2 Korinthierbrevet 9

Nya Levande Bibeln

från Biblica
1 Egentligen behöver jag inte skriva till er om insamlingen till de troende i Jerusalem.2 Jag vet ju hur villiga ni är att ge, och jag har redan skrutit över er inför församlingarna här i Makedonien. Jag sa: ”De troende i provinsen Achaia[1] var beredda att hjälpa till redan för ett år sedan.” Och er entusiasm har smittat av sig på de flesta här.3 Men jag skickar ändå Titus och de två andra för att vara säker på att ni verkligen har förberett er som jag sa. Jag vill ju inte ha skrutit i onödan över er iver att hjälpa till.4 Tänk vad både ni och jag skulle få skämmas om jag kom med några troende från Makedonien för att hämta gåvan, och ni inte hade samlat in något!5 Det var därför jag bad dessa tre att resa i förväg, så att den stora gåva ni talade om kan vara insamlad och klar när jag kommer. Det får ju inte se ut som om ni i sista stund samlar ihop något bara för att ni är tvungna.6 Kom ihåg att på det här området gäller samma lag som inom jordbruket: den som sår litet får skörda lite, och den som sår mycket får skörda mycket.7 Var och en ska bestämma sig för hur mycket han vill ge. Det får inte ske motvilligt eller av tvång, för Gud älskar den som ger med glädje.8 Men Gud har makt att ge er allt vad ni behöver och mer därtill, så att ni alltid med glädje kan ge stora gåvor till alla som behöver hjälp.9 Det står i Skriften[2] om den som är generös: ”Han ger frikostigt till de fattiga, och man ska minnas hans goda gärningar för alltid.”10 Och Gud som ger bonden säd att så och bröd att äta, ska också ge er så mycket ”säd” att ni kan så ut till de fattiga, och samla på er en stor skörd av goda gärningar.11 Ja, Gud ska ge er ett sådant överflöd på allt, att ni kan ge generösa gåvor till andra. Och när vi överlämnar gåvan till de troende i Jerusalem, kommer de att tacka Gud för er.12 Insamlingen kommer alltså att få två resultat: För det första får de troende i Jerusalem allt vad de behöver. För det andra blir Gud tackad om och om igen.13 När de ser gåvan kommer de ju att hylla Gud för att ni omsätter det glada budskapet om Kristus i praktisk handling och generöst delar med er av era tillgångar till både dem och andra.14 Ja, de kommer att älska er och be för er, eftersom Gud i sin oändliga godhet lät er höra budskapet och omsätta det i praktiken.15 Och själv tackar jag Gud för att han gav oss Kristus, denna obeskrivligt stora gåva.

2 Korinthierbrevet 9

Hoffnung für alle

från Biblica
1 Über die Sammlung für die Gemeinde in Jerusalem brauche ich wohl keine weiteren Worte zu verlieren.2 Eure Bereitschaft zu helfen ist mir ja bekannt. Ich habe euch deswegen in den mazedonischen Gemeinden schon gelobt und berichtet, dass ihr in der Provinz Achaja bereits im vorigen Jahr mit der Sammlung begonnen habt. Euer Beispiel hat viele angespornt.3 Ihr könnt jetzt beweisen, dass ich eure Hilfsbereitschaft richtig eingeschätzt habe. Damit eure Sammlung auch wirklich abgeschlossen wird, wie ich es überall erzählt habe, schicke ich diese Brüder zu euch.4 Dann brauche ich den Leuten aus Mazedonien, wenn sie mit mir nach Korinth kommen, nicht beschämt einzugestehen, dass wir uns geirrt haben, weil ihr noch gar nicht so weit seid. Doch im Grunde müsstet ihr euch dann schämen.5 Deshalb habe ich lieber die Brüder vorausgeschickt, damit sie dafür sorgen, dass die von euch zugesagte Spende auch wirklich bereitliegt. Es soll doch eine großzügige Gabe sein und kein Almosen von Geizhälsen.6 Ich bin davon überzeugt: Wer wenig sät, der wird auch wenig ernten; wer aber viel sät, der wird auch viel ernten.7 So soll jeder für sich selbst entscheiden, wie viel er geben will, und zwar freiwillig und nicht aus Pflichtgefühl. Denn Gott liebt den, der fröhlich gibt.8 Er kann euch so reich beschenken, ja, mit Gutem geradezu überschütten, dass ihr zu jeder Zeit alles habt, was ihr braucht, und mehr als das. So könnt ihr auch noch anderen auf verschiedenste Art und Weise Gutes tun.9 Schon in der Heiligen Schrift heißt es ja von dem Mann, den Gott reich beschenkt hat: »Großzügig schenkt er den Bedürftigen, was sie brauchen; auf seine Barmherzigkeit kann man immer zählen[1] (Ps 112:9)10 Gott aber, der dem Sämann Saat und Brot schenkt, wird auch euch Saatgut geben. Er wird es wachsen lassen und dafür sorgen, dass das Gute, das ihr tut, Früchte trägt.11 Ihr werdet alles so reichlich haben, dass ihr unbesorgt weitergeben könnt. Wenn wir dann eure Gabe überbringen, werden viele Menschen Gott dafür danken.12 Eure Gabe hätte demnach zwei gute Auswirkungen: Sie wäre nicht nur eine Hilfe für die notleidenden Christen in Jerusalem, sie würde auch bewirken, dass viele Menschen Gott danken.13 Durch eure Unterstützung zeigt sich, wie sich euer Glaube bewährt. Dann werden die Beschenkten Gott loben, weil ihr euch so treu zur rettenden Botschaft von Christus bekennt und so bereitwillig mit ihnen und mit allen anderen teilt.14 Sie werden für euch beten und wären gern mit euch zusammen, weil sich an euch die Gnade Gottes auf so wunderbare Weise gezeigt hat.15 Wir aber danken Gott für seine unaussprechlich große Gabe.[2]