1Nu vill jag berätta för er, kära syskon, vad Gud i sin godhet har gjort för församlingarna i Makedonien.2Trots att de har gått igenom många svåra prövningar och lever i yttersta fattigdom, har de varit mycket glada över att kunna ge till andra.3Ja, jag kan intyga att de har gett allt de hade råd med, och mer därtill. Helt frivilligt,4kom de till mig och tiggde och bad om att få vara med och hjälpa de troende i Jerusalem.5Men de gav inte bara en summa pengar, så som jag hade väntat mig. Nej, de var också beredda att lyda först och främst Herren Jesus, men även mig, eftersom de ville följa Guds vilja.6När jag alltså såg hur villiga församlingarna i Makedonien var att hjälpa till, bad jag Titus att resa tillbaka till er, så att ni kunde samla in resten av er kärleksgåva till de troende. Det var ju Titus som började insamlingen hos er.7Ni korinthier har fått så många förmågor från Gud. Ni har en stark tro, ni är duktiga på att tala, ni känner väl till Guds budskap, ni är hängivna och fulla av kärlek till oss[1]. Se nu till att ni även visar prov på er förmåga att ge till andra.8Men det är ingen befallning jag ger er. Jag vill bara tala om hur ivriga andra är att ge, så att ni kan bevisa att er kärlek är lika stor.9Låt er också inspireras av den godhet och kärlek vår Herre Jesus Kristus visade. Han lämnade ju Guds rikedomar, och blev fattig för er skull. Och genom hans fattigdom, får ni ärva Guds rikedomar.10-11Jag föreslår därför att ni avslutar den insamling som ni själva var med och tog initiativet till för ett år sedan. Ni var de första som började samla in pengar, men se nu till att ni är lika ivriga att ge på slutet som ni var i början. Ge så mycket som ni har råd med.12Om ni bara är villiga att ge, spelar det mindre roll hur stor gåvan är. Gud kräver inte att ni ska ge mer än ni har råd med.13Det är ju inte meningen att de andra plötsligt ska leva i överflöd, medan ni får det svårt. Nej, det handlar om att fördela våra tillgångar rättvist.14Just nu är det ni som lever i överflöd och kan hjälpa andra. En annan gång är det tvärtom. På det sättet får alla allt vad de behöver.15Det blir precis som det står i Skriften[2]: ”Den som samlade mycket hade inte för mycket, och den som samlade litet hade inte för lite.”
Titus och hans reskamrater
16Jag tackar Gud för att han har gjort Titus lika ivrig att hjälpa er som jag själv är.17Han svarade inte bara ja när jag frågade om han ville resa till er, utan var genast villig att ge sig iväg.18Jag lät också en annan troende man resa med honom, en som är uppskattad av alla församlingar här, eftersom han har gjort mycket för att sprida budskapet om Jesus.19Samma man har också blivit utvald av församlingarna här att resa med mig till Jerusalem när gåvan ska överlämnas. Den resan gör jag för att ära Herren Jesus och för att visa min iver att hjälpa till.20Genom att ta med mig en annan troende, undviker jag att bli anklagad för att ha förskingrat något från denna stora gåva.21Gud vet att jag är ärlig, men jag vill också att andra ska förstå det.22Samtidigt med Titus skickade jag också en tredje person till er, en man som på många sätt har visat mig hur hängiven han är. Och han var nu ivrigare än vanligt, eftersom han litade på att ni skulle bidra med en stor gåva till de troende.23Om någon undrar över dessa tre, så är Titus min medarbetare som har kommit för att hjälpa er. De andra två är utsända från församlingarna här, och ärar Kristus med sina liv.
Ge rikligt och av kärlek
24När dessa tre kommer till er, omsätt då er kärlek i praktisk handling, så att de andra församlingarna ser hur rätt jag hade när jag skröt över er.
1Wir tun euch aber kund, Brüder und Schwestern, die Gnade Gottes, die in den Gemeinden Makedoniens gegeben ist. (Rom 15:25)2Denn vielfach bewährt in Bedrängnis war ihre Freude doch überschwänglich, und obwohl sie sehr arm sind, haben sie doch reichlich gegeben in aller Lauterkeit.3Denn nach Kräften, das bezeuge ich, und sogar über ihre Kräfte haben sie willig gegeben4und haben uns mit vielem Zureden gebeten, dass sie mithelfen dürften an der Wohltat und der Gemeinschaft des Dienstes für die Heiligen;5und nicht nur das, wie wir hofften, sondern sie gaben sich selbst, zuerst dem Herrn und danach uns, durch den Willen Gottes.6So haben wir Titus zugeredet, dass er, wie er zuvor angefangen hatte, nun auch diese Wohltat unter euch vollende.7Wie ihr aber in allen Stücken reich seid, im Glauben und im Wort und in der Erkenntnis und in allem Eifer und in der Liebe, die wir in euch erweckt haben, so gebt auch reichlich bei dieser Wohltat. (1 Kor 1:5; 1 Kor 16:1)8Nicht als Befehl sage ich das; sondern weil andere so eifrig sind, prüfe ich auch eure Liebe, ob sie echt sei.9Denn ihr kennt die Gnade unseres Herrn Jesus Christus: Obwohl er reich ist, wurde er doch arm um euretwillen, auf dass ihr durch seine Armut reich würdet. (Fil 2:6)10Und damit gebe ich einen Rat; denn das ist euch nützlich, die ihr seit vorigem Jahr angefangen habt nicht allein mit dem Tun, sondern auch mit dem Wollen.11Nun aber vollendet auch das Tun, damit, wie ihr geneigt seid zu wollen, ihr auch geneigt seid zu vollenden nach dem Maß dessen, was ihr habt.12Denn wenn der gute Wille da ist, so ist jeder willkommen nach dem, was er hat, nicht nach dem, was er nicht hat. (Ords 3:27; Mark 12:43)13Nicht, dass die andern Ruhe haben und ihr Not leidet, sondern dass es zu einem Ausgleich komme.14Jetzt helfe euer Überfluss ihrem Mangel ab, damit auch ihr Überfluss eurem Mangel abhelfe und so ein Ausgleich geschehe,15wie geschrieben steht: »Wer viel sammelte, hatte keinen Überfluss, und wer wenig sammelte, hatte keinen Mangel.« (2 Mos 16:18)16Gott aber sei Dank, der dem Titus solchen Eifer für euch ins Herz gegeben hat. (2 Kor 2:13; 2 Kor 6:1; 2 Kor 7:6; 2 Kor 7:15)17Denn er ließ sich gerne zureden; ja, weil er so sehr eifrig war, ist er von selber zu euch gereist.18Wir haben aber den Bruder mit ihm gesandt, dessen Lob wegen seines Dienstes am Evangelium durch alle Gemeinden geht. (2 Kor 12:18)19Nicht allein aber das, sondern er ist auch von den Gemeinden dazu eingesetzt, uns zu begleiten, wenn wir diese Gabe überbringen dem Herrn zur Ehre und zum Erweis unsres guten Willens.20So verhüten wir, dass uns jemand übel nachredet wegen dieser reichen Gabe, die durch uns überbracht wird.21Denn wir sehen darauf, dass es redlich zugehe nicht allein vor dem Herrn, sondern auch vor den Menschen.22Auch haben wir mit ihnen unsern Bruder gesandt, dessen Eifer wir oft in vielen Stücken erprobt haben, nun aber ist er noch viel eifriger aus großem Vertrauen zu euch.23Es sei nun Titus, der mein Gefährte und mein Mitarbeiter unter euch ist, oder es seien unsere Brüder, die Abgesandte der Gemeinden sind und eine Ehre Christi: (2 Kor 7:13; 2 Kor 12:18)24Erbringt ihnen den Beweis eurer Liebe und des Ruhmes, den wir euretwegen haben, öffentlich vor den Gemeinden. (2 Kor 7:14)