1Profeten Elia från Tisbe i Gilead kom till kung Ahab och sa: "Så sant som Herren, Israels Gud lever, kommer det inte att falla varken dagg eller regn under flera år annat än på mitt ord!"2Därefter sa Herren till Elia:3"Gå österut och göm dig vid bäcken Kerit, öster om den plats där den rinner ut i floden Jordan.4Drick vattnet i bäcken och ät det som korparna kommer med, för det är jag som har befallt dem att förse dig med mat."5Elia gjorde som Herren hade sagt, och han slog läger vid bäcken.6Korparna kom med bröd och kött varje morgon och kväll, och han drack ur bäcken.7Men efter någon tid torkade bäcken ut, för det regnade inte någonstans i hela landet.
Ett under med olja och mjöl
8-9"Gå till byn Sarefat i närheten av Sidon och stanna där", sa Herren till Elia. "Där finns en änka som jag har befallt att ge dig mat."10Elia gick alltså till Sarefat. När han kom fram till stadsporten fick han se en änka som gick och samlade ved, och han bad henne om lite vatten.11När hon gick för att hämta vattnet, ropade han efter henne att också ta med en bit bröd till honom.12"Jag svär vid Herren, din Gud, att jag inte har en enda brödbit i hela huset", svarade hon. "Jag har bara en handfull mjöl kvar och några droppar olja i bottnen på krukan. Jag skulle just samla ihop lite ved för att laga vår sista måltid, för sedan kommer min son och jag att dö av svält."13"Var inte orolig", sa Elia till henne. "Gå och baka av det du har, men ge mig först! Sedan ska det fortfarande finnas tillräckligt kvar åt dig och din son.14Herren, Israels Gud, säger att det alltid ska finnas tillräckligt med mjöl och olja i ditt förråd, ända tills han sänder regn och det kan börja växa igen!"15Hon gjorde som Elia hade sagt till henne, och både hon och hennes son och profeten fortsatte sedan att äta av hennes förråd så länge de behövde.16Det fanns alltid tillräckligt med mjöl och olja kvar, precis som Herren hade lovat genom Elia.
Elia uppväcker en liten pojke
17Men så en dag blev kvinnans son sjuk. Han blev allt sämre och till slut dog han.18"Du gudsman, vad är det du har gjort mot mig?" ropade hon förtvivlat. "Har du kommit för att straffa mig för mina synder genom att döda min son?"19"Kom hit med honom", svarade Elia. Han tog pojkens kropp från henne och bar upp den i övre våningen till rummet där han bodde. Han lade pojken på sin säng20och ropade till Herren: "Herre, min Gud, varför har du dödat sonen till denna änka, som jag bor hos?"21Sedan sträckte han ut sig över barnet tre gånger och ropade till Herren: "Herre, min Gud, låt honom få liv igen!"22Herren hörde Elias bön, och pojken fick liv på nytt.23Elia tog med sig honom ner igen och lämnade honom till modern."Titta! Han lever!" sa han leende.24Hon såg på sin son och sa glatt: "Nu är jag övertygad om att du är en profet och att det du säger kommer från Herren!"
1Und es sprach Elia, der Tischbiter, aus Tischbe in Gilead zu Ahab: So wahr der HERR, der Gott Israels, lebt, vor dem ich stehe: Es soll diese Jahre weder Tau noch Regen kommen, ich sage es denn. (1 Kung 8:35; Luk 4:25; Jak 5:17; Upp 11:6)2Da kam das Wort des HERRN zu ihm:3Geh weg von hier und wende dich nach Osten und verbirg dich am Bach Krit, der zum Jordan fließt.4Und du sollst aus dem Bach trinken, und ich habe den Raben geboten, dass sie dich dort versorgen sollen.5Er aber ging hin und tat nach dem Wort des HERRN und setzte sich nieder am Bach Krit, der zum Jordan fließt.6Und die Raben brachten ihm Brot und Fleisch des Morgens und des Abends, und er trank aus dem Bach.7Und es geschah nach einiger Zeit, dass der Bach vertrocknete; denn es war kein Regen im Lande.8Da kam das Wort des HERRN zu ihm:9Mach dich auf und geh nach Sarepta, das zu Sidon gehört, und bleibe dort; denn ich habe dort einer Witwe geboten, dass sie dich versorge. (Luk 4:25)10Und er machte sich auf und ging nach Sarepta. Und als er an das Tor der Stadt kam, siehe, da war eine Witwe, die las Holz auf. Und er rief ihr zu und sprach: Hole mir ein wenig Wasser im Gefäß, dass ich trinke!11Und als sie hinging zu holen, rief er ihr nach und sprach: Bringe mir auch einen Bissen Brot mit!12Sie sprach: So wahr der HERR, dein Gott, lebt: Ich habe nichts Gebackenes, nur eine Handvoll Mehl im Topf und ein wenig Öl im Krug. Und siehe, ich habe ein Scheit Holz oder zwei aufgelesen und gehe heim und will’s mir und meinem Sohn zubereiten, dass wir essen – und sterben.13Elia sprach zu ihr: Fürchte dich nicht! Geh hin und mach’s, wie du gesagt hast. Doch mache zuerst mir etwas Gebackenes davon und bringe mir’s heraus; dir aber und deinem Sohn sollst du danach auch etwas backen.14Denn so spricht der HERR, der Gott Israels: Das Mehl im Topf soll nicht verzehrt werden, und dem Ölkrug soll nichts mangeln bis auf den Tag, an dem der HERR regnen lassen wird auf Erden. (2 Kung 4:2)15Sie ging hin und tat, wie Elia gesagt hatte. Und er aß und sie auch und ihr Sohn Tag um Tag.16Das Mehl im Topf wurde nicht verzehrt, und dem Ölkrug mangelte nichts nach dem Wort des HERRN, das er geredet hatte durch Elia.17Und nach diesen Geschichten wurde der Sohn dieser Frau, seiner Hauswirtin, krank, und seine Krankheit wurde so schwer, dass kein Odem mehr in ihm blieb. (2 Kung 4:20)18Und sie sprach zu Elia: Was hab ich mit dir zu schaffen, du Mann Gottes? Du bist zu mir gekommen, dass meiner Sünde gedacht und mein Sohn getötet würde.19Er sprach zu ihr: Gib mir deinen Sohn! Und er nahm ihn von ihrem Schoß und ging hinauf ins Obergemach, wo er wohnte, und legte ihn auf sein Bett20und rief den HERRN an und sprach: HERR, mein Gott, tust du sogar der Witwe, bei der ich ein Gast bin, so Übles an, dass du ihren Sohn tötest?21Und er legte sich auf das Kind drei Mal und rief den HERRN an und sprach: HERR, mein Gott, lass das Leben in dies Kind zurückkehren! (2 Kung 4:34; Apg 20:10)22Und der HERR erhörte die Stimme Elias, und das Leben kehrte in das Kind zurück, und es wurde wieder lebendig.23Und Elia nahm das Kind und brachte es hinab vom Obergemach ins Haus und gab es seiner Mutter und sprach: Siehe, dein Sohn lebt! (2 Kung 4:36; Luk 7:15)24Und die Frau sprach zu Elia: Nun erkenne ich, dass du ein Mann Gottes bist, und des HERRN Wort in deinem Munde ist Wahrheit. (2 Kung 4:9)