Jeremia 30 | Nya Levande Bibeln

Nya Levande Bibeln

Efter straffet kommer upprättelse

1 Detta är ett annat av de budskap som Herren gav Jeremia: 2 Herren, Israels Gud, säger: Skriv ner allt jag har sagt till dig! 3 Det kommer nämligen en tid, då jag ska upprätta välståndet hos mitt folk, Israel och Juda, och jag ska föra dem hem till det land som jag gav deras förfäder. De ska ta det i besittning och bo där igen. 4 Skriv också detta beträffande Israel och Juda: 5 "Man hör skrik av rädsla i ett land utan fred. 6 Inte kan väl män föda barn? Men varför ser jag starka män med händerna på magen och askgrå ansikten, som kvinnor i födslovåndor?" 7 När har det rått en sådan förskräckelse som den som nu väntar? Det är en bedrövelsens tid för Israel, mitt folk, något de aldrig tidigare har upplevt. Men ur allt detta ska Gud rädda dem, 8 för på den dagen, säger Herren, härskarornas Gud, ska jag lyfta av oket från dem och slita av kedjorna, och de ska inte längre vara slavar under främlingar. 9 De ska tjäna Herren, sin Gud, och David, sin kung, som jag ska låta uppstå åt dem, säger Herren. 10 Därför ska du inte vara rädd, Israel, min tjänare! Var inte skräckslagen, för jag ska leda hem dig och dina barn igen från avlägsna länder. Ni ska få lugn och ro i ert eget land, och ingen ska kunna skrämma er, 11 för jag är med er och ska rädda er, säger Herren. Även om jag fullständigt förgör alla de länder som jag sände er till, ska jag ändå inte utrota er. Jag ska straffa er, men med rättvisa - helt ostraffade ska ni inte slippa undan. 12 Era synder är nämligen ett oläkligt sår. 13 Det finns ingen som kan hjälpa er eller förbinda era sår, och ingen medicin gör någon nytta. 14 Alla era bundsförvanter har lämnat er och bryr sig inte om er längre, för jag har sårat er på ett grymt sätt, precis som om jag var er fiende. Era synder är ju så många och er skuld så stor. 15 Varför klagar ni över er skada och över att såret inte läks? Ni har ju syndat och dragit på er så mycket skuld att ni måste få ett hårt straff. 16 Men en dag ska alla som försökt förgöra er själva utplånas, och alla era fiender ska bli slavar. De som plundrar er ska själva bli plundrade och de som anfaller er bli anfallna. 17 Ni ska få er hälsa tillbaka, och jag ska läka alla era sår. Nu kallas er stad "den fördrivna" och "Jerusalem, platsen som ingen frågar efter". 18 Men, säger Herren, när jag leder er hem igen från er fångenskap och upprättar ert välstånd, ska Jerusalem än en gång byggas upp på sina ruiner. Palatset ska stå på samma plats som tidigare. 19 Städerna ska fyllas av glädje och tacksamhet, och jag ska föröka mitt folk och göra det till en stor och aktad nation. 20 De ska ha framgång precis som under Davids regeringstid. Folket ska bli upprättat inför mig, och jag ska straffa alla som förtrycker dem. 21 De ska på nytt få en ledare ur sina egna led, ingen främling, och jag kommer att inbjuda honom att bli en präst vid mitt altare. Han ska stå mig nära. Vem skulle våga komma inför mig utan att jag uppmanat honom? 22 Ni ska vara mitt folk och jag ska vara er Gud. 23 Plötsligt bryter en stormvind från Herren fram i vrede. Den drar fram över de ogudaktigas huvuden. 24 Herren ska inte stoppa sin vredes glöd, förrän han har fullbordat all den förödelse han planerat. I kommande dagar ska ni förstå vad jag menar.

Lutherbibel 2017

från Deutsche Bibelgesellschaft

Israels Befreiung

1 Dies ist das Wort, das vom HERRN geschah zu Jeremia: 2 So spricht der HERR, der Gott Israels: Schreib dir alle Worte, die ich zu dir geredet habe, in ein Buch. 3 Denn siehe, es kommt die Zeit, spricht der HERR, dass ich das Geschick meines Volks Israel und Juda wenden will, spricht der HERR; und ich will sie wiederbringen in das Land, das ich ihren Vätern gegeben habe, dass sie es besitzen sollen. (Jer 16:14; Jer 29:14) 4 Und dies sind die Worte, die der HERR redete über Israel und Juda. 5 Ja, so spricht der HERR: Wir hören ein Geschrei des Schreckens; nur Furcht ist da und kein Friede. 6 Forscht doch und seht, ob Männer gebären! Wie geht’s denn zu, dass ich alle Männer sehe, wie sie ihre Hände an die Hüften halten wie Frauen in Kindsnöten, und alle Gesichter verstört und so bleich sind? 7 Denn groß ist jener Tag, und seinesgleichen ist nicht gewesen, und es ist eine Zeit der Angst für Jakob; doch soll ihm daraus geholfen werden. (Joel 2:11; Sef 1:14) 8 Es soll aber geschehen zu dieser Zeit, spricht der HERR Zebaoth, dass ich das Joch auf deinem Nacken zerbrechen will und deine Bande zerreißen. Sie werden nicht mehr Fremden dienen, (Jer 23:5; Jer 27:12; Hes 34:23; Hos 3:5)

Jer 23:5Jer 27:12Hes 34:23Hos 3:5

9 sondern dem HERRN, ihrem Gott, und ihrem König David, den ich ihnen erwecken will. 10 Darum fürchte du dich nicht, mein Knecht Jakob, spricht der HERR, und entsetze dich nicht, Israel. Denn siehe, ich will dich erretten aus fernen Landen und deine Nachkommen aus dem Lande ihrer Gefangenschaft, dass Jakob zurückkehren soll und in Frieden und Sicherheit leben, und niemand soll ihn schrecken. (Jes 43:5; Jer 46:27) 11 Denn ich bin bei dir, spricht der HERR, dass ich dir helfe. Denn ich will mit allen Völkern ein Ende machen, unter die ich dich zerstreut habe; aber mit dir will ich nicht ein Ende machen. Ich will dich mit Maßen züchtigen, doch ungestraft kann ich dich nicht lassen. (5 Mos 8:5; Jer 10:24)

Die Wunden werden geheilt

12 Denn so spricht der HERR: Dein Schaden ist verzweifelt böse, und deine Wunden sind unheilbar. (Jer 10:19; Jer 14:17; Jer 15:18) 13 Deine Sache führt niemand; da ist keiner, der dich verbindet, es kann dich niemand heilen. (Jer 8:22) 14 Alle deine Liebhaber haben dich vergessen, fragen nichts nach dir. Ich habe dich geschlagen wie einen Feind mit unbarmherziger Züchtigung um deiner großen Schuld und um deiner vielen Sünden willen. 15 Was schreist du über deinen Schaden und über dein verzweifelt böses Leiden? Um deiner großen Schuld und um deiner vielen Sünden willen habe ich dir das angetan. 16 Doch alle, die dich fressen, sollen gefressen werden, und alle, die dich ängstigen, sollen gefangen fort; und die dich plündern, sollen geplündert werden, und alle, die dich berauben, gebe ich dem Raub preis. (Jes 33:1; Hes 39:10) 17 Ja, ich will dich wieder gesund machen und deine Wunden heilen, spricht der HERR, weil man dich nennt: »die Verstoßene« und: »Zion, nach der niemand fragt«. (Jes 57:18; Jer 33:6)

Der Wiederaufbau

18 So spricht der HERR: Siehe, ich will das Geschick der Hütten Jakobs wenden und mich über seine Wohnungen erbarmen, und die Stadt soll auf ihren Trümmern wieder gebaut werden, und die Burg soll stehen auf ihrem rechten Platz. (Jer 31:38) 19 Und von dort soll erschallen Lob- und Freudengesang; denn ich will sie mehren und nicht mindern, ich will sie herrlich machen und nicht geringer. 20 Ihre Söhne sollen sein wie früher und ihre Gemeinde vor mir fest gegründet stehen. Doch ich will heimsuchen alle, die sie bedrängen. 21 Und ihr Fürst soll aus ihrer Mitte kommen und ihr Herrscher aus ihnen hervorgehen. Ich lasse ihn herzutreten, und er soll mir nahen; denn wer dürfte sonst sein Leben wagen und mir nahen?, spricht der HERR. (Jer 9:1) 22 Und ihr sollt mein Volk sein, und ich will euer Gott sein. (Jer 7:23) 23 Siehe, es wird ein Wetter des HERRN kommen voll Grimm, ein schreckliches Ungewitter wird auf den Kopf der Gottlosen niedergehen. (Jer 23:19) 24 Des HERRN grimmiger Zorn wird nicht ablassen, bis er tue und ausrichte, was er im Sinn hat; zur letzten Zeit werdet ihr es erkennen.