1-2Abraham skaffade sig ytterligare en hustru. Hon hette Ketura och gav honom flera barn: Simran, Joksan, Medan, Midjan, Jisbak och Sua.3Joksans två söner hette Saba och Dedan. Dedans söner hette Assurim, Letusim och Leumim.4Midjans söner hette Efa, Efer, Hanok, Abida och Eldaa.5Abraham skänkte allt han ägde till Isak.6Han gav emellertid gåvor även till sina bihustrurs söner och skickade dem österut bort från Isak.7-8Nöjd med livet dog Abraham vid en mogen ålder av 175 år,9-10och hans söner Isak och Ismael begravde honom i grottan vid Makpela, nära Mamre, på den åker som Abraham hade köpt från hetiten Efron, Sohars son. Där var Abrahams hustru Sara också begravd.11Efter Abrahams död blev Isak föremål för Guds välsignelser. Isak hade nu flyttat söderut till Beer-Lahai Roi i Negev.12-15Här följer en förteckning över Ismaels ättlingar i födelseordning. Ismael var son till Abraham och Hagar, Saras egyptiska tjänsteflicka: Nebajot, Kedar, Adbeel, Mibsam, Misma, Duma, Massa, Hadad, Tema, Jetur, Nafis och Kedma.16Dessa tolv söner blev hövdingar över tolv stammar, som bar deras namn.17Ismael dog slutligen, 137 år gammal, och förenade sig med sina förfäder.18Ismaels ättlingar spred sig över landet, från Havila till Sur, (som ligger nordöst om Egypten, på vägen mot Assyrien), och de låg ständigt i strid med varandra.
Jakob och Esau
19Detta är berättelsen om Isaks barn:20Isak var fyrtio år gammal när han gifte sig med Rebecka, dotter till arameen Betuel från Paddan-Aram och syster till Laban.21Isak bad till Herren att han skulle ge Rebecka ett barn, för inte ens efter många års äktenskap hade han fått något barn. Till slut blev hon gravid,22och det verkade som om flera barn sparkade på varandra i hennes mage. Hon blev mycket bekymrad och frågade Herren vad som var meningen.23Herren svarade henne: "Sönerna i din livmoder kommer att bli två rivaliserande folk. En kommer att bli starkare än den andre, och den äldre kommer att bli den yngres tjänare!"24Och det stämde in, för hon fick tvillingar.25Den förste som föddes hade rödaktig hy och var så hårig, att man kunde tro att han hade en päls på sig. Han fick namnet Esau.26Sedan föddes den andre tvillingen med sin hand om Esaus häl! Därför kallade de honom Jakob (det betyder "den som håller i hälen"). Isak var sextio år gammal när tvillingarna föddes.
Esau säljer sin förstfödslorätt
27Allt eftersom pojkarna växte upp blev Esau en skicklig jägare, medan Jakob mer var den stillsamma typen som trivdes hemma.28Esau var Isaks favorit, för han tyckte om köttet som Esau förde med sig hem efter jakterna, och Jakob var Rebeckas favorit.29En dag när Esau kom hem alldeles uttröttad från jakten höll Jakob på att koka soppa.30"O, vad jag är hungrig!" klagade Esau. "Ge mig lite av den där röda soppan som du har!" (Därför fick han öknamnet "Edom" som betyder röd.)31"Det kan jag väl göra, om jag får byta den mot din förstfödslorätt!" svarade Jakob.32"Vad har en man för nytta av sin förstfödslorätt, om han dör av hunger?" sa Esau.33"Ja, lova då inför Gud att den är min!" sa Jakob. Esau svor en ed och avstod därmed alla sina rättigheter som äldste son till sin yngre bror.34Sedan gav Jakob Esau bröd och linssoppa. Han åt och drack och fortsatte att syssla med sitt, likgiltig inför förlusten av de rättigheter han hade kastat bort.
1Abraham nahm wieder eine Frau, die hieß Ketura.2Die gebar ihm Simran und Jokschan, Medan und Midian, Jischbak und Schuach.3Jokschan aber zeugte Saba und Dedan. Die Söhne Dedans aber waren: die Aschuriter, die Letuschiter und die Lëummiter.4Die Söhne Midians waren: Efa, Efer, Henoch, Abida und Eldaa. Diese alle sind Söhne der Ketura.5Und Abraham gab all sein Gut Isaak.6Aber den Söhnen, die er von den Nebenfrauen hatte, gab Abraham Geschenke und schickte sie noch zu seinen Lebzeiten fort von seinem Sohn Isaak, nach Osten hin ins Morgenland.7Das ist aber Abrahams Alter, das er erreicht hat: hundertfünfundsiebzig Jahre. (1 Mos 12:4)8Und Abraham verschied und starb in einem guten Alter, als er alt und lebenssatt war, und wurde zu seinen Vätern versammelt. (1 Mos 15:15)9Und es begruben ihn seine Söhne Isaak und Ismael in der Höhle von Machpela auf dem Acker Efrons, des Sohnes Zohars, des Hetiters, die da liegt östlich von Mamre (1 Mos 23:13)10auf dem Felde, das Abraham von den Hetitern gekauft hatte. Da ist Abraham begraben mit Sara, seiner Frau.11Und nach dem Tode Abrahams segnete Gott Isaak, seinen Sohn. Und er wohnte bei dem »Brunnen des Lebendigen, der mich sieht«. (1 Mos 16:14; 1 Mos 17:19)
Ismaels Nachkommen
12Dies ist das Geschlecht Ismaels, des Sohnes Abrahams, den ihm die Ägypterin Hagar gebar, die Magd Saras; (1 Mos 21:13)13und dies sind die Namen der Söhne Ismaels, nach denen ihre Geschlechter genannt sind: der erstgeborene Sohn Ismaels Nebajot, dann Kedar, Adbeel, Mibsam,14Mischma, Duma, Massa,15Hadad, Tema, Jetur, Nafisch und Kedma.16Das sind die Söhne Ismaels mit ihren Namen nach ihren Gehöften und Zeltdörfern, zwölf Fürsten nach ihren Stämmen. – (1 Mos 17:20; 4 Mos 1:44)17Und das ist das Alter Ismaels: hundertsiebenunddreißig Jahre. Und er verschied und starb und wurde versammelt zu seinen Vätern. –18Und sie wohnten von Hawila an bis nach Schur östlich von Ägypten nach Assyrien hin. So ließ er sich nieder, all seinen Brüdern vor die Nase. (1 Mos 16:12)
Esaus und Jakobs Geburt
19Dies ist das Geschlecht Isaaks, des Sohnes Abrahams: Abraham zeugte Isaak.20Isaak aber war vierzig Jahre alt, als er Rebekka zur Frau nahm, die Tochter Betuëls, des Aramäers aus Paddan-Aram, die Schwester des Aramäers Laban.21Isaak aber bat den HERRN für seine Frau, denn sie war unfruchtbar. Und der HERR ließ sich erbitten, und Rebekka, seine Frau, ward schwanger.22Und die Kinder stießen sich miteinander in ihrem Leib. Da sprach sie: Wenn es so ist, warum geschieht mir das? Und sie ging hin, den HERRN zu befragen.23Und der HERR sprach zu ihr: Zwei Völker sind in deinem Leibe, und zweierlei Volk wird sich scheiden aus deinem Schoß; und ein Volk wird dem andern überlegen sein, und der Ältere wird dem Jüngeren dienen. (1 Mos 27:29; Mal 1:2; Rom 9:10)24Als nun die Zeit kam, dass sie gebären sollte, siehe, da waren Zwillinge in ihrem Leibe.25Der erste, der herauskam, war rötlich, ganz behaart wie ein Fell, und sie nannten ihn Esau.26Danach kam heraus sein Bruder, der hielt mit seiner Hand die Ferse des Esau, und sie nannten ihn Jakob. Sechzig Jahre alt war Isaak, als sie geboren wurden. (Hos 12:4)27Und als nun die Knaben groß wurden, wurde Esau ein Jäger und streifte auf dem Felde umher, Jakob aber war ein ruhiger Mann und blieb bei den Zelten.28Und Isaak hatte Esau lieb und aß gern von seinem Wildbret; Rebekka aber hatte Jakob lieb.
Esau verkauft sein Erstgeburtsrecht
29Und Jakob kochte ein Gericht. Da kam Esau vom Feld und war müde30und sprach zu Jakob: Lass mich schnell von dem Roten essen, dem Roten da; denn ich bin müde. Daher heißt er Edom[1].31Aber Jakob sprach: Verkaufe mir zuvor deine Erstgeburt.32Esau antwortete: Siehe, ich muss doch sterben; was soll mir da die Erstgeburt?33Jakob sprach: So schwöre mir zuvor. Und er schwor ihm und verkaufte so Jakob seine Erstgeburt. (1 Mos 27:36; Heb 12:16)34Da gab ihm Jakob Brot und das Linsengericht, und er aß und trank und stand auf und ging davon. So verachtete Esau seine Erstgeburt.