1När Abrams far hade dött befallde Gud Abram: "Lämna ditt eget land och ditt eget folk och gå till det land som jag ska leda dig till!2Om du gör det kommer jag att se till att du blir stamfar för ett stort folk. Jag ska välsigna dig och göra ditt namn berömt, så att du blir till välsignelse för många andra.3Jag ska välsigna dem som välsignar dig och förbanna dem som förbannar dig. Hela världen kommer att bli välsignad genom dig."4Då gjorde Abram som Herren hade sagt till honom, och Lot följde också med. Abram var sjuttiofem år gammal vid den tiden.5Han tog med sig sin fru Sarai, sin brorson Lot och allt han ägde, boskapen och slavarna han hade fått i Haran, och kom slutligen till Kanaan.6När de reste genom Kanaan kom de till en plats nära Sikem och slog läger bredvid Mores ek. Området beboddes vid den tiden av kananeer.7Här uppenbarade sig Herren för Abram och sa: "Jag ska ge detta land till dina efterkommande." Till minne av Herrens besök byggde Abram ett altare där.8Efteråt lämnade Abram platsen och reste söderut till det bergiga landskapet mellan Betel i väst och Ai i öst. Där slog han läger och byggde ett altare åt Herren och tillbad honom.9På detta sätt fortsatte han i lugn takt söderut till Negev och rastade ofta.10Vid den tidpunkten blev det en svår hungersnöd i landet. Abram reste därför ner till Egypten för att bo där.11-13Men när han närmade sig Egyptens gräns, bad han sin fru Sarai att säga till alla att hon var hans syster! "Du är mycket vacker", sa han till henne. "När egyptierna ser dig kommer de att säga: 'Detta är hans hustru. Låt oss döda honom så att vi sedan kan få henne.' Men om du säger att du är min syster, kommer egyptierna att behandla mig väl för din skull och skona mitt liv!"14Mycket riktigt, när de anlände till Egypten började alla att tala om Sarais skönhet.15När Farao, kungen i Egypten, hörde sina ämbetsmän förtjust berätta om henne lät han hämta henne till sitt harem.16Sedan gav Farao Abram många gåvor för hennes skull: får, oxar, åsnor, slavar av båda könen och kameler.17Men Herren sände en fruktansvärd plåga över Faraos familj på grund av Sarai.18Då kallade Farao på Abram och anklagade honom häftigt: "Vad är det du har gjort mot mig?" sa han. "Varför talade du inte om för mig att hon är din fru?19Varför sa du att hon var din syster och gick med på att jag gifte mig med henne? Ta henne nu och ge dig iväg!"20Farao skickade ut dem allesammans ur landet under väpnad eskort, Abram, hans hustru och hela hans familj med allt vad han ägde.
1Und der HERR sprach zu Abram: Geh aus deinem Vaterland und von deiner Verwandtschaft und aus deines Vaters Hause in ein Land, das ich dir zeigen will. (4 Mos 23:9; Apg 7:3; Heb 11:8)2Und ich will dich zum großen Volk machen und will dich segnen und dir einen großen Namen machen, und du sollst ein Segen sein. (1 Mos 24:1; 1 Mos 24:35; Ps 72:17)3Ich will segnen, die dich segnen, und verfluchen, die dich verfluchen; und in dir sollen gesegnet werden alle Geschlechter auf Erden. (1 Mos 18:18; 1 Mos 22:18; 1 Mos 26:4; 1 Mos 28:14; Apg 3:25; Gal 3:8)4Da zog Abram aus, wie der HERR zu ihm gesagt hatte, und Lot zog mit ihm. Abram aber war fünfundsiebzig Jahre alt, als er aus Haran zog.5So nahm Abram Sarai, seine Frau, und Lot, seines Bruders Sohn, mit aller ihrer Habe, die sie gewonnen hatten, und die Leute, die sie erworben hatten in Haran, und zogen aus, um ins Land Kanaan zu gehen. Und sie kamen in das Land,6und Abram durchzog das Land bis an die Stätte bei Sichem, bis zur Eiche More; es wohnten aber zu der Zeit die Kanaaniter im Lande. (1 Mos 35:4; Jos 24:25)7Da erschien der HERR dem Abram und sprach: Deinen Nachkommen will ich dies Land geben. Und er baute dort einen Altar dem HERRN, der ihm erschienen war. (1 Mos 13:15; 1 Mos 15:18; 1 Mos 17:8; 1 Mos 35:12; 2 Mos 6:4; 2 Mos 6:8; 2 Mos 32:13; Jos 21:43; Apg 7:5)8Danach brach er von dort auf ins Gebirge östlich von Bethel und schlug sein Zelt auf, sodass er Bethel im Westen und Ai im Osten hatte, und baute dort dem HERRN einen Altar und rief den Namen des HERRN an. (1 Mos 4:26)9Danach zog Abram immer weiter bis ins Südland.
Abram und Sarai in Ägypten
10Es kam aber eine Hungersnot in das Land. Da zog Abram hinab nach Ägypten, dass er sich dort als ein Fremdling aufhielte; denn der Hunger war groß im Lande. (1 Mos 20:1; 1 Mos 26:7)11Und als er nahe an Ägypten war, sprach er zu Sarai, seiner Frau: Siehe, ich weiß, dass du eine schöne Frau bist.12Wenn dich nun die Ägypter sehen, so werden sie sagen: Das ist seine Frau, und werden mich umbringen und dich leben lassen.13So sage doch, du seist meine Schwester, auf dass mir’s wohlgehe um deinetwillen und ich am Leben bleibe um deinetwillen.14Als nun Abram nach Ägypten kam, sahen die Ägypter, dass seine Frau sehr schön war.15Und die Großen des Pharao sahen sie und priesen sie vor ihm. Da wurde sie in das Haus des Pharao gebracht.16Und er tat Abram Gutes um ihretwillen; und er bekam Schafe, Rinder, Esel, Knechte und Mägde, Eselinnen und Kamele.17Aber der HERR plagte den Pharao und sein Haus mit großen Plagen um Sarais, Abrams Frau, willen.18Da rief der Pharao Abram zu sich und sprach zu ihm: Warum hast du mir das angetan? Warum sagtest du mir nicht, dass sie deine Frau ist?19Warum sprachst du denn: Sie ist meine Schwester, sodass ich sie mir zur Frau nahm? Und nun siehe, da hast du deine Frau; nimm sie und zieh hin.20Und der Pharao bestellte Leute um seinetwillen, dass sie ihn geleiteten und seine Frau und alles, was er hatte.