1Paulus och Silas kom nu till Derbe och sedan till Lystra. Där träffade de en efterföljare till Jesus som hette Timotheos, en ung man som var son till en kristen[1] judinna men hade en icke-judisk pappa.2De troende i Lystra och Ikonion hade bara gott att säga om honom,3och Paulus ville därför att Timotheos skulle följa med dem på deras resa. Men av hänsyn till judarna i området omskar han Timotheos, innan de reste vidare, eftersom alla visste att hans pappa inte var jude.4De reste sedan från stad till stad och berättade om vad Jesus sändebud och församlingsledarna i Jerusalem hade beslutat när det gällde troende från andra folk och vilka regler de skulle följa.5Församlingarna stärktes i sin tro och för varje dag ökade antalet troende.
Paulus blir kallad till Makedonien
6Paulus och hans följeslagare reste nu genom Frygien och Galatien, eftersom Guds heliga Ande hade sagt till dem att inte sprida budskapet om Jesus i provinsen Asien den här gången.7När de efter ett tag kom fram till Mysiens gräns, tänkte de gå norrut mot Bithynien, men Jesus Ande tillät dem inte att resa dit.[2]8De fortsatte därför genom Mysien och kom till staden Troas.9Där fick Paulus på natten se en syn. Han såg en man från Makedonien[3] stå där och be honom: ”Kom över till Makedonien och hjälp oss.”10Vi bestämde oss därför genast att resa över till Makedonien, eftersom vi förstod att Gud ville att vi skulle berätta de glada nyheterna om Jesus även där.[4]
Lydia från Thyatira börjar tro på Jesus
11Vi gick ombord på en båt i Troas och seglade rakt över till ön Samothrake och nästa dag vidare till Neapolis.12Därifrån fortsatte vi till Filippi, en romersk militärkoloni och en av de ledande städerna i Makedonien. Där stannade vi sedan i flera dagar.13När det blev vilodag[5] gick vi ut ur staden och ner till en flodstrand, där vi antog att man brukade samlas för att be på vilodagen. Och vi satte oss ner och talade till de kvinnor som kommit dit.14En av dem hette Lydia. Hon kom från staden Thyatira och handlade med purpurtyger[6]. Hon var inte judinna men tillbad Israels Gud, och när hon nu lyssnade till oss öppnade Herren Gud hennes hjärta, så att hon tog emot allt som Paulus sa.15Hon lät sedan döpa sig tillsammans med alla i sitt hus, och efteråt sa hon: ”Nu när ni ser att jag verkligen tror på Herren Jesus, så måste ni komma och bo hos mig.” Och hon gav sig inte förrän vi gjorde som hon sa.
Paulus och Silas kastas i fängelse
16När vi en dag var på väg till det ställe där man brukade be, mötte vi en slavflicka som var besatt av en ond ande. Hon kunde spå människor och drog in mycket pengar åt sina ägare.17Flickan följde efter Paulus och oss andra och ropade: ”De här männen är den högsta Gudens tjänare och har kommit för att visa er vägen till räddning.”18Detta upprepades varenda dag, tills Paulus en dag blev så upprörd att han vände sig om och sa till den onda anden i henne: ”Genom kraften hos Jesus Kristus befaller jag dig att fara ut ur henne.” Och genast lämnade den onda anden henne.19Men när hennes ägare såg att de inte längre kunde tjäna pengar på henne, grep de Paulus och Silas och släpade dem inför stadens myndigheter som höll till på torget.20Man förde fram dem inför de romerska domarna och sa: ”De här judarna vänder upp och ner på hela staden.21De lär folket att göra sådant som är emot den romerska lagen.”22Hela folkmassan började då angripa Paulus och Silas, och domarna befallde att man skulle ta av dem kläderna och piska dem med spön.23De blev svårt slagna, och efteråt kastades de i fängelse. Fångvaktaren fick order om att vakta dem mycket noga,24och han tog därför inga risker utan placerade dem i den innersta cellen, där han låste fast deras ben i en trästock.25Runt midnatt satt sedan Paulus och Silas och bad och sjöng lovsånger till Gud, medan de andra fångarna lyssnade.26Då kom det plötsligt ett jordskalv, som var så kraftigt att fängelset skakades ända ner i grunden. I samma stund flög alla dörrar upp och kedjorna föll av fångarna.27Då vaknade fångvaktaren, och när han fick se att fängelsets alla dörrar stod vidöppna, trodde han att fångarna hade flytt och drog sitt svärd för att begå självmord.28Men Paulus ropade till honom: ”Stopp! Gör dig inget illa! Vi är kvar allihop!”29Då bad den skräckslagne fångvaktaren om ljus och sprang in och kastade sig på knä framför Paulus och Silas.30Sedan förde han ut dem ur cellen och frågade: ”Vad ska jag göra för att bli räddad?”31De svarade: ”Tro på Herren Jesus så ska du bli räddad, både du och din familj.”32Paulus och Silas fick sedan berätta budskapet om Herren Jesus för fångvaktaren och hela hans familj.33Fångvaktaren tog genast hand om dem och tvättade deras sår, trots att det var mitt i natten. Och innan natten var över hade hela familjen låtit döpa sig!34Efteråt tog fångvaktaren med sig Paulus och Silas upp till sin bostad och bjöd dem på mat. Både han och familjen var överlyckliga för att de hade kommit till tro på Gud.35Nästa morgon skickade domarna sina medhjälpare till fängelset för att meddela att männen skulle släppas fria.36Fångvaktaren talade då om detta för Paulus och sa: ”Domarna har beslutat att frige er, så nu behöver ni inte sitta här längre. Gå i frid!”37Men Paulus svarade: ”Åh nej, så lätt kommer de inte undan! De har utan rättegång piskat oss offentligt och satt oss i fängelse trots att vi är romerska medborgare. Och nu vill de att vi ska lämna fängelset i hemlighet. Aldrig! Be dem komma hit och själva frige oss.”38Medhjälparna berättade då detta för domarna, och när de hörde att Paulus och Silas var romerska medborgare blev de mycket rädda.39De kom genast till fängelset och började ursäkta sig. Sedan förde de ut dem och vädjade till dem att lämna staden.40Men Paulus och Silas gick först till Lydias hus, där de träffade alla de troende och uppmuntrade dem, och sedan gick de vidare.
1Er kam auch nach Derbe und Lystra; und siehe, dort war ein Jünger mit Namen Timotheus, der Sohn einer jüdischen Frau, die gläubig war, und eines griechischen Vaters. (Apg 17:14; Apg 19:22; Apg 20:4; Fil 2:19; 1 Thess 3:2; 1 Thess 3:6; 2 Tim 1:5; 2 Tim 3:15)2Der hatte einen guten Ruf bei den Brüdern in Lystra und Ikonion.3Diesen wollte Paulus mit sich ziehen lassen und er nahm ihn und beschnitt ihn wegen der Juden, die in jener Gegend waren; denn sie wussten alle, dass sein Vater ein Grieche war.4Als sie aber durch die Städte zogen, übergaben sie ihnen die Beschlüsse, die von den Aposteln und Ältesten in Jerusalem gefasst worden waren, damit sie sich daran hielten. (Apg 15:23)5Da wurden die Gemeinden im Glauben gefestigt und nahmen täglich zu an Zahl.6Sie zogen aber durch Phrygien und das Land Galatien, da ihnen vom Heiligen Geist verwehrt wurde, das Wort zu predigen in der Provinz Asia. (Apg 18:23)7Als sie aber bis nach Mysien gekommen waren, versuchten sie, nach Bithynien zu reisen; doch der Geist Jesu ließ es ihnen nicht zu.8Da zogen sie durch Mysien und kamen hinab nach Troas.
Der Ruf nach Makedonien
9Und Paulus sah eine Erscheinung bei Nacht: Ein Mann aus Makedonien stand da und bat ihn: Komm herüber nach Makedonien und hilf uns!10Als er aber die Erscheinung gesehen hatte, da suchten wir sogleich nach Makedonien zu reisen, gewiss, dass uns Gott dahin berufen hatte, ihnen das Evangelium zu predigen.
In Philippi
11Da fuhren wir von Troas ab und kamen geradewegs nach Samothrake, am nächsten Tag nach Neapolis12und von da nach Philippi, das ist eine Stadt des ersten Bezirks von Makedonien, eine römische Kolonie. Wir blieben aber einige Tage in dieser Stadt.13Am Sabbattag gingen wir hinaus vor das Stadttor an den Fluss, wo wir dachten, dass man zu beten pflegte, und wir setzten uns und redeten mit den Frauen, die dort zusammenkamen.
Die Bekehrung der Lydia
14Und eine Frau mit Namen Lydia, eine Purpurhändlerin aus der Stadt Thyatira, eine Gottesfürchtige, hörte zu; der tat der Herr das Herz auf, sodass sie darauf achthatte, was von Paulus geredet wurde.15Als sie aber mit ihrem Hause getauft war, bat sie uns und sprach: Wenn ihr anerkennt, dass ich an den Herrn glaube, so kommt in mein Haus und bleibt da. Und sie nötigte uns.
Die Magd mit dem Wahrsagegeist
16Es geschah aber, als wir zum Gebet gingen, da begegnete uns eine Magd, die hatte einen Wahrsagegeist und brachte ihren Herren viel Gewinn ein mit ihrem Wahrsagen.17Die folgte Paulus und uns überall hin und schrie: Diese Menschen sind Knechte des höchsten Gottes, die euch den Weg des Heils verkündigen. (Mark 1:24; Mark 1:34)18Das tat sie viele Tage lang. Paulus war darüber so aufgebracht, dass er sich umwandte und zu dem Geist sprach: Ich gebiete dir im Namen Jesu Christi, dass du von ihr ausfährst. Und er fuhr aus zu derselben Stunde. (Mark 16:17)19Als aber ihre Herren sahen, dass damit ihre Hoffnung auf Gewinn ausgefahren war, ergriffen sie Paulus und Silas, schleppten sie auf den Markt vor die Oberen20und führten sie den Stadtrichtern vor und sprachen: Diese Menschen bringen unsre Stadt in Aufruhr; sie sind Juden (Apg 17:6; Apg 24:5)21und verkünden Sitten, die wir weder annehmen noch einhalten dürfen, weil wir Römer sind.22Und das Volk wandte sich gegen sie; und die Stadtrichter ließen ihnen die Kleider herunterreißen und befahlen, sie mit Stöcken zu schlagen. (2 Kor 11:25; Fil 1:30; 1 Thess 2:2)
Paulus und Silas im Gefängnis
23Nachdem man sie hart geschlagen hatte, warf man sie ins Gefängnis und befahl dem Kerkermeister, sie gut zu bewachen.24Als er diesen Befehl empfangen hatte, warf er sie in das innerste Gefängnis und legte ihre Füße in den Block.25Um Mitternacht aber beteten Paulus und Silas und lobten Gott. Und es hörten sie die Gefangenen.26Plötzlich aber geschah ein großes Erdbeben, sodass die Grundmauern des Gefängnisses wankten. Und sogleich öffneten sich alle Türen und von allen fielen die Fesseln ab. (Apg 12:7)27Als aber der Kerkermeister aus dem Schlaf auffuhr und sah die Türen des Gefängnisses offen stehen, zog er das Schwert und wollte sich selbst töten; denn er meinte, die Gefangenen wären entflohen.28Paulus aber rief laut: Tu dir nichts an; denn wir sind alle hier!29Der aber forderte ein Licht und stürzte hinein und fiel zitternd Paulus und Silas zu Füßen.30Und er führte sie heraus und sprach: Ihr Herren, was muss ich tun, dass ich gerettet werde? (Luk 10:25; Apg 2:37)31Sie sprachen: Glaube an den Herrn Jesus, so wirst du und dein Haus selig! (Jos 24:15; Joh 6:28)32Und sie sagten ihm das Wort des Herrn und allen, die in seinem Hause waren.33Und er nahm sie zu sich in derselben Stunde der Nacht und wusch ihnen die Striemen. Und er ließ sich und alle die Seinen sogleich taufen34und führte sie in sein Haus und bereitete ihnen den Tisch und freute sich mit seinem ganzen Hause, dass er zum Glauben an Gott gekommen war.35Als es aber Tag geworden war, sandten die Stadtrichter die Gerichtsdiener und ließen sagen: Lass diese Männer frei!36Und der Kerkermeister überbrachte Paulus diese Botschaft: Die Stadtrichter haben hergesandt, dass ihr frei sein sollt. Nun kommt heraus und geht hin in Frieden!37Paulus aber sprach zu ihnen: Sie haben uns ohne Recht und Urteil öffentlich geschlagen, die wir doch römische Bürger sind, und in das Gefängnis geworfen, und sollten uns nun heimlich fortschicken? Nein! Sie sollen selbst kommen und uns hinausführen! (Apg 22:25; Apg 22:28)38Die Gerichtsdiener berichteten diese Worte den Stadtrichtern. Da fürchteten sie sich, als sie hörten, dass sie römische Bürger wären,39und kamen und redeten ihnen zu, führten sie heraus und baten sie, die Stadt zu verlassen.40Da gingen sie aus dem Gefängnis und gingen zu der Lydia. Und als sie die Brüder und Schwestern gesehen und sie getröstet hatten, zogen sie fort.