dass Hiob Gott umsonst fürchtet? (Ps 73:13)10Hast du doch ihn, sein Haus und alles, was er hat, ringsumher bewahrt. Du hast das Werk seiner Hände gesegnet, und sein Besitz hat sich ausgebreitet im Lande.11Aber strecke deine Hand aus und taste alles an, was er hat: Was gilt’s, er wird dir ins Angesicht fluchen!12Der HERR sprach zum Satan: Siehe, alles, was er hat, sei in deiner Hand; nur an ihn selbst lege deine Hand nicht. Da ging der Satan hinaus von dem HERRN. (5 Mos 8:2)13Eines Tages aber, da seine Söhne und Töchter aßen und Wein tranken im Hause ihres Bruders, des Erstgeborenen,14kam ein Bote zu Hiob und sprach: Die Rinder pflügten und die Eselinnen gingen neben ihnen auf der Weide,15da fielen die aus Saba ein und nahmen sie weg und erschlugen die Knechte mit der Schärfe des Schwerts, und ich allein bin entronnen, dass ich dir’s ansagte.16Als der noch redete, kam ein anderer und sprach: Feuer Gottes fiel vom Himmel und verbrannte Schafe und Knechte und verzehrte sie, und ich allein bin entronnen, dass ich dir’s ansagte. (Ps 78:48)17Als der noch redete, kam einer und sprach: Die Chaldäer machten drei Abteilungen und fielen über die Kamele her und nahmen sie weg und erschlugen die Knechte mit der Schärfe des Schwerts, und ich allein bin entronnen, dass ich dir’s ansagte. (Jer 51:24)18Als der noch redete, kam einer und sprach: Deine Söhne und Töchter aßen und tranken im Hause ihres Bruders, des Erstgeborenen,19und siehe, da kam ein großer Wind von der Wüste her und stieß an die vier Ecken des Hauses; da fiel es auf die jungen Leute, dass sie starben, und ich allein bin entronnen, dass ich dir’s ansagte.20Da stand Hiob auf und zerriss sein Kleid und schor sein Haupt und fiel auf die Erde und neigte sich tief21und sprach: Ich bin nackt von meiner Mutter Leibe gekommen, nackt werde ich wieder dahinfahren. Der HERR hat’s gegeben, der HERR hat’s genommen; der Name des HERRN sei gelobt! – (Pred 5:14; 1 Tim 6:7; Jak 5:11)22In diesem allen sündigte Hiob nicht und tat nichts Törichtes wider Gott.