1Så nu frågar jag: har Gud då helt stött bort sitt folk, israeliterna[1]? Nej, inte alls! Jag är ju själv israelit, en ättling till Abraham och medlem av Benjamins stam.2Nej, Gud har inte stött bort dem som han en gång utsåg till sitt eget folk. Kommer ni inte ihåg vad det står i Skriften[2] om profeten Elia? Han anklagade Israels folk inför Gud och sa:3”Herre, de har dödat de profeter som framförde dina budskap, och har rivit ner dina altaren. Jag är den enda profeten som är kvar, och nu vill de döda mig också.”[3]4Men vad svarade Gud honom? Jo, han sa: ”Det finns 7 000 personer som inte har tillbett Baals[4] bild, och dem har jag sparat åt mig.”5På samma sätt har Gud nu i sin godhet inbjudit Israels folk att få tillhöra honom, och en liten del har tackat ja.6Men om de tillhör Gud på grund av hans inbjudan, då har det ju inget med deras goda gärningar att göra. Om de hade förtjänat det, skulle det ju inte vara något som Gud i sin godhet hade gjort.7Alltså, det som Israels folk sökte så ivrigt efter, att bli skuldfria inför Gud, det uppnådde de aldrig. Denna skuldfrihet gavs istället åt den lilla grupp som har tackat ja till Guds inbjudan att få tillhöra honom. De andra blev döva och blinda för vad Gud ville.8Det står ju i Skriften: ”Gud gjorde deras sinnen avtrubbade. Ända till denna dag har han hindrat deras ögon från att se och deras öron från att höra.”[5]9Och kung David skriver om dem: ”Låt deras fester blir en fälla för dem, så att de faller för frestelserna och straffas.10Låt deras ögon bli förblindade, så att de inte kan se, och deras ryggar krökas under problem för all framtid.”[6]11Så nu frågar jag igen: att Guds utvalda folk syndade mot Gud, innebär det att de ska gå under för alltid? Nej, inte alls! Men eftersom israeliterna syndade mot Gud, har räddningen nått även andra folk, och nu är israeliterna avundsjuka på dessa människor.12Och om nu hela världen fick del av Guds rikedomar, därför att israeliterna syndade, ja, om deras misslyckande blev andra folks lycka, hur mycket större rikedom ska då inte världen få uppleva när hela Israels folk tar emot Guds räddning.
Räddning för icke-judiska folk
13Nu talar jag till er som inte är judar: Gud har utsett mig till att vara ett speciellt sändebud till icke-judiska folk, och jag är mycket stolt över min uppgift.14Kanske kan jag genom denna stolthet få mitt eget folk att längta efter det som ni redan har, så att åtminstone några av dem blir räddade.15När Gud stötte bort Israels folk, innebar det att resten av världen försonades med Gud och blev hans vänner. Hur underbart ska det då inte bli när Gud för andra gången accepterar Israels folk. Det ska bli som när döda får liv igen!16Judarna tillhör egentligen Gud, eftersom deras förfäder, Abraham, Isak och Jakob[7], gjorde det. Det står ju i Skriften, att om den första degbiten offras till Gud, så är det en symbol för att hela degen tillhör Gud. Och om rötterna till ett träd tillhör Gud, så tillhör också grenarna Gud.17Israels folk är som ett planterat olivträd, där några av grenarna har brutits av. Du som inte är jude är som en gren från ett vilt olivträd, och du har blivit inympad på den äkta stammen istället för de andra grenarna. Därför får du nu också del av saven som stiger upp ifrån trädets rot.18Men börja för den skull inte skryta över att du har placerats där istället för de grenar som bröts av. Kom ihåg att du bara är en inympad gren, och att det är roten som bär upp dig och inte tvärtom.19Nu kanske någon tänker: ”Men de där grenarna bröts ju av för att lämna plats åt mig.”20Det är sant. Men glöm inte bort att de bröts av därför att de inte trodde på det Gud sa, och att du är där därför att du tror på Guds budskap! Var inte högfärdig, utan passa dig noga!21Om Gud till och med straffade de äkta grenarna, så kommer han också att straffa dig.22Lägg märke till att Gud är både god och sträng samtidigt. Han var sträng mot dem som syndade mot honom, men han är god mot dig så länge du inser att det är hans godhet som räddar dig. I annat fall kommer han att skära bort dig också.23Men om en jude börjar tro på Guds budskap om räddning, så kommer Gud att ympa honom tillbaka in i trädet, för det har han makt att göra.24Om Gud var villig att ta emot er, som är grenar från ett vilt olivträd, och mot naturens ordning ympa in er på ett planterat olivträd, hur mycket lättare är det då inte för honom att ympa in de äkta grenarna igen.
Gud visar nåd mot alla
25Kära syskon, jag vill att ni ska känna till denna sanning som Gud först nu har avslöjat, så att ni inte inbillar er att ni själva vet allt. Några av judarna vägrar att tro, och så kommer det att vara tills alla icke-judar har fått möjlighet att komma till Kristus.26Men sedan ska hela Israels folk bli räddat. Det står ju i Skriften[8]: ”Befriaren ska komma från Jerusalem, och han ska ta bort all ondska från Israels folk.27Och jag ingår ett förbund med dem, där jag lovar att ta bort deras synder.”[9]28Man kan se på judarna på två olika sätt: De är Guds fiender, eftersom de vägrar att ta emot Guds budskap om räddning. Men tack vare detta blev ni räddade. Samtidigt är de Guds utvalda folk och hans älskade, tack vare de löften deras förfäder fick av Gud.29Om Gud ger oss något gott, eller inbjuder oss att tillhöra honom, så ångrar han sig inte och tar det tillbaka.30Förut var det ni som var upproriska mot Gud, men när judarna vägrade att ta emot den nåd Gud ville visa dem, gav han den till er istället.31Nu är det judarna som är upproriska mot Gud, men Gud kan visa nåd också mot dem, eftersom han redan har visat er nåd.32Gud lät alla människor bli fångade i sin egen upproriskhet, för att han skulle kunna visa nåd mot alla.33Vilken fantastisk Gud vi har! Han vet allt, kan allt och äger allt! Vem kan någonsin förstå hans beslut och hans planer?34Som det står i Skriften: ”Vem känner till hur Herren tänker? Vem vet tillräckligt för att ge honom råd?35Vem kan ge något till Gud, så att han blir tvungen att betala tillbaka?[10]”36Allt kommer ju från Gud. Allt är skapat av honom och finns till för att ära honom. Hans är äran för evigt. Ja, det är sant![11]
1Heißt das etwa, dass Gott von seinem Volk nichts mehr wissen will? Davon kann keine Rede sein! Auch ich bin ja ein Israelit, ein Nachkomme von Abraham aus dem Stamm Benjamin.2Gott hat sein Volk, das er sich einmal erwählt hat, nicht aufgegeben. Oder habt ihr vergessen, was in der Heiligen Schrift berichtet wird? Elia beklagte sich bei Gott über Israel:3»Herr, alle deine Propheten haben sie ermordet, und deine Altäre haben sie niedergerissen. Nur ich bin übrig geblieben, ich allein. Und nun trachten sie auch mir nach dem Leben!« (1 Kung 19:10)4Und was antwortete Gott damals? »Ich habe mir noch siebentausend Menschen übrig behalten, die nicht vor dem Götzen Baal auf die Knie gefallen sind.« (1 Kung 19:18)5So war es damals, und so ist es auch noch heute. In seiner Gnade hat Gott einen Teil des Volkes Israel auserwählt und gerettet.6Wenn das aber ein unverdientes Geschenk war, dann hatte es nichts mit eigenen Leistungen zu tun. Sonst wäre ja sein Geschenk nicht mehr unverdient.7Was heißt das also? Israel hat nicht erreicht, worum es sich mit aller Kraft bemühte. Das wurde nur einem kleinen, von Gott auserwählten Teil des Volkes geschenkt. Alle übrigen aber sind verhärtet und taub für Gottes Botschaft.8Von ihnen sagt die Heilige Schrift: »Gott hat einen Geist über sie kommen lassen, der sie in tiefen Schlaf versetzt hat. Mit ihren Augen sehen sie nichts, mit ihren Ohren hören sie nichts – und das bis auf den heutigen Tag.« (5 Mos 29:3; Jes 29:10)9Auch König David sagt: »Ihre Opferfeste sollen ihnen zu einer Falle werden, in der sie sich selbst fangen und der Strafe Gottes ausliefern.10Mach sie blind, damit sie nichts mehr sehen, und beuge für immer ihren Rücken unter der schweren Last.« (Ps 69:23)
Warnung vor Überheblichkeit
11War es nun Gottes Absicht, dieses Volk fallen zu lassen, weil sie sich von Christus abgewandt haben?[1] Nie und nimmer! Weil das Volk Israel die rettende Botschaft abgelehnt hat, wurde der Weg bereitet, um den übrigen Völkern diese Botschaft zu bringen. Auf diese Weise wollte Gott sie eifersüchtig machen und dazu bewegen, dem Beispiel der anderen Völker zu folgen.12Bedenken wir aber, welchen Segen schon die ablehnende Haltung und die Schuld Israels allen anderen Völkern brachte, wie groß wird erst der Segen sein, wenn das ganze Israel für Christus gewonnen ist!13Denen von euch, die keine Juden sind, möchte ich sagen: Ich bin stolz darauf, dass Gott mich als Apostel gerade für die nichtjüdischen Völker berufen hat, um ihnen die rettende Botschaft zu verkünden.14Vielleicht eifern dadurch auch einige aus meinem Volk eurem Beispiel nach, so dass sie doch noch gerettet werden.15Denn kam es schon zur Versöhnung der Völker mit Gott, als er sich von Israel abwandte, wie herrlich muss es werden, wenn Gott sich seinem Volk wieder zuwendet! Dann werden die Toten zu neuem Leben erwachen.16Mit dem ersten Brot, das Gott zum Opfer gebracht wird, ist nämlich die ganze Ernte Gott geweiht; und sind die Wurzeln eines Baums gut,[2] dann sind es auch die Zweige. (Rom 9:5)17Einige Zweige dieses Baums sind herausgebrochen worden. An ihrer Stelle wurdet ihr als Zweige eines wilden Ölbaums aufgepfropft. So lebt ihr von den Wurzeln und Säften des edlen Ölbaums.18Bildet euch aber deshalb nicht ein, besser als die herausgebrochenen Zweige zu sein! Denn nicht ihr tragt die Wurzel, sondern die Wurzel trägt euch.19Freilich könnte jemand einwenden: »Man hat die Zweige doch herausgebrochen, damit ich dort Platz habe.«20Das ist richtig, sie wurden herausgebrochen, weil sie nicht glaubten. Und ihr seid an ihrer Stelle, weil ihr glaubt. Seid deshalb aber nicht hochmütig, sondern passt auf, dass es euch nicht genauso ergeht[3].21Denn hat Gott die Zweige des edlen Ölbaums nicht verschont, wird er euch erst recht nicht schonen.22Zweierlei sollt ihr daran erkennen: Gottes Güte und seine Strenge. Gottes Strenge seht ihr an denen, die ihm untreu geworden sind. Seine Güte aber gilt euch, wenn ihr euch immer auf sie verlasst. Sonst werdet auch ihr wie jene Zweige herausgebrochen.23Umgekehrt werden alle aus dem Volk Israel wieder eingepfropft, wenn sie den Glauben nicht länger ablehnen. Gott hat sehr wohl die Macht dazu.24Immerhin hat er euch als Zweige eines wilden Ölbaums dem edlen Ölbaum aufgepfropft, was sonst niemand tun würde. Wie viel mehr wird Gott bereit sein, die Juden als die herausgebrochenen Zweige wieder auf den Ölbaum zu pfropfen, auf den sie ursprünglich gehörten.
Gott hält seine Zusagen
25Damit ihr das nicht falsch versteht und auf die Juden herabseht, liebe Brüder und Schwestern, möchte ich euch ein Geheimnis anvertrauen: Ein Teil des jüdischen Volkes ist verhärtet und verschlossen für die rettende Botschaft. Aber das wird nur so lange dauern, bis die volle Anzahl von Menschen aus den anderen Völkern den Weg zu Christus gefunden hat.26Wenn das geschehen ist, wird ganz Israel gerettet, so wie es in der Heiligen Schrift heißt: »Aus Zion wird der Retter kommen. Er wird die Nachkommen Jakobs von ihrer Gottlosigkeit befreien.27Und das ist der Bund, den ich, der Herr, mit ihnen schließe: Ich werde ihnen ihre Sünden vergeben.« (Jes 59:20; Jer 31:34)28Indem sie die rettende Botschaft ablehnen, sind viele Juden zu Feinden Gottes geworden. Aber gerade dadurch wurde für euch der Weg zu Christus frei. Doch Gott hält seine Zusagen, und weil er ihre Vorfahren erwählt hat, bleiben sie sein geliebtes Volk.29Denn Gott fordert weder seine Gaben zurück, noch widerruft er die Zusage, dass er jemanden auserwählt hat.30Früher habt ihr Gott nicht gehorcht. Aber weil die Juden Christus ablehnten, hat Gott euch seine Barmherzigkeit erfahren lassen.31Jetzt wollen die Juden nicht glauben, dass Gott durch Christus mit jedem Menschen barmherzig ist, obwohl sie es doch an euch sehen. Aber auch sie sollen schließlich Gottes Barmherzigkeit erfahren.32Denn Gott hat alle Menschen ihrem Unglauben überlassen, weil er allen seine Barmherzigkeit schenken will.
Gott ist unbegreiflich groß
33Wie groß ist doch Gott! Wie unendlich sein Reichtum, seine Weisheit, wie tief seine Gedanken! Wie unbegreiflich für uns seine Entscheidungen[4] und wie undurchdringlich seine Pläne!34Denn »wer kann Gottes Absichten erkennen? Oder wer hat ihn je beraten?« (Jes 40:13)35»Wer hat Gott jemals etwas gegeben, das er nun von ihm zurückfordern könnte?« (Job 41:3)36Denn alles kommt von ihm, alles lebt durch ihn, alles vollendet sich in ihm. Ihm gebühren Lob und Ehre in alle Ewigkeit! Amen.