1Lyssna till mig, alla ni avlägsna länder! Herren kallade mig innan jag var född. Redan när jag var i moderlivet kallade han mig vid mitt namn.2Gud ska göra mina domsord skarpa som svärd. Han har gömt mig i skuggan av sin hand. Jag är som en vass pil i hans koger.3"Du är min tjänare", sa han till mig, "en Guds furste med makt, och du ska förhärliga mig."4"Men mitt arbete för dem tycks vara alldeles förgäves", svarade jag. "Jag har slösat mina krafter på dem utan något gensvar. Men jag överlämnar allt åt Gud, och min lön finns hos honom."5Och nu, säger Herren, han som gjorde mig till sin tjänare redan innan jag var född, som gav mig uppdraget att ge honom hans folk Israel tillbaka och som har gett mig förtroende och kraft att utföra detta uppdrag:6"Du ska göra mer än bara upprätta Israel åt mig. Jag ska göra dig till ett ljus för alla världens nationer så att du kan förmedla min frälsning också till dem."7Herren, befriaren och den Helige i Israel, säger till den som är övergiven och föraktad av människor och till den som jordens regenter trampar under sina fötter: "Kungar ska resa sig när du går förbi, och furstar ska buga sig inför dig därför att Herren har utvalt dig. Han, den trofaste Herren, den Helige i Israel, utväljer dig."
Herren ska trösta sitt folk
8-9Herren säger: "Du har gjort din begäran i rätt ögonblick. Jag ska bevara dig från ond, bråd död och genom dig ingå ett förbund med alla folk. Jag ska ge dig ett tecken och ett löfte, som visar att jag ska återupprätta Israels land och återlämna det åt dess eget folk igen. Genom dig säger jag till mörkrets fångar: 'Kom ut! Jag ger er frihet!' De ska vara mina får och beta på grönskande ängar och gräsklädda höjder.10De ska aldrig vara hungriga eller törstiga. Den heta solen och den brännande ökenvinden ska aldrig mer nå dem. Herren ska i sin stora nåd leda dem utmed svalkande vattendrag.11Jag ska göra bergen till jämn mark framför dem, och vägarna ska gå fram högt ovanför dalarna.12Mitt folk ska vända tillbaka långt bortifrån, från norr och väster och söder."13Sjung av glädje, ni himlar, och ropa högt, du jord! Stäm upp en sång, ni berg, för Herren har tröstat sitt folk och ska ha medlidande med det.14Ändå säger de: "Herren övergav oss, han har glömt bort oss."15"Men det är inte så! Kan en mor glömma bort sitt lilla barn och låta bli att älska sin egen son? Även om något sådant skulle kunna ske, ska jag i alla fall inte glömma er.16Jag har skrivit ditt namn i min hand, och framför mina ögon har jag alltid en bild av Jerusalems murar.17Snart kommer de som ska bygga upp staden, och de ska jaga bort dem som ödelagt den.18Se er omkring bara! Alla ska komma tillbaka hem. De ska vara som juveler i en bruds utsmyckning.19Till och med de mest avfolkade delarna av ert övergivna land ska bli befolkade, och de fiender som hade er som slavar ska vara långt borta.20Generationer som fötts i landsflykt ska komma tillbaka och säga: 'Vi behöver mer utrymme! Det är fullt överallt!'21Då ska du tänka: 'Vem är det som gett mig allt det här? De flesta av mina barn dödades, och de övriga fördes bort i fångenskap och lämnade mig här ensam. Vem är det som fött och fostrat dem åt mig?' "22Herren Gud säger: "Jag ska ge ett tecken åt hedningarna, och de ska bära dina söner i sina armar och föra dem tillbaka till dig. Dina döttrar ska de bära på sina axlar.23Kungar och drottningar ska tjäna dig. De ska ge dig vad du behöver. De ska buga sig till jorden för dig och slicka dammet från dina fötter. Då ska du förstå att jag är Herren. De som tror på mig ska aldrig komma på skam."24Vem kan rycka bytet ur en mäktig mans hand? Vem kan ge en tyrann order om att släppa sina fångar?25Men Herren säger: "Till och med fångarna hos de mäktigaste härskarna ska bli fria, för jag ska kämpa mot dem som strider mot dig, och jag ska rädda dina barn.26Jag ska mätta dina fiender med deras eget kött, och de ska bli druckna av sitt eget blod. Hela världen ska förstå att jag, Herren, är din frälsare och befriare, den Mäktige i Israel."
1Hört mir zu, ihr Inseln, und ihr Völker in der Ferne, merkt auf! Der HERR hat mich berufen von Mutterleibe an; er hat meines Namens gedacht, als ich noch im Schoß der Mutter war. (Jes 42:1; Jes 50:4; Jes 52:13)2Er hat meinen Mund wie ein scharfes Schwert gemacht, mit dem Schatten seiner Hand hat er mich bedeckt. Er hat mich zum spitzen Pfeil gemacht und mich in seinem Köcher verwahrt. (Jes 51:16; Heb 4:12; Upp 1:16)3Und er sprach zu mir: Du bist mein Knecht, Israel, durch den ich mich verherrlichen will.4Ich aber dachte, ich arbeitete vergeblich und verzehrte meine Kraft umsonst und unnütz. Doch mein Recht ist bei dem HERRN und mein Lohn bei meinem Gott. (1 Kor 15:58)5Und nun spricht der HERR, der mich von Mutterleib an zu seinem Knecht bereitet hat, dass ich Jakob zu ihm zurückbringen soll und Israel zu ihm gesammelt werde – und ich bin vor dem HERRN wert geachtet und mein Gott ist meine Stärke –,6er spricht: Es ist zu wenig, dass du mein Knecht bist, die Stämme Jakobs aufzurichten und die Zerstreuten Israels wiederzubringen, sondern ich habe dich auch zum Licht der Völker gemacht, dass mein Heil reiche bis an die Enden der Erde.[1] (Jes 42:6; Jes 60:3; Luk 2:32; Apg 13:47)
Die Wiederherstellung Israels
7So spricht der HERR, der Erlöser Israels, sein Heiliger, zu dem, der verachtet ist von den Menschen und verabscheut vom Volk, zu dem Knecht der Tyrannen: Könige sollen sehen und aufstehen, und Fürsten sollen niederfallen um des HERRN willen, der treu ist, um des Heiligen Israels willen, der dich erwählt hat.8So spricht der HERR: Ich habe dich erhört zur Zeit der Gnade und habe dir am Tage des Heils geholfen und habe dich bereitet und zum Bund für das Volk bestellt, dass du das Land aufrichtest und das verwüstete Erbe zuteilst, (Ps 69:14; Jes 42:6; 2 Kor 6:2)9zu sagen den Gefangenen: Geht heraus!, und zu denen in der Finsternis: Kommt hervor! Am Wege werden sie weiden und auf allen kahlen Höhen ihre Weide haben.10Sie werden weder hungern noch dürsten, sie wird weder Hitze noch Sonne stechen; denn ihr Erbarmer wird sie führen und sie an die Wasserquellen leiten. (Upp 7:16)11Ich will alle meine Berge zum ebenen Wege machen, und meine Pfade sollen gebahnt sein. (Jes 40:4)12Siehe, diese werden von ferne kommen, und siehe, jene vom Norden und diese vom Meer und jene vom Lande Sinim[2]. (Luk 13:29)13Jauchzet, ihr Himmel; freue dich, Erde! Lobet, ihr Berge, mit Jauchzen! Denn der HERR hat sein Volk getröstet und erbarmt sich seiner Elenden. (Jes 44:23)14Zion aber sprach: Der HERR hat mich verlassen, der Herr hat meiner vergessen.15Kann auch eine Frau ihr Kindlein vergessen, dass sie sich nicht erbarme über den Sohn ihres Leibes? Und ob sie seiner vergäße, so will ich doch deiner nicht vergessen. (1 Mos 21:16; 1 Kung 3:26; Jer 31:20)16Siehe, in die Hände habe ich dich gezeichnet; deine Mauern sind immerdar vor mir.17Deine Erbauer eilen herbei, aber die dich zerbrochen und zerstört haben, werden sich davonmachen.18Hebe deine Augen auf und sieh umher: Diese alle sind versammelt und kommen zu dir. So wahr ich lebe, spricht der HERR: Du sollst mit diesen allen wie mit einem Schmuck angetan werden und wirst sie als Gürtel um dich legen, wie eine Braut es tut. (Jes 60:4)19Denn dein wüstes, zerstörtes und verheertes Land wird dir alsdann zu eng werden, um darin zu wohnen, und deine Verderber werden vor dir weichen,20sodass deine Söhne, du Kinderlose, noch sagen werden vor deinen Ohren: Der Raum ist mir zu eng; mach mir Platz, dass ich wohnen kann. (Jes 54:1)21Du aber wirst sagen in deinem Herzen: Wer hat mir diese geboren? Ich war kinderlos und unfruchtbar, vertrieben und verstoßen. Wer hat mir diese aufgezogen? Siehe, ich war allein gelassen – wo waren denn diese?22So spricht Gott der HERR: Siehe, ich will meine Hand zu den Heiden hin erheben und für die Völker mein Banner aufrichten. Dann werden sie deine Söhne in den Armen herbringen und deine Töchter auf der Schulter hertragen. (Jes 60:4)23Und Könige sollen deine Pfleger und ihre Fürstinnen deine Ammen sein. Sie werden vor dir niederfallen zur Erde aufs Angesicht und deiner Füße Staub lecken. Da wirst du erfahren, dass ich der HERR bin, an dem nicht zuschanden werden, die auf mich harren. (Ps 72:9; Jes 60:16)24Kann man auch einem Starken den Raub wegnehmen? Oder kann man einem Gewaltigen seine Gefangenen entreißen?25So aber spricht der HERR: Ja, auch die Gefangenen des Starken werden weggenommen, und der Raub wird dem Gewaltigen entrissen. Ich selbst will deinen Gegnern entgegentreten und deinen Söhnen helfen. (Matt 12:29)26Und ich will deine Schinder speisen mit ihrem eigenen Fleisch, und sie sollen von ihrem eigenen Blut wie von jungem Wein trunken werden. Und alles Fleisch soll erfahren, dass ich, der HERR, dein Heiland bin und dein Erlöser, der Mächtige Jakobs.