från Biblica1Om en man skiljer sig från sin hustru och hon sedan gifter om sig, så ska han inte ta henne tillbaka. Du har övergett mig för alla dina älskare, och ändå vill du nu komma tillbaka till mig, säger Herren.2Finns det en enda plats i hela landet, där du inte har orenat dig och varit otrogen genom att tillbe dessa andra gudar? Du sitter vid vägkanten som en prostituerad och väntar på nya kunder! Du har förgiftat hela landet med din hemska prostitution.3Det är därför som det inte har regnat ens om vårarna. Du säljer dig utan några som helst skamkänslor.4-5Och ändå kan du med att säga till mig: 'Far, du har alltid varit min vän. Du blir väl inte arg på mig för en sådan här småsak!' Så håller du på och slutar inte med all din ondska."
Israel är som en otrogen hustru
6Detta budskap från Herren kom till mig under kung Josias regering: Har du sett vad Israel gör? Som en lättfärdig hustru ger sig åt andra män så snart hon får en chans, så har Israel tillbett andra gudar på varje höjd och i skuggan under varje träd.7Jag trodde att hon en dag skulle vända tillbaka till mig och bli min än en gång. Men hon kom aldrig tillbaka. Hennes trolösa syster Juda såg Israels ständiga uppror.8Trots att hon såg att jag skilde mig från det trolösa Israel brydde hon sig inte om det, utan nu har Juda också lämnat mig för att gå till andra gudar och tillbe dem.9Hon tillbad avgudar som var gjorda av trä och sten. På så sätt blev landet förgiftat och orenat.10Efter all sin trolöshet "återvände" sedan den trolösa till mig, men hon låtsades bara sörja, säger Herren Gud.11Ja, faktum är att det trolösa Israel har mindre skuld än det falska Juda!12Gå därför och säg till Israel: Israel, mitt syndiga folk, vänd om till mig, för jag är barmhärtig. Jag ska inte vara vred i all evighet.13Men erkänn din skuld! Medge att du har gjort uppror mot Herren, din Gud, och varit otrogen mot honom genom att tillbe avgudar under vart och vartannat träd. Bekänn att du inte har lyssnat på mig!14Vänd om, ni otrogna folk, för jag är er rätte Herre och tänker leda er tillbaka till Israels land, en och en och två och två, var ni än finns kringspridda.15Jag ska ge er ledare efter mitt hjärta, som ska leda er med vishet och förstånd.16När ert land än en gång är rikt befolkat igen, kommer ni inte längre att önska er tillbaka till "den gamla goda tiden", då ni hade Herrens förbundsark, säger Herren. Ingen ska sakna den tiden eller ens tänka på den, och arken ska inte ersättas med en ny,17för Herren ska själv vara mitt ibland er, och hela Jerusalem ska bli känt som Herrens tron. Alla folk ska komma dit till honom och inte längre följa sina egna önskningar.18På den tiden ska folket från Juda och Israel tillsammans vända tillbaka från sin landsflykt i norr, åter till det land jag gav deras förfäder som arv för alltid.19Jag har tänkt på hur underbart det skulle bli för er att få vara här bland mina barn. Jag har planerat att ge er en plats i detta underbara land, det bästa i hela världen. Jag har sett fram emot att ni skulle kalla mig far och tänkt att ni aldrig mer skulle vända er bort från mig.20Men ni har övergett mig som en trolös hustru överger sin man, säger Herren.21Jag hör röster från de vindpinade bergen, röster som ropar gång på gång. Det är Israels barn som har vänt Gud ryggen och vandrat sin egen väg.22Mina avfälliga barn, kom tillbaka till mig, så ska jag rena er! Och de svarar: Ja, vi ska komma, för du är Herren, vår Gud.23Vi är trötta på att tillbe avgudarna på höjderna och att fira orgier uppe i bergen. Det är bedrägeri alltsammans. Bara i Herren, vår Gud, kan Israel någonsin finna hjälp och frälsning.24Från vår barndom har vi sett hur allt vi ägt har slösats bort på avgudar och deras präster. Vi har offrat både boskap och fårhjordar och söner och döttrar.25Vi böjer oss ner i skam och vanära. Vi och våra förfäder har syndat från barndomen mot Herren, vår Gud, och vi har inte velat lyssna till honom.
1Und er sprach: Wenn sich ein Mann von seiner Frau scheidet und sie geht von ihm und gehört einem andern, darf er sie auch wieder annehmen? Ist’s nicht so, dass das Land unrein würde? Du aber hast mit vielen gehurt und solltest wieder zu mir kommen?, spricht der HERR. (5 Mos 24:1)2Hebe deine Augen auf zu den Höhen und sieh, wo du allenthalben dich hingegeben hast! An den Wegen hast du auf sie gewartet wie ein Araber in der Wüste und das Land unrein gemacht mit deiner Hurerei und Bosheit. (Hos 4:13)3Darum blieb der Frühregen aus und kein Spätregen kam. Aber du hattest eine Hurenstirn, wolltest dich nicht mehr schämen4und schriest dann doch zu mir: Lieber Vater, du Vertrauter meiner Jugend! (Jes 63:16; Jer 19:1; Jer 31:9)5»Will er denn ewiglich zürnen und nicht vom Grimm lassen«, siehe, so hast du geredet und Böses getan und ließest dir nicht wehren. (Ps 85:6)6Und der HERR sprach zu mir zur Zeit des Königs Josia: Hast du gesehen, was Israel, die Abtrünnige, tat? Sie ging hin auf alle hohen Berge und unter alle grünen Bäume und trieb dort Hurerei. (Jer 2:20)7Und ich dachte, nachdem sie das alles getan, würde sie zu mir zurückkehren. Aber sie kehrte nicht zurück. Und obwohl ihre Schwester Juda, die Treulose, gesehen hat, (2 Kung 17:18; Hes 23:2)8wie ich Israel, die Abtrünnige, wegen ihres Ehebruchs gestraft und sie entlassen und ihr einen Scheidebrief gegeben habe, scheute sich dennoch ihre Schwester, das treulose Juda, nicht, sondern ging hin und trieb auch Hurerei.9Und ihre leichtfertige Hurerei hat das Land unrein gemacht; denn sie trieb Ehebruch mit Stein und Holz.10Und auch in diesem allen bekehrte sich das treulose Juda, ihre Schwester, nicht zu mir von ganzem Herzen, sondern nur mit Heuchelei, spricht der HERR.11Und der HERR sprach zu mir: Das abtrünnige Israel steht gerechter da als das treulose Juda.12Geh hin und rufe diese Worte nach Norden und sprich: Kehre zurück, du abtrünniges Israel, spricht der HERR, so will ich nicht zornig auf euch blicken. Denn ich bin gnädig, spricht der HERR, und will nicht ewiglich zürnen. (2 Mos 34:6; Ps 103:9)13Allein erkenne deine Schuld, dass du wider den HERRN, deinen Gott, gesündigt hast und bist hin und her gelaufen zu den fremden Göttern unter allen grünen Bäumen, und ihr habt meiner Stimme nicht gehorcht, spricht der HERR.14Kehrt um, ihr abtrünnigen Kinder, spricht der HERR, denn ich bin euer Herr! Und ich will euch holen, einen aus einer Stadt und zwei aus einem Geschlecht, und will euch bringen nach Zion. (Jer 29:14; Jer 31:32)15Und ich will euch Hirten geben nach meinem Herzen, die euch weiden sollen in Einsicht und Weisheit. (Jer 23:3; Hes 34:23)16Und es soll geschehen, wenn ihr zahlreich geworden seid und euch ausgebreitet habt im Lande, so soll man, spricht der HERR, in jenen Tagen nicht mehr sagen: Die Bundeslade des HERRN. Man wird ihrer nicht mehr gedenken noch nach ihr fragen noch sie vermissen; und sie wird nicht wieder gemacht werden. (4 Mos 10:33)17Sondern zu jener Zeit wird man Jerusalem nennen »Des HERRN Thron«, und es werden sich dahin sammeln alle Völker um des Namens des HERRN willen zu Jerusalem, und sie werden nicht mehr wandeln in dem, was ihr böses Herz will. (Jes 2:2; Jer 17:12; Mik 4:1)18In jenen Tagen wird das Haus Juda zum Haus Israel gehen. Sie werden miteinander heimkommen von Norden her in das Land, das ich euren Vätern zum Erbe gegeben habe. (Jes 11:11; Hos 2:2)19Und ich dachte: Wie gern will ich dich unter die Söhne aufnehmen und dir das liebe Land geben, das allerschönste Erbteil unter den Völkern! Und ich dachte, du würdest mich dann »Lieber Vater« nennen und nicht von mir weichen. (5 Mos 7:6; 5 Mos 8:7; 5 Mos 32:6; Jer 4:1)20Aber das Haus Israel hat mir nicht die Treue gehalten, gleichwie eine Frau wegen ihres Liebhabers nicht die Treue hält, spricht der HERR.21Man hört ein klägliches Heulen und Weinen der Israeliten auf den Höhen, weil sie übel getan und den HERRN, ihren Gott, vergessen haben. (Jer 31:15)22Kehrt zurück, ihr abtrünnigen Kinder, so will ich euch heilen von eurem Ungehorsam. »Siehe, wir kommen zu dir; denn du bist der HERR, unser Gott.23Wahrlich, es ist ja nichts als Betrug mit den Hügeln und mit dem Lärm auf den Bergen. Wahrlich, es hat Israel keine andere Hilfe als am HERRN, unserm Gott.24Der schändliche Baal hat gefressen, was unsere Väter erworben hatten, von unsrer Jugend an, ihre Schafe und Rinder, Söhne und Töchter.25So müssen wir uns betten in unsere Schande, und unsre Schmach soll uns bedecken. Denn wir haben gesündigt wider den HERRN, unsern Gott, wir und unsere Väter, von unsrer Jugend an bis auf den heutigen Tag, und haben nicht gehorcht der Stimme des HERRN, unseres Gottes.« (Jer 14:7; Jer 14:20)