från Biblica1När Josua hade dött vände sig Israels folk till Herren för att få råd av honom och frågade: "Vilken av våra stammar ska först gå ut i striden mot kananeerna?"2Herren svarade: "Judas stam ska gå först, och jag ska låta dem vinna en stor seger."3Då bad ledarna i Judas stam Simeons stam att hjälpa dem. "Strid med oss mot kananeerna så ska vi hjälpa er att inta ert område", sa de. Simeons armé följde alltså med Juda.4-6Herren hjälpte dem att besegra kananeerna och perisseerna, och 10.000 man blev slagna vid Besek. Det var där de stötte på Adoni-Besek. Han flydde, men Israels armé förföljde honom och tog honom till fånga och högg av honom tummar och stortår.7"Sjuttio kungar med avhuggna tummar och stortår har ätit av smulorna från mitt bord!" sa kung Adoni-Besek. "Nu har Gud betalat tillbaka det jag gjort mot dem." Man förde honom sedan till Jerusalem, där han dog.8Därefter anföll Juda Jerusalem och intog det. Man dödade alla och satte eld på staden.9Sedan vände sig Judas män mot de kananeer som bodde i berglandskapen, i Negev och på kustslätten.10De ryckte fram mot kananeerna i Hebron, tidigare kallat Kirjat-Arba, och besegrade Sesai, Ahiman och Talmai.11Därifrån tågade de mot staden Debir, som förut kallades Kirjat-Sefer.12"Vem vill leda anfallet mot Debir?" frågade Kaleb. "Den som intar staden ska få min dotter Aksa till hustru!"13Otniel, son till Kalebs yngre bror Kenas, intog staden och Kaleb gav sin dotter Aksa till honom.14En dag när hon kom till Otniel uppmanade hon honom ivrigt att begära ett stycke mark av sin far. När hon satt av från sin åsna frågade Kaleb henne: "Är det något du önskar?"15Hon svarade: "Du har varit så vänlig och gett mig land i Negev, men skulle du kunna ge oss några vattenkällor också? "Då gav Kaleb henne de övre och de nedre källorna.
Israel lyckas inte driva ut fienden
16När Judas stam drog in i sitt nya land i Juda öken, söder om Arad, följde ättlingarna till Moses svärfar, kaineerna, med dem. De lämnade sina hem i Jeriko, "Palmstaden", och bosatte sig på Judas område.17Därefter förenade sig Judas armé med Simeons. De stred mot kananeerna vid staden Sefat och dödade dess invånare. Därför kallas staden Horma, som betyder sönderslagen.18Judas armé intog också städerna Gasa, Askelon och Ekron med omkringliggande byar.19Herren hjälpte Juda att inta hela bergsbygden, men folket som bodde i dalen kunde de inte besegra, för de hade stridsvagnar av järn.20Kaleb fick staden Hebron, som Herren hade lovat genom Mose, och han drev bort stadens invånare, som var ättlingar till Anaks tre söner.21Benjamins stam misslyckades med att jaga iväg jebuseerna som bodde i Jerusalem, och därför bor dessa kvar bland israeliterna än idag.22-23Josefs stam anföll staden Betel, som förut hette Lus, och Herren var med dem. Först sände de ut spejare,24som tillfångatog en man som var på väg ut ur staden. De lovade att skona honom och hans familj om han visade dem hur de skulle ta sig in i staden.25Han hjälpte dem, och de dödade alla invånarna utom mannen och hans familj.26Han flyttade senare till Syrien och byggde upp en stad där, som också fick namnet Lus, vilket den fortfarande heter.27Manasses stam lyckades inte driva bort det folk som bodde i Bet-Sean, Taanak, Dor, Jibleam och Megiddo med kringliggande orter. Kananeerna hade nämligen föresatt sig att bli kvar i landet.28När sedan israeliterna blev starkare lät de kananeerna arbeta som slavar men tvingade dem aldrig att lämna landet.29På samma sätt förhöll det sig med kananeerna som levde i Geser. De bodde kvar bland folket i Efraims stam.30Sebulons stam lyckades inte driva bort kananeerna i Kitron och Nahalol men gjorde dem till slavar.31-32Inte heller drev Asers stam ut invånarna från Acko, Sidon, Alab, Aksib, Helba, Afik och Rehob. Israeliterna bodde alltså bland de kananeer som redan fanns i landet när de kom dit.33Naftalis stam drev inte heller bort invånarna från Bet-Semes eller från Bet-Anat. De fick bo kvar men blev israeliternas slavar.34Amoreerna tvingade Dans stam tillbaka till bergsbygden och hindrade dem från att komma ner i dalen.35Amoreerna lyckades också till en början hålla sig kvar i Har-Heres, Ajalon och Saalbim, men när Josefs stam senare växte i styrka gjorde man dem till slavar.36Amoreernas område började vid Skorpionhöjden, sträckte sig till en plats som kallas Klippan och fortsatte därifrån vidare uppåt.
1Als Josua gestorben war, fragten die Israeliten den HERRN: »Welcher Stamm soll als erster losziehen und die Kanaaniter angreifen?«2Der HERR antwortete: »Der Stamm Juda soll beginnen! Ihr werdet sehen: Ich gebe das Land in seine Gewalt.«3Da forderten die Männer von Juda den Stamm Simeon auf: »Kommt mit! Helft uns, die Kanaaniter aus dem Gebiet zu vertreiben, das uns zugeteilt wurde! Dann werden auch wir euch helfen, euer Gebiet einzunehmen.« Die Männer von Simeon schlossen sich denen von Juda an.4Sie zogen in den Kampf, und der HERR schenkte ihnen den Sieg über die Kanaaniter und die Perisiter. Bei Besek schlugen sie das feindliche Heer, das 10.000 Mann stark war.5Dort stießen sie auch auf Adoni-Besek, den Herrscher über dieses Gebiet, und kämpften mit ihm. Als er merkte, dass die Kanaaniter und Perisiter die Schlacht verloren,6ergriff er die Flucht. Doch die Israeliten jagten ihm nach und fassten ihn. Sie hieben ihm die Daumen und die großen Zehen ab.7Da sagte Adoni-Besek: »Siebzig Königen habe ich die Daumen und die großen Zehen abhacken lassen. Sie mussten die Abfälle unter meinem Tisch für sich zum Essen aufsammeln. Nun zahlt Gott mir heim, was ich getan habe.« Man brachte ihn nach Jerusalem, und dort starb er.8Die Männer des Stammes Juda griffen Jerusalem an und eroberten es. Sie töteten die Bewohner mit dem Schwert und steckten die Stadt in Brand.9Danach zogen sie weiter und kämpften gegen die Kanaaniter in der südlichen Steppe, im Bergland und in der Gegend, die sich von dort bis zum Mittelmeer erstreckt.10Sie griffen Hebron an, das früher Kirjat-Arba hieß, und besiegten dort die Kanaaniter Scheschai, Ahiman und Talmai mit ihren Sippen.11Dann zogen sie zur Stadt Debir, die man damals noch Kirjat-Sefer nannte.12Kaleb, der judäische Heerführer, versprach seinen Männern: »Wer Kirjat-Sefer erobert, der erhält meine Tochter Achsa zur Frau!«13Kalebs jüngerem Bruder Otniël, dem Sohn von Kenas, gelang es, die Stadt einzunehmen. Dafür sollte er Achsa zur Frau bekommen.14Achsa drängte Otniël, Kaleb um einen Acker zu bitten. Als sie dann am Tag der Hochzeit mit ihrem Vater auf dem Weg zu Otniël war, sprang sie plötzlich vom Esel ab. »Was ist los?«, fragte Kaleb.15»Gib mir zum Abschied deinen Segen und ein Geschenk!«, bat sie. »Du lässt mich in das trockene Südland ziehen, darum gib mir doch bitte auch ein paar Wasserstellen!« Da schenkte er ihr von seinem Besitz die oberen und unteren Quellen.16Die Keniter, die Nachkommen von Moses Schwiegervater, waren einst mit dem Stamm Juda aus der Palmenstadt[1] in die Wüste Juda südlich von Arad gekommen und hatten sich dort angesiedelt. (5 Mos 34:3; Dom 3:13; 2 Krön 28:15)17Die Männer der Stämme Juda und Simeon zogen nun weiter und nahmen die kanaanitische Stadt Zefat ein. Sie vernichteten alle Bewohner nach Gottes Befehl und gaben dem Ort den Namen Horma (»Vernichtung«).18Dann eroberten die judäischen Soldaten die Städte Gaza, Aschkelon und Ekron mit den umliegenden Gebieten.[2] (Dom 3:3)19Der HERR stand ihnen bei und half ihnen, das Bergland einzunehmen. Es gelang ihnen jedoch nicht, die Bewohner der Küstenebene zu vertreiben, denn diese besaßen eiserne Streitwagen.20Kaleb erhielt die Stadt Hebron, wie Mose es befohlen hatte. Er vertrieb von dort die drei Nachkommen von Anak mit ihren Sippen.21Der Stamm Benjamin ließ die Jebusiter in Jerusalem wohnen. Bis heute leben sie dort neben den Benjaminitern.
Der Norden Kanaans wird nur zum Teil erobert
22-23Auch die Stämme Ephraim und Manasse brachen auf und zogen nach Bethel, das früher Lus hieß. Als sie die Gegend auskundschaften wollten, um die Stadt zu erobern, stand der HERR ihnen bei:24Ihre Späher entdeckten einen Mann, der gerade die Stadt verließ. Sie hielten ihn an und sagten: »Zeig uns, wie wir nach Bethel hineinkommen! Dafür werden wir dich verschonen.«25Da zeigte er ihnen einen unbewachten Zugang zur Stadt. Sie drangen ein und töteten alle Einwohner mit dem Schwert. Nur den Mann und seine Verwandten ließen sie am Leben.26Er ging ins Land der Hetiter und gründete dort eine Stadt namens Lus, die heute noch so genannt wird.27Die Einwohner der Städte Bet-Schean, Taanach, Dor, Jibleam, Megiddo und der umliegenden Orte vertrieb der Stamm Manasse nicht, und so konnten die Kanaaniter dort weiterhin wohnen.28Als das Volk Israel mächtig wurde, machte es sie zu Fronarbeitern, doch es verbannte sie nicht aus ihrem Land.29Die Ephraimiter gestatteten den Kanaanitern aus Geser, in ihrem Gebiet zu bleiben.30Der Stamm Sebulon vertrieb die Kanaaniter nicht aus Kitron und Nahalol. Sie blieben als Fronarbeiter dort.31Und auch der Stamm Asser schickte weder die Einwohner von Akko fort noch die von Sidon, Mahaleb, Achsib, Helba, Afek und Rehob.32So lebte Asser mitten unter den Kanaanitern, die das Land schon vorher bewohnt hatten.33Der Stamm Naftali vertrieb die Einwohner von Bet-Schemesch und Bet-Anat nicht, sondern siedelte sich unter den Einheimischen an. Er verpflichtete die beiden Städte aber zum Frondienst.34Die Daniter versuchten, die Ebene in Besitz zu nehmen, wurden aber von den Amoritern in die Berge zurückgedrängt.35Die Amoriter weigerten sich, aus Har-Heres, Ajalon und Schaalbim zu weichen. Doch die Stämme Ephraim und Manasse gewannen die Oberhand und zwangen sie zur Fronarbeit.36Die Grenze der Amoriter begann am Skorpionensteig und führte von dort über den Felsen und weiter hinauf.