1-2En kväll efter mörkrets inbrott kom en man som hette Nikodemos för att prata med Jesus. Han var farisé[1] och medlem i det judiska rådet. ”Mästare”, sa han, ”vi vet att Gud har sänt dig för att undervisa oss. Ingen kan göra sådana under som du gör om inte Gud är med honom.”3Men Jesus svarade: ”Jag försäkrar dig, att den som inte föds en gång till får aldrig uppleva vad det innebär att tillhöra Guds eget folk.”4”Födas en gång till!” utropade Nikodemos. ”Vad menar du? En vuxen människa kan väl inte komma in i sin mamma och födas igen?”5Jesus svarade: ”Jag försäkrar dig, att den som inte blir född av vatten och av Guds Ande får överhuvudtaget inte tillhöra Guds eget folk.6Människor kan föda fram mänskligt liv, men Guds Ande föder fram andligt liv[2].7Förvåna dig därför inte över att jag säger att människor måste födas en gång till.8Guds Ande är som vinden[3]. Man kan inte säga varifrån den kommer eller vart den tar vägen, men man kan höra den och se dess verkningar. Så går det också till när en människa föds av Guds Ande.”9”Men hur är detta möjligt?” frågade Nikodemos.10Jesus svarade: ”Du är en berömd judisk lärare, och ändå förstår du inte det här.11Jag försäkrar dig, att det vi talar om är sådant vi vet och har sett, och ändå tror ni oss inte.12Men om ni inte tror när jag berättar om sådant som händer på jorden, hur ska ni då kunna tro när jag talar om det som händer i himlen?13Ingen människa har ju varit i himlen, utom jag, Människosonen[4], som har kommit ner därifrån.14På samma sätt som Mose hängde upp kopparormen i öknen, så måste jag, Människosonen, lyftas upp[5],15för att alla som tror på mig ska få evigt liv.16Gud älskade ju människorna så mycket att han gav dem sin enda Son, för att de som tror på honom inte ska gå förlorade utan ha evigt liv.17Det var inte för att döma människorna som Gud sände sin Son till världen, utan Sonen kom för att rädda dem.18De människor som tror på Sonen blir inte dömda. Men de som inte tror på honom är redan dömda, eftersom de inte tror på Guds enda Son.19Och skälet till att de blir dömda är att när ljuset från himlen kom ner till jorden, så älskade människorna mörkret mer än ljuset, eftersom deras handlingar var onda.20Den som gör det som är ont, hatar ljuset. Han håller sig borta från ljuset, så att hans synder inte ska avslöjas.21Men den som gör det som är rätt, dras till ljuset för att alla ska se att han gör det som Gud vill.”
Johannes döparen berättar vem Jesus är
22Sedan lämnade Jesus Jerusalem tillsammans med sina efterföljare, men de stannade i Judeen en tid och döpte människor.23Samtidigt höll Johannes på att döpa. Han höll till vid Ainon, nära Salim, där det fanns gott om vatten, och många människor kom till honom för att döpas.24Det var innan Johannes hade satts i fängelse.25En dag kom en judisk man till Johannes efterföljare och började bråka med dem om olika reningsceremonier[6].26Johannes efterföljare gick då till Johannes och sa: ”Mästare, mannen som var tillsammans med dig på andra sidan Jordanfloden, han som du talade om till folket, han döper också. Och nu går alla till honom istället för att komma till oss.”27Men Johannes svarade: ”Om alla går till honom, så är det för att Gud låter det ske.”28Ni vet själva att jag klart och tydligt har sagt till er att jag inte är Messias, den utlovade kungen. Jag är utsänd för att bereda vägen för honom, det är allt.29Människorna dras till honom, såsom bruden dras till sin brudgum. Och brudgummens vän blir glad av att få stå och lyssna till brudgummen. Jag är brudgummens vän och nu är min glädje fullständig.30Det är som det ska att människorna lyssnar mer och mer till honom och allt mindre till mig.31Han har kommit från himlen och är därför större än alla andra. Jag kommer från jorden, och mitt förstånd är begränsat till det jordiska.32Han har kommit från himlen och berättar om det han har sett och hört, och ändå tror ingen på det han säger.33Men den som tror på det han säger, erkänner att Gud talar sanning,34för denna man, som är sänd av Gud, framför Guds budskap. Gud har fyllt honom helt med sin Ande.35Fadern älskar Sonen och har gett honom makt över allting.36Den som tror på Guds Son har evigt liv. Men den som vägrar att lyda Sonen går miste om det eviga livet, och blir kvar under Guds dom.”
1Unter den Pharisäern gab es einen Mann namens Nikodemus; er war ein Mitglied des Hohen Rates.2Eines Nachts kam er zu Jesus: »Rabbi«, sagte er, »wir wissen, dass Gott dich als Lehrer zu uns gesandt hat. Denn niemand kann die Wunder tun, die du vollbringst, wenn Gott sich nicht zu ihm stellt.«3Darauf erwiderte Jesus: »Ich versichere dir, Nikodemus: Wer nicht neu[1] geboren wird, kann Gottes Reich nicht sehen und erleben.«4Verständnislos fragte der Pharisäer: »Wie kann jemand neu geboren werden, wenn er schon alt ist? Er kann doch nicht wieder in den Mutterleib zurück und noch einmal auf die Welt kommen!«5»Ich versichere dir«, entgegnete Jesus, »nur wer durch Wasser und durch Gottes Geist neu geboren wird, kann in Gottes Reich kommen!6Ein Mensch kann immer nur menschliches Leben hervorbringen. Wer aber durch Gottes Geist geboren wird, bekommt neues Leben.[2]7Wundere dich deshalb nicht, dass ich dir gesagt habe: ›Ihr müsst neu geboren werden.‹8Es ist damit wie beim Wind[3]: Er weht, wo er will. Du hörst ihn, aber du kannst nicht erklären, woher er kommt und wohin er geht. So ist es auch mit der Geburt aus Gottes Geist.«9Nikodemus ließ nicht locker: »Aber wie soll das nur vor sich gehen?«10Jesus erwiderte: »Du bist ein anerkannter Gelehrter in Israel und verstehst das nicht?11Ja, ich versichere dir: Wir reden nur von dem, was wir genau kennen. Und was wir bezeugen, das haben wir auch gesehen. Trotzdem nehmt ihr unser Wort nicht an.12Ihr glaubt mir ja nicht einmal, wenn ich von irdischen Dingen rede! Wie also werdet ihr mir dann glauben, wenn ich von himmlischen Dingen spreche?13Es ist noch nie jemand zum Himmel hinaufgestiegen außer dem Menschensohn, der vom Himmel herab auf die Erde gekommen ist.14Du weißt doch, wie Mose in der Wüste eine Schlange aus Bronze an einer Stange aufrichtete, damit jeder, der sie ansah, am Leben blieb.[4] Genauso muss auch der Menschensohn erhöht werden[5], (4 Mos 21:4)15damit jeder, der glaubt, durch ihn das ewige Leben hat[6].16Denn Gott hat die Menschen so sehr geliebt, dass er seinen einzigen Sohn für sie hergab. Jeder, der an ihn glaubt, wird nicht zugrunde gehen, sondern das ewige Leben haben.17Gott hat nämlich seinen Sohn nicht zu den Menschen gesandt, um über sie Gericht zu halten, sondern um sie zu retten.18Wer an ihn glaubt, der wird nicht verurteilt. Wer aber nicht an ihn glaubt, über den ist das Urteil damit schon gesprochen. Denn er weigert sich, Gottes einzigem Sohn zu vertrauen.19Und so vollzieht sich das Urteil: Das Licht ist in die Welt gekommen, aber die Menschen liebten die Finsternis mehr als das Licht. Denn was sie taten, war böse.20Wer Böses tut, scheut das Licht und bleibt lieber im Dunkeln, damit niemand ihm seine Taten nachweisen kann.21Wer aber die Wahrheit Gottes liebt und das tut, was er will,[7] der tritt ins Licht! Dann zeigt sich: Gott selbst bestimmt das Handeln dieses Menschen.«
Johannes der Täufer tritt hinter Jesus zurück
22Danach kam Jesus mit seinen Jüngern in die Provinz Judäa. Er blieb einige Zeit mit ihnen dort und taufte.23Auch Johannes taufte bei Änon, in der Nähe von Salim, weil es dort genügend Wasser gab. Immer wieder kamen Menschen zu Johannes, um sich von ihm taufen zu lassen.24Denn damals war er noch nicht im Gefängnis.25Eines Tages kam es zwischen einigen Jüngern von Johannes und einem Juden zum Streit darüber, welche Taufe wichtiger sei[8].26Gemeinsam gingen sie schließlich zu Johannes und berichteten ihm: »Rabbi, der Mann, der damals am anderen Jordanufer zu dir kam und auf den du die Menschen hingewiesen hast, der tauft jetzt selber. Alle Leute gehen zu ihm, anstatt zu uns zu kommen.«27Doch Johannes erwiderte: »Kein Mensch kann sich auch nur das Geringste selber nehmen; es muss ihm von Gott gegeben werden.28Ihr selbst könnt doch bezeugen, dass ich gesagt habe: ›Ich bin nicht der Christus, der von Gott versprochene Retter. Ich soll ihn nur ankündigen, mehr nicht.‹29Die Braut gehört schließlich zum Bräutigam! Der Freund des Bräutigams freut sich mit ihm, auch wenn er nur danebensteht. So geht es mir jetzt. Meine Freude könnte nicht größer sein.30Christus soll immer wichtiger werden, und ich will immer mehr in den Hintergrund treten.[9]31Er ist vom Himmel gekommen und steht deshalb über allen. Wir gehören zur Erde und haben hier unseren Ursprung. Darum können wir nur aus irdischer Sicht reden. Christus aber kommt vom Himmel32und kann bezeugen, was er dort gesehen und gehört hat. Trotzdem glaubt ihm keiner!33Wer aber auf seine Botschaft hört, der bestätigt damit, dass Gott die Wahrheit sagt.34Christus ist von Gott zu uns gesandt. Er redet Gottes Worte, denn Gott gibt ihm den Geist in seiner ganzen Fülle.35Der Vater liebt den Sohn und hat alles seiner Macht unterstellt.36Wer an den Sohn Gottes glaubt, der hat das ewige Leben. Wer aber nicht auf ihn hört, wird nie zum Leben gelangen, sondern Gottes Zorn wird für immer auf ihm lasten.«