1En dag gick Simson till filisteernas stad Gasa och tillbringade kvällen tillsammans med en prostituerad.2Snart spred det sig att han varit synlig i staden, och många av stadens män omringade platsen och låg på lur vid stadsporten för att ta honom till fånga om han försökte ge sig i väg."I morgon när det blir tillräckligt ljust, ska vi ta honom och döda honom", tänkte de.3Simson stannade kvar hos flickan till midnatt. För att komma ut ur staden lyfte han av stadsportarna med bom och allt, lade dem på sina axlar och gick iväg med dem upp till toppen av det berg som ligger mitt emot Hebron!4En tid senare blev han kär i en flicka som hette Delila och bodde vid bäcken Sorek.5Filisteernas ledare gick då personligen till henne och bad henne ta reda på vad det var som gjorde Simson så stark. De ville veta hur de skulle bära sig åt för att kunna övermanna honom och slå honom i kedjor."Vi fem ska ge dig 1.100 siklar silver var om du gör oss den tjänsten", lovade de.6Delila tiggde och bad Simson att berätta sin hemlighet: "Tala om för mig varför du är så stark! Hur gör man för att besegra och binda dig?"7"Om man binder mig med sju sensträngar som inte hunnit torka, blir jag lika svag som en vanlig människa", svarade Simson.8Delila berättade detta för de fem ledarna, som genast gav henne sju sensträngar. Medan Simson sov band hon honom.9Några filisteer hade gömt sig i ett angränsande rum, och så snart hon hade bundit honom, ropade hon:"Simson! Filisteerna är här!" Men han slet av senorna som om de varit bomullstrådar, och hans hemlighet hade inte blivit avslöjad.10Senare sa Delila till honom: "Du driver med mig och ljuger för mig. Nu måste du tala om för mig hur man kan ta dig till fånga."11"Jo", sa han. "Om man binder mig med rep som aldrig varit använda, blir jag lika svag som andra människor."12När han sov tog Delila nya rep och band honom med dem. Också denna gång hade några män gömt sig i ett angränsande rum, och Delila ropade:"Simson! Filisteerna har kommit för att ta dig till fånga!"Men han slet sönder repen som om de varit spindelnät!13"Du har lurat mig igen och på nytt ljugit för mig!" klagade Delila. "Tala nu om för mig hur man kan fånga dig på riktigt.""Väv in mina sju flätor i din väv," svarade Simson.14När han somnat, gjorde hon som han sagt och ropade: "Filisteerna har kommit, Simson!" Han vaknade och drog genast loss sitt hår ur vävstolen.15"Hur kan du säga att du älskar mig på samma gång som du bedrar mig?" invände hon. "Nu har du ljugit för mig tre gånger och inte talat om vad det är som gör att du är så stark!"16-17Hon tjatade på honom varje dag tills han inte härdade ut längre, och till slut avslöjade han hemligheten för henne:"Mitt hår har aldrig blivit klippt", sa han. "Jag har varit en Guds nasir ända sedan min födelse. Om man rakar av mig håret lämnar styrkan mig, och jag blir lika svag som vilken annan människa som helst."18Delila insåg att han äntligen hade sagt henne sanningen, och därför skickade hon efter filisteernas ledare."Kom en sista gång, för nu har han talat om hur det ligger till", sa hon. De kom och hade med sig pengarna till henne.19Delila såg till att Simson somnade i hennes knä och tillkallade genast en man som skar av honom hans sju flätor. Hon märkte då att hans styrka lämnade honom.20Då ropade hon: "Filisteerna är här för att ta dig till fånga, Simson." Simson vaknade och tänkte: "Jag gör väl som förut. Jag skakar mig fri."Men han visste inte att Herren hade lämnat honom.21Filisteerna tog honom till fånga. De stack ut ögonen på honom och förde honom till Gasa, där han blev bunden med kopparkedjor. Han tvingades att mala säd i fängelset,22men det dröjde inte länge förrän håret på hans rakade huvud hade vuxit ut igen.
Simsons sista seger
23-24Filisteerna ställde till med en stor fest för att fira Simsons tillfångatagande. Folket bar fram offer till guden Dagon, och alla var upprymda av glädje över segern."Vår gud har utlämnat vår fiende Simson till oss!" ropade de när de såg honom bunden med kedjor. "Han som har ödelagt vårt land och dödat så många av oss, är nu helt i vårt våld!"25-26I sin segeryra bad de att Simson skulle föras ut till dem, så att de kunde ha roligt åt honom. Simson fördes då ut ur fängelset och placerades mitt i templet mellan de pelare som höll taket uppe. Simson sa till pojken som ledde honom: "Placera mina händer så att jag kan stödja mig mot pelarna. Jag vill vila mig mot dem."27Templet var då alldeles fullt av folk. Filisteernas ledare var också där, och på taket fanns tre tusen personer som alla hade roligt åt Simson.28Då bad Simson till Herren och sa: "Herre, tänk på mig och ge mig styrka än en gång, så jag kan hämnas filisteerna för att de har gjort mig blind."29Sedan tog han tag i de två mittpelarna med all sin kraft.30"Herre, låt mig dö med filisteerna", bad han. Och templet rasade samman över filisteernas ledare och allt folket, och de som dog vid Simsons död var fler till antalet än dem han tidigare hade dödat under hela sin livstid.31Senare kom hans bröder och släktingar dit för att hämta hans kropp. Simson, som varit domare i Israel i tjugo år, begravdes mellan Sorga och Estaol på samma plats där hans far Manoa var begravd.
1Einmal kam Simson nach Gaza. Dort sah er eine Prostituierte und ging zu ihr ins Haus.2Schnell sprach es sich unter den Bewohnern der Stadt herum: »Simson ist hier!« Die Philister umstellten das Haus und legten sich die Nacht über am Stadttor auf die Lauer. Sie beschlossen: »Solange es dunkel ist, unternehmen wir nichts. Erst im Morgengrauen bringen wir ihn um!«3Simson lag bis Mitternacht im Bett. Dann stand er auf und ging zum Stadttor. Er packte die Torflügel, riss sie mit Pfosten und Querbalken heraus, nahm sie auf die Schultern und trug sie auf den Gipfel des Berges, der in Richtung Hebron liegt.
Die Philister stellen Simson eine Falle
4Einige Zeit später verliebte sich Simson in eine Frau namens Delila, die im Sorek-Tal wohnte.5Einige Fürsten der Philister kamen zu ihr und forderten sie auf: »Du weißt, dass Simson dich liebt. Nutz das doch aus und frag ihn, woher seine große Kraft stammt, damit wir ihn überwältigen können. Finde heraus, womit man ihn fesseln kann! Jeder von uns gibt dir dafür 1100 Silberstücke.«6Delila fragte Simson: »Willst du mir nicht anvertrauen, warum du so stark bist? Gibt es Fesseln, die du nicht zerreißen kannst?«7Er antwortete: »Wenn man mich mit sieben frischen Sehnen bindet, die noch nicht trocken sind, dann werde ich so schwach wie jeder andere Mensch.«8Die Fürsten besorgten sieben solcher Sehnen, und Delila fesselte Simson damit,9während einige Philister im Nebenzimmer lauerten. Dann rief sie: »Simson! Die Philister kommen!« Da zerriss er die Sehnen, als wären sie angesengte Bindfäden. Das Geheimnis seiner Kraft hatte er nicht verraten.10Delila warf ihm vor: »Du hast mich getäuscht und belogen! Sag mir, wie man dich wirklich fesseln kann!«11Er antwortete: »Wenn man mich mit neuen Seilen bindet, die noch nie gebraucht worden sind, habe ich so wenig Kraft wie jeder andere.«12Delila nahm solche Seile und fesselte Simson damit. Wieder lauerte man ihm nebenan auf. Aber als sie rief: »Simson! Die Philister kommen!«, riss er die Seile von seinen Armen wie Fäden.13»Immer täuschst du mich«, klagte Delila, »ständig belügst du mich! Verrate mir endlich, womit man dich binden kann!« Simson erwiderte: »Du musst meine sieben Haarflechten im Webstuhl einweben!«14Als er schlief, wob Delila sein Haar hinein und befestigte es mit dem Pflock. Dann rief sie: »Simson! Die Philister!« Er sprang auf und riss das Gewebe samt dem Pflock heraus.15Erneut machte Delila ihm Vorwürfe: »Wie kannst du noch behaupten, dass du mich liebst? In Wahrheit gehört dein Herz mir gar nicht! Dreimal hast du mich belogen und mir immer noch nicht verraten, warum du so stark bist.«16Tag für Tag redete sie auf ihn ein. Sie drängte ihn so sehr, dass er es zuletzt nicht mehr ertragen konnte17und sein Geheimnis preisgab: »Ich bin von Mutterleib an Gott geweiht, niemals hat man mir die Haare geschnitten. Ohne sie würde ich meine Kraft verlieren und schwach werden wie jeder andere.«18Delila wusste, dass er ihr jetzt die Wahrheit gesagt hatte. Sie benachrichtigte die Fürsten der Philister: »Kommt! Er hat mir alles anvertraut!« Da kamen sie und brachten die versprochenen Silberstücke mit.19Delila ließ Simson in ihrem Schoß einschlafen. Dann winkte sie einen Mann herbei und schnitt Simsons sieben Haarflechten ab. Während sie es tat, verlor er seine Kraft.20»Simson«, rief sie dann, »die Philister sind da!« Er wachte auf und meinte, er könnte sich wieder befreien und losreißen. Er wusste nicht, dass der HERR sich von ihm abgewandt hatte.21Die Philister packten Simson und stachen ihm die Augen aus. Dann brachten sie ihn nach Gaza, fesselten ihn mit Ketten aus Bronze und warfen ihn ins Gefängnis. Dort musste er die Kornmühle drehen.22Allmählich begann sein Haar wieder zu wachsen.
Simsons letzte Rache
23Die Fürsten der Philister versammelten sich zu einem großen Fest. Sie brachten ihrem Gott Dagon viele Schlachtopfer dar und feierten ihren Sieg. Dabei sangen sie: »Unserm Dagon sei’s gedankt: Simson ist in unsrer Hand!«24-25Als sie richtig in Stimmung waren, riefen sie: »Holt Simson! Er soll uns etwas vorführen!« So wurde Simson aus dem Gefängnis herbeigebracht, und sie trieben ihren Spott mit ihm. Sie priesen ihren Gott und stimmten von neuem ihr Lied an: »Unserm Dagon sei’s gedankt: Simson ist in unsrer Hand! Wie viel Mann hat er vernichtet! Was alles hat er angerichtet!« Dann stellten sie Simson zwischen die Säulen des Gebäudes.26Er bat den Jungen, der ihn an der Hand führte: »Lass mich einmal kurz los! Ich möchte nach den Säulen tasten, die das Dach tragen, und mich etwas an sie lehnen.«27Das Gebäude war voller Menschen. Auch die Fürsten der Philister waren alle gekommen. Allein vom Dach aus hatten etwa dreitausend Leute zugesehen, wie Simson verspottet wurde.28Simson betete: »HERR, mein Gott, erinnere dich an mich! Bitte gib mir noch dies eine Mal so viel Kraft wie früher! Ich will mich wenigstens dafür rächen, dass sie mir die Augen ausgestochen haben.«29Dann fasste Simson die beiden mittleren Säulen, auf denen das Dach ruhte, eine mit der rechten Hand, eine mit der linken, und stemmte sich dagegen.30»Sollen die Philister mit mir sterben!«, schrie er und stieß die Säulen mit aller Kraft um. Das Gebäude brach über den Philistern und ihren Fürsten zusammen. Dabei riss Simson mehr Menschen mit in den Tod, als er in seinem ganzen Leben getötet hatte.31Simsons Brüder und seine übrigen Angehörigen kamen, hoben seinen Leichnam auf und brachten ihn zum Grab seines Vaters Manoach. Dort, zwischen Zora und Eschtaol, begruben sie ihn. Zwanzig Jahre lang hatte Simson das Volk Israel geführt.