1Jesus sa: ”Var inte oroliga, utan lita på Gud, och lita på mig.2-3I min Fars hus finns det många rum, och jag går nu i förväg för att göra i ordning en plats åt er. Lita på att det är så, eftersom jag säger det till er. När allt är färdigt ska jag komma tillbaka och hämta er, så att också ni kan vara där jag är.4Nu vet ni vart jag går, och ni känner till vägen som leder dit.”5Men Tomas sa: ”Herre, vi har fortfarande ingen aning om vart du går. Hur ska vi då kunna känna till vägen?”6Jesus svarade: ”Jag är vägen till Fadern, för jag har visat vem han verkligen är, och jag är den som ger liv. Ingen kan komma till Fadern utom genom mig.7Om ni har lärt känna mig, ska ni också lära känna min Far i himlen. Och ni känner honom redan och har sett honom.”8Filippos sa: ”Herre, visa oss Fadern, så blir vi nöjda.”9Jesus svarade: ”Vet du inte vem jag är, Filippos, trots att jag har varit hos er så länge? Den som har sett mig har sett Fadern. Varför ber du då att få se honom?10Tror du inte att jag är i min Far och att min Far är i mig? När jag talar till er, så är det inte mina egna tankar. Nej, min Far är i mig och handlar genom mig.11Tro på mig när jag säger att jag är i min Far och att min Far är i mig, eller tro åtminstone på grund av de under ni har sett mig göra.12Jag försäkrar er, att den som tror på mig ska göra samma under som jag har gjort, och till och med ännu större, för jag går för att vara hos min Far i himlen.13Ni som tillhör mig kan be om vadsomhelst,[1] och jag ska göra det, så att Fadern blir upphöjd och ärad på grund av det som Sonen gör för er.14Ja, om ni ber om något i mitt namn, ska jag göra det.”
Löftet om Guds heliga Ande
15Jesus fortsatte: ”Om ni älskar mig, så lyd det som jag har befallt er.16Jag ska be min Far i himlen, att han sänder er en annan Hjälpare, som för alltid ska vara hos er.17Det är Guds egen Ande, som visar sanningen om honom. De som inte tror på Gud kan inte ta emot honom, för de ser honom inte och känner honom inte. Men ni känner honom, eftersom han är hos er nu och kommer att vara i er.18Nej, jag ska inte lämna er föräldralösa, utan jag ska komma till er.19Mycket snart ska ingen här i världen se mig längre, men ni ska se mig, för jag ska bli levande igen, och genom det ska ni också få liv.20När jag har uppstått från de döda ska ni förstå att jag är i min Far och att ni är i mig och att jag är i er.21Den som har hört mina befallningar och lyder dem, han älskar mig, och den som älskar mig ska bli älskad av min Far i himlen, och jag ska älska honom och visa mig för honom.”22Judas (inte Judas Iskariot, utan den andre efterföljaren med samma namn) sa då till honom: ”Herre, varför ska du visa dig bara för oss och inte för alla människor?”23Jesus svarade: ”Om någon älskar mig, så lever han enligt min undervisning, och då ska min Far älska honom, och min Far och jag ska komma till honom och stanna hos honom.24Den som inte älskar mig, han lever inte enligt min undervisning. Kom ihåg att budskapet ni har fått höra från mig inte är mina egna tankar, utan att det kommer från min Far i himlen som har sänt mig.25Jag säger er detta medan jag fortfarande är hos er.26Men när min Far har sänt er Hjälparen, sin heliga Ande, som ska vara hos er i mitt ställe, då ska Hjälparen lära er allt och påminna er om allt som jag har lärt er.27Jag lämnar en gåva efter mig, och det är frid. Ni ska få av min frid, en frid som ingen här i världen kan ge er. Var därför inte oroliga och rädda.28Kom ihåg att jag sa till er: ’Jag går bort, men jag ska komma tillbaka till er.’ Om ni verkligen älskar mig, var då glada över att jag får gå till min Far i himlen, för min Far är större än jag.29Detta har jag berättat för er innan det händer, så att ni ska tro på mig när det sedan händer.30Jag kan inte prata med er så mycket längre till, för Satan, den här världens härskare, närmar sig. Han har ingen makt över mig,31men jag ska göra det som min Far i himlen har befallt mig, för att människorna ska förstå att jag älskar min Far. Kom, så går vi härifrån.”
1»Seid nicht bestürzt und habt keine Angst!«, ermutigte Jesus seine Jünger. »Glaubt an Gott und glaubt an mich!2Denn im Haus meines Vaters gibt es viele Wohnungen. Sonst hätte ich euch nicht gesagt: Ich gehe hin, um dort alles für euch vorzubereiten.3Und wenn alles bereit ist, werde ich zurückkommen, um euch zu mir zu holen. Dann werdet auch ihr dort sein, wo ich bin.4Den Weg dorthin kennt ihr ja.«5»Nein, Herr«, widersprach ihm Thomas, »wir wissen nicht einmal, wohin du gehst! Wie sollen wir dann den Weg dorthin finden?«6Jesus antwortete: »Ich bin der Weg, ich bin die Wahrheit, und ich bin das Leben! Ohne mich kann niemand zum Vater kommen.7Wenn ihr mich wirklich kennt, werdet ihr auch meinen Vater kennen. Ja, ihr kennt ihn schon jetzt und habt ihn bereits gesehen!«8Da bat Philippus: »Herr, zeig uns den Vater, dann sind wir zufrieden!«9Jesus entgegnete ihm: »Ich bin nun schon so lange bei euch, und du kennst mich noch immer nicht, Philippus? Wer mich gesehen hat, der hat auch den Vater gesehen. Wie also kannst du bitten: ›Zeig uns den Vater‹?10Glaubst du nicht, dass ich im Vater bin und der Vater in mir ist? Was ich euch sage, habe ich mir nicht selbst ausgedacht. Mein Vater, der in mir lebt, handelt durch mich.11Glaubt mir doch, dass der Vater und ich eins sind[1]. Und wenn ihr schon meinen Worten nicht glaubt, dann lasst euch doch wenigstens von meinen Taten überzeugen!12Ich sage euch die Wahrheit: Wer an mich glaubt, wird die gleichen Taten vollbringen wie ich – ja sogar noch größere; denn ich gehe zum Vater.13Worum ihr dann in meinem Namen bitten werdet, das werde ich tun, damit durch den Sohn die Herrlichkeit des Vaters sichtbar wird.14Was ihr mich also in meinem Namen bitten werdet, das werde ich tun.«
Vom Geist der Wahrheit
15»Wenn ihr mich liebt, werdet ihr so leben, wie ich es euch geboten habe.16Dann werde ich den Vater bitten, dass er euch an meiner Stelle einen anderen Helfer gibt, der für immer bei euch bleibt.17Dies ist der Geist der Wahrheit. Die Welt kann ihn nicht aufnehmen, denn sie ist blind für ihn und erkennt ihn nicht. Aber ihr kennt ihn, denn er bleibt bei euch und wird in euch leben.18Nein, ich lasse euch nicht als hilflose Waisen zurück. Ich komme wieder zu euch.19Schon bald werde ich nicht mehr auf dieser Welt sein, und niemand wird mich mehr sehen. Nur ihr, ihr werdet mich sehen. Und weil ich lebe, werdet auch ihr leben.20An jenem Tag werdet ihr erkennen, dass ich eins bin mit meinem Vater[2] und dass ihr in mir seid und ich in euch bin.21Wer meine Gebote annimmt und danach lebt, der liebt mich wirklich. Und wer mich liebt, den wird mein Vater lieben. Auch ich werde ihn lieben und mich ihm zu erkennen geben.«22Da fragte ihn Judas – nicht Judas Iskariot, sondern der andere Jünger mit demselben Namen: »Herr, weshalb willst du dich nur uns, deinen Jüngern, zu erkennen geben, warum nicht der ganzen Welt?«23Ihm antwortete Jesus: »Wer mich liebt, richtet sich nach dem, was ich gesagt habe. Auch mein Vater wird ihn lieben, und wir beide werden zu ihm kommen und für immer bei ihm bleiben.24Wer mich aber nicht liebt, der lebt auch nicht nach dem, was ich sage. Meine Worte kommen nicht von mir, sondern von meinem Vater, der mich gesandt hat.25Ich sage euch dies alles, solange ich noch bei euch bin.26Der Heilige Geist, den euch der Vater an meiner Stelle als Helfer senden wird, er wird euch alles erklären und euch an das erinnern, was ich gesagt habe.27Auch wenn ich nicht mehr da bin, wird doch der Friede bei euch bleiben. Ja, meinen Frieden gebe ich euch – einen Frieden, den euch niemand sonst auf der Welt geben kann. Deshalb seid nicht bestürzt und habt keine Angst!28Ihr habt gehört, was ich euch gesagt habe: Ich gehe jetzt, aber ich komme wieder zu euch zurück. Wenn ihr mich wirklich lieben würdet, dann würdet ihr euch darüber freuen, dass ich jetzt zum Vater gehe; denn er ist größer als ich.29Ich sage euch das alles, bevor es geschieht, damit ihr an mich glaubt, wenn es eintrifft.30Ich habe nicht mehr viel Zeit, mit euch zu reden, denn der Teufel, der Herrscher dieser Welt, hat sich schon auf den Weg gemacht. Er hat zwar keine Macht über mich,31aber die Welt soll erfahren, dass ich den Vater liebe. Deswegen werde ich das ausführen, was Gott mir aufgetragen hat. Und nun steht auf, wir wollen gehen!«