Psalm 102 | Nya Levande Bibeln

Nya Levande Bibeln

En betryckt ung mans bön

1-2 En bön när jag hade stora problem. Herre, hör min bön! Lyssna till mitt rop om hjälp! 3 Vänd dig inte bort från mig när olycka har drabbat mig. Lyssna och svara mig med detsamma, 4-5 för mina dagar försvinner som rök. Min hälsa vacklar, och febern bränner i min kropp. Mat smakar mig inte längre och jag har förlorat aptiten. 6 Jag har magrat. Jag är bara skinn och ben och jag jämrar mig högt. 7 Jag är som en gam långt ute i vildmarken, som en ensam uggla i öknen. 8 Jag ligger vaken och kan inte sova, ja, jag är lika ensam som en sparv som sitter övergiven på taket. 9 Mina fiender jagar mig dag efter dag. De svär över mig. 10-11 Därför att du är arg på mig måste jag äta aska i stället för bröd. Jag gråter ständigt och mina tårar blandar sig med det jag dricker. Du har stött bort mig. 12 Mitt liv försvinner lika hastigt som kvällens skuggor. Jag vissnar som gräset. 13 Men du, Herre, är kungars kung, och din berömmelse kommer att bestå i alla tider. 14 Jag vet att du ska gripa in och visa barmhärtighet mot Jerusalem. Nu är det dags att visa medlidande med staden. Nu är den tiden inne. 15 Ditt folk älskar till och med varje sten i stadens murar, trots att de ligger i ruiner. 16-17 Men Herren ska bygga upp dem på nytt för att visa hur stor han är. Då kommer folken att frukta honom och kungarna på jorden ska erkänna hans makt. 18 Han ska lyssna till de hjälplösas böner och till allt vad de ber om. 19 Jag skriver ner detta för att kommande generationer också ska kunna prisa Herren för allt han har gjort, ja, så att de som ännu inte är födda ska kunna prisa Herren. 20 Säg till dem att Gud från sitt tempel i himlen såg ner till oss här på jorden. 21 Han hörde folkets klagan, och de som var dödsdömda befriade han. 22-23 Därför ska folk från hela världen samlas i Jerusalem för att prisa honom. I hela staden kommer man då att sjunga lovsånger, och många folk och folkslag kommer för att tjäna honom. 24 Han har gjort mig kraftlös trots att jag är i mina bästa år. Han har gjort mig gammal i förtid. 25 Därför ropar jag till honom: Gud, du som lever i evighet! Låt mig inte dö nu när jag är ung. 26 Gud, för länge sedan lade du jordens grund och skapade himlen med dina händer. 27 Allt detta ska försvinna, men du består i evighet. Ja, allt kommer att falla sönder som gamla utslitna kläder, som du kastar bort och byter ut mot nya. 28 Men själv blir du aldrig gammal. Du lever i evighet, och dina år tar aldrig slut. 29 Dina tjänares barn ska tryggt leva vidare, generation efter generation, och du ska beskydda dem.

Gute Nachricht Bibel 2018

från Deutsche Bibelgesellschaft

Hoffnung in der Not

1 Gebet eines Unglücklichen, dem die Kräfte schwinden und der dem HERRN seine Not klagt. 2 HERR, höre mein Gebet, lass meinen Hilferuf zu dir dringen! 3 Jetzt, am Tag der Not, verbirg dich doch nicht vor mir! Höre mich jetzt, ich schreie zu dir; erhöre mich bald! (Ps 31:3; Ps 69:18; Ps 143:7) 4 Mein Leben schwindet dahin wie ein Rauch, mein ganzer Körper glüht wie ein Ofen. 5 Meine Lebenskraft verdorrt wie Gras in der Sonnenglut, denn ich kann keinen Bissen mehr anrühren. 6 Ich kann nur noch stöhnen und bin nichts als Haut und Knochen. 7 Ich gleiche dem Vogel in der Wüste, der Eule, die in Ruinen haust. 8 Ich liege wach, ich bin wie ein Vogel, einsam und allein auf dem Dach. 9 Ständig beschimpfen mich meine Feinde. Wenn sie jemand verwünschen wollen, nennen sie meinen Namen und sagen: »So wie den soll dich das Unglück treffen!« 10 Staub und Asche habe ich als Brot, und Tränen mischen sich in mein Getränk. 11 In deinem Unmut und Zorn über mich hast du mich gepackt und zu Boden geschleudert. 12 Mein Leben gleicht dem sinkenden Tag: Bald wird die Nacht die Schatten verschlingen. Wie Gras auf der Wiese verwelke ich. (Ps 90:5) 13 Doch du, HERR, regierst für alle Zeiten, deinen Namen wird man nennen in allen kommenden Generationen. (Ps 135:13) 14 Du wirst eingreifen und Erbarmen haben mit der Zionsstadt. Es ist Zeit, dass du dich um sie kümmerst; die festgesetzte Stunde ist gekommen! (Jes 64:8) 15 Wir, deine Diener, lieben auch noch ihre Steine; es tut uns weh, dass sie in Trümmern liegt. 16 Den HERRN sollen alle Völker anerkennen, alle Herrscher der Erde sollen sich beugen vor seiner Hoheit und Macht! (Ps 96:7) 17 Denn der HERR baut die Zionsstadt wieder auf, er zeigt sich in seiner Macht und Hoheit. (Ps 147:2) 18 Das Gebet der Unterdrückten weist er nicht ab, sondern nimmt es freundlich an. 19 Diese Worte soll man aufschreiben für eine kommende Generation. Dann wird ein neu erschaffenes Volk den Herrn preisen. (Jes 43:21; Hes 37:1) 20 Von seiner heiligen Wohnung im Himmel blickt der HERR herab auf die Erde, (Ps 9:13; Jes 57:15; Jes 61:1) 21 um das Stöhnen der Gefangenen zu hören und die zum Tod Verurteilten freizulassen. 22 Sie werden den HERRN auf dem Zionsberg rühmen, in ganz Jerusalem werden sie ihn preisen, 23 wenn die Völker dort zusammenkommen und alle Königreiche ihm Ehre erweisen. 24 Der HERR hat meine Kraft zerbrochen mitten in meinem Lauf, er hat mein Leben abgekürzt. 25 Darum sage ich zu ihm: »Mein Gott! Lass mich doch nicht im besten Alter sterben!« Du selber überdauerst die Generationen. 26 Du hast die Erde gegründet vor langer Zeit, den Himmel hast du gemacht mit eigener Hand. (Ps 90:2; Jes 51:6; Heb 1:10) 27 Sie werden vergehen, du aber bleibst. Sie werden alt und zerfallen wie Kleider, du wechselst sie aus wie ein Gewand, und sie müssen verschwinden. 28 Du aber bleibst derselbe und deine Jahre werden nicht enden. 29 Unsere Kinder werden in Sicherheit wohnen und auch ihre Kinder werden sicher sein unter deinem Schutz.