2 Samuelsbokem 23

Nya Levande Bibeln

från Biblica
1 Dessa var Davids sista ord:"David, Isais son, talar. David, den som Gud gav en sådan underbar framgång. David, smord av Jakobs Gud, David, Israels sångare och diktare.2 Herrens Ande talade genom mig, och hans ord var på min tunga.3 Israels klippa sa till mig: 'En ska komma, som ska regera rättfärdigt.4 Han ska vara som morgonens ljus, ja, som en klar morgon utan ett moln, som friskheten i det gröna gräset när det växer fram'.5 Det är min familj han har utvalt! Ja, Gud har ingått ett evigt förbund med mig. Hans avtal är evigt, slutgiltigt och beseglat. Han ska se till att jag alltid är trygg och har framgång.6 Men de gudlösa är som törnen som kastas bort.7 Den som vill komma åt törnen måste ha skarpa verktyg att hugga ner dem och bränna dem där de faller."8 Här följer namnen på Davids hjältar. Joseb-Bassebet från Takemon var den främste av 'de tre'. I en strid dödade han en gång åttahundra man med sitt spjut.9 Närmast honom kom Eleasar, Dodis son och sonson till Ahoi. Han var en av tre män som tillsammans med David höll tillbaka filisteerna den gången när resterna av Israels armé flydde.10 Han dödade filisteer ända tills hans hand inte längre orkade lyfta svärdet. Herren gav honom en stor seger den dagen. Resten av armén återvände, men bara för att ta byte.11-12 Sedan kom Samma, son till Age från Harar. En gång, när alla hans män övergav honom och flydde under ett av filisteernas anfall, ställde han sig mitt på en ärtåker. Ensam slog han tillbaka filisteerna, och Gud gav även honom en stor seger.13 En dag under skördetiden, när David bodde i Adullams grotta och filisteerna var vid Refaimsdalen, fick han besök av tre män som alla var bland de trettio förnämsta av Davids män.14 David var just då inne i befästningen, och filisteerna i Betlehem.15 David råkade säga: "Jag längtar så efter det goda vattnet från brunnen vid stadsporten!"16 Då bröt sig de tre männen genom filisteernas linjer, hämtade upp vatten ur brunnen och tog det med till David. Men han vägrade att dricka det. I stället hällde han ut det inför Herren.17 "Nej, min Gud", utropade han. "Jag kan inte dricka det! Dessa tre män har riskerat sina liv, och detta kunde ha varit deras blod!" Sådana var Davids hjältar!18-19 En av dem, den modigaste, var Abisai, Joabs bror. Vid ett tillfälle mötte han trehundra fiender ensam och dödade dem allesammans. Det var genom sådana bragder som han blev lika berömd som 'de tre', även om han inte var en av dem. Men han var den mäktigaste av 'de trettio', de förnämsta officerarna i armén, och deras ledare.20 Där fanns också Benaja, Jojadas son, en modig soldat från Kabseel. Benaja dödade två av moabiternas bästa män.21 En annan gång gick han ner i en håla en snöig dag och dödade ett lejon. Beväpnad bara med en klubba dödade han vid ett annat tillfälle en egyptisk krigare, som hade ett spjut. Han vred det ur egyptierns hand och dödade honom med det.22 Detta var några av de bragder som gav Benaja nästan lika stort rykte som de tre främsta hjältarna.23 Han var en av de främsta bland 'de trettio', även om han inte var en av 'de tre'. David gjorde honom till chef för sin livvakt.24 Asael, Joabs bror, var också bland De trettio. De andra var: Elhanan, Dodos son från Betlehem, Samma från Harod, Elika från Harod, Heles från Pelet, Ira, Ickes son från Tekoa, Abieser från Anatot, Mebunnai från Husat, Salmon från Ahoa, Maherai från Netofa, Heleb, Baanas son från Netofa, Ittai, Ribais son av Benjamins stam från Gibea, Benaja från Pirgaton, Hiddai från Gaas dalar, Abi-Albon från Arabat, Asmavet från Barhum, Eljaba från Saal-Bon, Jasens söner, Jonatan, Samma från Harar, Ahiam, Sarars son från Harar, Elifelet, Ahasbais son från Maaka, Eliam, Ahitofels son från Gilo, Hesro från Karmel, Paarai från Arabat, Jigeal, Natans son från Soba, Mibhar, Hagris son, Selek från Ammon, Naharai, Joabs vapendragare från Beeron, Ira från Jattir, Gareb från Jattir, hetiten Uria, allt som allt trettiosju stycken.

2 Samuelsbokem 23

Hoffnung für alle

från Biblica
1 Die letzten Worte von David lauteten: »Dies sagt David, Isais Sohn, der Mann, den der Gott Jakobs mit großer Ehre bedacht und zum König erwählt hat, der Mann, der in Israel für seine schönen Lieder berühmt ist.2 Der Geist des HERRN hat durch mich geredet und mir seine Worte in den Mund gelegt.3 Der Gott Israels, der schützende Fels meines Volkes, hat zu mir gesprochen: Ein König, der gerecht regiert und Gott mit Ehrfurcht begegnet,4 gleicht der Morgensonne, die nach einem Regenschauer am wolkenlosen Himmel steht: Unter ihren warmen Strahlen sprießen die Pflanzen aus der Erde hervor.5 So sieht Gott mich und mein Königshaus an: Er hat einen Bund mit mir geschlossen, den er niemals brechen wird, seine Zusage gilt für alle Zeiten. Ja, er rettet mich und schenkt mir alles, was man sich nur wünschen kann.6 Aber alle, die von Gott nichts wissen wollen, sind wie entwurzeltes Dornengestrüpp, das der Wind wegweht: Niemand rührt es mit bloßen Händen an.7 Mit Schaufel und Speer sammelt man es ein und wirft die Dornen an Ort und Stelle ins Feuer.«8 Dies ist das Verzeichnis der berühmtesten Offiziere des Königs: Jischbaal[1], ein Nachkomme von Hachmoni, stand an der Spitze von Davids militärischer Führungsriege, die man die »drei Helden« nannte. Er tötete in einer Schlacht 800 Mann mit seinem Speer.[2] (1 Krön 11:10; 1 Krön 11:11)9 An zweiter Stelle kam Eleasar, Dodos Sohn, ein Nachkomme von Ahoach. Er gehörte ebenfalls zu den »drei Helden«, den berühmtesten Soldaten Davids. Sie boten an Davids Seite den Philistern die Stirn. In einer Schlacht, als die Israeliten schon den Rückzug antraten,10 stürzte Eleasar sich mit dem Schwert auf die Feinde. Er schlug so lange auf sie ein, bis er keine Kraft mehr im Arm hatte und seine Hand sich so verkrampfte, dass er sie kaum noch vom Schwertgriff lösen konnte. Der HERR schenkte den Israeliten an diesem Tag einen großen Sieg. Da kehrten auch die restlichen Israeliten wieder um, aber bloß, um die Gefallenen auszuplündern.11 Der Dritte war der Harariter Schamma, der Sohn von Age. Einmal kämpften die Philister auf einem Linsenfeld in der Nähe von Lehi gegen Israel. Die Israeliten flohen vor den Feinden,12 doch Schamma drang mitten auf das Feld vor, trieb die Philister zurück und schlug sie in die Flucht. So schenkte der HERR den Israeliten einen großen Sieg.13-14 Ein anderes Mal hielten die Philister in der Erntezeit die Refaïm-Ebene besetzt. In Bethlehem hatten sie einen Posten aufgestellt. David aber hatte sich in einer Bergfestung verschanzt, in der Adullamhöhle. Dort suchten ihn drei seiner dreißig Offiziere auf.15 David hatte großen Durst und sagte zu ihnen: »Wer holt mir einen Schluck Wasser aus dem Brunnen am Tor von Bethlehem?«16 Da drangen die drei Offiziere ins Heerlager der Philister ein, schöpften Wasser aus dem Brunnen bei Bethlehem und brachten es David. Doch er wollte es nicht trinken, sondern schüttete es aus als Trankopfer für den HERRN17 und sagte: »Der HERR bewahre mich vor einer solchen Tat! Da könnte ich ja gleich das Blut dieser Männer trinken, die ihr Leben aufs Spiel gesetzt haben, um mir das Wasser zu holen!« Darum wollte er nichts davon trinken. So setzten sich diese drei Männer für den König ein.18-19 Joabs Bruder Abischai, der Sohn von Davids Schwester Zeruja, führte die drei[3] an. Einmal erstach er mit seinem Speer im Kampf 300 Mann. Er war der berühmteste dieser drei Offiziere, aber er gehörte nicht zu den »drei Helden«. (1 Krön 11:20)20 Benaja aus Kabzeel, ein Sohn von Jojada, war ein starker Mann, der große Taten vollbrachte. Er tötete die beiden gefürchteten Soldaten der Moabiter, die »Löwen aus Moab« genannt wurden. Als es einmal geschneit hatte, stieg er in eine Zisterne hinunter und tötete einen Löwen, der dort hineingefallen war.21 Ein anderes Mal brachte er einen riesigen Ägypter um, der mit einem Speer bewaffnet war, während er selbst nur einen Stock in der Hand hatte. Benaja ging auf den Ägypter zu, riss ihm den Speer aus der Hand und erstach ihn damit.22 Weil Benaja, der Sohn von Jojada, solche Taten vollbrachte, war er als einer jener drei Offiziere bekannt.23 Er war der berühmteste unter den dreißig Offizieren, aber er gehörte nicht zu den »drei Helden«. David machte ihn zum Oberbefehlshaber seiner Leibwache.24 Folgende Männer gehörten zu den dreißig Offizieren des Königs: Asaël, der Bruder von Joab; Elhanan, der Sohn von Dodo, aus Bethlehem;25 Schamma aus Harod; Elika aus Harod;26 Helez aus Pelet; Ira, der Sohn von Ikkesch, aus Tekoa;27 Abiëser aus Anatot; Sibbechai[4] aus Huscha; (1 Krön 11:29)28 Zalmon aus Ahoach; Mahrai aus Netofa;29 Heled, der Sohn von Baana, aus Netofa; Ittai, der Sohn von Ribai, aus Gibea im Stammesgebiet von Benjamin;30 Benaja aus Piraton; Hiddai aus dem Gaasch-Tal;31 Abialbon aus Arba; Asmawet aus Bahurim;32-33 Eljachba aus Schaalbon; die Söhne von Jaschen; Jonatan, der Sohn von Schamma[5], aus Harar; Ahiam, der Sohn von Scharar, aus Harar;34 Elifelet, der Sohn von Ahasbai, aus Maacha; Eliam, der Sohn von Ahitofel, aus Gilo;35 Hezro aus Karmel; Paarai aus Arab;36 Jigal, der Sohn von Nathan, aus Zoba; Bani aus Gad;37 der Ammoniter Zelek; Nachrai, der Waffenträger von Joab, dem Sohn von Zeruja, aus Beerot;38 Ira und Gareb aus Jattir39 und der Hetiter Uria. Insgesamt waren es siebenunddreißig berühmte Soldaten.