1 Samuelsboken 15

Nya Levande Bibeln

från Biblica
1 En dag sa Samuel till Saul: "Jag krönte dig till kung över Israel, därför att Gud sa det till mig. Se då till att du lyder honom!2 Detta är Herrens ord till dig: 'Jag har beslutat mig för att göra upp med Amaleks folk, eftersom de vägrade mitt folk att gå över deras område, när de kom från Egypten.3 Gå nu och förgör hela Amaleks folk fullständigt. Utrota män, kvinnor, barn, ungdomar, oxar, får, kameler och åsnor!' "4 Saul mobiliserade sin armé i Telaim. Han hade 200.000 man, förutom 10.000 man från Juda.5 När Saul kom till Amaleks stad, lade han sig i bakhåll i dalen.6 Sedan skickade han ett budskap till kaineerna, som fick välja på att skilja sig från amalekiterna eller dö med dem. "Ni var nämligen vänliga mot Israels folk, när det kom från Egypten", förklarade han. Kaineerna valde att flytta därifrån.7 Sedan dödade Saul amalekiterna ända från Havila och ner till Sur, öster om Egypten.8 Han tillfångatog Agag, amalekiternas kung, men dödade alla andra.9 Saul och hans män skonade det bästa av fåren och oxarna och de fetaste lammen, allt som de ville behålla för egen del. De förstörde bara det som var svagt och värdelöst.10 Då sa Herren till Samuel:11 "Jag ångrar att jag gjorde Saul till kung, för han har återigen vägrat att lyda mig." Samuel blev djupt skakad när han hörde vad Gud sa, och han ropade och bad inför Herren hela natten.12 Tidigt nästa morgon gick han ut för att leta efter Saul men fick höra att han hade gått till berget Karmel för att resa ett monument över sig själv, och att han sedan hade fortsatt till Gilgal.13 När Samuel slutligen fann honom, hälsade Saul glatt och sa: "Ja, nu har jag verkställt Herrens befallning!"14 "Vad är det då för ett bräkande av får och bölande av oxar jag hör?" frågade Samuel.15 "Det är sant, att armén räddade det bästa av, fåren och oxarna", erkände Saul." De ska offra dem till Herren, din Gud. Allt annat har vi förstört."16 Då sa Samuel till Saul: "Sluta! Lyssna nu till vad Herren sa till mig i natt!""Och vad sa han?" undrade Saul.17 Samuel berättade det för honom och tillade: "När du själv inte tyckte att du var något, gjorde Gud dig till kung över Israel.18 Han gav dig ett uppdrag och sa till dig: 'Gå och förgör de syndiga amalekiterna fullständigt. Alla måste dö!'19 Varför lydde du inte Herren? Varför kastade du dig över krigsbytet och gjorde precis vad Herren förbjudit dig att göra?"20 "Men jag har lytt Herren", fortsatte Saul. "Jag gjorde vad han sa till mig. Och jag tog med mig kung Agag, men dödade alla de andra.21 Det var bara när mina trupper krävde det, som jag lät dem behålla de bästa fåren och oxarna och det bästa av krigsbytet för att offra det till Herren."22 Samuel svarade: "Har Herren lika mycket glädje av dina brännoffer och slaktoffer som av din lydnad? Lydnad är mycket bättre än offer. Han är mycket mer intresserad av att du lyssnar till honom än att du offrar bockarnas fett åt honom.23 Upproriskhet är nämligen en lika fruktansvärd synd som trolldom, och olydnad lika avskyvärt som att tillbe avgudar. Du har förkastat Herrens ord, och han har förkastat dig som kung."24 "Jag har syndat", erkände Saul slutligen. "Ja, jag har inte handlat efter dina ord och jag har varit olydig mot Herrens befallning, för jag var rädd för folket och gjorde vad de krävde.25 Förlåt min synd nu, och följ med mig och tillbe Herren! "26 Men Samuel svarade: "Det är för sent! Eftersom du har förkastat Herrens befallning, så har han också förkastat dig som kung över Israel."27 När Samuel vände sig om för att gå ryckte Saul honom i manteln för att försöka hålla honom kvar, men då revs den sönder.28 Då sa Samuel till honom: "Herren har ryckt Israels rike från dig i dag och gett det till en av dina landsmän, som är bättre än du är.29 Han som är Israels härlighet ljuger inte, och inte heller ändrar han sitt sinne, för han är inte en människa!"30 Då vädjade Saul: "Jag har syndat, men hedra mig åtminstone inför mina ledare och mitt folk genom att gå med mig och tillbe Herren, din Gud."31 Samuel lovade slutligen att göra det och gick med honom. Och Saul tillbad Herren.32 Sedan sa Samuel: "För hit kung Agag." Agag kom med ett leende på läpparna, för han tänkte: "Nu är nog det värsta över, och jag är räddad! "33 Men Samuel sa: "På samma sätt som ditt svärd har gjort många mödrar barnlösa ska din mor nu bli barnlös."Och Samuel dödade honom inför Herren i Gilgal.34 Sedan gick Samuel hem till Rama, och Saul återvände till Gibea.35 Samuel träffade aldrig Saul mer, men han tänkte ofta med sorg på honom, och Herren sörjde över att han hade gjort Saul till kung över Israel.

1 Samuelsboken 15

Lutherbibel 2017

från Deutsche Bibelgesellschaft
1 Samuel sprach zu Saul: Der HERR hat mich gesandt, dass ich dich zum König salben sollte über sein Volk Israel; so höre nun auf die Worte des HERRN! (1 Sam 10:1)2 So spricht der HERR Zebaoth: Ich habe bedacht, was Amalek Israel angetan und wie es ihm den Weg verlegt hat, als Israel aus Ägypten zog. (2 Mos 17:8; 5 Mos 25:17)3 So zieh nun hin und schlag Amalek. Und vollstreckt den Bann an allem, was es hat; verschone sie nicht, sondern töte Mann und Frau, Kinder und Säuglinge, Rinder und Schafe, Kamele und Esel. (3 Mos 27:29)4 Da bot Saul das Volk auf, und er musterte sie zu Telaim: zweihunderttausend Mann Fußvolk und zehntausend Mann aus Juda.5 Und als Saul zu der Stadt der Amalekiter kam, legte er einen Hinterhalt im Bachtal.6 Und Saul ließ den Kenitern sagen: Geht, weicht und zieht weg von den Amalekitern, dass ich euch nicht mit ihnen aufreibe; denn ihr tatet Barmherzigkeit an allen Israeliten, als sie aus Ägypten zogen. Da zogen die Keniter fort von den Amalekitern. (Dom 1:16)7 Da schlug Saul die Amalekiter von Hawila bis nach Schur, das vor Ägypten liegt,8 und nahm Agag, den König von Amalek, lebendig gefangen, und an allem Volk vollstreckte er den Bann mit der Schärfe des Schwerts. (4 Mos 24:7)9 Aber Saul und das Volk verschonten Agag und die besten Schafe und Rinder und das Mastvieh und die Lämmer und alles, was von Wert war, und sie wollten den Bann daran nicht vollstrecken; was aber nichts taugte und gering war, daran vollstreckten sie den Bann.10 Da geschah des HERRN Wort zu Samuel:11 Es reut mich, dass ich Saul zum König gemacht habe; denn er hat sich von mir abgewandt und meine Befehle nicht erfüllt. Darüber wurde Samuel zornig und schrie zu dem HERRN die ganze Nacht. (1 Mos 6:6)12 Und Samuel machte sich früh auf, um Saul am Morgen zu begegnen. Und ihm wurde angesagt, dass Saul nach Karmel gekommen wäre und sich ein Siegeszeichen aufgerichtet hätte und weitergezogen und nach Gilgal hinabgekommen wäre. (Jos 15:55)13 Als nun Samuel zu Saul kam, sprach Saul zu ihm: Gesegnet seist du vom HERRN! Ich habe des HERRN Wort erfüllt.14 Samuel antwortete: Was ist denn das für ein Blöken von Schafen in meinen Ohren und ein Brüllen von Rindern, das ich höre?15 Saul sprach: Von den Amalekitern hat man sie gebracht; denn das Volk verschonte die besten Schafe und Rinder, um sie zu opfern dem HERRN, deinem Gott; an dem andern haben wir den Bann vollstreckt.16 Samuel aber antwortete Saul: Halt ein, ich will dir sagen, was der HERR mit mir diese Nacht geredet hat. Er sprach: Sag an!17 Samuel sprach: Ist’s nicht so: Auch wenn du vor dir selbst gering warst, bist du doch das Haupt der Stämme Israels; denn der HERR hat dich zum König über Israel gesalbt. (1 Sam 9:21)18 Und der HERR sandte dich auf den Weg und sprach: Zieh hin und vollstrecke den Bann an den Sündern, den Amalekitern, und kämpfe mit ihnen, bis du sie vertilgt hast!19 Warum hast du der Stimme des HERRN nicht gehorcht, sondern hast dich an die Beute gemacht und getan, was dem HERRN missfiel?20 Saul antwortete Samuel: Ich habe doch der Stimme des HERRN gehorcht und bin den Weg gezogen, den mich der HERR sandte, und habe Agag, den König von Amalek, hergebracht und an den Amalekitern den Bann vollstreckt.21 Aber das Volk hat von der Beute genommen Schafe und Rinder, das Beste vom Gebannten, um es dem HERRN, deinem Gott, zu opfern in Gilgal.22 Samuel aber sprach: Meinst du, dass der HERR Gefallen habe am Brandopfer und Schlachtopfer gleichwie am Gehorsam gegen die Stimme des HERRN? Siehe, Gehorsam ist besser als Opfer und Aufmerken besser als das Fett von Widdern. (Ords 21:3; Pred 4:17; Jes 1:11; Jer 7:22; Hos 6:6; Am 5:21; Mik 6:6; Matt 9:13; Matt 12:7)23 Denn Ungehorsam ist Sünde wie Zauberei, und Widerstreben ist wie Abgötterei und Götzendienst. Weil du des HERRN Wort verworfen hast, hat er dich auch verworfen, dass du nicht mehr König seist. (1 Sam 16:1)24 Da sprach Saul zu Samuel: Ich habe gesündigt, dass ich des HERRN Befehl und deine Worte übertreten habe; denn ich fürchtete das Volk und gehorchte ihrer Stimme. (2 Mos 10:16; Jos 7:20; 2 Sam 12:13)25 Und nun, vergib mir doch meine Sünde und kehre mit mir um, dass ich den HERRN anbete.26 Samuel sprach zu Saul: Ich will nicht mit dir umkehren; denn du hast des HERRN Wort verworfen, und der HERR hat dich auch verworfen, dass du nicht mehr König seist über Israel.27 Und als sich Samuel umwandte, um wegzugehen, ergriff ihn Saul bei einem Zipfel seines Rocks; aber der riss ab.28 Da sprach Samuel zu ihm: Der HERR hat das Königtum Israels heute von dir gerissen und einem andern gegeben, der besser ist als du. (1 Sam 13:14; 1 Sam 28:17)29 Auch lügt der nicht, der Israels Ruhm ist, und es gereut ihn nicht; denn er ist nicht ein Mensch, dass ihn etwas gereuen könnte. (4 Mos 23:19)30 Saul aber sprach: Ich habe gesündigt; aber ehre mich doch jetzt vor den Ältesten meines Volks und vor Israel und kehre mit mir um, dass ich den HERRN, deinen Gott, anbete.31 Da kehrte Samuel um und folgte Saul, und Saul betete den HERRN an.32 Und Samuel sprach: Bringt Agag, den König von Amalek, zu mir! Und Agag ging hin zu ihm in Fesseln und sprach: Wahrlich, die Bitterkeit des Todes ist gewichen.33 Samuel aber sprach: Wie dein Schwert Frauen ihrer Kinder beraubt hat, so soll auch deine Mutter der Kinder beraubt sein unter den Frauen. Und Samuel hieb den Agag in Stücke vor dem HERRN in Gilgal.34 Und Samuel ging hin nach Rama; Saul aber zog hinauf in sein Haus zu Gibea Sauls.35 Und Samuel sah Saul fortan nicht mehr bis an den Tag seines Todes. Aber doch trug Samuel Leid um Saul, weil es den HERRN gereut hatte, dass er Saul zum König über Israel gemacht hatte.