1Eftersom Gud har visat oss så mycket nåd, uppmanar jag er nu, kära syskon, att tjäna Gud av hela hjärtat. Använd era kroppar på ett sådant sätt att de blir ett levande offer till Gud som gläder honom.2Följ inte världens värderingar, utan låt Gud ändra ert sätt att tänka, så att ni blir som nya människor. Då ska ni förstå vad Gud vill: vad som är rätt, vad som gläder honom och vad som är fullständigt gott i hans ögon.3Men med stöd av det uppdrag Gud i sin godhet har gett mig, vill jag samtidigt varna er för att ha för höga tankar om er själva. Använd lite sund självkritik när ni bedömer ert eget värde. Tänk på att ert värde ligger i hur mycket tro ni har, och tron har ni fått från Gud.4Låt mig använda en bild: Det finns många delar i en kropp. Men de olika delarna är alla värdefulla, eftersom varje del har sin speciella funktion.5På samma sätt är det med oss som lever i gemenskap med Kristus. Tillsammans utgör vi en enda kropp, även om vi är många. Och de olika delarna är till för att hjälpa varandra.6Gud har i sin godhet gett var och en av oss förmågan att utföra vissa uppgifter. Om Gud har gett dig förmågan att framföra olika budskap från honom, så gör det varje gång din tro gör dig övertygad om att du har fått ett budskap från honom.7Om du har fått förmågan att hjälpa andra, så hjälp dem av hela hjärtat. Om du har fått förmågan att undervisa, så undervisa så som Gud vill.8Om du har fått förmågan att uppmuntra andra, så se till att du verkligen gör det. Om du har fått förmågan att ge till den som behöver, så gör det med ett generöst hjärta. Om du har fått förmågan att leda andra, så ta din ledaruppgift på allvar. Och om du har fått förmågan att visa medlidande med andra, så gör det med glädje.9Visa varandra äkta kärlek. Avsky alla onda handlingar, och gör det som är gott.10Ja, älska varandra så som syskon bör göra. Gör allt för att visa hur mycket ni uppskattar och respekterar varandra.11Var inte slöa när det gäller att tjäna Herren Jesus, utan arbeta för honom med stor iver.12Var glada över hoppet om att till slut räddas för evigt. Var uthålliga när ni får lida, och be ständigt.13Hjälp de troende med allt de behöver, och ta emot dem i era hem.14Om ni blir förföljda av människor, så be inte Gud att straffa dem, utan be honom att ge dem allt gott.15När andra är lyckliga, så gläd er tillsammans med dem. Och om de är olyckliga, så dela deras sorg.16Behandla alla lika! Anse er inte för fina för att umgås med sådana som andra människor ser ner på. Och tro inte att ni vet allt!17Hämnas inte på den som gör er något ont. Försök istället att göra gott mot alla människor.18Gör allt ni kan för att leva i frid och samförstånd med alla.19Det är inte ni som ska utdöma straff, kära syskon. Lämna det åt Gud, som en dag ska döma alla människor. Det står ju i Skriften[1]: ”Hämnden är min, och jag ska straffa dem som förtjänar det, säger Herren.”20Nej, istället för att hämnas ska ni göra som det står i Skriften: ”Om din fiende är hungrig, så ge honom något att äta. Och om han är törstig, så ge honom något att dricka. Då ska din fiende skämmas över det han har gjort mot dig.”[2]21Låt inte det onda styra ditt liv, utan besegra det onda genom att göra det som är gott.
1Brüder und Schwestern,[1] weil Gott so viel Erbarmen mit euch gehabt hat, bitte und ermahne ich euch: Stellt euer ganzes Leben Gott zur Verfügung! Bringt euch Gott als lebendiges Opfer dar, ein Opfer völliger Hingabe, an dem er Freude hat. Das ist für euch der »vernunftgemäße«[2] Gottesdienst. (Rom 6:13; 1 Pet 2:5)2Passt euch nicht den Maßstäben dieser Welt an. Lasst euch vielmehr von Gott umwandeln, damit euer ganzes Denken erneuert wird. Dann könnt ihr euch ein sicheres Urteil bilden, welches Verhalten dem Willen Gottes entspricht, und wisst in jedem einzelnen Fall, was gut und gottgefällig und vollkommen ist. (Ef 4:22; 1 Thess 5:21)
Gaben und Dienste in der Gemeinde
3In der Vollmacht, die Gott mir als Apostel gegeben hat,[3] wende ich mich an jeden Einzelnen von euch. Niemand soll sich über andere erheben und höher von sich denken, als es angemessen ist. Bleibt bescheiden und sucht das rechte Maß! Durch den Glauben hat jeder von euch seinen besonderen Anteil an den Gnadengaben bekommen. Daran hat jeder den Maßstab, nach dem er sich einschätzen soll.[4] (Mark 10:43; 1 Kor 12:11; 1 Kor 12:28; Ef 4:7)4Denkt an den menschlichen Leib: Er bildet ein lebendiges Ganzes und hat doch viele Teile, und jeder Teil hat seine besondere Funktion. (1 Kor 12:27)5So ist es auch mit uns: Als Menschen, die zu Christus gehören, bilden wir alle ein unteilbares Ganzes; aber als Einzelne stehen wir zueinander wie Teile mit ihrer besonderen Funktion.6Wir haben ganz verschiedene Gaben, so wie Gott sie uns in seiner Gnade zugeteilt hat. Einige sind befähigt, Weisungen für die Gemeinde von Gott zu empfangen; was sie sagen, muss dem gemeinsamen Bekenntnis entsprechen. (1 Kor 12:4; 1 Kor 14:12; 1 Pet 4:10)7Andere sind befähigt, praktische Aufgaben in der Gemeinde zu übernehmen; sie sollen sich treu diesen Aufgaben widmen. Wer die Gabe hat, als Lehrer die Gemeinde zu unterweisen, gebrauche sie.8Wer die Gabe hat, andere zu ermahnen und zu ermutigen, nutze sie. Wer Bedürftige unterstützt, soll sich dabei nicht in Szene setzen. Wer in der Gemeinde eine Verantwortung übernimmt, soll mit Hingabe bei der Sache sein. Wer sich um Notleidende kümmert, soll es nicht mit saurer Miene tun.
Weisungen für ein Leben aus der Liebe
9Die Liebe darf nicht geheuchelt sein. Verabscheut das Böse, tut mit ganzer Kraft das Gute! (1 Kor 13:4; 2 Kor 6:6; 2 Kor 8:24; 1 Tim 1:5; 1 Pet 1:22)10Liebt einander von Herzen als Brüder und Schwestern,[5] und ehrt euch gegenseitig in zuvorkommender Weise. (Joh 13:14; Gal 5:13; Gal 6:3; Ef 4:2; Fil 2:3)11Werdet im Eifer nicht nachlässig, sondern lasst euch vom Geist Gottes entflammen. Dient in allem Christus, dem Herrn.12Seid fröhlich als Menschen der Hoffnung, bleibt standhaft in aller Bedrängnis, lasst nicht nach im Gebet. (Luk 18:1)13Sorgt für alle in der Gemeinde,[6] die Not leiden, und wetteifert in der Gastfreundschaft. (Heb 13:2)14Wünscht denen, die euch verfolgen, Gutes. Segnet sie, anstatt sie zu verfluchen. (Matt 5:44)15Freut euch mit den Fröhlichen und weint mit den Traurigen. (Job 30:25; 1 Kor 12:26; 2 Kor 11:29)16Seid alle miteinander auf Einigkeit bedacht. Strebt nicht hoch hinaus, sondern haltet Gemeinschaft mit den Verachteten.[7] Verlasst euch nicht auf eure eigene Klugheit. (1 Kor 1:10; 1 Kor 1:26; 1 Kor 8:1)17Wenn euch jemand unrecht tut, dann zahlt es niemals mit gleicher Münze heim. Seid darauf bedacht, vor den Augen aller Menschen bestehen zu können. (Ords 20:22; 1 Kor 6:7; 1 Thess 5:15; 1 Pet 3:9)18Soweit es möglich ist und auf euch ankommt, lebt mit allen in Frieden. (Mark 9:50)19Nehmt keine Rache, holt euch nicht selbst euer Recht, meine Lieben, sondern überlasst das Gericht Gott. Er sagt ja in den Heiligen Schriften: »Ich bin der Rächer, ich habe mir das Gericht vorbehalten, ich selbst werde vergelten.« (Matt 5:39)20Handelt vielmehr nach dem Wort: »Wenn dein Feind hungrig ist, dann gib ihm zu essen, und wenn er Durst hat, gib ihm zu trinken. Dann wird es ihm bald leid tun, dein Feind zu sein.«[8] (Ords 25:21; Matt 5:44)21Lass dich nicht vom Bösen besiegen, sondern überwinde es durch das Gute!