1Herren sa till Josua:2"Säg till Israels folk att utse de fristäder som jag gav Mose instruktioner om.3Om en person har dödat någon oavsiktligt, ska han kunna fly till någon av dessa städer och känna sig säker där, så att inte den dödes släktingar kan komma för att hämnas.4När någon som oavsiktligt dödat en annan flyr till en sådan stad, ska han ta kontakt med de ledande i staden och förklara för dem vad som hänt, och då måste de ta emot honom och låta honom bo där.5Om en släkting till den som blivit dödad kommer för att hämnas, får den skyldige inte utlämnas, eftersom det var en olyckshändelse och inte ett överlagt mord.6Mannen som förorsakat olyckan måste stanna kvar i fristaden tills han stått inför rätta och bo kvar där tills den överstepräst som var i tjänst när olyckan inträffade, har dött. Sedan är han fri att vända tillbaka till sin egen stad och sitt hem.7De städer som utsågs till fristäder var Kedes i Galileen i Naftalis bergsbygd, Sikem i Efraims bergsbygd och Kirjat-Arba (också känd som Hebron) i Judas bergsbygd.8Herren gav också instruktioner om att tre sådana städer skulle utses för detta ändamål på östra sidan av Jordan. Det blev Beser i öknen på slätten som tillhörde Rubens stam, Ramot i Gilead inom Gads stams område och Golan i Basan inom Manasses område.9Dessa fristäder var till både för israeliterna själva och för övriga folk som bodde bland dem. Den som hade vållat någons död kunde fly dit för att ställas inför rätta i stället för att bli utsatt för den dödes familjs hämnd.
1Der HERR sprach zu Josua:2»Befiehl dem Volk, Städte auszuwählen, die als Zufluchtsorte dienen sollen, wie ich es euch schon durch Mose gesagt habe.3Sie sollen jedem Schutz bieten, der ohne Absicht einen Menschen getötet hat. An diesen Orten ist man vor der Blutrache sicher.4Wer dorthin flieht, muss sich gleich am Stadttor den führenden Männern des Ortes stellen und seinen Fall schildern. Dann soll er in die Stadt aufgenommen werden und eine Unterkunft erhalten.5Wenn jemand ihn verfolgt, um den Getöteten zu rächen, dürfen die Einwohner der Stadt ihn nicht ausliefern. Denn er hat die Tat nicht vorsätzlich, sondern aus Versehen begangen.6Er soll an dem Zufluchtsort in Sicherheit sein, bis ein Gericht über ihn entschieden hat. Wird er freigesprochen, soll er bis zum Tod des Hohenpriesters in der Stadt bleiben. Erst dann darf der Totschläger in seine Heimatstadt zurückkehren, aus der er fliehen musste.«7Die Israeliten wählten folgende Zufluchtsstädte aus: Kedesch im Bergland von Naftali in Galiläa, Sichem im Bergland von Ephraim und Kirjat-Arba, das heutige Hebron, im Bergland von Juda.8Östlich des Jordan bestimmten sie Bezer, das in der Steppe der Hochebene weit im Osten von Jericho liegt und zum Stamm Ruben gehört, dann Ramot im Land Gilead im Stammesgebiet von Gad und schließlich Golan im Land Baschan im Gebiet von Manasse.9Diese Städte wurden für alle Israeliten und für alle Ausländer, die unter ihnen lebten, als Zufluchtsorte festgelegt. Dorthin konnte jeder fliehen, der unabsichtlich einen Menschen getötet hatte. Hier war er vor der Blutrache sicher, bis ein Gericht über ihn entschieden hatte.