Jeremia 44 | Nya Levande Bibeln

Nya Levande Bibeln

Guds dom över avgudadyrkare

1 Följande budskap gav Gud Jeremia. Det gällde alla judar som bodde i norra Egypten, i städerna Migdol, Tapanhes och Memfis och även dem i södra delen av Egypten: 2-3 Herren, härskarornas Gud, säger: Ni såg vad jag gjorde mot Jerusalem och alla Juda städer. För all sin ondskas skull ligger de i ruiner utan en enda levande varelse. Min vrede upptändes mot dem som bodde där därför att de tillbad andra gudar, gudar som varken de eller ni eller någon av era förfäder kände till. 4 Jag sände mina tjänare profeterna att gång på gång protestera mot detta och vädja till dem att inte göra allt det avskyvärda, som jag hatar. 5 Men de ville inte lyssna och ville inte vända tillbaka från sina ogudaktiga vägar. De har bara fortsatt med sina offer till dessa gudar. 6 Därför kom min vrede som en eld över Juda städer och över gatorna i Jerusalem, och de är fortfarande helt öde. 7 Och nu frågar Herren, härskarornas Gud, Israels Gud, er: Varför drar ni allt detta över er? Inte en enda av er ska få leva - varken män, kvinnor eller barn som har kommit hit från Juda, inte ens spädbarnen i era armar. 8 För ni har upptänt min vrede genom de avgudar ni har gjort och tillbett här i Egypten och genom att tända offereldar åt dem. Därmed störtar ni er själva i fördärvet och blir föremål för avsky och förakt bland alla människor på jorden. 9 Har ni glömt era förfäders synder och de synder kungarna och drottningarna i Juda begick? Har ni glömt era egna synder och era hustrurs synder i Juda och Jerusalem? 10 Ända fram till denna dag har ni inte bett om förlåtelse. Ingen har velat vända om till mig och följa de lagar som jag gav er och era förfäder. 11 Därför säger Herren, härskarornas Gud: Jag har vänt mig från er och kommer att utplåna varenda en av er. 12 Jag ska förgöra dem som finns kvar av Juda, dem som ville komma hit till Egypten. Här ska de falla, dödade av min eld. De ska falla här i Egypten, dödade av hungersnöd och krig. Alla ska dö, från den minste till den störste. De ska bli föraktade, avskydda och hatade, och deras namn ska bli en förbannelse. 13 Jag kommer att straffa dem i Egypten, precis som jag straffade dem i Jerusalem, genom krig, hungersnöd och pest. 14 De som kom hit till Egypten för att återvända till Juda ska inte kunna återvända. Inte en enda av dem ska överleva, utom några få som lyckas fly. 15 Då svarade alla de kvinnor som var där, liksom de män som visste att deras hustrur hade tänt rökelse till avgudar (de var många, eftersom alla judarna i södra Egypten hade samlats): 16 "Vi vill inte lyssna till dina falska budskap från Herren! 17 Vi tänker göra som vi själva vill. Vi tänker tända offereld åt himlens drottning och offra till henne så mycket vi vill, alldeles som vi och våra kungar och furstar och våra förfäder före oss alltid har gjort i Juda städer och på gatorna i Jerusalem. På den tiden hade vi tillräckligt med mat, allt var bra och vi var lyckliga. 18 Men ända sedan vi slutade tända offereld åt himlens drottning och slutade tillbe henne har vi haft det svårt och blivit drabbade av svärd och hungersnöd." 19 "Och du tror väl inte att vi tillber himlens drottning och häller ut drickoffer åt henne och gör kakor med hennes bild på utan att våra män vet om det och hjälper oss?" tillade kvinnorna. 20 Då sa Jeremia till dem allesammans, både kvinnor och män, som hade gett honom detta svar: 21 "Naturligtvis kommer Herren ihåg att ni och era förfäder och era kungar och furstar och allt folk tände offereldar åt avgudar i Juda städer och på gatorna i Jerusalem! 22 Det var för att han inte längre kunde uthärda allt det onda ni gjorde, som han ödelade ert land och lät det bli en enda stor ruinhög, drabbat av förbannelse och utan en enda invånare, precis som det är i dag. 23 Själva orsaken till att dessa fruktansvärda olyckor har kommit över er är ju att ni har tänt offereldar och syndat mot Herren och vägrat att lyda honom." 24 Sedan sa Jeremia till alla de närvarande: "Lyssna till Herrens ord, ni alla invånare i Juda som bor här i Egypten! 25 Herren, härskarornas Gud, säger: Både ni och era hustrur har sagt att ni aldrig kommer att ge upp er dyrkan av och era offer till himlens drottning, och ni har bevisat det genom ert handlande. Fortsätt då och håll era löften till henne! 26 Men lyssna till Herrens ord, alla ni judar som bor här i Egypten! Jag har lovat vid mitt stora namn, säger Herren, att det inte ska vara till någon nytta för er längre att ni söker min hjälp och ärar mig och säger: 'Herre, vår Gud, hjälp oss!' 27 Jag ska vaka över er, men bara för att se till att olycka verkligen kommer att drabba er och att ni förgås genom krig och hungersnöd tills ni alla är borta. 28 Bara de som vänder tillbaka till Juda, och det kommer bara att bli några få, ska undkomma min vrede. Men alla som vägrar att återvända och som bestämmer sig för att stanna kvar i Egypten ska få veta vems ord som gäller, mitt eller deras! 29 Och det här är beviset för att allt som jag har hotat med ska inträffa, och att jag kommer att straffa er här: 30 Jag ska överlämna Farao Hofra, kungen i Egypten, till dem som vill döda honom, precis som jag överlämnade Sidkia, kungen i Juda, till Nebukadnessar, kungen i Babylon."

Lutherbibel 2017

från Deutsche Bibelgesellschaft

Jeremias letzte Predigt

1 Dies ist das Wort, das zu Jeremia geschah an alle Judäer, die in Ägyptenland wohnten, nämlich in Migdol, Tachpanhes und Memphis, und die im Lande Patros wohnten. (Jer 43:7) 2 So spricht der HERR Zebaoth, der Gott Israels: Ihr habt gesehen all das Unheil, das ich habe kommen lassen über Jerusalem und über alle Städte in Juda; siehe, heutigentags sind sie wüst, und niemand wohnt darin; 3 und das um ihrer Bosheit willen, die sie taten, dass sie mich erzürnten und hingingen und opferten und dienten andern Göttern, die weder sie noch ihr noch eure Väter kannten. (Jer 19:4) 4 Und ich sandte immer wieder zu euch alle meine Knechte, die Propheten, und ließ euch sagen: »Tut doch nicht solche Gräuel, die ich hasse.« (Jer 25:4) 5 Aber sie wollten nicht gehorchen, auch ihr Ohr nicht neigen, dass sie sich von ihrer Bosheit bekehrt und andern Göttern nicht geopfert hätten. (Jer 7:26) 6 Darum ergoss sich auch mein Zorn und Grimm und entbrannte über die Städte Judas und die Gassen Jerusalems, dass sie zur Wüste und Öde geworden sind, so wie es heute ist. 7 Nun, so spricht der HERR, der Gott Zebaoth, der Gott Israels: Warum tut ihr euch selbst ein so großes Unheil an, dass bei euch ausgerottet werden aus Juda Mann und Frau, Kind und Säugling und nichts von euch übrig bleibt, (Jer 42:22) 8 und erzürnt mich so durch eurer Hände Werke und opfert andern Göttern in Ägyptenland, wohin ihr gezogen seid, um dort zu wohnen, auf dass ihr ausgerottet und zum Fluch und zur Schmach werdet unter allen Völkern auf Erden? 9 Habt ihr vergessen all das Böse, das eure Väter und die Könige von Juda und ihre Frauen, dazu ihr selbst und eure Frauen getan haben im Lande Juda und auf den Gassen Jerusalems? (Jer 7:17) 10 Sie haben sich bis auf diesen Tag nicht gedemütigt, fürchten sich auch nicht und wandeln nicht in meinem Gesetz und den Ordnungen, die ich euch und euren Vätern gegeben habe. 11 Darum, so spricht der HERR Zebaoth, der Gott Israels: Siehe, ich will mein Angesicht wider euch richten zum Unheil, und ganz Juda soll ausgerottet werden. (Am 9:4) 12 Und ich will wegraffen, die übrig geblieben sind von Juda, die ihr Angesicht nach Ägyptenland gerichtet haben, um dorthin zu ziehen und dort zu wohnen; es soll ein Ende mit ihnen allen werden in Ägyptenland. Durchs Schwert sollen sie fallen und durch Hunger sollen sie umkommen, Klein und Groß; sie sollen durch Schwert und Hunger sterben und sollen zur Verwünschung, zum Entsetzen, zum Fluch und zur Schmach werden. (Jer 42:14) 13 Ich will auch jene, die in Ägyptenland wohnen, heimsuchen mit Schwert, Hunger und Pest, gleichwie ich an Jerusalem getan habe, 14 sodass von denen, die übrig geblieben sind von Juda und die hierher gekommen sind nach Ägyptenland, um hier zu wohnen, keiner entrinnen und entkommen soll. Sie sollen nicht mehr ins Land Juda zurückkehren, wohin sie gerne wiederkämen und wohnten, sondern es soll keiner dahin zurückkommen außer einigen Entronnenen. 15 Da antworteten dem Jeremia alle Männer, die sehr wohl wussten, dass ihre Frauen andern Göttern opferten, und alle Frauen, die dabeistanden, eine große Menge, samt allem Volk, das in Ägyptenland und in Patros wohnte, und sprachen: (Jes 11:11) 16 Das Wort, das du uns im Namen des HERRN sagst – wir wollen dir nicht gehorchen. 17 Das Wort, das aus unserm eigenen Munde gekommen ist, das wollen wir halten und der Himmelskönigin opfern und ihr Trankopfer darbringen, wie wir und unsere Väter, unsere Könige und Oberen getan haben in den Städten Judas und auf den Gassen Jerusalems. Da hatten wir auch Brot genug und es ging uns gut, und wir sahen kein Unglück. (Jer 7:17; Hos 2:7) 18 Seit der Zeit aber, da wir es unterlassen haben, der Himmelskönigin zu opfern und Trankopfer darzubringen, haben wir an allem Mangel gelitten und sind durch Schwert und Hunger umgekommen. 19 Und wenn wir Frauen der Himmelskönigin opfern und Trankopfer darbringen, das tun wir ja nicht ohne den Willen unserer Männer, wenn wir ihr Opferkuchen backen, die sie abbilden, und ihr Trankopfer darbringen. (4 Mos 30:11) 20 Da sprach Jeremia zu dem ganzen Volk, den Männern und Frauen und allen Leuten, die ihm so geantwortet hatten: 21 Waren es nicht jene Opfer, an die der HERR gedacht hat, die ihr in den Städten Judas und auf den Gassen Jerusalems dargebracht habt, ihr und eure Väter, Könige, Oberen und alles Volk des Landes? Waren nicht sie es, die ihm in den Sinn gekommen sind? 22 So konnte der HERR es nicht mehr ertragen wegen eures bösen Wandels und der Gräuel, die ihr tatet; daher ist auch euer Land zur Wüste, zum Entsetzen und zum Fluch geworden, dass niemand darin wohnt, so wie es heute ist. 23 Weil ihr der Himmelskönigin geopfert habt und wider den HERRN sündigtet und der Stimme des HERRN nicht gehorchtet und in seinem Gesetze, seinen Rechten und Mahnungen nicht gewandelt seid, darum ist euch solches Unheil widerfahren, so wie es heute ist. 24 Und Jeremia sprach zu allem Volk und zu allen Frauen: Höret des HERRN Wort, ihr alle aus Juda, die in Ägyptenland sind! 25 So spricht der HERR Zebaoth, der Gott Israels: Ihr und eure Frauen, was ihr mit eurem Munde gelobt habt, vollbringt ihr mit euren Händen. Ihr sagt: »Wir wollen unsere Gelübde halten, die wir der Himmelskönigin gelobt haben, dass wir ihr opfern und Trankopfer darbringen.« Wohlan, erfüllt doch eure Gelübde und haltet eure Gelübde! 26 So höret nun des HERRN Wort, ihr alle aus Juda, die ihr in Ägyptenland wohnt: Siehe, ich schwöre bei meinem großen Namen, spricht der HERR, dass mein Name nicht mehr genannt werden soll durch irgendeines Menschen Mund aus Juda in ganz Ägyptenland, der da sagt: »So wahr Gott der HERR lebt!« 27 Siehe, ich will über sie wachen zum Unheil und nicht zum Heil, dass, wer aus Juda in Ägyptenland ist, durch Schwert und Hunger umkommen soll, bis es ein Ende mit ihnen hat. (Jer 21:10) 28 Die aber dem Schwert entrinnen, werden aus Ägyptenland ins Land Juda zurückkommen als ein geringes Häuflein. So werden dann alle, die übrig geblieben sind von Juda und die nach Ägyptenland gezogen waren, dort zu wohnen, erkennen, wessen Wort wahr geworden ist, meines oder ihres. 29 Und dies sei das Zeichen, spricht der HERR: Ich will euch an diesem Ort heimsuchen, damit ihr wisst, dass mein Wort wahr werden soll über euch zum Unheil. 30 So spricht der HERR: Siehe, ich will den Pharao Hofra, den König von Ägypten, übergeben in die Hände seiner Feinde und derer, die ihm nach dem Leben trachten, gleichwie ich Zedekia, den König von Juda, übergeben habe in die Hand Nebukadnezars, des Königs von Babel, seines Feindes, der ihm nach dem Leben trachtete. (Hes 29:19)