1Dårarna säger för sig själva: "Det finns ingen Gud!" De talar om sådant som de inte begriper, de är fulla av ondska och har inte gjort något gott.2Från himlen ser Herren ner på människorna för han vill se om det åtminstone finns någon med förstånd, någon som frågar efter Gud.3Men nej, alla har vänt sig bort, alla är lika korrumperade. Det finns ingen som är god, inte en enda!4De lever av att slå ihjäl mitt folk, och de kan aldrig tänka sig att be till mig! Vet de verkligen inte av något bättre?5Men de ska bli skräckslagna, för Gud är med dem som älskar honom.6Han räddar de fattiga och ödmjuka, när onda människor förtrycker dem.7O, om deras befrielse redan var här! Tänk om Gud ändå ville komma från berget Sion för att frälsa sitt folk! Vilken glädje det ska bli när Herren har befriat Israel!
1Von David. Die Unverständigen reden sich ein: »Es gibt keinen Gott!«[1] Sie sind völlig verdorben, ihr Tun ist abscheulich, unter ihnen ist niemand, der Gutes tut. (Job 22:13; Ps 10:4; Ps 10:11; Ps 10:13; Ps 53:2; Ps 73:11; Ps 94:7; Jes 29:15; Jer 5:12; Hes 8:12; Hes 9:9; Sef 1:12; Rom 3:10)2Der HERR blickt vom Himmel herab auf die Menschen. Er will sehen, ob es da welche gibt, die Verstand haben und nach ihm fragen.3Doch alle sind sie von ihm abgefallen, verkommen sind sie, alle miteinander, niemand ist da, der Gutes tut, nicht einmal einer! (1 Mos 6:11)4»Sie sind blind«, sagt der HERR. »Wo bleibt der Verstand dieser Unheilstifter? Sie fressen mein Volk, als wäre es Brot; doch mich nehmen sie alle nicht ernst.« (Mik 3:2)5Bald schon werdet ihr furchtbar erschrecken; denn Gott hält zu denen, die ihm gehorchen.6Ihr wolltet die Hoffnung der Armen zerstören, der HERR aber gibt ihnen sicheren Schutz. (Ps 9:13)7Wie sehnlich warte ich darauf, dass Israels Retter vom Zionsberg kommt! Wenn der HERR die Not seines Volkes wendet, dann werden sie jubeln, die Nachkommen Jakobs, ganz Israel wird sich freuen. (Ps 76:3; Ps 126:1)