1När Jesus sedan gick ner från berget följde massor av människor efter honom.2Då närmade sig plötsligt en spetälsk[1] man och föll ner för honom och bad: ”Herre, om du vill, så kan du göra mig frisk.”3Jesus räckte genast ut handen och rörde vid mannen och sa: ”Det vill jag. Du är frisk!” Och i samma stund var mannen fri från sin spetälska.4Men Jesus sa till honom: ”Berätta inte detta för någon, utan gå till prästen så att han kan undersöka dig. Ta också med dig det offer som Mose har bestämt,[2] så att alla förstår att Gud har botat dig.”
En romersk officer visar stark tro
5-6När Jesus gått in i Kafarnaum, kom en romersk officer fram till honom och bad om hjälp. ”Herre, min tjänare ligger förlamad därhemma och har svåra plågor”, förklarade han.7”Ska jag komma med och bota honom?” frågade Jesus.8Men officeren sa: ”Herre, jag är inte värd att du går in i mitt hus.[3] Säg bara ett ord, så blir min tjänare frisk.9Jag vet det, för jag har själv överordnade officerare som ger mig order, och jag har andra soldater som är under mig. Om jag säger till en av dem: ’Gå’, så går han, och till en annan: ’Kom’, så kommer han, och om jag säger till min tjänare: ’Gör det här, eller det där’, så gör han det.”10Jesus blev mycket förvånad och vände sig till dem som följde honom och sa: ”Jag försäkrar er att jag inte har sett en så stark tro hos någon bland Israels folk.11Jag säger er att många människor, likt den här romerska officeren, ska komma från jordens alla länder och vara tillsammans med Abraham, Isak och Jakob på festen i Guds nya värld.[4]12Men många israeliter, som borde ha varit med bland dem som får vara Guds eget folk, ska kastas ut i mörkret.[5] Där ska de gråta av ångest och förtvivlan.”13Sedan sa Jesus till den romerska officeren: ”Gå hem. Det ska bli så som du trodde!” Och i samma stund blev tjänaren frisk.
Jesus botar Petrus svärmor och många andra
14När Jesus sedan kom hem till Petrus fick han se att Petrus svärmor låg till sängs med hög feber.15Han rörde då vid hennes hand och genast försvann febern, och hon steg upp och började laga mat åt dem.16Samma kväll förde man många besatta människor till Jesus, och han drev ut de onda andarna genom att bara tala till dem. Han botade också alla de sjuka.17Genom detta blev det verklighet som Gud förutsagt genom profeten Jesaja: ”Han la våra plågor på sig själv och tog bort våra sjukdomar.”[6]
Priset för att följa Jesus
18När Jesus såg att det samlades mer och mer folk bad han sina efterföljare att göra sig beredda att åka över till andra sidan sjön.19Då kom en av laglärarna[7] fram till honom och sa: ”Mästare, jag vill följa dig vart du än går!”20Jesus svarade: ”Du måste förstå, att rävarna har lyor och fåglarna har bon, men jag, Människosonen[8], har ingen plats där jag kan vila ut.”21En annan av hans efterföljare sa: ”Herre, jag vill gärna följa dig, men låt mig först gå hem och begrava min pappa.”[9]22Då svarade Jesus honom: ”Följ mig och låt dem som är andligt döda[10] begrava sina döda.”
Jesus stillar stormen
23Sedan steg Jesus i en båt och åkte över sjön tillsammans med sina efterföljare.24Och plötsligt blåste en fruktansvärd storm upp med höga vågor som slog in över båten. Men Jesus sov.25Då gick hans efterföljare fram till honom och väckte honom och började ropa: ”Herre, hjälp oss! Vi sjunker!”26Men Jesus svarade: ”Varför är ni rädda? Har ni så svårt att tro?” Sedan reste han sig upp och talade strängt till vinden och sjön, och allt blev lugnt.27Jesus efterföljare blev alldeles häpna. ”Vem är han”, sa de till varandra, ”eftersom till och med vinden och sjön lyder honom?”
Jesus befriar två män som är besatta av onda andar
28När Jesus hade kommit över till andra sidan sjön, till gadarenernas område[11], kom två män som var besatta av onda andar emot honom. De bodde bland gravarna och var så våldsamma att ingen kunde ta sig fram den vägen.29Och de ropade till Jesus: ”Lämna oss ifred, du Guds Son! Har du kommit för att plåga oss i förtid?”30Samtidigt gick en stor svinhjord och betade inte långt därifrån,31och andarna tiggde och bad: ”Om du driver ut oss, så skicka oss åtminstone in i svinhjorden.”32Jesus sa: ”Som ni vill, ge er iväg!” Och genast lämnade de onda andarna männen och for in i svinen, och hela hjorden rusade utför bergssluttningen och drunknade i sjön.33Herdarna som vaktat svinen flydde, och när de kom till den närliggande staden berättade de alltihop, även det som hänt med de besatta.34Alla i staden gick då ut för att träffa Jesus, och när de kom fram till honom bad de honom lämna deras område.
1Jesus stieg vom Berg herab und zog weiter. Eine große Menschenmenge folgte ihm. (Mark 1:40; Luk 5:12)2Da kam ein Aussätziger zu ihm, warf sich vor ihm nieder und sagte: »Herr, wenn du willst, kannst du mich gesund[1] machen!«3Jesus streckte die Hand aus und berührte ihn. »Ich will«, sagte er, »sei gesund!« Im selben Augenblick war der Kranke von seinem Aussatz geheilt.4Jesus befahl ihm: »Sieh zu, dass du niemand etwas sagst, sondern geh zum Priester, lass dir von ihm deine Heilung bestätigen und bring das Opfer, das Mose vorgeschrieben hat. Die Verantwortlichen sollen wissen, dass ich das Gesetz ernst nehme.«[2] (Mark 5:43; Luk 17:14)
Der Hauptmann von Kafarnaum
5Jesus kam nach Kafarnaum. Da trat ein Hauptmann, ein Nichtjude,[3] an ihn heran und bat ihn um Hilfe: (Luk 7:1; Luk 13:28; Joh 4:46)6»Herr«, sagte er, »mein Diener liegt gelähmt bei mir zu Hause und hat furchtbare Schmerzen!«7Jesus fragte ihn: »Soll ich etwa kommen und ihn gesund machen?«8Der Hauptmann erwiderte: »Herr, ich weiß, dass ich dir, einem Juden, nicht zumuten kann, mein Haus zu betreten. Aber sag nur ein Wort und mein Diener wird gesund.9Auch ich unterstehe höherem Befehl und kann meinen Soldaten Befehle erteilen. Wenn ich zu einem sage: ›Geh!‹, dann geht er; wenn ich zu einem andern sage: ›Komm!‹, dann kommt er; und wenn ich meinem Diener befehle: ›Tu das!‹, dann tut er’s.«10Als Jesus das hörte, war er erstaunt und sagte zu den Leuten, die ihm folgten: »Wahrhaftig, solch ein Vertrauen habe ich in Israel nirgends gefunden!11Doch ich sage euch: Viele werden kommen, aus Ost und West, und zusammen mit Abraham, Isaak und Jakob in Gottes neuer Welt[4] zu Tisch sitzen. (Jes 25:6)12Aber die Menschen, die bis jetzt das Anrecht darauf hatten, werden in die Dunkelheit hinausgestoßen. Dort gibt es nur noch Jammern und Zähneknirschen.« (Matt 13:42; Matt 13:50; Matt 22:13; Matt 24:51; Matt 25:30)13Dann sagte Jesus zu dem Hauptmann: »Geh nach Hause! Wie du es im Vertrauen von mir erwartet hast, soll es geschehen.« Zur selben Stunde wurde sein Diener gesund. (Matt 9:22; Matt 9:29; Matt 15:28; Luk 7:50)
Jesus heilt die Schwiegermutter von Petrus und viele andere Kranke
14Jesus ging in das Haus von Petrus und fand dort dessen Schwiegermutter mit Fieber im Bett. (Mark 1:29; Luk 4:38; 1 Kor 9:5)15Er berührte ihre Hand; da verließ sie das Fieber, und sie stand auf und bewirtete ihn.[5]16Am Abend brachten die Leute viele Besessene zu Jesus. Mit seinem Wort trieb er die bösen Geister aus und heilte alle Kranken.17Damit ging in Erfüllung, was Gott durch den Propheten Jesaja angekündigt hatte: »Er hat unsere Leiden von uns genommen und unsere Krankheiten weggeschafft.«[6]
Jüngerschaft ohne Wenn und Aber
18Als Jesus die vielen Menschen sah, die ihn umdrängten, befahl er seinen Jüngern, mit ihm auf die andere Seite des Sees hinüberzufahren. (Luk 9:57)19Da kam ein Gesetzeslehrer zu ihm und sagte: »Lehrer, ich bin bereit, dir zu folgen, ganz gleich, wohin du gehst!«20Jesus antwortete ihm: »Die Füchse haben ihren Bau und die Vögel ihr Nest; aber der Menschensohn hat keinen Platz, wo er sich hinlegen und ausruhen kann.« (2 Kor 8:9)21Ein anderer, einer von den Jüngern, sagte zu Jesus: »Herr, erlaube mir, dass ich erst noch hingehe und meinen Vater begrabe.« (Matt 4:20; Matt 4:22; Matt 9:9; Matt 19:21; Luk 5:11; Joh 1:43; Joh 21:19)22Aber Jesus sagte zu ihm: »Komm, folge mir! Überlass es den Toten, ihre Toten zu begraben!«
Im Sturm auf die Probe gestellt
23Jesus stieg in das Boot und seine Jünger folgten ihm. (Mark 4:35; Luk 8:22)24Als sie auf dem See waren, kam ein schwerer Sturm auf,[7] und die Wellen drohten das Boot unter sich zu begraben. Aber Jesus schlief.25Die Jünger gingen zu ihm, weckten ihn und riefen: »Rette uns, Herr, wir gehen unter!«26Jesus sagte zu ihnen: »Warum habt ihr solche Angst? Ihr habt zu wenig Vertrauen!« Dann stand er auf und sprach ein Machtwort zu dem Wind und den Wellen. Da wurde es ganz still. (Ps 89:10; Matt 14:30; Matt 14:31)27Die Leute aber fragten voller Staunen: »Was muss das für einer sein, dass ihm sogar Wind und Wellen gehorchen!«
Die beiden Besessenen von Gadara
28Auf der anderen Seite des Sees kam Jesus in das Gebiet von Gadara. Dort liefen ihm zwei Männer aus den Grabhöhlen entgegen. Sie waren von bösen Geistern besessen und so gefährlich, dass niemand es wagte, jenen Weg zu benutzen. (Mark 5:1; Luk 8:26)29Sie fingen an zu schreien: »Was hast du bei uns zu suchen, du Sohn Gottes? Bist du hergekommen, um uns schon vor der Zeit[8] zu quälen?« (Mark 3:11; 1 Kor 15:24)30In der Ferne weidete eine große Schweineherde.31Die bösen Geister in den beiden Männern baten Jesus: »Wenn du uns schon austreibst, dann schick uns doch in die Schweineherde!«32»Geht!«, sagte Jesus; und die bösen Geister kamen aus den beiden heraus und fuhren in die Schweine. Da raste die ganze Herde das steile Ufer hinab in den See, und alle ertranken im Wasser.33Die Schweinehirten liefen davon und erzählten in der Stadt, was sie erlebt hatten und dass die beiden Besessenen aus der Gewalt der bösen Geister befreit seien.34Da zogen alle Leute hinaus, um Jesus zu begrüßen. Doch als sie ihn sahen, baten sie ihn, ihr Gebiet zu verlassen.