från Biblica1Jag hörde nu en mäktig röst från det allra heligaste i templet säga till de sju änglarna: ”Gå och töm de sju skålarna med Guds vrede över jorden.”2Då gick den första ängeln bort och tömde sin skål över jorden, och svåra och plågsamma bölder slog upp på de människor som bar odjurets[1] märke och tillbad dess bild.3Den andra ängeln tömde sin skål över havet, och vattnet blev då som blodet från en död människa, och allt som levde i havet dog.4Den tredje ängeln tömde sin skål över floderna och vattenkällorna, och även de förvandlades till blod.5Sedan hörde jag hur ängeln som hade makten över vattnet sa: ”Rättvis är du som finns till och alltid har funnits, du Helige som har fällt denna dom.6Jordens invånare har dödat profeterna som framfört ditt budskap, och de människor som tillhör dig, och de har låtit deras blod rinna på jorden. Därför har du gett dem blod att dricka. Det är ett straff de har förtjänat.”7Och jag hörde en röst från altaret i templet säga: ”Ja, Herre Gud, du som har all makt, dina domar är sanna och rättvisa.”8Sedan tömde den fjärde ängeln sin skål över solen, och den fick då tillåtelse att bränna människorna med sin eld.9Och när människorna brändes av den våldsamma hettan förbannade de Gud som hade makt att sända sådana plågor, men ingen ångrade sin synd och vände om till Gud och gav honom äran.10Sedan tömde den femte ängeln sin skål över odjurets maktcentrum, och då täcktes hans rike av mörker. Och människorna bet sönder sina tungor av smärta11och förbannade himlens Gud för sina plågor och sina bölder, men de ångrade inte sina onda handlingar och vände om till Gud.12Den sjätte ängeln tömde sin skål över den stora floden Eufrat, och den torkade ut, så att vägen öppnades för makthavarna från östern.13Och jag såg tre onda andar som såg ut som paddor, och de kom fram ur drakens mun, ur odjurets mun och ur den falska profetens[2] mun.14Dessa demoniska andar som kan utföra under, gick ut till världens alla makthavare och övertalade dem att samla sig till strid mot Herren Jesus, på den stora dag, då Gud, som har all makt, ska döma världen.15”Lyssna”, säger Jesus, ”Jag kommer lika oväntat som en tjuv! Lycklig är den som håller sig vaken och har sina kläder färdiga, så att han inte behöver gå naken och skämmas när människorna ser honom.”[3]16Och de onda andarna samlade världens alla makthavare på en plats som på hebreiska kallas Harmagedon[4].17Till slut tömde den sjunde ängeln sin skål över luften, och då hördes en mäktig röst från tronen i det allra heligaste i templet, och den sa: ”Det är gjort!”18Och det blixtrade och mullrade av åska, och det blev en stor jordbävning som var så kraftig att ingen människa någonsin sett något liknande.19Den stora staden delades i tre delar, och många städer runt om i världen störtade samman. Gud glömde inte den stora staden Babylons synder, utan lät staden tömma bägaren med hans glödande vredes vin.20Alla öar försvann och bergen fanns inte mer.21Det föll också enorma hagel på omkring 40 kilo från himlen ner på människorna. Och människorna förbannade Gud för haglet, eftersom det var en så fruktansvärd plåga.
1Dann hörte ich eine mächtige Stimme aus dem Tempel, die sagte zu den sieben Engeln: »Geht und gießt die sieben Schalen mit dem Zorn Gottes über die Erde aus!« (Upp 15:1)2Der erste Engel ging und goss seine Schale auf die Erde. Da bekamen alle, die das Kennzeichen des Tieres trugen und sein Standbild anbeteten, ein schmerzhaftes und schlimmes Geschwür. (2 Mos 9:10; Upp 13:14)3Der zweite Engel goss seine Schale ins Meer. Da wurde das Wasser zu Blut wie von Toten, und alle Lebewesen im Meer gingen zugrunde. (2 Mos 7:17; Upp 8:8)4Der dritte Engel goss seine Schale in die Flüsse und Quellen, da wurden sie zu Blut.5Ich hörte, wie der Engel, der für das Wasser zuständig ist, sagte: »Du Heiliger, der du bist und warst, in diesen Urteilen hast du dich als gerechter Richter erwiesen.6Allen, die das Blut des heiligen Gottesvolkes[1] und seiner Propheten vergossen haben, hast du Blut zu trinken gegeben. Sie haben es verdient!« (Ps 79:10; Upp 17:6; Upp 18:24; Upp 19:2)7Und ich hörte vom Fuß des Altars her Stimmen, die riefen: »So ist es, Herr, unser Gott, du Herrscher der ganzen Welt; deine Urteile sind wahr und gerecht!« (Upp 6:9)8Der vierte Engel goss seine Schale auf die Sonne. Da wurde der Sonne erlaubt, die Menschen mit glühenden Feuerstrahlen zu quälen.9Und die Menschen wurden von glühender Hitze versengt. Sie verfluchten den Namen Gottes, der Verfügungsgewalt hat über solche Katastrophen; aber sie änderten sich nicht und wollten Gott nicht die Ehre geben. (Upp 9:20)10Der fünfte Engel goss seine Schale auf den Thron des Tieres. Da wurde es im ganzen Herrschaftsbereich des Tieres dunkel. Die Menschen zerbissen sich vor Schmerzen die Zunge. (Upp 13:1)11Sie verfluchten den Gott des Himmels wegen ihrer Qualen und ihrer Geschwüre; aber sie hörten nicht auf mit ihren schändlichen Taten.12Der sechste Engel goss seine Schale in den Eufrat, den großen Strom; da trocknete er aus. So wurde den Königen, die von Osten her einbrechen, der Weg gebahnt. (Jes 11:15; Jer 51:36)13Dann sah ich, wie aus den Mäulern des Drachen, des Tieres und des falschen Propheten drei unreine Geister hervorkamen, die aussahen wie Frösche. (2 Mos 8:2; Upp 12:9)14Es sind dämonische Geister, die Wunder tun. Sie suchen alle Könige der Erde auf, um sie zum Kampf zu sammeln für den großen Tag Gottes, des Herrschers der ganzen Welt. (Mark 13:22; 2 Thess 2:9; Upp 13:13; Upp 19:11; Upp 19:20)15»Gebt acht, ich werde kommen wie ein Dieb! Freuen dürfen sich alle, die ihre Kleider anbehalten. Sie müssen dann nicht nackt umherlaufen, sodass ihre Schande allen offenbar wird.« (Matt 24:43)16Die drei Geister versammelten die Könige an einem Ort, der auf Hebräisch Harmagedon heißt.17Der siebte Engel goss seine Schale in die Luft. Da kam eine mächtige Stimme aus dem Tempel, vom Thron Gottes her, die sagte: »Es ist alles ausgeführt!« (Upp 16:1)18Es blitzte und donnerte und dröhnte, und die Erde bebte heftig. Seit Menschengedenken hat es auf der Erde noch nie ein so schweres Erdbeben gegeben. (Upp 4:5; Upp 6:12)19Die große Stadt wurde in drei Teile gespalten, und die Städte aller Völker wurden zerstört. Gott rechnete ab mit dem großen Babylon: Es musste den Wein aus dem Becher trinken, der mit seinem glühenden Zorn gefüllt war. (Upp 14:10; Upp 18:2)20Alle Inseln entflohen, und von den Bergen war keine Spur mehr zu sehen.21Es hagelte zentnerschwere Eisbrocken vom Himmel auf die Menschen. Sie verfluchten Gott wegen dieses Hagels, denn er war schrecklich. (Upp 11:19; Upp 16:9)