1Nu gav man mig en måttstock som var som en stav och sa till mig: ”Gå och mät Guds tempel och altaret, och räkna dem som tillber där.[1]2Men templets yttre gård ska du inte mäta, för den har Gud överlämnat till dem som inte känner honom. De ska besegra Guds stad, Jerusalem, och ha kontroll över staden i 42 månader[2].3Och under dessa 1 260 dagar ska jag ge mina två representanter i uppdrag att framföra mitt budskap klädda i sorgdräkt.”4Dessa representanter är de två olivträd och de två ljusstakar som står inför jordens Herre.[3]5Om någon försöker skada dem kommer flammor av eld att skjuta ut från deras munnar. Varje fiende som vill skada dem ska dödas på det sättet.6De har makt att stänga himlen, så att inget regn faller under den tid som de framför Guds budskap. Och de har makt att förvandla alla vattendrag till blod och sända alla slags plågor över jorden, så ofta de vill.7När de har slutfört sitt uppdrag att tala som Guds representanter, ska odjuret[4] som stiger upp från den bottenlösa avgrunden attackera och besegra och döda dem.8Deras lik ska sedan ligga på gatan i den stora stad som symboliskt kallas ”Sodom” och ”Egypten”, och där deras Herre också blev avrättad genom att spikas fast på ett kors.9Människor från alla länder och stammar och språk och folk ska under 3 ½ dag se deras kroppar ligga där, och de ska inte tillåta att dessa representanter begravs.10Men jordens invånare ska glädja sig över att Guds representanter äntligen är döda. De ska jubla och skicka presenter till varandra för att fira att de blivit av med dessa båda profeter som framfört Guds budskap och plågat dem så mycket.11Efter 3 ½ dag ska en livgivande ande från Gud komma in i hans representanter, och de ska ställa sig upp, och alla som ser dem ska bli skräckslagna.12Sedan ska en stark röst från himlen ropa till dem: ”Kom hit upp!” Och jag såg hur de for upp till himlen i ett moln, mitt framför ögonen på sina fiender.13I samma stund blev det en fruktansvärd jordbävning, som fick en tiondel av staden att störta samman. 7 000 människor dödades, och de som överlevde darrade av skräck och hyllade himlens Gud.14Den andra olyckan är över, men den tredje är snart på väg.
Den sjunde ängeln blåser i sin trumpet
15Just då blåste den sjunde ängeln i sin trumpet och starka röster hördes från himlen. De sa: ”Vår Gud och Kristus, den kung han lovade oss, har nu tagit makten över hela världen, och han ska regera i all evighet.”16Och de 24 himmelska ledarna, som satt på sina troner inför Gud, föll ner på sina ansikten och tillbad och sa:17”Vi tackar dig, Herre Gud, du som har allt makt, du som finns till och alltid har funnits, för att du har börjat utöva din stora makt och ska regera.18Folken rasade i vrede, men nu är det din tur att vara vred. Det är dags för de döda att dömas. Du ska belöna profeterna som tjänat dig genom att framföra ditt budskap, och de människor som tillhör dig. Ja, du ska belöna alla som lyder och tillber dig, både bland högt uppsatta personer och vanligt folk. Och du ska utplåna dem som förstör världen.”19Sedan öppnades Guds tempel i himlen, och där inne kunde man se förbundsarken[5]. Och det blixtrade och mullrade av åska, och det blev jordbävning och stora hagel föll.
Die tödliche Bedrohung der Gemeinde und das Auftreten der zwei Zeugen
1Dann erhielt ich ein Rohr, das wie ein Messstab war, und jemand sagte: »Steh auf und miss den Tempel Gottes aus und den inneren Vorhof, in dem der Altar steht.[1] Zähle, wie viele Menschen dort beten. (1 Kor 3:16; Upp 21:15)2Den äußeren Vorhof lass weg! Dort brauchst du nicht zu messen, weil er den Fremden preisgegeben wird. Zweiundvierzig Monate lang werden sie die Heilige Stadt verwüsten. (Dan 8:14; Upp 12:6; Upp 12:14; Upp 13:5)3Ich werde meine zwei Zeugen beauftragen. Sie sollen Trauerkleidung tragen und während dieser zwölfhundertsechzig Tage prophetisch reden.«4Diese beiden Zeugen sind die zwei Ölbäume und die zwei Leuchter, die vor dem Herrn der Erde stehen. (Sak 4:1; Sak 4:11)5Wenn jemand versucht, gegen sie einzuschreiten, kommt Feuer aus ihrem Mund und verbrennt ihre Feinde. Auf diese Weise werden alle getötet, die ihnen Schaden zufügen wollen. (2 Kung 1:10; Jer 5:14)6Sie haben die Macht, den Himmel zu verschließen, sodass es nicht regnet, solange sie ihre prophetische Botschaft ausrichten. Sie haben auch die Macht, alle Gewässer in Blut zu verwandeln und die Erde mit allen möglichen Katastrophen zu erschüttern, sooft sie wollen. (2 Mos 7:17; 1 Kung 17:1)7Wenn sie ihre Botschaft vollständig ausgerichtet haben, wird das Tier aus dem Abgrund kommen und gegen sie kämpfen. Es wird sie besiegen und sie töten. (Upp 9:1; Upp 13:1)8Ihre Leichen werden auf dem Platz mitten in der großen Stadt liegen, in der auch ihr Herr gekreuzigt wurde. Geistlich gesprochen heißt diese Stadt »Sodom« und »Ägypten«. (1 Mos 18:20; Luk 13:33)9Menschen aus aller Welt, aus allen Völkern, Stämmen und Sprachen werden kommen und sich dreieinhalb Tage lang die beiden Toten ansehen; sie werden nicht zulassen, dass sie beerdigt werden.10Alle Menschen auf der Erde werden sich über den Tod dieser beiden freuen, sie werden jubeln und sich gegenseitig Geschenke schicken; denn diese Propheten waren ihnen lästig geworden.11Doch nach dreieinhalb Tagen kam der Lebensgeist Gottes wieder in die beiden Propheten, und sie standen auf. Alle, die das sahen, erschraken sehr.12Dann hörten sie eine mächtige Stimme vom Himmel, die den beiden befahl: »Kommt herauf!« Und vor den Augen ihrer Feinde stiegen sie in einer Wolke zum Himmel hinauf. (2 Kung 2:11; Apg 1:9)13In diesem Augenblick gab es ein heftiges Erdbeben. Ein Zehntel der Stadt wurde zerstört; siebentausend Menschen kamen bei dem Erdbeben ums Leben. Die Überlebenden waren zu Tode erschrocken und erwiesen Gott im Himmel Ehre.14Der zweite Schrecken ist damit vorüber, doch der dritte Schrecken wird bald folgen!
Die siebte Posaune
15Dann blies der siebte Engel seine Posaune. Da erhoben sich im Himmel laute Stimmen, die sagten: »Jetzt gehört die Herrschaft über die Erde unserem Gott und seinem gesalbten König,[2] und Gott wird in alle Ewigkeit regieren!« (Dan 2:44)16Die vierundzwanzig Ältesten, die vor Gott auf ihren Thronen sitzen, warfen sich zu Boden und beteten Gott an. (Upp 4:4)17Sie sagten: »Wir danken dir, Herr, unser Gott, du Herrscher der ganzen Welt, der du bist und der du warst! Du hast deine große Macht gebraucht und die Herrschaft angetreten!18Die Völker lehnten sich gegen dich auf; darum bist du zornig geworden. Jetzt ist die Zeit gekommen, Gericht zu halten über die Toten. Nun ist die Zeit der Belohnung da für deine Diener, die Propheten, und für dein ganzes heiliges Volk,[3] alle, die deinen Namen ehren, Hohe und Niedrige. Nun ist die Zeit der Bestrafung gekommen für alle, die die Erde zugrunde richten: Jetzt werden sie selbst zugrunde gerichtet.« (Ps 2:1)19Die Türen am Tempel Gottes im Himmel wurden geöffnet, sodass die Lade mit den Zeichen des Bundes zu sehen war. Zugleich blitzte es und donnerte und dröhnte; die Erde bebte und schwerer Hagel fiel nieder. (2 Mos 25:9; Upp 15:5)