1Detta är den syn Gud gav Jesus Kristus[1] om händelser som snart måste inträffa. Jesus avslöjade sedan händelserna för dem som tjänar honom, genom att skicka en ängel till sin tjänare Johannes.2Och Johannes skrev troget ner hela Guds budskap och allt det som Jesus Kristus lät honom få veta.3Lycklig är den som läser upp detta budskap från Gud, och lyckliga är de som hör det och tar vara på det som står skrivet i budskapet. För den tid är inte långt borta då allt detta ska gå i uppfyllelse.
Hälsningar till de sju församlingarna
4Från Johannes, till de sju församlingarna i provinsen Asien[2].Kära vänner! Jag ber att ni ska få leva i frid och få del av godhet från honom som finns till, alltid har funnits och alltid kommer att finnas. Ja, också från den sjufaldiga Anden framför hans tron,5och från Jesus Kristus, han som alltid talar sanning och låter oss få veta sanningen om Gud. Jesus var den förste som uppstod från de döda till ett nytt liv, och han är härskare över jordens alla makthavare. Han älskar oss och har befriat oss från våra synder genom att offra sitt liv och sitt blod för oss.6Han har gjort oss till sitt eget folk, till präster som tjänar Gud, hans Far. Hans är äran för evigt, för han ska härska i all framtid! Ja, det är sant![3]7Hör på mig! Jesus kommer snart med himlens moln, och alla människor ska se honom, ja, också de som genomborrade honom. Alla folk ska gråta för hans skull. Ja, så ska det verkligen bli.8”Jag är alfa och omega,[4] början och slutet på allting”, säger Herren Gud, han som finns till, alltid har funnits och alltid kommer att finnas, och är den som har all makt.
Johannes får se Jesus i en syn
9Jag, Johannes, er bror, som uthålligt lider för Jesus skull tillsammans med er som räknas som Guds eget folk, satt nu fängslad på ön Patmos[5]. Jag var landsförvisad dit för att jag hade spridit Guds budskap om Jesus.10Då kom plötsligt, en söndag[6], Guds Ande över mig och jag fick se en syn. Jag hörde en stark röst bakom mig som lät som en trumpetstöt.11Och rösten sa till mig: ”Skriv ner i en bok allt du ser och skicka den till de sju församlingarna i Efesos, Smyrna, Pergamon, Thyatira, Sardes, Filadelfia och Laodikeia.”12När jag då vände mig om för att se vem det var som talade till mig, såg jag sju lampställ av guld bakom mig.13Och mitt bland dem stod någon som liknade en människoson[7]. Han var klädd i en mantel som gick ända ner till golvet, och han hade ett bälte av guld över bröstet.14Hans huvud och hår var vitt som snövit ull, och hans ögon flammade som eldslågor.15Hans fötter liknade skinande brons som renats i smältugnen, och hans röst lät som dånet av stora vattenmassor.16Han höll sju stjärnor i sin högra hand, och från hans mun kom det ut ett skarpt, dubbeleggat svärd, och hans ansikte lyste som solen när den är som starkast.17När jag såg honom föll jag ner som död vid hans fötter. Men han la sin högra hand på mig och sa: ”Var inte rädd, jag är den förste och den siste,18den som ger liv. Jag var död, men jag lever i evighet, och jag har nycklarna som ger mig makten att öppna de dödas värld och göra de döda levande igen.19Skriv därför ner vad du har sett, det som är nu och det som kommer att hända i framtiden.20Detta är hemligheten med de sju stjärnorna som du såg i min hand, och de sju lampställen av guld: de sju stjärnorna är de sju änglar[8] som vakar över församlingarna, och de sju lampställen är de sju församlingarna.
1In diesem Buch ist die Offenbarung aufgeschrieben, die Jesus Christus von Gott empfangen hat, damit er denen, die ihm dienen, zeigt, was sich in Kürze ereignen muss. Jesus Christus sandte seinen Engel zu seinem Diener Johannes und machte ihm dies alles bekannt. (Upp 22:6)2Johannes bezeugt hier die Botschaft, die von Gott kommt und für die Jesus Christus als Zeuge einsteht: alles, was er gesehen hat.3Freuen darf sich, wer die prophetischen Worte in diesem Buch anderen vorliest, und freuen dürfen sich alle, die sie hören und beherzigen; denn die Zeit ist nahe, dass alles hier Angekündigte eintrifft. (Upp 14:13)
Grüße an die sieben Gemeinden
4Johannes schreibt an die sieben Gemeinden in der Provinz Asien. Gnade und Frieden sei mit euch von Gott – von ihm, der ist und der war und der kommt – und von den sieben Geistern vor seinem Thron[1] (Upp 1:8; Upp 3:1; Upp 4:5; Upp 4:8; Upp 5:6; Upp 11:17; Upp 16:5)5und von Jesus Christus, dem treuen Zeugen, der als erster von allen Toten zu neuem Leben geboren worden ist und über die Könige der Erde herrscht. Ihm, der uns liebt, ihm, der sein Blut für uns vergossen hat, um uns von unseren Sünden freizukaufen, (Kol 1:18)6der uns zu Königen[2] gemacht hat und zu Priestern, die seinem Gott und Vater dienen dürfen: Ihm gehört die Herrlichkeit und Macht für alle Ewigkeit! Amen. (2 Mos 19:6; Jes 61:6; Rom 5:17; 1 Pet 2:5; 1 Pet 2:9; Upp 5:10; Upp 7:15; Upp 20:4; Upp 20:6; Upp 22:3; Upp 22:5)7Gebt acht, er kommt mit den Wolken! Alle werden ihn sehen, auch die, die ihn durchbohrt haben. Alle Völker der Erde werden seinetwegen jammern und klagen; das ist gewiss. Amen! (Mark 13:26; Joh 19:34)8»Ich bin das A und das O[3] – der ist und der war und der kommt, der Herrscher der ganzen Welt«, sagt Gott, der Herr. (Jes 44:6; Upp 1:17; Upp 2:8; Upp 21:6; Upp 22:13)
Der Auftrag an Johannes
9Ich, Johannes, euer Bruder, teile mit euch die Bedrängnis und die Hoffnung auf Gottes neue Welt[4] und die Standhaftigkeit, die Jesus uns schenkt. Ich wurde auf die Insel Patmos verbannt, weil ich die Botschaft Gottes verkündet habe, alles, wofür Jesus als Zeuge einsteht.10Am Tag des Herrn[5] nahm der Geist Gottes von mir Besitz. Ich hörte hinter mir eine laute Stimme, die wie eine Posaune klang. (Hes 8:3; Upp 4:2; Upp 17:3; Upp 21:10)11Sie sagte: »Schreib das, was du siehst, in ein Buch, und schicke es an die sieben Gemeinden in Ephesus, Smyrna, Pergamon, Thyatira, Sardes, Philadelphia und Laodizea!«12Ich wandte mich um und wollte sehen, wer zu mir sprach. Da erblickte ich sieben goldene Leuchter. (Sak 4:2; Sak 4:10)13In ihrer Mitte stand jemand, der aussah wie der Sohn eines Menschen.[6] Er trug ein langes Gewand und hatte ein breites goldenes Band um die Brust. (Dan 7:13; Upp 14:14)14Sein Kopf und sein Haar strahlten wie weiße Wolle, ja wie Schnee.[7] Seine Augen brannten wie Flammen.15Seine Füße glänzten wie gleißendes Gold, das im Schmelzofen glüht, und seine Stimme klang wie das Tosen des Meeres. (Hes 1:24; Hes 43:2)16Er hielt sieben Sterne in seiner rechten Hand,[8] und aus seinem Mund kam ein scharfes, beidseitig geschliffenes Schwert. Sein Gesicht leuchtete wie die Sonne am Mittag. (Heb 4:12; Upp 2:12; Upp 2:16; Upp 19:15; Upp 19:21)17Als ich ihn sah, fiel ich wie tot vor seinen Füßen zu Boden. Er legte seine rechte Hand auf mich und sagte: »Hab keine Angst! Ich bin der Erste und der Letzte. (Dan 8:17; Upp 1:8)18Ich bin der Lebendige! Ich war tot, doch nun lebe ich in alle Ewigkeit. Ich habe Macht über den Tod und die Totenwelt.[9] (Rom 14:9; 1 Kor 15:25)19Schreib alles auf, was du soeben gesehen hast und was dir noch offenbart wird über die Gegenwart und über das, was in Zukunft geschehen wird. (Upp 4:1)20Du siehst die Sterne in meiner rechten Hand und die sieben goldenen Leuchter. Ich sage dir, was sie bedeuten: Die sieben Sterne sind die Engel der sieben Gemeinden und die sieben Leuchter sind die Gemeinden selbst.«