1Herren sa då till Mose: "Gå tillbaka till Farao och säg så här: 'Herren säger: Låt mitt folk gå och hålla gudstjänst åt mig.2Om du vägrar och inte vill släppa det, ska jag sända massor av paddor över hela landet, från den ena gränsen till den andra.3-4Nilen ska vimla av dem, och de ska komma in i husen, till och med in i sovrummen och upp i era sängar. Varje hem i Egypten ska vara fullt av dem, i bakugnar och baktråg, ja, de ska klättra på dig och dina tjänare!' "5Herren fortsatte: "Säg till Aron att räcka ut sin stav över alla floder, bäckar och dammar i Egypten, så att det kommer paddor över hela landet."6Aron gjorde så, och paddorna täckte hela landet.7Men spåmännen gjorde samma sak genom sina hemliga konster och lät paddor komma över Egypten.8Då kallade Farao till sig Mose och Aron: "Bed Herren att han tar bort paddorna, så ska jag låta folket gå för att fira gudstjänst åt honom."9"Vill du vara vänlig och tala om för mig när du vill att de ska försvinna", sa Mose. "Då ska jag be att paddorna dör vid den tid du själv bestämmer och att de sedan bara finns kvar i Nilen."10"Gör det i morgon", sa Farao."Det ska ske som du har begärt", svarade Mose. "Och du ska förstå att ingen är lik Herren, vår Gud.11Alla paddor ska dö, utom de som är i Nilen."12Mose och Aron lämnade Farao, och Mose bad Herren om hjälp mot paddorna, som han hade sänt.13Herren gjorde som Mose hade lovat, och det låg döda paddor över hela landet och i alla hem.14De samlades ihop i stora högar, och det blev en fruktansvärd stank över hela landet.15Men när Farao såg att paddorna hade försvunnit, blev han hård på nytt och vägrade att släppa folket, precis som Herren hade sagt.
Myggsvärmar
16Då sa Herren till Mose: "Säg till Aron att slå på jorden med sin stav, så ska det komma mygg över hela landet."17Mose och Aron gjorde som Herren hade befallt, och plötsligt kom mygg över hela landet och satte sig på människor och djur.18Spåmännen försökte göra samma sak genom sina hemliga konster, men den här gången misslyckades de.19"Nu varnar Gud dig", sa de inför Farao. Men Faraos hjärta var fortfarande hårt, och han ville inte höra på dem, precis som Herren hade sagt.
Flugsvärmar
20Därefter sa Herren till Mose: "Gå upp tidigt på morgonen så att du möter Farao när han går till floden för att bada, och säg då till honom: Herren säger: 'Låt mitt folk gå och fira gudstjänst inför mig.21Om du vägrar ska jag sända flugsvärmar över hela Egypten. Era hus ska bli uppfyllda av dem, och marken ska vara alldeles täckt av dem.22Men det kommer att vara annorlunda med landet Gosen där israeliterna bor. Där ska det inte finnas några flugsvärmar, för att du ska förstå att jag är Herren här i landet.23Jag ska göra skillnad mellan ditt folk och mitt, och detta kommer att hända i morgon.' "24Herren gjorde som han hade sagt. Det blev fruktansvärda svärmar av flugor i Faraos palats och i varje hem i Egypten.25Farao kallade då till sig Mose och Aron och sa: "Gå och offra åt er gud, men gör det här i landet. Gå inte ut i öknen."26Men Mose svarade: "Det går inte. Egyptierna avskyr våra offer till Herren, vår Gud, och om vi offrar här inför deras ögon, kommer de att döda oss.27Vi måste göra en tre dagars färd in i öknen och offra där till Herren, vår Gud, som han har befallt oss."28"Gå då", svarade Farao. "Men gå inte alltför långt. Be då också för mig."29"Ja", svarade Mose, "jag ska be att Herren låter flugsvärmarna försvinna. Men lura oss inte fler gånger, så att du lovar folket att få gå och sedan ändrar dig."30Mose lämnade Farao och bad Herren ta bort flugsvärmarna. Herren gjorde som Mose bad och lät flugsvärmarna försvinna. Inte en enda fluga blev kvar. Men Farao förhärdade sitt hjärta på nytt och lät inte folket gå!
2 Mosebok 8
Lutherbibel 2017
från Deutsche Bibelgesellschaft1Und der HERR sprach zu Mose: Sage Aaron: Recke deine Hand aus mit deinem Stabe über die Ströme, Kanäle und Sümpfe und lass Frösche über Ägyptenland kommen.2Und Aaron reckte seine Hand aus über die Wasser in Ägypten, und es kamen Frösche herauf und bedeckten Ägyptenland.3Da taten die Zauberer ebenso mit ihren Künsten und ließen Frösche über Ägyptenland kommen. (2 Mos 7:11)4Da ließ der Pharao Mose und Aaron rufen und sprach: Bittet den HERRN für mich, dass er die Frösche von mir und von meinem Volk nehme, so will ich das Volk ziehen lassen, dass es dem HERRN opfere. (2 Mos 9:28; 2 Mos 10:17; 2 Mos 24:1)5Mose sprach: Bestimme über mich in deiner Majestät, wann ich für dich, für deine Großen und für dein Volk bitten soll, dass bei dir und in deinem Haus die Frösche vertilgt werden und allein im Nil bleiben.6Er sprach: Morgen. Mose antwortete: Ganz wie du gesagt hast; auf dass du erfahrest, dass niemand ist wie der HERR, unser Gott. (2 Mos 9:14; 2 Mos 15:11; 5 Mos 33:26; 2 Sam 7:22; Jer 10:6)7Die Frösche sollen von dir, von deinem Hause, von deinen Großen und von deinem Volk weichen und allein im Nil übrig bleiben.8So gingen Mose und Aaron vom Pharao. Und Mose schrie zu dem HERRN wegen der Frösche, die er über den Pharao gebracht hatte.9Und der HERR tat, wie Mose gesagt hatte, und die Frösche starben in den Häusern, in den Höfen und auf dem Felde.10Und man häufte sie zusammen, hier einen Haufen und da einen Haufen, und das Land stank davon.11Als aber der Pharao merkte, dass er Luft gekriegt hatte, verhärtete er sein Herz und hörte nicht auf sie, wie der HERR gesagt hatte. (2 Mos 4:21)
Die dritte Plage: Stechmücken
12Und der HERR sprach zu Mose: Sage Aaron: Strecke deinen Stab aus und schlag in den Staub der Erde, dass er zu Stechmücken werde in ganz Ägyptenland.13Sie taten so, und Aaron reckte seine Hand aus mit seinem Stabe und schlug in den Staub auf der Erde. Und es kamen Mücken und setzten sich an die Menschen und an das Vieh; aller Staub der Erde ward zu Mücken in ganz Ägyptenland.14Die Zauberer taten ebenso mit ihren Künsten, um Mücken hervorzubringen; aber sie konnten es nicht. Und die Mücken waren sowohl an den Menschen als am Vieh. (2 Mos 7:11)15Da sprachen die Zauberer zum Pharao: Das ist Gottes Finger. Aber das Herz des Pharao wurde verstockt, und er hörte nicht auf sie, wie der HERR gesagt hatte. (Ps 64:10; Ps 72:18; Luk 11:20)
Die vierte Plage: Ungeziefer
16Und der HERR sprach zu Mose: Mach dich morgen früh auf und tritt vor den Pharao, wenn er hinaus ans Wasser geht, und sage zu ihm: So spricht der HERR: Lass mein Volk ziehen, dass es mir diene; (2 Mos 5:1)17wenn nicht, siehe, so will ich Ungeziefer kommen lassen über dich, deine Großen, dein Volk und dein Haus, dass die Häuser der Ägypter und das Land, auf dem sie wohnen, voller Ungeziefer werden sollen.18An dem Lande Goschen aber, wo sich mein Volk aufhält, will ich an dem Tage etwas Besonderes tun, dass dort kein Ungeziefer sei, damit du innewirst, dass ich der HERR bin, inmitten dieses Landes, (2 Mos 7:5)19und ich will einen Unterschied machen zwischen meinem und deinem Volk. Morgen schon soll das Zeichen geschehen.20Und der HERR tat so, und es kam viel Ungeziefer in das Haus des Pharao, in die Häuser seiner Großen und über ganz Ägyptenland, und das Land wurde verheert von dem Ungeziefer.21Da ließ der Pharao Mose und Aaron rufen und sprach: Geht hin, opfert eurem Gott hier im Lande.22Mose sprach: Das geht nicht an, denn was wir dem HERRN, unserm Gott, opfern, ist den Ägyptern ein Gräuel. Siehe, wenn wir vor ihren Augen opfern, was ihnen ein Gräuel ist, werden sie uns dann nicht steinigen? (1 Mos 43:32; 1 Mos 46:34)23Drei Tagereisen weit wollen wir in die Wüste ziehen und dem HERRN, unserm Gott, opfern, wie er uns gesagt hat. (2 Mos 3:18)24Der Pharao sprach: Ich will euch ziehen lassen, dass ihr dem HERRN, eurem Gott, opfert in der Wüste. Nur zieht nicht zu weit und bittet für mich! (2 Mos 4:1)25Mose sprach: Siehe, wenn ich jetzt von dir hinausgegangen bin, so will ich den HERRN bitten, dass das Ungeziefer morgen vom Pharao und seinen Großen und seinem Volk weiche; nur täusche uns nicht abermals, dass du das Volk nicht ziehen lässt, dem HERRN zu opfern.26Und Mose ging hinaus vom Pharao und bat den HERRN. (2 Mos 8:1)27Und der HERR tat, wie Mose gesagt hatte, und schaffte das Ungeziefer weg vom Pharao, von seinen Großen und von seinem Volk, sodass auch nicht eines übrig blieb.28Aber der Pharao verhärtete sein Herz auch diesmal und ließ das Volk nicht ziehen. (2 Mos 4:21)