Psalm 31 | Nya Levande Bibeln

Nya Levande Bibeln

Övergiven, men inte besegrad

1-2 Herre, jag söker skydd hos dig. Låt aldrig mina fiender besegra mig! Befria mig, för du är Gud och gör alltid det som är rätt. 3 Skynda dig att svara när jag ropar till dig! Böj dig djupt ner och hör den bön som jag viskar fram! Låt mig vara säker som i en borg på ett högt berg, räddad undan mina fiender. 4 Ja, du är mitt skydd och min borg. Led mig ut ur denna fara för ditt namns skull! 5 Dra mig ur fällorna som mina fiender i hemlighet har gillrat åt mig. Du är min enda tillflykt. 6-7 I dina händer överlämnar jag min ande för du har räddat mig, Gud, och du håller dina löften. Jag tillber bara dig och jag hatar alla som tillber avgudar. 8 Jag jublar av glädje för jag vet att du älskar mig. Du vet om mina svårigheter och ser min själ som är i nöd. 9 Du har hindrat mina fiender från att gripa mig. Nu är jag fri, och jag kan gå dit jag vill. 10-11 Herre, förbarma dig över mig i mina svårigheter! Mina ögon är röda av gråt. Min hälsa har brutits ner, och jag håller på att tyna bort av plågor. Under sorger och bekymmer rinner mitt liv iväg. Mina synder har sugit musten ur mig och mina leder är förlamade. 12 Alla mina fiender föraktar mig, och mina grannar och vänner gör det ännu mer. De är rädda för att möta mig och vänder bort blicken när jag går förbi dem. 13 Jag är lika bortglömd som en död man, ja, jag är som en sprucken kruka som kastas bort. 14 Jag märker vad de säger bakom min rygg. De vill skrämma mig och de går tillsammans för att röja mig ur vägen. 15-16 Men jag litar på dig, Herre! Jag håller fast vid att endast du är min Gud. Mitt liv ligger i dina händer hur än framtiden blir för mig. 17 Låt din nåd lysa över din tjänare! Rädda mig, för du är så god! 18 Skäm inte ut mig, Herre, genom att inte svara när jag ropar till dig om hjälp. Låt i stället de ogudaktiga människorna få skämmas över det som de litar på! Låt dem ligga stilla i sina gravar, 19 där deras lögnaktiga läppar till sist har tystnat, dessa fräcka människor, som har anklagat oskyldiga människor för att göra vad som är ont. 20 Vilken godhet du visar dem som öppet ärar dig. Den vilar över dem som litar på dig och fruktar dig. 21 Göm och skydda dina kära med din närvaro. Låt dem vara trygga i dina händer, trygga för människor som svurit sig samman mot dem. 22 Välsignad vare Herren, för han visade mig sin eviga kärlek när jag befann mig i en belägrad stad. Där fick jag erfara hans underbara kärlek. 23 Förskräckt tänkte jag att Herren redan hade övergett mig. Men du hörde när jag ropade till dig om hjälp. 24 Älska Herren, alla ni som tjänar honom. Alla dem som håller sig till honom beskyddar han, men alla som vänder sig bort från honom straffar han strängt. 25 Därför, var inte rädda, ni alla som litar på Herren.

Gute Nachricht Bibel 2018

från Deutsche Bibelgesellschaft

Ich verlasse mich auf dich, Herr!

1 Ein Lied Davids. 2 HERR, bei dir suche ich Zuflucht; lass mich niemals zuschanden werden! Rette mich, wie du es versprochen hast!^[1] (Ps 18:3) 3 Hör mich doch, hilf mir schnell! Sei mir ein rettender Fels, eine schützende Burg, dann bin ich in Sicherheit. (Ps 102:3) 4 Du gibst mir Halt, du bietest mir Schutz. Geh mit mir und führe mich, denn du bist mein Gott!^[2] 5 Bewahre mich vor der Falle, die man mir heimlich gestellt hat; du bist doch mein Beschützer! (Ps 140:6) 6 Ich gebe mich ganz in deine Hand, du wirst mich retten, HERR, du treuer Gott! (Luk 23:46; Apg 7:59) 7 Ich verabscheue alle, die sich an die Götzen klammern; ich selber, HERR, verlasse mich nur auf dich! 8 Ich bin glücklich, dass du so gut zu mir bist. Du hast meine Not gesehen und erkannt, wie verzweifelt ich war. 9 Den Feinden hast du mich nicht ausgeliefert, sondern mir Raum zum Leben verschafft. 10 Hab Erbarmen, HERR, ich weiß nicht mehr weiter! Meine Augen sind müde vom Weinen, ich bin völlig am Ende. 11 Die Sorgen verkürzen mein Leben, der Kummer frisst meine Jahre. Die Verzweiflung^[3] raubt mir die Kraft, meine Glieder versagen den Dienst. 12 Zur Spottfigur bin ich geworden für meine Feinde, zum Hohngelächter für meine Nachbarn, zum Schreckgespenst für meine Freunde. Alle, die mich auf der Straße sehen, laufen vor mir davon. (Ps 38:12) 13 Vergessen hat man mich wie einen, der schon lange tot ist, wie weggeworfenes, zerbrochenes Geschirr. 14 Ich höre, wie sie über mich tuscheln; von allen Seiten bin ich bedroht. Sie stecken ihre Köpfe zusammen und überlegen, wie sie mich zur Strecke bringen. (Jer 20:10) 15 Doch ich verlasse mich auf dich! Du, HERR, du bist und bleibst mein Gott! 16 Was aus mir wird, liegt in deiner Hand. Rette mich vor meinen Feinden, die mich verfolgen! 17 HERR, sieh mich freundlich an, denn ich gehöre dir. Hilf mir in deiner Güte! (4 Mos 6:25; Ps 67:2; Ps 80:4; Ps 119:135)

4 Mos 6:25Ps 67:2Ps 80:4Ps 119:135

18 Zu dir, HERR, rufe ich, enttäusche mich nicht! Doch diese Verbrecher sollen sich täuschen: 19 Schick sie hinunter in die Totenwelt, damit sie für immer verstummen! Bring sie zum Schweigen, diese eingebildeten Lügner, die den Schuldlosen frech verleumden! (Ps 109:2) 20 Wie groß ist deine Güte, HERR! Du wendest sie denen zu, die dir gehorchen. Vor aller Augen zeigt sich diese Güte an denen, die bei dir Zuflucht suchen. 21 In deiner Nähe sind sie geborgen, vor allen Ränken sicher unter deinem Dach. Du nimmst sie in Schutz vor ihren Verklägern. (Ps 23:6) 22 Dank sei dir, HERR! Du hast mir deine Güte erwiesen; ein Wunder hast du an mir getan, als meine Feinde mich ringsum bedrängten. 23 Ich dachte schon in meiner Angst, ich wäre aus deiner Nähe verbannt. Doch du hast mich gehört, als ich um Hilfe schrie. (Ps 65:5; Jon 2:5) 24 Liebt den Herrn, ihr, die ihr ihm gehört; denn er schützt alle, die ihm die Treue halten. Doch wer sich über ihn erhebt, bekommt seinen Zorn zu spüren. (5 Mos 6:4) 25 Ihr, die ihr auf den HERRN vertraut, seid stark, fasst Mut!