1Vid den här tiden ledde Nahas ammoniternas armé mot Israel och belägrade staden Jabes-Gilead. Invånarna i Jabes bad om fred: "Slut fred med oss, så ska vi bli era tjänare", bad de.2"Det ska ni få bli", sa Nahas. "Men bara på det villkoret att jag får sticka ut höger öga på varenda en av er, så att hela Israel blir förolämpat."3"Låt oss få sju dagar på oss så att vi kan ta reda på om vi får någon hjälp!" svarade Jabes äldste. "Om inte våra bröder kommer och räddar oss, ska vi gå med på dina villkor."4När budbärarna kom till Sauls hemstad Gibea och berättade hur läget var började alla att gråta.5Saul hade varit ute och plöjt på åkern, och när han återvände till staden frågade han: "Vad är det som har hänt? Varför gråter alla?"När de berättade för honom vad budbärarna från Jabes hade sagt,6kom Guds Ande med stor kraft över Saul och han brann av vrede.7Han tog två oxar, styckade dem och sände ut styckena med budbärare över hela Israel."Så här ska det gå med oxarna som tillhör den som vägrar att följa Saul och Samuel i strid", sa han. Fruktan föll över folket, och de ställde upp till sista man.8Han räknade dem i Besek och fann att de var 300.000, förutom 30.000 män från Juda.9Då skickade han budbärare tillbaka till Jabes-Gilead med beskedet: "Vi kommer att rädda er när det är som hetast i morgon!"Givetvis blev det en oerhörd glädje i staden när budskapet nådde fram.10Männen i Jabes meddelade sedan sina fiender: "Vi ger oss! I morgon kan ni komma och göra med oss som ni vill."11Men under natten kom Saul. Han hade delat upp sin armé i tre grupper. Före gryningen överrumplade de ammoniterna och dödade dem nästan allesammans under förmiddagens lopp. Resten av deras armé blev så grundligt skingrad, att inte ens två personer kom undan tillsammans.12Senare sa folket till Samuel: "Var finns de män som sa att Saul inte skulle bli vår kung? För hit dem, så ska vi döda dem! "13Men Saul svarade: "Ingen ska avrättas i dag när Herren har räddat Israel!"14Då sa Samuel till folket: "Kom, låt oss alla gå till Gilgal och än en gång bekräfta att Saul är vår kung."15De gick därför till Gilgal, och vid en högtidlig ceremoni inför Herren krönte de Saul till kung. Sedan offrade de tackoffer till Herren, och Saul och hela Israel firade den lyckliga utgången.
1Es zog aber herauf Nahasch, der Ammoniter, und belagerte Jabesch in Gilead. Und alle Männer von Jabesch sprachen zu Nahasch: Schließ einen Bund mit uns, so wollen wir dir dienen. (1 Sam 31:11)2Aber Nahasch, der Ammoniter, antwortete ihnen: Das soll der Bund sein, den ich mit euch schließen will, dass ich euch allen das rechte Auge aussteche und bringe damit Schmach über ganz Israel.3Da sprachen zu ihm die Ältesten von Jabesch: Gib uns sieben Tage, dass wir Boten senden in das ganze Gebiet Israels; ist dann niemand da, der uns rette, so wollen wir zu dir hinausgehen.4Da kamen die Boten nach Gibea Sauls und sagten dies vor den Ohren des Volks. Da erhob das ganze Volk seine Stimme und weinte.5Und siehe, da kam Saul vom Felde hinter den Rindern her und fragte: Was ist mit dem Volk, dass es weint? Da berichteten sie ihm die Worte der Männer von Jabesch.6Da geriet der Geist Gottes über Saul, als er diese Worte hörte, und sein Zorn entbrannte sehr. (Dom 13:25)7Und er nahm ein Gespann Rinder und zerstückte sie und sandte die Stücke in das ganze Gebiet Israels durch Boten und ließ sagen: Wer nicht auszieht hinter Saul und Samuel, mit dessen Rindern soll man ebenso tun. Da fiel der Schrecken des HERRN auf das Volk, dass sie auszogen wie ein Mann. (Dom 19:29)8Und er musterte sie zu Besek, und die Israeliten waren dreihunderttausend Mann und die Männer Judas dreißigtausend.9Und sie sagten den Boten, die gekommen waren: So sagt den Männern von Jabesch in Gilead: Morgen soll euch Hilfe werden, wenn die Sonne beginnt, heiß zu scheinen. Als die Boten heimkamen und das den Männern von Jabesch verkündeten, wurden diese froh.10Und die Männer von Jabesch sprachen: Morgen wollen wir zu euch hinausgehen, dass ihr mit uns alles tut, was euch gefällt.11Aber am andern Morgen teilte Saul das Volk in drei Heerhaufen, und sie kamen ins Lager um die Zeit der Morgenwache und schlugen die Ammoniter, bis der Tag heiß wurde; die aber übrig blieben, wurden so zerstreut, dass von ihnen nicht zwei beieinanderblieben.12Da sprach das Volk zu Samuel: Wer sind die, die gesagt haben: Sollte Saul über uns herrschen? Gebt sie her, die Männer, dass wir sie töten. (1 Sam 10:27)13Saul aber sprach: Es soll an diesem Tage niemand sterben; denn der HERR hat heute Heil gegeben in Israel. (1 Sam 14:45; 2 Sam 19:23)14Samuel sprach zum Volk: Kommt, lasst uns nach Gilgal gehen und dort das Königtum erneuern. (1 Sam 10:8)15Da ging das ganze Volk nach Gilgal, und sie machten Saul daselbst zum König vor dem HERRN in Gilgal und opferten Dankopfer vor dem HERRN. Saul aber und alle Männer Israels freuten sich dort gar sehr.