1I kung Hiskias fjortonde regeringsår gick Sanherib, kungen i Assyrien, till anfall mot Judas befästa städer och intog dem.2Han sände då sin befälhavare med en väldig armé från Lakis för att möta kung Hiskia i Jerusalem. Där slog han läger i närheten av övre dammens utlopp, nära den väg som går förbi det fält där man brukar tvätta kläder.3Eljakim, Hilkias son, som var chef för palatset, gick dit ut tillsammans med kungens sekreterare Sebna och kanslern Joa, Asafs son, för att träffa honom och förhandla.4Den assyriske befälhavaren bad dem att gå tillbaka till Hiskia med detta budskap:"Den mäktige kungen i Assyrien frågar sig vad det är du sätter ditt hopp till.5Du säger att du har en plan och makt att föra krig, men det är ju bara tomma ord!6Egypten är en opålitlig bundsförvant. Det landet är som en avbruten käpp, som genomborrar din hand om du lutar dig mot den. Sådan är Farao mot alla som räknar med hans hjälp.7Men du kanske menar att ni förlitar er på Herren, er Gud? Var det inte honom din kung förolämpade genom att riva ner hans tempel och hans altaren på höjderna och uppmana folket att bara tillbe vid de altaren som finns i Jerusalem?8-9Min herre, kungen i Assyrien, ger dig detta erbjudande! Han ställer upp med 2.000 hästar om du har kuskar till stridsvagnarna. Hur kan du ens tänka dig att strida mot den minsta enhet i min armé? Du kommer inte att få någon hjälp från Egypten.10Och du tror väl inte att jag har kommit hit utan att Herren gett mig i uppdrag att inta det här landet? Det var Herren som sa till mig: 'Gå och ödelägg det!' "11Då uppmanade Eljakim, Sebna och Joa honom: "Tala arameiska till oss, för det kan vi förstå. Tala inte på hebreiska, för då kommer folket som står uppe på murarna att höra det."12Men han svarade: "Min kung vill att alla i hela Jerusalem ska höra vad jag säger, inte bara ni! Han vill att de alla ska förstå att om ni inte kapitulerar, kommer den här staden att vara belägrad tills alla här är så utsvultna och törstiga att de kommer att äta sin egen avföring och dricka sin egen urin."13Sedan ropade han på hebreiska så att alla som stod uppe på muren hörde honom: "Hör här vad den assyriske kungen säger!14Låt inte Hiskia lura er, för han kan inte göra någonting för att rädda er.15Låt honom inte övertala er att lita på Herren genom att påstå att Herren inte skulle tillåta att ni blev slagna av kungen i Assyrien.16Hör inte på Hiskia, utan lyssna i stället till det erbjudande som kungen i Assyrien ger er. Öppna portarna och kom ut, så ska jag sedan låta var och en av er få en egen bit mark med vingård och fikonträd och en brunn med friskt vatten,17tills jag kan ordna så att ni kan flytta till ett land som är mycket likt det här landet, ett land som ger goda skördar av säd och vin, och där det finns överflöd av allt.18Låt inte Hiskia lura er på allt detta och få er att tro att Herren ska hjälpa er mot mina trupper! Har någonsin något annat lands gudar segrat över den assyriske kungen och hans här?19Kommer ni inte ihåg vad jag gjorde med Hamat och Arpad? Kunde deras gudar rädda dem? Och hur var det med Sefarvaim och Samaria? Var finns deras gudar nu?20Vilken av alla gudar i de länderna har kunnat rädda sitt folk från min makt? Varför tror ni då att er Gud kan rädda Jerusalem undan mig?"21Men folket stod tyst och svarade inte med ett ord, för Hiskia hade gett dem order om detta.22Eljakim, Hilkias son, Sebna, och Joa, Asafs son, återvände till Hiskia med sönderrivna kläder som ett tecken på sin sorg och talade om för honom allt som hade hänt.
1Im 14. Regierungsjahr von König Hiskia marschierte der assyrische König Sanherib mit seinen Truppen in Juda ein und eroberte alle befestigten Städte des Landes. (2 Kung 18:13; 2 Krön 32:1)2Von der Stadt Lachisch aus schickte er einen seiner höchsten Würdenträger – er trug den Titel Rabschake – mit einem starken Heer nach Jerusalem. Dort stellte sich das Heer bei der Wasserleitung des oberen Teiches auf. Sie liegt an der Straße zu dem Feld, auf dem die Tuchmacher ihre Stoffe bleichen.3Hiskia schickte drei seiner Hofbeamten zu ihnen hinaus: den Palastverwalter Eljakim, einen Sohn von Hilkija, den Hofsekretär Schebna und den Berater Joach, einen Sohn von Asaf.4Der Rabschake gab ihnen eine Botschaft an König Hiskia mit: »Der mächtige König von Assyrien lässt dir sagen: Worauf vertraust du eigentlich, dass du dich so sicher fühlst?5Schöne Worte allein erringen keinen Sieg. Was du brauchst, sind gute Berater und ein starkes Heer. Von wem erhoffst du dir Rückendeckung, dass du es wagst, dich gegen mich aufzulehnen?6Ausgerechnet von Ägypten erwartest du Hilfe? Auf diesen zerbrochenen Stab willst du dich stützen? Er hat noch jedem die Hand durchbohrt, der sich auf ihn stützte. So ist nämlich der Pharao: Er wird allen zum Verhängnis, die sich auf ihn verlassen!7Vielleicht sagt ihr jetzt: ›Wir vertrauen auf den HERRN, unseren Gott!‹ Aber hast du, Hiskia, nicht alle Altäre und Opferstätten dieses Gottes niedergerissen? Hast du nicht dem Volk in ganz Juda und Jerusalem befohlen, sich nur noch vor dem einen Altar in Jerusalem niederzuwerfen? Und da sollte dieser Gott euch nun noch helfen wollen?8Der König von Assyrien bietet dir folgende Wette an: Er schenkt dir zweitausend Pferde, wenn du die Reiter dafür aufbringen kannst. Wetten, dass es dir nicht gelingt?9Ihr könnt doch nicht einmal irgendeinem unbedeutenden Truppenführer meines Herrn die Stirn bieten. Ihr setzt ja eure ganze Hoffnung auf die Ägypter, weil sie viele Streitwagen und Reiter besitzen.10Und noch etwas lässt dir der König sagen: Du denkst wohl, wir seien gegen den Willen des HERRN hier einmarschiert, um alles zu verwüsten? Dann irrst du dich aber! Der HERR selbst hat mir befohlen, dieses Land zu erobern und zu zerstören.«11Hier unterbrachen Eljakim, Schebna und Joach den Rabschake. »Bitte, rede aramäisch mit uns, Herr«, baten sie. »Sprich nicht hebräisch! Die Leute aus dem Volk oben auf der Mauer verstehen sonst jedes Wort.«12Doch der Rabschake erwiderte: »Meint ihr, mein Herr habe mich mit dieser Botschaft nur zu euch und eurem Herrn geschickt? Nein, gerade die Männer dort oben auf der Stadtmauer sollen es hören! Bald schon werden sie so wie ihr den eigenen Kot fressen und Harn saufen.«13Dann wandte er sich zur Stadtmauer hin und rief laut auf Hebräisch: »Hört, was der mächtige König von Assyrien euch zu sagen hat:14Lasst euch von Hiskia nicht täuschen! Der kann euch ja doch nicht helfen.15Er vertröstet euch auf den HERRN und behauptet: ›Ganz sicher wird der HERR uns retten und verhindern, dass der König von Assyrien die Stadt erobert.‹ Fallt nicht darauf herein!16Hört nicht auf Hiskia, sondern hört auf den König von Assyrien! Er will Frieden mit euch schließen und lässt euch sagen: Ihr könnt euch mir getrost ergeben. Dann werdet ihr wieder die Früchte eurer Weinstöcke und Feigenbäume essen und das Wasser eurer Brunnen trinken,17bis ich euch in ein Land hole, das so fruchtbar ist wie eures. Dort gibt es Getreidefelder und Weinberge, Brot und Most in Hülle und Fülle.18Lasst euch von Hiskia nicht an der Nase herumführen, wenn er behauptet: ›Der HERR wird uns helfen!‹ Haben etwa die Götter anderer Völker sie vor mir retten können?19Was ist mit den Göttern von Hamat und Arpad und mit den Göttern von Sefarwajim? Konnten sie ihre Städte vor meinen Angriffen schützen? Und wie war es mit Samaria? Haben sie uns etwa dort zum Abzug gezwungen?20Nein, nicht ein einziger Gott konnte sein Land vor meinen Eroberungen schützen. Und da sollte ausgerechnet euer Gott, den ihr ›HERR‹ nennt, Jerusalem vor mir bewahren?«21Die Leute auf der Mauer blieben ruhig und antworteten ihm nichts. Hiskia hatte ihnen nämlich befohlen, kein Wort zu sagen.22Entsetzt zerrissen Eljakim, Schebna und Joach ihre Gewänder. Sie eilten zu Hiskia und wiederholten ihm die ganze Rede des Rabschake.