Jeremia 41

Nya Levande Bibeln

från Biblica
1 Men i sjunde månaden kom Ismael, Netanjas son och Elisamas sonson, som var av kunglig släkt och en av de förnämsta hovmännen, till Mispa i sällskap med tio män. Gedalja inbjöd dem att äta med honom.2 Mitt under måltiden rusade plötsligt Ismael och hans män upp, drog sina svärd och dödade Gedalja.3 Sedan gick de ut och dödade alla judiska ämbetsmän och babyloniska soldater som var i Mispa tillsammans med Gedalja.4 Nästa dag, innan folket fått reda på vad som hänt,5 kom åttio män till Mispa från Sikem, Silo och Samaria för att tillbe i Herrens tempel. De hade rakat av sig skägget, rivit sönder sina kläder och ristat in märken på sina kroppar. De hade med sig spisoffer och rökelse, som de skulle bära fram i Herrens hus.6 Ismael gick ut ur staden för att möta dem och han grät högljutt när han kom emot dem. "Kom ska ni få se vad som har hänt med Gedalja", sa han.7 När de hade kommit in i staden, dödade Ismael och hans män allesammans utom tio. De döda kropparna kastade de i en brunn.8 De tio hade övertalat Ismael, att om han lät dem gå skulle han få deras förråd av vete, korn, olja och honung, som de hade gömt ute på landsbygden.9 Brunnen, som Ismael hade kastat de döda kropparna i, var den stora brunn som kung Asa hade låtit göra, när han byggde fästningar i Mispa för att skydda sig mot Baesa, Israels kung. Den blev alldeles full av döda kroppar.10 Ismael tog till fånga kvinnor från Sidkias hov, som fanns kvar i Jerusalem, och de personer som Nebusaradan, befälhavaren över vakten, hade lämnat under Gedaljas vård i Mispa. Han tog dem med sig, när han så småningom drog bort mot ammoniternas land.11 Men när Johanan, Kareas son, och de andra gerillaledarna fick höra vad Ismael hade gjort,12 samlade de alla sina män och gav sig iväg för att stoppa honom. De fick tag i honom vid den stora källan i Gibeon.13-14 De som Ismael hade tagit till fånga ropade högt av glädje när de fick se Johanan och hans män och sprang för att möta dem.15 Under tiden flydde Ismael med åtta av sina män in i ammoniternas land.16-17 Johanan och hans män tog med sig alla de hade räddat, soldater, kvinnor, barn och hovmän till värdshuset i Kimham i närheten av Betlehem, för att förbereda sin vidare flykt till Egypten.18 De var nämligen rädda för vad babylonierna skulle göra när de nåddes av nyheten om att Ismael hade dödat Gedalja, som kungen i Babylon hade utsett till landshövding.

Jeremia 41

Hoffnung für alle

från Biblica
1 Jismael, der Sohn von Netanja und Enkel von Elischama, ein direkter Nachkomme der Königsfamilie, hatte zu den hohen Beamten des Königs von Juda gehört. Im 7. Monat kam er mit zehn Männern zu Gedalja nach Mizpa. Als sie zusammen beim Essen saßen, (2 Kung 25:25)2 zogen Jismael und seine Männer plötzlich das Schwert, fielen über Gedalja her und stachen ihn nieder. So brachte Jismael den Statthalter um, den der babylonische König über die Provinz Juda eingesetzt hatte.3 Er tötete auch alle Judäer, die bei Gedalja in Mizpa waren, und die babylonischen Soldaten, die dort Wache hielten.4 Am Tag nach der Ermordung Gedaljas, als noch niemand davon wusste,5 waren achtzig Männer aus Sichem, Silo und Samaria unterwegs nach Jerusalem. Sie wollten Speiseopfer und Weihrauch zu dem zerstörten Tempel bringen. Als Zeichen ihrer Trauer trugen sie zerrissene Gewänder, sie hatten sich ihre Bärte abrasiert und die Haut eingeritzt.6 Jismael ging ihnen von Mizpa aus weinend entgegen. Als er auf sie traf, lud er sie ein: »Kommt doch mit zu Gedalja!«7 Doch kaum waren sie in der Stadt, da stachen Jismael und seine Verbündeten die Männer nieder und warfen ihre Leichen in eine Zisterne.8 Nur zehn von ihnen ließ Jismael am Leben, denn sie baten ihn: »Töte uns nicht! Wir geben dir alle unsere Vorräte an Weizen, Gerste, Öl und Honig, die wir auf den Feldern draußen versteckt haben.«9 Die Zisterne, in die Jismael die Leichen der Ermordeten werfen ließ, war sehr groß. König Asa von Juda hatte sie seinerzeit anlegen lassen,[1] als er im Krieg gegen König Bascha von Israel die Stadt Mizpa ausbaute. Nachdem Jismael die Zisterne mit Leichen gefüllt hatte,10 nahm er die restlichen Einwohner von Mizpa gefangen: die Töchter des Königs und alle anderen, über die Nebusaradan, der Oberbefehlshaber der babylonischen Leibwache, Gedalja als Statthalter eingesetzt hatte. Jismael wollte mit seinen Gefangenen zu den Ammonitern fliehen.11 Doch Johanan, der Sohn von Kareach, und die anderen Offiziere erfuhren von Jismaels Verbrechen.12 Sie riefen ihre Truppen zusammen und jagten ihm nach. Am großen Teich von Gibeon holten sie ihn ein.13 Als Jismaels Gefangene Johanan und seine Offiziere sahen, waren sie erleichtert.14 Sie alle, die aus Mizpa verschleppt worden waren, liefen weg und schlossen sich Johanan an.15 Jismael aber konnte mit acht Männern entkommen und floh zu den Ammonitern.16 Johanan und die Offiziere seiner Truppen übernahmen nun die Verantwortung für die Soldaten, Frauen, Kinder und Hofbeamten, die Jismael nach dem Mord an Gedalja entführt hatte und die von ihnen befreit worden waren.17 Sie zogen mit ihnen fort und rasteten in der Nähe von Bethlehem bei Kimhams Herberge, um von dort weiter nach Ägypten zu fliehen.18 Sie fürchteten die Rache der Babylonier, weil Jismael den Statthalter Gedalja umgebracht hatte, der vom babylonischen König über die Provinz Juda eingesetzt worden war.