1Hör Herrens ord, Israel:2-3Lev inte som de som försöker läsa sitt öde och sin framtid i stjärnorna! Var inte som hedningarna rädda för och ha respekt för sådana förutsägelser. Allt detta är meningslöst och dåraktigt. De hugger ner ett träd och skär ut en avgud,4dekorerar den med guld och silver och spikar fast den någonstans, för att den inte ska falla omkull.5Sedan står deras gud som en hjälplös fågelskrämma i trädgården! Den kan inte tala, och man måste bära den eftersom den inte kan gå. Var inte rädd för sådana gudar, för de kan inte göra någon illa, och något gott förmår de ju inte heller.6Herre, det finns ingen annan Gud än du! Du är stor, och ditt namn har en sådan oerhörd makt.7Vem skulle inte frukta dig, du folkens kung? Du, som är den ende värd att frukta! Bland alla visa män på jorden och i alla världens kungariken finns det ingen som du.8De visaste män som tillber avgudar är dåraktiga.9De kommer med silvertackor från Tarsis och guld från Ufas och ger det till skickliga guldsmeder, som gör deras avgudar. Sedan klär de gudarna i kungliga mantlar som skickliga skräddare syr.10Men Herren är den ende sanne Guden, den levande Guden, den evige kungen. Hela jorden darrar för hans vrede, och nationer gömmer sig för honom.11Säg så här till dem som tillber andra gudar: Era så kallade gudar, som inte har gjort vare sig himlarna eller jorden, ska inte bestå.12Men vår Gud formade jorden i makt och vishet. Han satte varje stjärna på dess plats och spände ut himlarna.13Det är hans röst som hörs när mörka moln stiger upp och åskan dånar. Han låter dimma komma över jorden. Han sänder blixtar och får regn att falla, och han släpper ut vinden ur sina förråd.14Men dåraktiga människor, som saknar kunskap om Gud, bugar sig för sina avgudar. Det som dessa människor sysslar med är skamligt och rent bedrägeri. De ägnar sig åt gudar utan vare sig liv eller kraft.15Alla dessa gudar är värdelösa, idiotiska påhitt. De kommer att krossas samtidigt med dem som tillverkat dem.16Men Jakobs Gud är inte sådan. Han är den som har skapat allt, och Israel är hans utvalda folk. Herren, härskarornas Gud, är hans namn.17Packa ihop era tillhörigheter, säger han. Gör er beredda att ge er iväg! Snart börjar belägringen.18Plötsligt ska jag driva ut er ur det här landet och låta olyckor komma över er. Då ska ni till slut få känna på min vrede.19Mina sår är fruktansvärda. Min sorg är oerhörd. Min sjukdom är obotlig, men jag måste uthärda den.20Mitt hem är borta. Mina barn har tagits ifrån mig, och jag kommer aldrig mer att få se dem. Det finns ingen kvar som kan hjälpa mig att bygga upp mitt hem igen.21Mitt folks herdar har tappat förnuftet. De följer inte längre Gud eller frågar efter hans vilja. Därför dukar de under och deras hjordar skingras.22Lyssna! Hör ljudet av de väldiga arméer som kommer från norr. Juda städer ska bli ett tillhåll för ökenrävar.23Herre, jag vet att människan inte har makt att själv styra sitt liv eller välja sin väg.24Rätta därför till det som är fel i mitt liv, Herre, men gör det med rättvisa och inte i vrede, för då kommer jag att dö.25Töm ut din vrede över de folk som inte lyder dig. De har utplånat Israel och förvandlat hela landet till ödemark.
1Hört, ihr Israeliten, was der HERR euch zu sagen hat:2»Folgt nicht dem Beispiel der anderen Völker! Wenn sie ungewöhnliche Himmelserscheinungen sehen, bekommen sie große Angst. Ihr aber braucht euch nicht zu fürchten.3Denn die Religion dieser Völker ist eine Täuschung: Da fällen sie im Wald einen Baum, und der Kunsthandwerker schnitzt daraus eine Figur.4Er verziert das Standbild mit Silber und Gold und nagelt es fest, damit es nicht wackelt.5Und dann steht sie da, die Götterfigur, wie eine Vogelscheuche im Gurkenfeld! Sie kann weder reden noch gehen, sie muss getragen werden. Fürchtet euch nicht vor diesen Göttern! Sie können euch nichts Böses tun, und noch weniger können sie euch helfen.«6HERR, dir ist niemand gleich! Du bist erhaben und bekannt für deine Macht.7Wer sollte dich nicht fürchten, du König aller Völker? Dir allein gebührt die Ehre, denn kein Weiser und König auf dieser Welt ist dir gleich.8Sie sind allesamt dumm und ohne Verstand. Was können sie von Holzfiguren schon lernen?9Sie holen Silber aus Tarsis und Gold aus Ufas; der Bildhauer und der Goldschmied fertigen die Figur an. Dann bekommt sie ein Gewand aus blauem und violettem Purpurstoff. Ja, diese Götter werden von Kunsthandwerkern hergestellt!10Der HERR aber ist der wahre und lebendige Gott, der ewige König. Wenn er zornig wird, dann bebt die Erde, kein Volk kann seinen Zorn ertragen.11Sagt den Völkern: Eure Götter, die Himmel und Erde nicht erschaffen haben, werden unter diesem Himmel vergehen und von der Erde verschwinden![1]12Der Herr aber hat die Erde durch seine Macht geschaffen. In seiner großen Weisheit hat er ihr Fundament gelegt und den Himmel ausgebreitet.13Wenn er es befiehlt, tosen die Wassermassen oben am Himmel; er lässt die Wolken aufsteigen vom Horizont. Er sendet Blitz und Regen und schickt den Wind aus seinen Kammern auf die Reise.14Davor muss jeder Mensch verstummen! Dumm ist er gegenüber Gottes großer Weisheit. Und die Goldschmiede müssen sich schämen über ihre gegossenen Figuren, denn diese Götter sind blanker Betrug, kein Leben ist in ihnen.15Eine Täuschung sind sie und verdienen nichts als Spott! Wenn Gott sein Urteil spricht, ist es aus mit ihnen.16Ganz anders ist der Gott Jakobs als sie! Denn er hat das Weltall geschaffen und Israel zu seinem Eigentum erwählt. »Der HERR, der allmächtige Gott« wird er genannt.
Jerusalems Wunden heilen nicht mehr
17Ihr Einwohner von Jerusalem, die Stadt ist belagert! Rafft euer Hab und Gut zusammen!18Denn so spricht der HERR: »Es ist so weit! Diesmal werde ich die Bewohner aus dem Land fortjagen und in große Bedrängnis bringen: Überall werden die Feinde sie finden.19›Ich bin verloren‹, schreit Jerusalem, ›ich bin schwer verletzt, meine Wunden heilen nicht mehr! Dabei hatte ich gedacht: Es ist nur eine leichte Krankheit, die ich gut ertragen kann.[2]20Doch nun ist mein Zelt zerstört, die Seile sind zerrissen. Meine Kinder sind fortgegangen, keins von ihnen ist mehr bei mir. Niemand baut mein Zelt wieder auf und spannt die Decken darüber.21Unsere Hirten sind ohne Verstand – sie fragen nicht mehr nach dem HERRN. Kein Wunder, dass ihnen nichts mehr gelingt und ihre ganze Herde verstreut ist.22Da! Der Feind rückt aus dem Norden an, man hört schon den Lärm! Er wird die Städte Judas zu Ruinen machen, in denen die Schakale hausen.‹«23HERR, ich habe erkannt: Das Leben eines Menschen liegt nicht in seiner Hand. Niemand kann seine Schritte nach eigenem Plan lenken.24Strafe uns, o HERR, aber geh nicht zu hart mit uns ins Gericht! Lass deinen Zorn nicht an uns aus, denn dann wären wir verloren!25Gieß deinen Zorn aus über die Völker, die dich nicht anerkennen, und über die Nationen, die deinen Namen nicht anrufen. Denn sie haben dein Volk, die Nachkommen von Jakob, vernichtet. Wie Raubtiere haben sie es verschlungen und seine Heimat verwüstet!