Jesaja 40 | Nya Levande Bibeln

Nya Levande Bibeln

Herren ska sörja för sitt folk

1 Trösta, ja trösta mitt folk, säger Herren er Gud. 2 Uppmuntra Jerusalem och säg att hennes sorgedagar är över. Hennes synd är förlåten, och Herren ska ge dubbelt så mycket välsignelse som han förut gett straff. 3 Lyssna! Jag hör någon som ropar: "Gör en väg genom ödemarken för Herren! Gör en rak och jämn väg genom öknen. 4 Fyll igen dalarna och jämna ut höjderna! Räta de krokiga stigarna och jämna till alla vägar! 5 Hela mänskligheten ska få se Herrens härlighet." Herren har talat, och så ska det ske. 6 Rösten säger: "Ropa ut mitt budskap!""Vilket budskap ska jag ropa ut?" frågar jag."Ropa ut att människan är lik gräset som dör bort och att hennes härlighet är som blommor som vissnar. 7 Gräset torkar bort och blommorna vissnar när Herrens vind blåser på dem. Så skröplig är människan. 8 Gräset torkar bort och blommorna vissnar, men vår Guds ord förblir i evighet. 9 Du, som ropar ut goda nyheter, ropa till Jerusalem från bergstopparna! Ropa högre och var inte rädd! Tala om för städerna i Juda att deras Gud kommer. 10 Ja, Herren Gud kommer med kraft, och han ska regera med kraft. Han har med sig lön åt alla, efter vad de har gjort. 11 Han ska sörja för sin hjord som en herde. Lammen ska han bära i sina armar, och försiktigt ska han leda de dräktiga tackorna framåt. 12 Vem har hållit haven i sin hand och mätt upp himlarna med sina fingrar? Vem har burit jorden i sin korg, och vem väger bergen och höjderna på sin våg? 13 Vem kan sätta gränser för Herrens Ande, undervisa honom eller ge honom råd? 14 Har han någonsin behövt hjälp? Skulle han behöva undervisning om vad som är rätt och riktigt? 15 En nation är bara som en droppe i havet, lite damm i vågskålen, i jämförelse med honom. Han väger öar som om de var fint damm. 16 Alla Libanons skogar tillsammans innehåller inte tillräckligt med offerved, och inte heller finns där tillräckligt med djur för ett offer åt honom. 17 Alla nationer sammanräknade är ingenting i jämförelse med honom. I hans ögon betyder de ingenting. 18 Hur kan vi då beskriva Gud? Vad kan vi jämföra honom med? 19 Med en avgud? En avgud, gjuten i en form och överdragen med guld och med silverkedjor runt halsen? 20 Den som är alltför fattig för att köpa en sådan bild får ta ett stycke trä som är fritt från röta och anställa någon för att skära ut ett ansikte i det, och så blir detta hans gud. En gud som inte ens kan röra sig! 21 Är ni då så oförståndiga? Är ni alldeles döva för Guds ord, de ord som gällt från tidernas början? Har ni aldrig hört eller förstått någonting? 22 Det är Gud som sitter över jordens rund. Människor måste se ut som kryp för honom! Han är den som breder ut himlarna som en duk och gör ett tält av dem. 23 Han gör de stora männen i världen till ingenting. 24 Knappast har de hunnit slå rot, förrän han blåser på dem, och deras verk vissnar och förs bort av vinden som torr halm. 25 "Vem vill du jämföra mig med? Vem är lik mig?" frågar den Helige. 26 Se upp mot himlen! Vem skapade alla dessa stjärnor? Vem kallar var och en av himlakropparna vid namn och räknar dem för att se till att ingen fattas? 27 Hur kan du, Jakob, och du, Israel, säga att Herren inte ser era svårigheter och att han inte är rättvis? Förstår ni ingenting? 28 Förstår ni ännu inte att den evige Guden, han som har skapat hela jorden, aldrig blir trött och svag? Ingen kan utforska hans förstånd. 29 Han ger ny kraft åt de trötta och ny styrka åt de svaga. 30 Till och med unga människor kan bli uttröttade, och unga män kan ge upp. 31 Men de som väntar på Herren ska få ny kraft. De ska få nya vingfjädrar som örnarna, de ska kunna springa utan att bli trötta och de ska inte ge upp under vägen.

Lutherbibel 2017

från Deutsche Bibelgesellschaft

Des Herrn tröstendes Wort für sein Volk

1 Tröstet, tröstet mein Volk!, spricht euer Gott. 2 Redet mit Jerusalem freundlich und predigt ihr, dass ihre Knechtschaft ein Ende hat, dass ihre Schuld vergeben ist; denn sie hat die volle Strafe empfangen von der Hand des HERRN für alle ihre Sünden. (Jer 16:18; Hos 2:16) 3 Es ruft eine Stimme: In der Wüste bereitet dem HERRN den Weg, macht in der Steppe eine ebene Bahn unserm Gott! (Luk 3:4; Joh 1:23) 4 Alle Täler sollen erhöht werden, und alle Berge und Hügel sollen erniedrigt werden, und was uneben ist, soll gerade, und was hügelig ist, soll eben werden; (Jes 49:11) 5 denn die Herrlichkeit des HERRN soll offenbart werden, und alles Fleisch miteinander wird es sehen; denn des HERRN Mund hat’s geredet. 6 Es spricht eine Stimme: Predige!, und ich sprach: Was soll ich predigen? Alles Fleisch ist Gras, und alle seine Güte ist wie eine Blume auf dem Felde. (Ps 90:5; Ps 103:15; Jak 1:10) 7 Das Gras verdorrt, die Blume verwelkt; denn des HERRN Odem bläst darein. Ja, Gras ist das Volk! 8 Das Gras verdorrt, die Blume verwelkt, aber das Wort unseres Gottes bleibt ewiglich. (Ps 119:89; Luk 21:33) 9 Zion, du Freudenbotin, steig auf einen hohen Berg; Jerusalem, du Freudenbotin, erhebe deine Stimme mit Macht; erhebe sie und fürchte dich nicht! Sage den Städten Judas: Siehe, da ist euer Gott; 10 siehe, da ist Gott der HERR! Er kommt gewaltig, und sein Arm wird herrschen. Siehe, was er gewann, ist bei ihm, und was er sich erwarb, geht vor ihm her. (Jes 62:11) 11 Er wird seine Herde weiden wie ein Hirte. Er wird die Lämmer in seinen Arm sammeln und im Bausch seines Gewandes tragen und die Mutterschafe führen. (Ps 80:2; Joh 10:11)

Israels unvergleichlicher Gott

12 Wer misst die Wasser mit der hohlen Hand, und wer bestimmt des Himmels Weite mit der Spanne und fasst den Staub der Erde mit dem Maß und wiegt die Berge mit einem Gewicht und die Hügel mit einer Waage? 13 Wer bestimmt den Geist des HERRN, und welcher Ratgeber unterweist ihn? (Rom 11:34; 1 Kor 2:16) 14 Wen fragt er um Rat, der ihm Einsicht gebe und lehre ihn den Weg des Rechts und lehre ihn Erkenntnis und weise ihm den Weg des Verstandes? 15 Siehe, die Völker sind geachtet wie ein Tropfen am Eimer und wie ein Sandkorn auf der Waage. Siehe, die Inseln sind wie ein Stäublein. 16 Der Libanon wäre zu wenig zum Feuer und seine Tiere zu wenig zum Brandopfer. 17 Alle Völker sind vor ihm wie nichts und gelten ihm als nichtig und eitel. 18 Mit wem wollt ihr denn Gott vergleichen? Oder was für ein Abbild wollt ihr von ihm machen? (2 Mos 20:4; Jes 46:5; Apg 17:29) 19 Der Meister gießt ein Bild und der Goldschmied vergoldet’s und macht silberne Ketten daran. 20 Wer aber zu arm ist für eine solche Gabe, der wählt ein Holz, das nicht fault, und sucht einen klugen Meister dazu, ein Bild zu fertigen, das nicht wackelt. 21 Wisst ihr denn nicht? Hört ihr denn nicht? Ist’s euch nicht von Anfang an verkündigt? Habt ihr’s nicht gelernt von Anbeginn der Erde? 22 Er thront über dem Kreis der Erde, und die darauf wohnen, sind wie Heuschrecken; er spannt den Himmel aus wie einen Schleier und breitet ihn aus wie ein Zelt, in dem man wohnt; 23 er gibt die Fürsten preis, dass sie nichts sind, und die Richter auf Erden macht er zunichte: 24 Kaum sind sie gepflanzt, kaum sind sie gesät, kaum wurzelt ihr Stamm in der Erde, da bläst er sie an, dass sie verdorren, und ein Wirbelsturm führt sie weg wie Spreu. 25 Mit wem wollt ihr mich also vergleichen, dem ich gleich sei?, spricht der Heilige. 26 Hebt eure Augen in die Höhe und seht! Wer hat all dies geschaffen? Er führt ihr Heer vollzählig heraus und ruft sie alle mit Namen; seine Macht und starke Kraft ist so groß, dass nicht eins von ihnen fehlt. (1 Mos 1:14; Ps 147:4) 27 Warum sprichst du denn, Jakob, und du, Israel, sagst: »Mein Weg ist dem HERRN verborgen, und mein Recht geht an meinem Gott vorüber«? 28 Weißt du nicht? Hast du nicht gehört? Der HERR, der ewige Gott, der die Enden der Erde geschaffen hat, wird nicht müde noch matt, sein Verstand ist unausforschlich. 29 Er gibt dem Müden Kraft und Stärke genug dem Unvermögenden. 30 Jünglinge werden müde und matt, und Männer straucheln und fallen; 31 aber die auf den HERRN harren, kriegen neue Kraft, dass sie auffahren mit Flügeln wie Adler, dass sie laufen und nicht matt werden, dass sie wandeln und nicht müde werden. (Ps 103:5)