1Lite senare började Johannes döparen undervisa ute i den judiska ödemarken. Och hans budskap var:2”Lämna synden och vänd om till Gud, för han har kommit för att rädda människor och göra dem till sitt eget folk![1]”3Det var honom Gud talade om genom profeten Jesaja, när han sa: ”En röst ropar i ödemarken: ’Bana väg för Herren! Gör stigarna raka för honom![2]’ ”4Johannes hade kläder som var gjorda av kamelhår, och han hade ett läderbälte runt midjan. Den mat han åt var gräshoppor och vildhonung.5Folk från Jerusalem, från alla delar av Judeen och från hela Jordandalen kom ut i ödemarken för att höra honom tala,6och när de hade bekänt sina synder döpte han dem i Jordanfloden.7Men när Johannes såg att många fariseer och saddukeer[3] kom för att bli döpta, talade han strängt till dem och sa: ”Ni huggormsyngel, tror ni att ni kan klara er undan Guds kommande dom?8Nej, först måste ni bevisa att ni vänt er bort från synden genom att göra det som är rätt.9Inbilla er inte att ni kan komma undan. Tänk inte: ’Vi är trygga, för vi är judar och Abraham är vår stamfar.’ Jag försäkrar er att det inte hjälper. Gud kan förvandla de här stenarna till judar!10Domen hänger över er, yxan har redan börjat hugga i trädstammarna. Varje träd som inte bär god frukt ska huggas ner och kastas i elden!11Den som erkänner sina synder och vänder om till Gud, honom döper jag med vatten. Men det ska komma en som är större än jag. Han är så mäktig att jag inte ens är värdig att ta av honom hans sandaler![4] Han ska döpa er med Guds heliga Ande och eld.12Det är han som ska döma världen. Han står färdig att skilja de onda människorna från dem som följer Guds vilja, på samma sätt som bonden skiljer agnarna från vetet. Och sedan han har rensat upp på tröskplatsen, ska han samla vetet i ladan, men agnarna ska han bränna upp i en eld som aldrig slocknar.”
Jesus blir döpt
13Jesus lämnade nu Galileen och kom till Jordanfloden för att bli döpt av Johannes,14men Johannes ville inte döpa honom. Han sa: ”Det kan inte vara riktigt. Egentligen borde jag bli döpt av dig.”15Men Jesus svarade: ”Gör det i alla fall, för vi måste göra allt som Gud vill.” Och då döpte Johannes honom.16När Jesus hade blivit döpt, steg han genast upp ur vattnet. Då öppnade sig himlen och han[5] såg Guds Ande komma ner som en duva och stanna över honom.17Och en röst från himlen sa:”Detta är min älskade Son, han är min glädje.”
1In jener Zeit fing Johannes der Täufer an, in der judäischen Wüste zu predigen. (Mark 1:2; Luk 3:1; Joh 1:19)2Er rief: »Kehrt um zu Gott! Denn Gottes himmlisches Reich ist nahe.«3Über Johannes hatte Gott schon durch den Propheten Jesaja gesagt: »Jemand ruft in der Wüste: ›Macht den Weg frei für den Herrn! Räumt alle Hindernisse weg!‹« (Jes 40:3)4Johannes trug ein aus Kamelhaar gewebtes Gewand, das von einem Ledergürtel zusammengehalten wurde. Er ernährte sich von Heuschrecken und wildem Honig.5Viele Menschen aus Jerusalem, aus ganz Judäa und der Gegend entlang des Jordan kamen zu ihm.6Sie bekannten ihre Sünden und ließen sich von ihm im Jordan taufen.7Als er aber sah, dass auch viele Pharisäer und Sadduzäer kamen, um sich von ihm taufen zu lassen, hielt er ihnen entgegen: »Ihr Schlangenbrut! Wer hat euch auf den Gedanken gebracht, ihr könntet dem kommenden Gericht Gottes entrinnen?8Zeigt durch Taten, dass ihr wirklich zu Gott umkehren wollt!9Bildet euch nur nicht ein, ihr könntet euch damit herausreden: ›Abraham ist unser Vater!‹ Ich sage euch: Gott kann selbst aus diesen Steinen hier Nachkommen für Abraham hervorbringen.10Schon ist die Axt erhoben, um die Bäume an der Wurzel abzuschlagen. Jeder Baum, der keine guten Früchte bringt, wird umgehauen und ins Feuer geworfen.11Wer umkehrt zu Gott, den taufe ich mit Wasser.[1] Der aber, der nach mir kommen wird, ist viel mächtiger als ich. Ich bin nicht einmal würdig, ihm die Schuhe hinterherzutragen[2]. Er wird euch mit dem Heiligen Geist und mit Feuer taufen.[3]12Schon hat er die Schaufel in seiner Hand, mit der er die Spreu vom Weizen trennt. Seinen Weizen wird er in die Scheune bringen, die Spreu aber wird er in einem Feuer verbrennen, das nie verlöscht.«
Jesus lässt sich taufen
13Auch Jesus kam aus seiner Heimat in Galiläa an den Jordan, um sich von Johannes taufen zu lassen. (Mark 1:9; Luk 3:21; Joh 1:32)14Aber Johannes versuchte, ihn davon abzubringen: »Eigentlich müsste ich doch von dir getauft werden! Und nun kommst du zu mir?«15Jesus erwiderte: »Lass es jetzt so geschehen, denn wir müssen alles tun, was Gott will[4].« Da gab Johannes nach.16Gleich nach der Taufe stieg Jesus wieder aus dem Wasser. In diesem Augenblick öffnete sich der Himmel über ihm, und er sah den Geist Gottes wie eine Taube herabkommen und sich auf ihm niederlassen.17Gleichzeitig sprach eine Stimme vom Himmel: »Dies ist mein geliebter Sohn, über den ich mich von Herzen freue.«