1Nu kom representanter från alla Israels stammar till David i Hebron och försäkrade honom sin trohet."Vi är dina bröder och av samma kött och blod", sa de.2"Redan medan Saul var kung var det du som anförde oss mot fienden. Herren har sagt att du ska vara en herde och ledare för hans folk Israel."3Då ingick David ett förbund inför Herren med Israels ledare där i Hebron, och de krönte honom till kung över Israel.4-5David var trettio år när han blev kung, och han regerade i fyrtio år. I Hebron hade han redan regerat över Juda i sju och ett halvt år. Han ledde Israel och Juda tillsammans under trettiotre år.
David intar Jerusalem
6David ledde nu sina trupper mot Jerusalem för att strida mot jebuseerna som bodde där."Du kommer aldrig in här", sa jebuseerna till honom. "Till och med blinda och lama kan driva bort dig härifrån!" De trodde nämligen att de var säkra.7Men David och hans trupper besegrade dem och intog Sions fästning, som nu kallas Davids stad.8När budskapet från stadens försvarare nådde David sa han till sina män: "Smyg er upp genom vattentunneln och in i staden och förgör dessa blinda och lama jebuseer." Detta är ursprunget till ordspråket: Blinda och lama får ej komma in i kungens hus!9Sedan gjorde David Sions fästning till sitt högkvarter, och han kallade det Davids stad. Han lät bygga upp staden med utgångspunkt från de omgivande terrasserna och byggde vidare in mot stadens kärna.10Och David blev allt mäktigare, för Herren, himlens Gud, var med honom.11Kung Hiram i Tyrus skickade cederstockar och snickare och murare för att bygga ett palats åt David.12David förstod nu att Herren hade gjort honom till kung och rikt välsignat hans kungarike för att visa sin godhet mot Israel, sitt utvalda folk.13Efter det att David flyttat från Hebron till Jerusalem tog han sig ytterligare hustrur och bihustrur och fick många söner och döttrar.14-16Dessa söner föddes åt honom i Jerusalem: Sammua, Sobab, Natan, Salomo, Jibhar, Elisua, Nefeg, Jafia, Elisama, Eljada och Elifelet.
David besegrar filisteerna
17När filisteerna hörde att David hade krönts till Israels kung, försökte de att ta honom till fånga. Men David fick reda på att de var på väg och gick in i fästningen18medan filisteerna närmade sig och spred ut sig i Refaimsdalen.19Sedan frågade David Herren: "Ska jag gå ut och strida mot dem? Kommer du att låta mig besegra dem?"Herren svarade: "Ja, anfall dem, för jag ska låta dig segra!"20Då gick David ut och stred mot dem vid Baal-Perasim och besegrade dem. "Herren har gjort det!" utropade han. "Han gick rakt igenom mina fiender och bröt ner dem som en rasande flod." Därför kallade han platsen 'Nerbruten'.21David och hans trupper lade också beslag på många avgudar som hade lämnats kvar av filisteerna.22Filisteerna återvände och spred än en gång ut sig i Refaimsdalen.23När David frågade Herren vad han skulle göra, svarade han: "Anfall inte rakt framifrån. Gå runt dem och kom fram från det håll där mullbärsträden står!24Anfall när du hör ett ljud som av marscherande fötter i trädens kronor! Det är tecknet på att Herren har berett väg för dig och att han kommer att förgöra dem."25Då gjorde David som Herren hade sagt och dödade filisteer hela vägen från Geba till Geser.
1Und es kamen alle Stämme Israels zu David nach Hebron und sprachen: Siehe, wir sind von deinem Gebein und deinem Fleisch. (1 Mos 29:14; 2 Sam 19:13; 1 Krön 11:1)2Schon damals, als Saul über uns König war, führtest du Israel in den Kampf und wieder heim. Dazu hat der HERR dir gesagt: Du sollst mein Volk Israel weiden und sollst Fürst sein über Israel. (1 Sam 13:14; 1 Sam 18:13; 1 Sam 18:16; 1 Sam 25:30; 2 Sam 6:21; 2 Sam 7:8)3Und es kamen alle Ältesten in Israel zum König nach Hebron. Und der König David schloss mit ihnen einen Bund in Hebron vor dem HERRN, und sie salbten David zum König über Israel. (1 Sam 16:13; 2 Sam 2:4)4Dreißig Jahre war David alt, als er König wurde, und regierte vierzig Jahre. (1 Kung 2:11; 1 Krön 3:4; 1 Krön 29:27)5Zu Hebron regierte er sieben Jahre und sechs Monate über Juda, und zu Jerusalem regierte er dreiunddreißig Jahre über ganz Israel und Juda.
David erobert Jerusalem
6Und der König zog mit seinen Männern nach Jerusalem gegen die Jebusiter, die im Lande wohnten. Sie aber sprachen zu David: Du wirst nicht hier hereinkommen, sondern Blinde und Lahme werden dich vertreiben. Damit meinten sie, dass David nicht dort hineinkommen könnte. (Jos 15:63; Dom 1:21; Dom 19:10; 1 Krön 11:4)7David aber eroberte die Burg Zion; das ist Davids Stadt.8Da sprach David an jenem Tage: Wer die Jebusiter schlägt und den Schacht erreicht und die Lahmen und Blinden erschlägt, die David in der Seele verhasst sind, der soll Hauptmann und Oberster sein. Da stieg Joab, der Sohn der Zeruja, zuerst hinauf und wurde Hauptmann[1]. Daher spricht man: Lass keinen Blinden und Lahmen ins Haus! (1 Krön 11:6)9So wohnte David auf der Burg und nannte sie »Stadt Davids«. Und David baute ringsumher, vom Millo an nach innen zu.10Und Davids Macht nahm immer mehr zu, und der HERR, der Gott Zebaoth, war mit ihm. (1 Sam 18:14; 2 Sam 3:1)11Und Hiram, der König von Tyrus, sandte Boten zu David mit Zedernholz, dazu Zimmerleute und Steinmetzen, dass sie David ein Haus bauten. (1 Kung 5:15)12Und David erkannte, dass der HERR ihn als König über Israel bestätigt und sein Königtum erhöht hatte um seines Volkes Israel willen.
Söhne und Töchter Davids
13Und David nahm noch mehr Frauen und Nebenfrauen in Jerusalem, nachdem er von Hebron gekommen war, und es wurden ihm noch mehr Söhne und Töchter geboren. (2 Sam 3:2; 1 Krön 3:5; 1 Krön 14:3)14Dies sind die Namen der Söhne, die ihm zu Jerusalem geboren sind: Schammua, Schobab, Nathan, Salomo, (Matt 1:6; Luk 3:31)15Jibhar, Elischua, Nefeg, Jafia,16Elischama, Eljada, Elifelet.
Davids Sieg über die Philister
17Da die Philister hörten, dass man David zum König über Israel gesalbt hatte, zogen sie alle herauf, um sich Davids zu bemächtigen. Als das David erfuhr, zog er hinab nach der Bergfeste. (2 Sam 23:14; 1 Krön 14:8)18Aber die Philister kamen und breiteten sich aus in der Ebene Refaïm. (Jos 15:8; Jos 18:16)19Und David befragte den HERRN und sprach: Soll ich hinaufziehen gegen die Philister? Willst du sie in meine Hand geben? Der HERR sprach zu David: Zieh hinauf, ich will die Philister in deine Hand geben. (1 Sam 30:8; 2 Sam 2:1)20Und David kam nach Baal-Perazim und schlug sie dort und sprach: Der HERR hat die Reihen meiner Feinde vor mir durchbrochen, wie Wasserfluten durchbrechen. Daher nannte man den Ort »Baal-Perazim«[2]. (Jes 28:21)21Und sie ließen ihre Götzenbilder dort zurück; David aber und seine Männer nahmen sie mit.22Die Philister aber zogen abermals herauf und breiteten sich aus in der Ebene Refaïm.23Und David befragte den HERRN; der sprach: Du sollst nicht hinaufziehen ihnen entgegen, sondern komm von hinten über sie, dass du sie angreifst vom Bakawalde her.24Und wenn du hörst, wie das Rauschen in den Wipfeln der Bakabäume einhergeht, so eile; denn dann ist der HERR ausgezogen vor dir her, zu schlagen das Heer der Philister.25David tat, wie der HERR ihm geboten hatte, und schlug die Philister von Geba an bis dahin, wo es nach Geser geht. (Dom 1:29)