1Jakob bosatte sig alltså på nytt i Kanaans land, där hans far hade bott.2Jakobs son Josef hade nu blivit sjutton år. Han arbetade tillsammans med sina halvbröder, Jakobs söner med Bilha och Silpa, med att vakta hjordarna, men inför sin far talade han illa om sina bröder.3Jakob älskade Josef mer än sina andra barn, eftersom Josef föddes på hans ålderdom. En dag gav Jakob honom en gåva, en mantel i granna färger.4Hans bröder lade naturligtvis märke till hur faderns favoriserade Josef och hatade därför denne. De sa inte ett vänligt ord till honom.5En natt hade Josef en dröm. När han berättade för sina bröder om alla detaljerna i den, gjorde detta bara att de hatade honom ännu mer.6"Hör här", sa han stolt.7"Vi var ute på åkern och band kärvar. Min kärve stod upp och era kärvar samlade sig runt omkring min och bugade sig djupt inför den!"8"Jaså, du vill regera över oss?" hånade hans bröder honom. Deras hat till honom tilltog både för drömmens och för hans högfärdiga attityds skull.9Sedan hade han en annan dröm, som han också berättade för sina bröder. "Lyssna till min senaste dröm", skröt han. "Solen och månen och elva stjärnor bugade sig djupt för mig!"10Den här gången berättade han inte bara drömmen för sina bröder utan också för sin far. Men fadern tillrättavisade honom: "Skulle jag och din mor och dina bröder komma och buga oss inför dig?"11Bröderna blev avundsjuka på Josef, men Jakob funderade mycket över det som hade hänt.12En dag tog Josefs bröder de hjordar som tillhörde Jakob och ledde dem till Sikem för att låta dem beta där.13-14Några dagar senare kallade fadern på Josef och sa till honom: "Dina bröder är i Sikem för att låta hjordarna beta där. Gå och ta reda på hur de har det och hur det står till med djuren, och kom sedan tillbaka och rapportera för mig.""Javisst", svarade Josef, "det ska jag göra". Han gav sig alltså av till Sikem från hemmet i Hebrondalen.15En man lade märke till honom när han kommit fram och vandrade omkring på fälten."Vem letar du efter?" frågade han.16"Jag letar efter mina bröder och deras hjordar", svarade Josef. "Har du sett dem?"17"Ja", sa mannen till honom. "De är inte här längre. Jag hörde att dina bröder sa att de tänkte gå till Dotan." Då fortsatte Josef till Dotan och hittade dem där.18När de kände igen honom på avstånd och såg att han var på väg till dem, bestämde de sig för att döda honom.19-20"Här kommer mästerdrömmaren", sa de till varandra. "Kom, så dödar vi honom och kastar honom i brunnen och säger till far att ett rovdjur har ätit upp honom. Sedan får vi se vad det blir av hans drömmar!"21-22Men Ruben ville skona Josefs liv. "Vi dödar honom inte", sa han. "Vi ska inte utgjuta blod. Vi kastar honom i stället levande i brunnen här. På så sätt kommer han att dö utan att vi rör vid honom." Ruben tänkte dra upp honom igen och låta honom återvända till fadern.23När Josef kom fram drog de av honom hans vackra mantel24och kastade honom i brunnen som var tom på vatten.25Sedan satte de sig ned för att äta kvällsmat. Plötsligt lade de märke till en rad kameler som kom mot dem på avstånd. Det var ismaelitiska köpmän, som hämtade gummi, kryddor och örter från Gilead till Egypten.26-27"Titta", sa Juda till de andra. "Här kommer några ismaeliter. Vi säljer Josef till dem. Varför ska vi döda honom och få dåligt samvete? Låt oss inte bli skyldiga till hans död, för han är ju ändå vår bror!" Bröderna höll med om detta.28När köpmännen kom förbi drog bröderna därför upp Josef ur brunnen och sålde honom till dem för tjugo silverpengar. Köpmännen tog honom sedan med sig till Egypten.29Lite senare kom Ruben tillbaka. Han hade inte varit där hela tiden. När han såg att Josef var försvunnen, slet han sönder sina kläder i sorg och förtvivlan.30"Pojken är borta. Vart ska jag nu ta vägen?" grät han inför sina bröder.31Då dödade de en get och stänkte blodet på Josefs mantel32och tog den till sin far och bad honom se efter om han kände igen den."Vi hittade den här på åkern", sa de till honom. "Visst är det väl Josefs mantel?"33Fadern kände omedelbart igen den."Ja", snyftade han. "Den tillhör min son. Ett rovdjur har ätit upp honom. Josef har säkert blivit sliten i stycken."34Jakob rev sönder sina kläder och klädde sig i säcktyg och sörjde sin son i flera veckor.35Alla i familjen försökte trösta honom, men de hade ingen större framgång."Jag kommer att dö av sorg över min son", sa Jakob och bröt samman i gråt.36Framme i Egypten sålde köpmännen Josef till Potifar, en officer hos Farao, kungen i Egypten. Potifar var kapten över palatsvakten och riksbödel.
1Jakob wurde im Land Kanaan sesshaft, in dem auch schon sein Vater Isaak als Fremder gelebt hatte.2Und so geht seine Geschichte weiter: Jakobs Sohn Josef war inzwischen 17 Jahre alt. Seine Aufgabe war es, die Schaf- und Ziegenherden seines Vaters zu hüten, zusammen mit seinen Halbbrüdern, den Söhnen von Bilha und Silpa. Zu Hause verriet er seinem Vater, was die Brüder Schlechtes taten.3Jakob liebte Josef mehr als die anderen Söhne, weil er ihn noch im hohen Alter bekommen hatte. Darum ließ er für ihn ein besonders vornehmes und prächtiges[1] Gewand anfertigen.4Natürlich merkten Josefs Brüder, dass ihr Vater ihn bevorzugte. Sie hassten ihn deshalb und konnten kein freundliches Wort mehr mit ihm reden.5Eines Nachts hatte Josef einen Traum. Als er seinen Brüdern am nächsten Morgen davon erzählte, wurden sie noch wütender auf ihn.6»Hört mal, was ich geträumt habe!«, rief Josef.7»Also, wir waren auf dem Feld und banden das Getreide in Garben zusammen. Da richtete meine sich plötzlich auf und blieb aufrecht stehen. Eure dagegen bildeten einen Kreis darum und verbeugten sich tief vor meiner Garbe.«8»Was, du willst also König werden und dich als Herrscher über uns aufspielen?«, schrien seine Brüder. Sie hassten ihn nun noch mehr, weil er das geträumt und so selbstherrlich davon berichtet hatte.9Bald darauf hatte Josef wieder einen Traum, und auch diesen erzählte er seinen Brüdern. »Hört mal zu! Ich sah, wie die Sonne, der Mond und elf Sterne sich tief vor mir verbeugten«, beschrieb er.10Diesmal erzählte er den Traum auch seinem Vater. »Was soll das?«, schimpfte der. »Bildest du dir etwa ein, dass wir alle – dein Vater, deine Mutter und deine Brüder – uns dir unterwerfen?«11Josefs Brüder waren eifersüchtig auf ihn, aber seinem Vater ging der Traum nicht mehr aus dem Kopf.
Josef soll verschwinden
12Eines Tages trieben Josefs Brüder die Viehherden ihres Vaters nach Sichem, um sie dort weiden zu lassen.13-14Da sagte Jakob zu Josef: »Geh zu deinen Brüdern nach Sichem und erkundige dich, wie es ihnen und dem Vieh geht! Dann komm wieder und berichte mir!« »Gut«, sagte Josef. Er verließ das Tal von Hebron und machte sich auf den Weg nach Sichem.15Dort irrte er auf den Weideplätzen umher, bis er einen Mann traf. »Wen suchst du?«, fragte der.16»Meine Brüder mit ihren Herden. Hast du sie vielleicht gesehen?«, entgegnete Josef.17»Ja, sie sind von hier weitergezogen«, antwortete der Mann, »ich habe gehört, wie sie sagten, sie wollten nach Dotan ziehen.« Josef ging nach Dotan und fand sie dort.18Seine Brüder erkannten ihn schon von weitem. Noch bevor er sie erreichte, beschlossen sie, ihn umzubringen.19»Da kommt ja der Träumer!«, spotteten sie untereinander.20»Los, wir erschlagen ihn und werfen ihn in einen der tiefen Brunnen hier in der Gegend! Unserem Vater erzählen wir, ein wildes Tier hätte ihn gefressen. Dann werden wir ja sehen, was aus seinen Träumen wird!«21Nur Ruben wollte ihn retten. »Wir dürfen ihn nicht töten!«, rief er.22»Vergießt kein Blut! Werft ihn doch lebend in diesen Brunnen hier in der Steppe!« Ruben wollte ihn später heimlich wieder herausziehen und zu seinem Vater zurückbringen.23Kaum hatte Josef sie erreicht, da entrissen sie ihm sein vornehmes Gewand24und warfen ihn in den leeren Brunnenschacht.25Dann setzten sie sich, um zu essen. Auf einmal bemerkten sie eine Karawane mit ismaelitischen Händlern. Ihre Kamele waren beladen mit wertvollen Gewürzen und Harzsorten[2]. Sie kamen von Gilead und waren unterwegs nach Ägypten.26Da sagte Juda: »Was haben wir davon, wenn wir unseren Bruder töten und den Mord an ihm verheimlichen? Nichts!27Los, wir verkaufen ihn an die Ismaeliter! Dann brauchen wir ihm nichts anzutun, schließlich ist er immer noch unser Bruder!« Die anderen stimmten zu,28und so holten sie Josef aus dem Brunnen und verkauften ihn für 20 Silberstücke an die ismaelitischen Händler[3], die ihn mit nach Ägypten nahmen.29Ruben aber war nicht dabei gewesen. Als er nun zum Brunnen zurückkam und bemerkte, dass Josef verschwunden war, erschrak er und zerriss entsetzt seine Kleider.30»Der Junge ist weg!«, schrie er auf. »Wie kann ich jetzt noch meinem Vater in die Augen schauen?«31Sie schlachteten einen Ziegenbock, wälzten Josefs Gewand in dem Blut32und gingen damit zu ihrem Vater. »Das haben wir unterwegs gefunden«, sagten sie, »kannst du es erkennen? Ist es Josefs Gewand oder nicht?«33Jakob erkannte es sofort. »Das Gewand meines Sohnes!«, rief er. »Ein wildes Tier hat ihn gefressen! Josef ist tot!«34Er zerriss seine Kleider, wickelte als Zeichen der Trauer ein grobes Tuch um seine Hüften und weinte viele Tage um Josef.35Alle seine Söhne und Töchter kamen, um ihn zu trösten, aber keinem gelang es. »Bis zu meinem Tod werde ich um ihn trauern!«, weinte er.36Die Händler verkauften Josef in Ägypten an Potifar, einen Hofbeamten des Pharaos. Er war der Oberbefehlshaber der königlichen Leibwache.