1Jakob reste vidare och kom slutligen till Österlandet.2På avstånd fick han syn på tre fårhjordar. De låg vid en brunn på det öppna fältet och väntade på att bli vattnade, men en tung sten täckte brunnen.3Seden var att stenen inte togs bort förrän alla hjordar fanns på plats. Efter det att man vattnat dem rullades stenen tillbaka över brunnens öppning.4Jakob gick fram till herdarna och frågade dem var de bodde."I Haran", svarade de.5"Känner ni någon som heter Laban, Nahors sonson?""Visst gör vi det."6"Hur mår han?""Han mår bra, och det går utmärkt för honom. Titta, där kommer hans dotter Rakel med fåren."7"Varför ger ni inte djuren vatten, så att de kan gå tillbaka till betet?" frågade Jakob. "De kommer att bli hungriga om ni låter dem vara stilla så här tidigt på dagen!"8"Vi rullar inte bort stenen och börjar vattna dem förrän alla herdarna har kommit hit med sina djur", svarade de.9Medan detta samtal pågick, kom Rakel med sin fars får, för hon tjänstgjorde också som herde.10Eftersom hon var hans kusin - dotter till hans morbror - och eftersom fåren var hans morbrors, gick Jakob fram till brunnen och rullade bort stenen och gav fårhjorden vatten.11Sedan kysste Jakob Rakel och började gråta!12-13Han förklarade att han var hennes kusin och son till hennes faster Rebecka. Hon sprang och berättade det för sin far Laban, och så snart han hörde om Jakobs ankomst, skyndade han sig ut för att möta honom och omfamnade honom och tog honom med sig hem. Sedan berättade Jakob sin historia.14"Tänk, du är ju mitt eget kött och blod", utbrast Laban.
Rakel och Lea
15När Jakob hade varit där ungefär en månad, sa Laban en dag till honom: "Även om du är min släkting, ska du inte arbeta för mig utan betalning. Hur mycket vill du ha?"16Laban hade två döttrar, Lea och hennes yngre syster Rakel.17Lea hade vackra ögon, men Rakel var på alla sätt en skönhet.18Jakob hade blivit förälskad i Rakel. Därför sa han till hennes far: "Om du ger mig Rakel till hustru så ska jag arbeta för dig i sju år."19"Det går jag med på!" svarade Laban. "Jag ger henne hellre till dig än till någon utanför familjen."20Alltså tillbringade Jakob de följande sju åren hos Laban och arbetade för honom för att få Rakel. Tiden gick fort för han var förälskad i henne.21Slutligen kom den dag då det var dags för bröllop."Jag har uppfyllt min del av kontraktet", sa Jakob till Laban. "Ge mig nu min hustru, så att jag kan ligga med henne."22Då inbjöd Laban alla männen i trakten för att fira tilldragelsen med en stor fest.23När det senare på kvällen hade blivit mörkt tog Laban Lea och förde henne till Jakob, och han låg med henne.24Laban gav Lea en av sina tjänsteflickor som hette Silpa.25På morgonen upptäckte Jakob att det var Lea han legat med."Vad är detta för något?" utbrast Jakob. "Jag arbetade sju år för Rakel! Vad menar du med det här bedrägeriet?"26"Det är inte vår sed att gifta bort den yngre dottern före den äldre", svarade Laban.27"Vänta tills brudveckan är över, så kan du få Rakel också, om du lovar att arbeta för mig ytterligare sju år!"28Jakob gick med på detta, och när veckan var över fick han också Rakel till hustru.29Laban gav Rakel Bilha som tjänsteflicka.30Jakob låg också med Rakel, som han älskade mer än Lea, och han stannade och arbetade för Laban i ytterligare sju år.
Jakobs söner
31Eftersom Herren såg att Jakob inte älskade Lea lät han henne få barn, medan Rakel inte kunde få några.32Lea blev alltså med barn och födde en son som fick namnet Ruben (se, en son), för hon sa: "Herren har sett min belägenhet, men nu kommer min make att älska mig."33Hon blev snart med barn igen och födde en son till och kallade honom Simeon (Herren har hört mig), för hon sa: "Herren hörde att jag inte fick någon kärlek, och han gav mig ytterligare en son."34Ännu en gång blev hon med barn och födde en son och kallade honom Levi (tillgivenhet), för hon sa: "Nu kommer väl ändå min man att visa mig tillgivenhet, eftersom jag har gett honom tre söner!"35Än en gång blev hon med barn och födde en son och kallade honom Juda (lovsång), för hon sa: "Nu vill jag prisa Herren!" Sedan fick hon inga fler barn.
1Da machte sich Jakob auf den Weg und ging in das Land der Söhne des Ostens2und sah sich um, und siehe, da war ein Brunnen auf dem Felde; und siehe, drei Herden Schafe lagen dabei, denn von dem Brunnen pflegten sie die Herden zu tränken. Und ein großer Stein lag vor dem Loch des Brunnens.3Und sie pflegten die Herden alle dort zu versammeln und den Stein von dem Brunnenloch zu wälzen und die Schafe zu tränken und taten alsdann den Stein wieder vor das Loch an seine Stelle.4Und Jakob sprach zu ihnen: Meine Brüder, wo seid ihr her? Sie antworteten: Wir sind von Haran.5Er sprach zu ihnen: Kennt ihr auch Laban, den Sohn Nahors? Sie antworteten: Ja, wir kennen ihn. (1 Mos 24:10; 1 Mos 24:24)6Er sprach: Geht es ihm auch gut? Sie antworteten: Es geht ihm gut; und siehe, da kommt seine Tochter Rahel mit den Schafen.7Er sprach: Es ist noch hoher Tag und ist noch nicht Zeit, das Vieh einzutreiben; tränkt die Schafe und geht hin und weidet sie.8Sie antworteten: Wir können es nicht, bis alle Herden zusammengebracht sind und wir den Stein von des Brunnens Loch gewälzt haben. Dann tränken wir die Schafe.9Als er noch mit ihnen redete, kam Rahel mit den Schafen ihres Vaters, denn sie hütete die Schafe.10Als Jakob aber Rahel sah, die Tochter Labans, des Bruders seiner Mutter, und die Schafe Labans, des Bruders seiner Mutter, trat er hinzu und wälzte den Stein von dem Loch des Brunnens und tränkte die Schafe Labans, des Bruders seiner Mutter.11Und er küsste Rahel und weinte laut12und sagte ihr, dass er ihres Vaters Verwandter wäre und Rebekkas Sohn. Da lief sie und sagte es ihrem Vater.13Als aber Laban hörte von Jakob, seiner Schwester Sohn, lief er ihm entgegen und herzte und küsste ihn und führte ihn in sein Haus. Da erzählte er Laban alles, was sich begeben hatte.14Da sprach Laban zu ihm: Fürwahr, du bist von meinem Gebein und Fleisch. Und als er nun einen Monat lang bei ihm gewesen war,15sprach Laban zu Jakob: Zwar bist du mein Verwandter, aber solltest du mir darum umsonst dienen? Sage an, was soll dein Lohn sein?16Laban aber hatte zwei Töchter; die ältere hieß Lea, die jüngere Rahel.17Leas Augen waren sanft, Rahel aber war schön von Gestalt und von Angesicht.18Und Jakob gewann Rahel lieb und sprach: Ich will dir sieben Jahre um Rahel, deine jüngere Tochter, dienen.19Laban antwortete: Es ist besser, ich gebe sie dir als einem andern; bleib bei mir.20So diente Jakob um Rahel sieben Jahre, und es kam ihm vor, als wären’s einzelne Tage, so lieb hatte er sie.21Und Jakob sprach zu Laban: Gib mir nun meine Braut; denn die Zeit ist da, dass ich zu ihr gehe.22Da lud Laban alle Leute des Ortes ein und machte ein Hochzeitsmahl.23Am Abend aber nahm er seine Tochter Lea und brachte sie zu Jakob; und er ging zu ihr.24Und Laban gab seiner Tochter Lea seine Magd Silpa zur Magd.25Am Morgen aber, siehe, da war es Lea. Und Jakob sprach zu Laban: Warum hast du mir das angetan? Habe ich dir nicht um Rahel gedient? Warum hast du mich denn betrogen?26Laban antwortete: Es ist nicht Sitte in unserm Lande, dass man die Jüngere weggebe vor der Älteren.27Halte mit dieser die Hochzeitswoche, so will ich dir die andere auch geben für den Dienst, den du bei mir noch weitere sieben Jahre leisten sollst. (1 Mos 31:14)28Das tat Jakob und hielt die Hochzeitswoche. Da gab ihm Laban seine Tochter Rahel zur Frau.29Und er gab seiner Tochter Rahel seine Magd Bilha zur Magd.30So ging Jakob auch zu Rahel ein und hatte Rahel lieber als Lea; und er diente bei ihm noch weitere sieben Jahre. (3 Mos 18:18)
Jakobs Kinder
31Als aber der HERR sah, dass Lea ungeliebt war, machte er sie fruchtbar; Rahel aber war unfruchtbar.32Und Lea ward schwanger und gebar einen Sohn; den nannte sie Ruben und sprach: Der HERR hat angesehen mein Elend; nun wird mich mein Mann lieb haben.33Und sie ward abermals schwanger und gebar einen Sohn und sprach: Der HERR hat gehört, dass ich ungeliebt bin, und hat mir diesen auch gegeben. Und nannte ihn Simeon.34Abermals ward sie schwanger und gebar einen Sohn und sprach: Nun wird mein Mann mir doch zugetan sein, denn ich habe ihm drei Söhne geboren. Darum nannte sie ihn Levi.35Und sie wurde abermals schwanger und gebar einen Sohn und sprach: Nun will ich dem HERRN danken. Darum nannte sie ihn Juda. Und sie hörte auf, Kinder zu gebären.