Jeremia 37

Nya Levande Bibeln

från Biblica
1 Nebukadnessar, kungen i Babylon, utsåg inte Konja, kung Jojakims son, till ny kung i Juda. I stället valde han Sidkia, Josias son.2 Men varken kung Sidkia, dennes ämbetsmän eller folket som var kvar i landet lyssnade till vad Herren sa genom sin profet Jeremia.3 Trots detta skickade kung Sidkia Jehukal, Selemjas son, och prästen Sefanja, Maasejas son, till Jeremia med uppmaningen att han skulle be för dem.4 Jeremia hade då ännu inte blivit fängslad utan kunde komma och gå som han ville.5 När besked kom att Faraos armé hade lämnat Egypten för att komma och befria det belägrade Jerusalem, drog sig babylonierna bort från Jerusalem för att möta egyptierna.6 Då sände Herren detta budskap till Jeremia:7 "Herren, Israels Gud, säger: Säg till kungen i Juda, som skickade efter dig för att fråga mig vad som skulle hända: Faraos armé, som var på väg att undsätta er, ska fly tillbaka till Egypten!8 Babylonierna kommer tillbaka för att belägra Jerusalem och bränna ner staden till grunden.9 Låt inte lura er att tro att babylonierna gett sig i väg för gott.10 Även om ni lyckas slå hela den babyloniska armén, så att det bara finns en handfull överlevande, sårade och kvar i sina tält, ska de ändå stappla ut och besegra er och förvandla denna stad till en brinnande fackla!"11 När den babyloniska armén drog ut för att strida mot Faraos armé,12 lämnade Jeremia Jerusalem för att gå till Benjamins land och ta i anspråk den mark han hade köpt.13 Men i Benjaminsporten blev han gripen av en vaktpost, som anklagade honom för att gå över till babylonierna. Vakten som arresterade honom hette Jiria och var son till Selemja och sonson till Hananja.14 "Det är inte sant", utbrast Jeremia. "Jag har ingen tanke på att göra något sådant!"Men Jiria ville inte höra på honom, utan tog med honom till stadens styresmän.15-16 De blev rasande på Jeremia, piskade honom och satte honom i arrest i sekreteraren Jonatans hus, som hade byggts om till fängelse. Jeremia fick stanna en lång tid där i en fängelsehåla,17 men till slut skickade kung Sidkia bud efter honom. I enrum frågade kungen honom om han nyligen fått något budskap från Herren. "Ja, det har jag", svarade Jeremia. "Du ska bli besegrad av kungen i Babylon!"18 Sedan frågade Jeremia varför han blivit fängslad: "Vad har jag egentligen gjort, som förtjänar detta? Vad är det för brott jag har begått? Tala om för mig vad jag har gjort mot dig, dina ämbetsmän eller mot folket?19 Var är de profeter som påstått att kungen i Babylon inte skulle komma tillbaka?20 Lyssna, min herre och min kung! Jag ber dig, skicka inte tillbaka mig till fängelset, för då kommer jag att dö där."21 Då befallde kung Sidkia att Jeremia inte skulle föras tillbaka till fängelsehålan. Han fördes i stället till fängelsegården. Man gav honom bröd varje dag, så länge det fanns något kvar i staden.

Jeremia 37

Hoffnung für alle

från Biblica
1 König Nebukadnezar von Babylonien setzte Zedekia, den Sohn von Josia, als König über Juda ein. Er trat an die Stelle von Jojachin[1], der ein Sohn von Jojakim war. (Jer 22:24)2 Doch Zedekia, seine obersten Beamten und das Volk hörten nicht auf das, was der HERR ihnen durch den Propheten Jeremia sagte.3 Eines Tages schickte Zedekia Juchal, den Sohn von Schelemja, und den Priester Zefanja, den Sohn von Maaseja, zu Jeremia mit der Bitte: »Bete für uns zum HERRN, unserem Gott!«4 Man hatte Jeremia noch nicht gefangen genommen, er konnte sich frei unter dem Volk bewegen.5 Zu dieser Zeit hatten die Babylonier bereits mit der Belagerung Jerusalems begonnen. Doch als sie hörten, dass das Heer des Pharaos aus Ägypten aufgebrochen war, um den Israeliten zu Hilfe zu kommen, zogen sie ab.6 Da gab der HERR dem Propheten Jeremia eine Botschaft für die Abgesandten des Königs:7 »So spricht der HERR, der Gott Israels: Sagt dem König von Juda, der euch zu mir gesandt hat und mich um Rat fragen will: Das Heer des Pharaos ist losgezogen, um euch zu helfen, aber es wird wieder nach Ägypten umkehren.8 Dann werden die Babylonier zurückkommen und eure Stadt angreifen, sie werden sie einnehmen und in Brand stecken.9 Ja, ich, der HERR, warne euch: Täuscht euch nur nicht! Ihr hofft, dass die Babylonier endgültig abgezogen sind. Aber sie werden wiederkommen!10 Selbst wenn ihr das ganze Heer besiegen würdet und nur ein paar Verwundete in ihren Zelten übrig blieben, würden sie aufstehen und eure Stadt niederbrennen!«11 Die Babylonier waren von Jerusalem abgezogen, weil das ägyptische Heer heranrückte.12 Da wollte Jeremia Jerusalem verlassen und ins Stammesgebiet von Benjamin gehen, um dort mit seinen Verwandten das Familienerbe zu teilen.13 Am Benjamintor hielt ihn der wachhabende Offizier Jirija an, der Sohn von Schelemja und Enkel von Hananja. »Du willst zu den Babyloniern überlaufen«, beschuldigte er ihn.14 »Das ist nicht wahr«, entgegnete Jeremia, »ich bin kein Überläufer!« Aber Jirija glaubte ihm nicht, sondern nahm ihn fest und brachte ihn zu den anderen Offizieren.15 Sie wurden zornig und ließen Jeremia schlagen. Dann führten sie ihn ab zum Haus des Hofsekretärs Jonatan, das sie zum Gefängnis gemacht hatten,16 und sperrten ihn in ein unterirdisches Verlies, eine ehemalige Zisterne. Dort musste er lange bleiben.17 Eines Tages ließ König Zedekia ihn heimlich zu sich in den Palast holen und fragte: »Hast du eine Botschaft vom HERRN für mich?« »Ja«, erwiderte Jeremia, »du wirst dem König von Babylonien in die Hände fallen!«18 Dann fuhr er fort: »Welches Unrecht habe ich dir, deinen Beamten oder dem Volk getan, dass ihr mich ins Gefängnis geworfen habt?19 Wo sind nun eure Propheten geblieben, die euch weissagten, der babylonische König würde euch und euer Land nicht angreifen?20 Und jetzt, mein Herr und König, hör mich an und gewähre mir eine Bitte: Lass mich nicht wieder ins Haus von Jonatan bringen. Dort komme ich um!«21 Da ordnete König Zedekia an, Jeremia in den Wachhof zu verlegen. Er ließ ihm täglich ein Fladenbrot aus der Bäckergasse bringen, bis es in der Stadt kein Brot mehr gab. So blieb Jeremia im Wachhof.