Jeremia 16

Nya Levande Bibeln

från Biblica
1 Än en gång talade Herren till mig och sa:2 Du får inte gifta dig och skaffa dig barn,3 för barnen som föds i den här staden och deras föräldrar4 ska dö av fruktansvärda sjukdomar. Ingen ska sörja dem eller begrava dem, utan deras kroppar ska ligga på marken och bli till näring för jorden. De ska dö av krig och hungersnöd, och deras kroppar ska ätas av gamar och vilda djur.5 Sörj inte eller gråt med dem vid deras begravningar, för jag har tagit bort mitt beskydd och min frid från dem, min kärlek och barmhärtighet.6 Både stor och liten i det här landet ska dö, utan att bli begravd eller sörjd, och deras vänner ska inte rispa sig med knivar eller raka av sig håret som tecken på sin sorg, som ju är deras hedniska sed.7 Ingen ska trösta de sörjande med en måltid eller en bägare vin.8 Som ett tecken för dem under dessa sorgens dagar som ligger framför, ska du inte delta i deras fester och bjudningar. Ät inte ens en enstaka måltid tillsammans med dem.9 Herren, Israels Gud, säger: Under er egen livstid, inför era egna ögon, ska jag göra slut på all glädje i landet, på alla glada sånger under bröllopsfesterna.10 När du talar om allt detta för folket, kommer de att fråga: "Varför har Herren bestämt något så fruktansvärt för oss? Vad har vi gjort som förtjänar en sådan behandling? På vad sätt har vi syndat mot Herren, vår Gud?"11 Tala då om för dem att detta är Herrens svar: Era förfäder övergav mig. De tillbad andra gudar och tjänade dem. De höll inte mina lagar,12 och ni har varit värre än de! Ni vandrar på ogudaktiga vägar för att tillfredsställa er själva och vägrar att lyssna till mig.13 Därför tänker jag kasta ut er ur detta land och förfölja er in i ett främmande land, där varken ni eller era förfäder varit tidigare. Där kan ni fortsätta att tillbe era avgudar precis som ni vill, men jag kommer inte att ha något förbarmande med er!14-15 Men det ska komma en dag i Israel, säger Herren, när man inte längre avlägger en ed genom att säga: "Så sant Herren lever, han som räddade Israel ut ur Egypten", utan: "Så sant Herren lever, han som ledde Israels barn tillbaka hem till deras eget land, från norr och från de länder han hade drivit bort dem till." Ja, jag ska leda er tillbaka, säger Herren, till samma land som jag gav era förfäder.16 Nu sänder jag bud efter många fiskare, som ska fiska upp er från de djup där ni gömmer er för min vrede. Jag sänder bud efter jägare som ska förfölja er i skogar och på otillgängliga klippor. Vart ni än har flytt för min dom ska jag finna er.17 Jag håller ögonen på er och ser allt ni gör. Ni kan inte hoppas på att kunna gömma er för mig.18 Jag ska fördubbla straffet för alla era synder, därför att ni har orenat mitt land med era avskyvärda avgudar och fyllt det med alla era onda gärningar.19 Herre, min styrka och mitt beskydd, min tillflykt på svårigheternas dag! Folk från hela världen kommer till dig och säger: "Våra förfäder har varit oförståndiga, för de har tillbett värdelösa avgudar!20 Kan människor tillverka gudar? De gudar de gjort är inte några verkliga gudar."21 Därför ska jag en gång för alla visa dem min makt och få dem att till slut förstå att jag är den ende Guden.

Jeremia 16

Hoffnung für alle

från Biblica
1 Der HERR sprach zu mir:2 »In einem Land wie diesem sollst du nicht heiraten und keine Kinder haben!3 Denn höre, was ich über die Kinder sage, die hier geboren werden, und über ihre Mütter und Väter:4 An unheilbaren Krankheiten werden sie sterben, niemand wird um sie trauern und sie begraben – sie bleiben wie Dünger auf der Erde liegen. Durch Krieg und Hunger kommen sie um, Vögel und wilde Tiere werden ihre Leichen fressen.5 Ich, der HERR, sage dir: Betritt kein Trauerhaus, sprich niemandem dein Beileid aus und trauere nicht mit ihnen! Denn ich habe meinen Frieden von diesem Volk genommen, ich habe ihnen meine Gnade und Liebe entzogen.6 Reiche und Arme werden hier sterben, doch niemand wird sie begraben, keiner wird sich aus Trauer um sie die Haut einritzen oder den Kopf kahl scheren.7 Und wenn jemand Vater oder Mutter verloren hat, so wird man nicht einmal mit ihm essen und trinken, um ihn zu trösten.8 Betritt auch kein Haus, in dem ein Fest gefeiert wird, setz dich nicht zu den Gästen, um mit ihnen zu essen und zu trinken!9 Denn ich, der HERR, der allmächtige Gott Israels, sage: Ich bereite hier allem Jubel und aller Freude ein Ende, es wird auch keine fröhlichen Hochzeitsfeiern mehr geben. Vor euren Augen wird das geschehen, ihr werdet es selbst erleben!10 Wenn du ihnen dies verkündigt hast, werden sie fragen: ›Warum spricht der HERR dieses harte Urteil über uns? Was haben wir getan? Womit haben wir gegen den HERRN, unseren Gott, gesündigt?‹11 Dann antworte: ›Schon eure Vorfahren haben mich, den HERRN, verlassen; anderen Göttern liefen sie nach, sie dienten ihnen und warfen sich vor ihnen nieder. Von mir wollten sie nichts mehr wissen, meine Gebote waren ihnen gleichgültig.12 Und ihr treibt es noch schlimmer als sie! Keiner von euch will auf mich hören, jeder tut, was sein böses und eigensinniges Herz ihm eingibt.13 Darum jage ich euch fort aus eurer Heimat in ein Land, in dem weder ihr noch eure Vorfahren je gewesen seid. Dort müsst ihr Tag und Nacht fremden Göttern dienen, denn ich werde euch nicht mehr gnädig sein.‹«14 »So spricht der HERR: Es kommt die Zeit, da wird man beim Schwören nicht mehr sagen: ›So wahr der HERR lebt, der Israel aus Ägypten geführt hat‹,15 sondern: ›So wahr der HERR lebt, der Israel aus dem Land im Norden zurückgebracht hat und aus allen anderen Ländern, in die er sie vertrieb.‹ Ja, ich werde sie wieder in ihre Heimat bringen, in das Land, das ich ihren Vorfahren geschenkt habe.16 Aber jetzt schicke ich, der HERR, viele Fischer los, die mein Volk fangen sollen; danach lasse ich viele Jäger kommen, damit sie mein Volk auf allen Bergen und Hügeln jagen und sie aus jedem Felsversteck hervorholen.17 Denn ich sehe alles, was sie tun, sie können sich nicht vor mir verbergen. Ihre Schuld liegt offen vor mir.18 Nun lasse ich sie voll und ganz dafür büßen, keine ihrer Sünden bleibt ungestraft. Denn sie haben mein Land mit ihren leblosen Götzenstatuen entweiht und überall ihre abscheulichen Figuren aufgestellt.«19 HERR, du bist meine Stärke und mein Schutz! In der Bedrängnis fliehe ich zu dir. Auch die fremden Völker aus aller Welt werden zu dir kommen und bekennen: »Unsere Vorfahren dienten wertlosen Götzen, die nicht helfen können und ein großer Betrug sind.20 Kann ein Mensch sich überhaupt selbst Götter machen? Sie können doch niemals echte Götter sein!«21 »Ja«, antwortete der Herr, »diesmal lasse ich die Völker meine Macht erfahren! Ich führe ihnen meine Stärke vor Augen, damit sie erkennen, dass ich allein der HERR bin.«