1Nu bröt krig ut i landet. Arafel, Sinears kung, Arjok, Ellasars kung, Kedorlaomer, Elams kung, och Tideal, Goims kung,2stred mot Bera, Sodoms kung, Birsa, Gomorras kung, Sinab, Admas kung, Semeber, Seboims kung och kungen i Bela (som senare kallades Soar).3Dessa kungar från Sodom, Gomorra, Adma, Seboim och Bela mobiliserade sina arméer i Siddimsdalen, dalen vid Döda havet.4Under tolv år hade de alla varit undersåtar till kung Kedorlaomer, men på det trettonde året gjorde de uppror.5-6Ett år senare kom Kedorlaomer med sina allierade och slakten började. Han segrade över rafaeerna i Asterot Karnaim, över suseerna i Ham, över emeerna i Save-Kirjataim och över horeerna på berget Seir, och drev dem ända till El-Paran vid öknen.7Sedan vände de om till En-Mispat (som senare kallades Kades) och förgjorde amalekiterna och amoreerna som bodde i Hasason-Tamar.8-9Men den andra armén, som bestod av kungarna i Sodom, Gomorra, Adma, Seboim och Bela (Soar), anföll utan framgång Kedorlaomer och hans allierade när de var i Döda havets dal, fyra kungar mot fem.10Dalen var full av jordbecksgropar. När armén som tillhörde kungarna i Sodom och Gomorra flydde, föll några i groparna och resten flydde till bergen.11Segrarna plundrade Sodom och Gomorra och tog med sig all deras rikedom och mat. Sedan drog de hemåt igen.12De tog också med sig Lot, Abrams brorson, som bodde i Sodom, och allt han ägde.13En av de män som lyckats fly kom och berättade för hebreen Abram vad som hade hänt. Abram hade slagit läger bland ekarna som tillhörde amoreen Mamre (bror till Eskol och Aner, Abrams allierade).14När Abram fick reda på att Lot hade tagits till fånga, sammankallade han männen som var födda i hans hushåll, 318 män sammanlagt, och förföljde fienderna ända till Dan.15Den natten anföll han dem med framgång och förföljde den flyende armén till Hoba, norr om Damaskus.16Han fick tillbaka hela bytet som de hade tagit, brorsonen Lot, och alla Lots ägodelar, kvinnorna och andra tillfångatagna.17När Abram återvände från sitt anfall mot Kedorlaomer och de andra kungarna, kom kungen i Sodom ut för att möta honom i Savedalen (som senare kallades Kungsdalen).18Även kungen i Salem (Jerusalem), Melki-Sedek, som var präst åt Gud, den Högste, kom och han gav Abram bröd och vin.19-20Sedan välsignade Melki-Sedek Abram med denna välsignelse:"Må välsignelse från Gud den Högste, himlens och jordens skapare, vila över dig Abram. Lovad vare Gud, som har överlämnat dina fiender till dig." Då gav Abram Melki-Sedek en tiondel av hela bytet.21Kungen i Sodom vädjade till Abram: "Ge mig bara mitt folk, som blev tillfångataget. Behåll själv hela bytet som de stal från min stad."22Men Abram svarade: "Jag har högtidligt lovat Herren Gud den Högste, himlens och jordens skapare,23att jag inte ska ta så mycket som en enda tråd från er, så att ni inte kan säga: 'Abram är rik därför att jag gav honom bytet!'24Det räcker med det som mina unga män har ätit av din mat. Men ge en del av bytet till mina stridskamrater Aner, Eskol och Mamre."
1Im Land Kanaan brach Krieg aus: Amrafel, König von Schinar, Arjoch, König von Ellasar, Kedor-Laomer, König von Elam, und Tidal, König von Gojim,2kämpften gegen Bera, König von Sodom, Birscha, König von Gomorra, Schinab, König von Adma, Schemeber, König von Zebojim, und gegen den König von Bela, das später Zoar hieß.3Diese zuletzt genannten fünf Stadtkönige hatten sich verbündet und zogen mit ihren Truppen zum Siddim-Tal, wo sich heute das Tote Meer erstreckt.4Zwölf Jahre lang hatte Kedor-Laomer die Oberherrschaft über sie ausgeübt, aber im dreizehnten Jahr lehnten sie sich gegen ihn auf.5Jetzt, ein Jahr später, marschierten Kedor-Laomer und seine Verbündeten auf, und der Krieg begann. Zuerst schlugen sie folgende Volksstämme: die Refaïter bei Aschterot-Karnajim, die Susiter bei Ham, die Emiter in der Ebene von Kirjatajim6und die Horiter im Gebirge Seïr bis nach El-Paran am Rand der Wüste.7Danach kehrten sie zurück nach En-Mischpat, dem späteren Kadesch. Sie verwüsteten das ganze Gebiet der Amalekiter und auch die Gegend um Hazezon-Tamar, die von den Amoritern bewohnt wurde.8Doch dann stellten sich ihnen im Siddim-Tal die Heere der abtrünnigen Könige entgegen: der Könige von Sodom, von Gomorra, von Adma, von Zebojim und von Bela, dem späteren Zoar.9Diese kämpften nun gegen Kedor-Laomer und seine Verbündeten; den vier Großkönigen standen also die Könige von fünf kleinen Städten gegenüber.10Das Tal war voller Asphaltgruben. Als die Könige von Sodom und Gomorra in die Flucht geschlagen wurden, stürzten sie hinein, die anderen entkamen ins Gebirge.11Die Sieger plünderten Sodom und Gomorra, sie raubten wertvolle Gegenstände und die Lebensmittelvorräte.12Auch Lot, den Neffen Abrams, der in Sodom wohnte, verschleppten sie, dazu seinen gesamten Besitz.13Ein Flüchtling aber konnte sich zu Abram, dem Hebräer, durchschlagen, der zu der Zeit bei den Eichen des Amoriters Mamre wohnte. Mamre und seine Brüder Eschkol und Aner waren mit Abram verbündet.14Als Abram erfuhr, dass sein Neffe verschleppt worden war, bewaffnete er alle kampferprobten Leute, die in seinem Lager geboren waren – 318 Männer –, und jagte den vier Königen hinterher. Bei Dan im Norden holte er sie ein,15teilte seine Leute in zwei Gruppen auf und überfiel die Feinde bei Nacht. Er schlug sie in die Flucht und verfolgte sie bis nach Hoba, nördlich von Damaskus.16Das Erbeutete nahm er ihnen wieder ab, darunter auch das Hab und Gut seines Neffen. Lot selbst, die Frauen und alle anderen Gefangenen konnte er befreien.
Begegnung mit dem König von Salem
17Als Abram von seiner siegreichen Schlacht gegen Kedor-Laomer und dessen Verbündete zurückkehrte, zog ihm der König von Sodom ins Schawetal entgegen, das jetzt Königstal genannt wird.18Ebenso kam Melchisedek, der König von Salem[1], dorthin und brachte Brot und Wein mit. Er war Priester des höchsten Gottes.19Melchisedek sagte zu Abram: »Der höchste Gott, der Himmel und Erde geschaffen hat, schenke dir seinen Segen, Abram!20Gepriesen sei der höchste Gott, denn er ließ dich über deine Feinde triumphieren.« Da gab Abram Melchisedek den zehnten Teil von allen Gütern, die er den Königen abgenommen hatte.21Der König von Sodom bat Abram: »Gib mir nur meine Leute zurück – alles andere kannst du behalten!«22Abram entgegnete ihm: »Ich schwöre bei dem HERRN, dem höchsten Gott, der Himmel und Erde geschaffen hat:23Nicht einmal einen Faden oder Schuhriemen behalte ich von dem, was dir gehört! Du sollst niemals sagen können: ›Ich habe Abram reich gemacht!‹24Nur was meine Männer verzehrt haben, gebe ich dir nicht zurück. Außerdem sollen meine Verbündeten Aner, Eschkol und Mamre ihren Beuteanteil bekommen. Ich aber will nichts davon!«