1 Mosebok 48 | Nya Levande Bibeln

Nya Levande Bibeln

1 En kort tid därefter fick Josef en dag reda på att hans far låg på sitt yttersta. Han tog därför med sig sina två söner Manasse och Efraim och gick för att besöka honom. 2 När Jakob hörde att Josef hade kommit dit, samlade han all sin styrka och satte sig upp i sängen för att hälsa på honom 3 och sa till honom:"Gud, den allsmäktige, visade sig för mig i Lus i Kanaans land och välsignade mig 4 och sa till mig: 'Jag ska göra dig till ett stort folk, och jag ska ge Kanaans land till dig och dina barnbarn som en evig besittning.' 5 Därför adopterar jag nu dina två söner, Efraim och Manasse, som föddes här i Egyptens land innan jag kom hit, och de ska få ärva mig på samma sätt som Ruben och Simeon. 6 Men de andra barnen som du får ska bli dina egna, och de ska ärva Efraims och Manasses del från dig. 7 Din mor Rakel dog nämligen efter det att hon fött bara två barn, när jag kom från Paddan-Aram. Vi var inte långt ifrån Efrat och jag begravde henne där, på vägen till Betlehem." 8 Sedan såg Israel på de två pojkarna och sa: "Är det dessa två?" 9 "Ja", svarade Josef. "Detta är mina söner, som Gud har gett mig här i Egypten."Israel sa: "För fram dem till mig så ska jag välsigna dem." 10 På grund av sin höga ålder kunde Israel knappt se. Därför tog Josef pojkarna till honom, så att han kunde kyssa och omfamna dem. 11 Israel sa till Josef: "Jag trodde aldrig att jag skulle få se dig igen, men nu har Gud låtit mig få se dina barn också." 12-13 Josef tog pojkarna från Israels famn och bugade sig djupt med ansiktet mot marken. Så förde han fram pojkarna till Israel, med Efraim på sin högra sida och Manasse på sin vänstra framför Israels högra hand. 14 Men Israel lade armarna i kors när han sträckte ut dem för att lägga händerna på pojkarnas huvud, så att hans högra hand vilade på den yngre pojken Efraims huvud och hans vänstra hand på den äldre pojken Manasses huvud. Detta gjorde han avsiktligt. 15 Sedan välsignade han Josef med denna välsignelse: "Gud, mina förfäder Abrahams och Isaks Gud, den Gud som har varit min herde hela livet, ska välsigna dessa pojkar underbart. 16 Han är den ängel som har skyddat mig från all skada. Dessa pojkar ska hedra mitt namn och min fader Abrahams och Isaks namn, och de ska bli ett mäktigt folk." 17 Men Josef blev upprörd och stött när han såg att hans far hade lagt sin högra hand på Efraims huvud. Därför lyfte han den för att lägga den på Manasses huvud i stället. 18 "Far, du har din högra hand på fel huvud!" sa han. "Detta är den äldste, lägg din högra hand på honom!" 19 Men Israel vägrade. "Jag vet vad jag gör, min son", sa han. "Manasse ska bli ett stort folk, men hans yngre bror ska bli ett ännu större." 20 Därför välsignade Jakob pojkarna denna dag med orden: "Israels folk ska välsigna varandra genom att säga: 'Gud ska göra dig lika framgångsrik som Efraim och Manasse.' " Han satte alltså Efraim före Manasse. 21 Sedan sa Israel till Josef: "Jag ska snart dö, men Gud kommer att vara med dig och föra dig tillbaka till Kanaan, dina förfäders land. 22 Och jag har gett det utvalda Sikems land till dig i stället för till dina bröder. Det är den del av landet som jag tog från amoreerna med svärd och båge."

Lutherbibel 2017

från Deutsche Bibelgesellschaft

Jakobs Segen über Ephraim und Manasse

1 Danach wurde Josef gesagt: Siehe, dein Vater ist krank. Und er nahm mit sich seine beiden Söhne Manasse und Ephraim. 2 Da wurde Jakob angesagt: Siehe, dein Sohn Josef kommt zu dir. Und Israel machte sich stark und setzte sich auf im Bett 3 und sprach zu Josef: Der allmächtige Gott erschien mir zu Lus im Lande Kanaan und segnete mich (1 Mos 17:1; 1 Mos 28:12; 2 Mos 6:2) 4 und sprach zu mir: Siehe, ich will dich wachsen lassen und mehren und will dich zu einer Menge von Völkern machen und will dies Land zu eigen geben deinen Nachkommen für alle Zeit. (1 Mos 17:8; 1 Mos 35:11) 5 So sollen nun deine beiden Söhne Ephraim und Manasse, die dir geboren sind in Ägyptenland, ehe ich hergekommen bin zu dir, mein sein. Ephraim und Manasse sollen für mich sein wie Ruben und Simeon. (1 Mos 41:50) 6 Die Nachkommen aber, die du nach ihnen zeugst, sollen dein sein und genannt werden nach dem Namen ihrer Brüder in deren Erbteil. 7 Und als ich aus Mesopotamien kam, starb mir Rahel im Land Kanaan auf der Reise, als es nur noch eine kleine Strecke Weges war bis Efrata, und ich begrub sie dort an dem Wege nach Efrata, das nun Bethlehem heißt. (1 Mos 35:19) 8 Und Israel sah die Söhne Josefs und sprach: Wer sind die? 9 Josef antwortete seinem Vater: Es sind meine Söhne, die mir Gott hier gegeben hat. Er sprach: Bringe sie her zu mir, dass ich sie segne. 10 Denn die Augen Israels waren schwach geworden vor Alter, und er konnte nicht mehr sehen. Und er ließ sie herzutreten und küsste und herzte sie. 11 Und Israel sprach zu Josef: Siehe, ich habe dein Angesicht gesehen, was ich nicht gedacht hätte, und siehe, Gott hat mich auch deine Söhne sehen lassen. (1 Mos 37:33; 1 Mos 37:35; 1 Mos 45:26; Ps 128:6)

1 Mos 37:331 Mos 37:351 Mos 45:26Ps 128:6

12 Und Josef nahm sie von seinem Schoß und verneigte sich vor ihm zur Erde. 13 Dann nahm sie Josef beide, Ephraim an seine rechte Hand gegenüber Israels linker Hand und Manasse an seine linke Hand gegenüber Israels rechter Hand, und brachte sie zu ihm. 14 Aber Israel streckte seine rechte Hand aus und legte sie auf Ephraims, des Jüngeren, Haupt und seine linke auf Manasses Haupt und kreuzte seine Arme, obwohl Manasse der Erstgeborene war. 15 Und er segnete Josef und sprach: Der Gott, vor dem meine Väter Abraham und Isaak gewandelt sind, der Gott, der mein Hirte gewesen ist mein Leben lang bis auf diesen Tag, (1 Mos 32:10; Ps 23:1) 16 der Engel, der mich erlöst hat von allem Übel, der segne die Knaben, dass durch sie mein und meiner Väter Abraham und Isaak Name fortlebe, dass sie wachsen und viel werden auf Erden. (1 Mos 32:25; Jes 41:14) 17 Als aber Josef sah, dass sein Vater die rechte Hand auf Ephraims Haupt legte, missfiel es ihm, und er fasste seines Vaters Hand, dass er sie von Ephraims Haupt auf Manasses Haupt wendete, 18 und sprach zu ihm: Nicht so, mein Vater, dieser ist der Erstgeborene; lege deine rechte Hand auf sein Haupt. 19 Aber sein Vater weigerte sich und sprach: Ich weiß wohl, mein Sohn, ich weiß wohl. Dieser soll auch ein Volk werden und wird groß sein, aber sein jüngerer Bruder wird größer als er werden, und sein Geschlecht wird eine Menge von Völkern werden. (4 Mos 1:33; 4 Mos 1:35; 5 Mos 33:17) 20 So segnete er sie an jenem Tage und sprach: Wer in Israel jemanden segnen will, der sage: Gott mache dich wie Ephraim und Manasse! Und so setzte er Ephraim vor Manasse. (Heb 11:21) 21 Und Israel sprach zu Josef: Siehe, ich sterbe; aber Gott wird mit euch sein und wird euch zurückbringen in das Land eurer Väter. 22 Ich gebe dir Sichem als Vorzug vor deinen Brüdern, das ich mit meinem Schwert und Bogen aus der Hand der Amoriter genommen habe. (1 Mos 34:1; Jos 24:30)