1En del påstår att jag inte har samma rättigheter som de andra sändebuden, och att jag inte är ett äkta Jesus sändebud. Men jag har verkligen sett vår Herre Jesus,[1] och ni är själva resultatet av det arbete jag har utfört för honom.2Ja, om jag inte har varit ett Jesus sändebud till andra, så har jag i alla fall varit det till er. Att ni tillhör Herren Jesus är ju beviset på att han har sänt mig för att sprida budskapet om honom.3Därför vill jag ställa några frågor till dem som kritiserar mig:4Har inte Barnabas[2] och jag samma rätt som de andra sändebuden att få bo hos er och äta av er mat?5Har inte vi samma rätt att ta med oss en troende fru på våra resor som de andra sändebuden och Herren Jesus egna bröder och Petrus[3]?6Är det bara vi som måste arbeta för att försörja oss själva?7Om någon blir soldat, har han då inte rätt till lön? Om någon anlägger en vingård, äter han inte då av vindruvorna? Om någon vaktar en fårhjord, får han då inte dricka av mjölken?8-9Nu kanske ni anser att det här bara är ett mänskligt sätt att försvara sig, men då glömmer ni att dessa regler faktiskt kommer från Gud. I den lag han gav till Mose[4] står det ju: ”Du ska inte binda ihop munnen på den oxe som tröskar.” Men ni tror väl inte att det bara var oxarna som Gud tänkte på?10Nej, han tänkte naturligtvis på oss som arbetar för honom. Reglerna om att den som plöjer och den som tröskar ska få del av skörden står där för att visa att vi som arbetar på Guds åker ska få lön för det vi gör.11Vi har sått ett andligt budskap i era hjärtan. Är det då för mycket att vi får skörda lite av ert materiella goda?12Ni ger ju andra vad de behöver när de kommer för att undervisa er. Har då inte vi som först lät er höra Guds budskap ännu större rätt? Men vi har aldrig utnyttjat denna rätt, utan har försökt klara oss själva så gott vi kan. Vi ville visa er att vi har rena motiv, så att inget skulle hindra er från att ta emot det glada budskapet om Jesus Kristus.13Ni vet väl också att prästerna i Guds tempel får äta av den mat som människorna lämnar dit som offergåvor, och att de får äta en viss del av köttet när de offrar djur på altaret?[5]14På samma sätt har Herren Jesus bestämt att de som sprider det glada budskapet om honom ska bli försörjda genom sitt arbete.15Men jag har som sagt aldrig använt mig av denna förmån. Och jag skriver inte för att kräva något av er nu. Nej, jag skulle hellre svälta ihjäl än att ta emot något från er, för jag är mycket stolt över att sprida budskapet utan betalning.16Att jag däremot sprider budskapet, det är inget jag kan skryta med. Det är ju något jag är tvungen att göra. Gud skulle straffa mig om jag inte spred det glada budskapet om Jesus!17Om jag själv hade bestämt mig för att sprida budskapet, då hade jag kunnat kräva att få lön av er. Men nu är det ett uppdrag från Gud, och därför är det min plikt att sprida budskapet.18Men ska jag då inte få någon lön alls? Jo, min lön är att få sprida det glada budskapet om Jesus utan kostnad för någon och utan att kräva det jag egentligen har rätt till.
Paulus vill vinna så många som möjligt
19Jag är alltså fri och oberoende av alla människor. Men jag har ändå gjort mig till allas slav, för att jag ska kunna vinna så många som möjligt för Jesus Kristus.20När jag är tillsammans med judarna är jag som en av dem, för att de ska börja tro på Kristus. Trots att jag själv inte längre är tvungen att följa den judiska lagen[6], respekterar jag alla bud i lagen när jag är med judarna, eftersom jag vill vinna dem för Kristus.21Men när jag är tillsammans med icke-judar, lever jag som en av dem, för att vinna dem för Kristus. Fast det betyder inte att jag inte följer någon lag från Gud, för jag lyder den kärlekens lag som Kristus har gett oss.[7]22Och när jag är tillsammans med dem som fortfarande har en svag tro på Kristus, ser jag till att inte utnyttja min frihet till att göra något som kan locka dem att överge sin tro. Jag gör allt för att identifiera mig med de människor jag möter, så att jag åtminstone kan rädda några.23Och allt detta gör jag för att det glada budskapet om Jesus ska spridas till så många som möjligt, och för att jag själv en dag ska vinna allt det goda som Gud har lovat dem som tror på Jesus.24Tänk på löparna i en stor idrottstävling. Alla kämpar hårt för att vinna det pris som väntar på segraren, men bara en får det. Gör som dessa löpare. Kämpa så att ni en dag vinner det pris som väntar den som håller fast vid sin tro på Jesus.25Var beredda att avstå allt. Idrottsmannen gör det ju för att vinna en segerkrans som snart vissnar. Men vi gör det för att få det eviga livets segerkrans.26Själv löper jag inte hit och dit utan mål, och jag är inte lik en boxare som slår i luften.27Nej, för att vinna priset, tvingar jag min egen kropp att bli en slav under Guds vilja. Jag vill ju inte sprida Guds budskap till andra, och sedan själv gå miste om det eviga livet.
1Wie halte ich es denn selbst in solchen Dingen? Bin ich nicht ein freier Mann? Habe ich nicht unseren Herrn Jesus mit eigenen Augen gesehen? Hat er mich denn nicht zu seinem Apostel berufen? Dass ihr Christen geworden seid, zeigt deutlich, dass ich für den Herrn gearbeitet habe.2Mögen die anderen auch behaupten, ich sei kein Apostel von Christus, ihr könnt das nicht sagen! Denn ihr habt zum Glauben an Jesus Christus gefunden, und das ist die Bestätigung für meinen Dienst.3Denen, die meine Vollmacht in Frage stellen, habe ich dies zu sagen:4Hätten meine Mitarbeiter und ich nicht das Recht, uns auf Kosten der Gemeinde versorgen zu lassen?5Dürften nicht auch wir eine Ehefrau mit auf die Reise nehmen, wie es die anderen Apostel tun, die Brüder des Herrn und auch Petrus[1]?6Müssen etwa nur Barnabas und ich unseren Lebensunterhalt selbst verdienen?7Wo zahlt je ein Soldat seinen eigenen Sold, und wer würde einen Weinberg anlegen, ohne die Trauben auch zu ernten? Oder welcher Hirte würde nicht von der Milch seiner Tiere trinken?8Das ist nicht nur allgemein so üblich, das schreibt auch das Gesetz von Mose vor.9Dort heißt es doch: »Wenn ihr mit einem Ochsen Getreide drescht, dann bindet ihm nicht das Maul zu!« Hat Gott dies etwa angeordnet, weil er sich um die Ochsen sorgt? (5 Mos 25:4)10Ohne Frage dachte er dabei an uns! Denn wir sind gemeint, wenn es dort heißt, dass alle, die pflügen und das Getreide dreschen, ihren Anteil an der Ernte erwarten dürfen.11Wir haben unter euch die geistliche Saat ausgesät – die Botschaft von Jesus Christus. Wäre es da wirklich zu viel verlangt, wenn wir dafür auch etwas ernten dürften, indem ihr uns nämlich mit dem versorgt, was wir zum Leben brauchen?12Ihr unterstützt doch auch noch andere Prediger, und das ist richtig so. Aber hätten wir nicht ein größeres Anrecht darauf? Dennoch haben wir von diesem Recht nie Gebrauch gemacht. Wir haben auf alle Ansprüche verzichtet, um der Botschaft von Jesus Christus keine Steine in den Weg zu legen.13Ihr wisst doch genau, dass alle, die im Tempel Dienst tun, etwas von den Einkünften des Tempels bekommen. Und wer am Altar den Opferdienst übernimmt, erhält auch einen Teil von den Opfergaben.14Ebenso hat der Herr angeordnet: Wer die rettende Botschaft verkündet, soll von diesem Dienst auch leben können.15Trotzdem habe ich darauf verzichtet und nichts von alledem verlangt. Ich schreibe das nicht, weil ich in Zukunft etwas von euch haben möchte. Lieber würde ich verhungern, als dass ich mir meinen Grund, mich zu rühmen, von irgendjemand nehmen ließe.16Dass ich die rettende Botschaft verkünde, ist allerdings kein Anlass, mich zu loben; ich muss es tun! Dieser Aufgabe kann ich mich unmöglich entziehen. Sonst würde Gottes Strafe mich treffen.17Hätte ich die Aufgabe freiwillig übernommen, so könnte ich dafür Lohn beanspruchen. Doch Gott hat mich dazu beauftragt, ich habe keine andere Wahl.18Habe ich dann überhaupt einen Lohn zu erwarten? Ja! Er besteht darin, dass ich jedem die Botschaft von Jesus verkünde, und zwar ohne Bezahlung und ohne auf meine Rechte zu pochen.
Kompromissloser Einsatz
19Ich bin also frei und von niemandem abhängig. Aber um möglichst viele für Christus zu gewinnen, habe ich mich zum Sklaven aller Menschen gemacht.20Damit ich die Juden für Christus gewinne, lebe ich wie ein Jude: Wo man alle Vorschriften des jüdischen Gesetzes genau befolgt, lebe ich auch danach, obwohl ich nicht mehr an sie gebunden bin. Denn ich möchte auch die Leute gewinnen, die sich dem Gesetz unterstellt haben.21Bin ich aber bei Menschen, die dieses Gesetz nicht haben, dann passe ich mich ihnen genauso an, um sie für Christus zu gewinnen. Das bedeutet aber nicht, dass ich mich gegen Gottes Gebote stelle. Ich befolge das Gesetz, das Christus uns gegeben hat.22Wenn ich mit Menschen zu tun habe, die arm und rechtlos sind,[2] dann begebe ich mich mit ihnen auf eine Stufe, um sie für Christus zu gewinnen. Ich möchte mich allen gleichstellen, um auf jede erdenkliche Weise wenigstens einige Menschen zu retten.23Dies alles tue ich für die rettende Botschaft, damit auch ich Anteil an dem Segen erhalte, den sie verspricht.24Ihr kennt das doch: Von allen Läufern, die im Stadion zum Wettlauf starten, gewinnt nur einer den Siegeskranz. Lauft so, dass ihr ihn gewinnt!25Wer im Wettkampf siegen will, setzt dafür alles ein. Ein Athlet verzichtet auf vieles, um zu gewinnen. Und wie schnell ist sein Siegeskranz verwelkt! Wir dagegen kämpfen um einen unvergänglichen Preis.26Ich weiß genau, wofür ich mich mit aller Kraft einsetze. Ich laufe und habe dabei das Ziel klar vor Augen. Wenn ich kämpfe, geht mein Schlag nicht ins Leere.27Ich gebe alles für diesen Sieg und hole das Letzte aus meinem Körper heraus. Er muss sich meinem Willen fügen. Denn ich will nicht andere zum Kampf des Glaubens auffordern und selbst als untauglich ausscheiden.