1Tidigt nästa morgon samlades alla översteprästerna och folkets ledare igen och bestämde att de skulle försöka få Jesus avrättad.2Sedan lät de binda Jesus och förde bort honom och överlämnade honom till Pilatus, den romerska landshövdingen.[1]
Judas begår självmord
3Men när Judas, som hade förrått honom, såg att man dömt Jesus till döden ångrade han sig. Och han gick tillbaka till översteprästerna och folkets ledare med de 30 silvermynten.4”Jag har syndat”, sa han, ”för jag har förrått en oskyldig människa.””Jaha, och vad har det med oss att göra?” svarade de. ”Det är väl ditt problem.”5Då slängde Judas pengarna på golvet i templet och gick bort därifrån och hängde sig.6Men översteprästerna samlade ihop pengarna och sa: ”Vi kan inte lägga dem i offerkistan, eftersom Moses lag[2] förbjuder oss att ta emot pengar som betalats för ett mord.”7Så efter en del diskussion bestämde man sig istället för att köpa Krukmakaråkern, som sedan användes som gravplats för främlingar som dog i Jerusalem.8Det är därför denna åker fortfarande kallas ’Blodsåkern’.9Och genom detta blev det verklighet som Gud förutsagt genom profeten Jeremia: ”De tog de 30 silvermynten, det pris som han värderats till av Israels folk, 10och köpte en åker av krukmakarna, precis som Herren befallt mig.”[3]
Jesus förhörs av Pilatus
11Jesus ställdes nu inför Pilatus, den romerska landshövdingen. Och Pilatus frågade honom: ”Är du judarnas kung?”Jesus svarade: ”Det är du själv som kallar mig det.”12Men när översteprästerna och folkets ledare började anklaga honom stod Jesus helt tyst.13”Hör du inte vad de anklagar dig för?” undrade Pilatus.14Men till landshövdingens stora förvåning svarade inte Jesus på en enda fråga.
Pilatus dömer Jesus till döden
15Vid påskhögtiden[4] brukade landshövdingen alltid frige en fånge, vem som helst som judarna ville ha fri.16Och just då satt en verkligt ökänd brottsling i fängelset. Han hette Barabbas[5].17När folket därför samlades utanför Pilatus hus den här morgonen frågade han dem: ”Vem ska jag släppa fri, Barabbas, eller Jesus som kallas Messias, den utlovade kungen?”18Pilatus visste nämligen mycket väl att de judiska ledarna bara hade överlämnat Jesus åt honom för att de var avundsjuka på Jesus.19Medan Pilatus satt där på domarsätet fick han också ett meddelande från sin fru, som varnade honom: ”Lämna den här oskyldiga mannen ifred, för jag har haft fruktansvärda mardrömmar inatt för hans skull.”20Men översteprästerna och folkets ledare hade övertalat folket att kräva att Barabbas skulle friges och att Jesus skulle dödas.21Så när Pilatus en andra gång frågade: ”Vilken av dessa två ska jag släppa?” ropade folket: ”Barabbas!”22”Vad ska jag då göra med Jesus som kallas Messias?” undrade Pilatus.”Spika fast honom på ett kors!” skrek de.23”Men vad har han gjort för ont?” frågade Pilatus. Då ropade de ännu högre: ”Spika fast honom på ett kors!”24Och när Pilatus till slut insåg att ingenting hjälpte och att folket när som helst kunde ställa till med upplopp, bad han om ett handfat med vatten. Sedan tvättade han sina händer inför folkmassan och sa: ”Jag är oskyldig till den här mannens död. Ansvaret är ert!”25Folket skrek tillbaka: ”Vi och våra barn tar på oss ansvaret!”[6]26Då gav Pilatus efter och släppte Barabbas, men Jesus lät han piska och överlämnade honom sedan till sina soldater för att de skulle föra bort honom och spika fast honom på ett kors.
De romerska soldaterna hånar Jesus
27De romerska soldaterna tog honom först till landshövdingens residens, där hela vaktstyrkan kallades samman.28De tog av honom hans kläder och satte på honom en röd[7] soldatkappa29och gjorde en krona av törne som de tryckte fast på hans huvud. Sedan satte de en käpp i hans högra hand som en spira och föll på knä inför honom och hånade honom. ”Leve judarnas kung!” ropade de.30Och de spottade på honom och tog käppen och slog honom i huvudet.31När de till slut hade tröttnat på att håna honom, tog de av honom kappan och satte på honom hans egna kläder och förde bort honom för att spika fast honom på ett kors.
Jesus spikas fast på ett kors
32På vägen till avrättningsplatsen stötte soldaterna på en man från Kyrene[8] som hette Simon. Honom tvingade de att bära Jesus kors.33Och när de kom ut till ett ställe som kallas Golgota, vilket betyder Skallen,34gav soldaterna Jesus vin blandat med galla.[9] Men när han märkte vad det var ville han inte dricka det.35När de hade spikat fast Jesus på korset delade de hans kläder mellan sig genom lottdragning,36och satte sig sedan ner för att vakta honom.37Ovanför Jesus huvud hade man satt upp en skylt för att visa vad han anklagades för, och texten löd: ”Detta är Jesus, judarnas kung”.38Samtidigt med Jesus blev också två brottslingar fastspikade på varsitt kors, en på var sida om honom.39Och de som gick förbi avrättningsplatsen hånade Jesus och skakade på huvudet och sa:40”Var det inte du som skulle riva ner templet och bygga upp det igen på tre dagar? Om du är Guds Son, så hjälp dig själv nu och kliv ner från korset!”41Översteprästerna och laglärarna[10] och folkets ledare gjorde sig också lustiga över honom.42”Han var bra på att hjälpa andra”, sa de, ”men han kan inte hjälpa sig själv! Skulle han vara Israels kung? Ja, om han kliver ner från korset, då ska vi tro på honom!43Han litar på Gud. Nu får Gud rädda honom och bevisa att han älskar honom.[11] Han har ju sagt att han är Guds Son.”44Och på samma sätt blev han hånad av de båda brottslingar som hade spikats fast på kors tillsammans med honom.
Jesus dör på korset
45När klockan var tolv blev det plötsligt mörkt i hela landet, och mörkret varade ända fram till klockan tre.46Och när klockan var runt tre ropade Jesus med hög röst: ”Eli, Eli, lema sabachtani?” (det betyder: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?”).[12]47Några av dem som stod där missförstod honom och trodde att han ropade på Elia[13].48En av dem sprang snabbt bort och fyllde en svamp med surt vin och satte den på en käpp och höll upp den så att han kunde dricka.49Men de andra sa: ”Låt honom vara, så får vi se om Elia kommer och räddar honom.”50Men Jesus ropade än en gång med hög röst och gav upp andan.51Och i samma stund brast förhänget framför det allra heligaste[14] i templet i två delar, uppifrån och ända ned. Marken skakade och klipporna bröts sönder så att52gravar öppnade sig, och många döda män och kvinnor som tillhörde Gud, blev levande igen.53De lämnade sina gravar, och när Jesus hade uppstått från de döda, gick de in i Guds stad, Jerusalem, och visade sig för många.54Den romerska officeren och de soldater som höll vakt blev fruktansvärt rädda när de såg jordbävningen och allt som hände, och de ropade: ”Den mannen var verkligen Guds son.”55Många kvinnor stod också en bit bort från avrättningsplatsen och såg allt som hände. Det var de kvinnor som hade följt med Jesus från Galileen för att hjälpa honom.56Bland dem var Maria från Magdala och den Maria som var mamma till Jakob och Josef, och mamman till Sebedaios söner, Jakob och Johannes.
Jesus begravs
57På kvällen kom Josef, en rik man från Arimataia, som också hade blivit en av Jesus efterföljare.58Han gick till Pilatus och bad att få ta hand om Jesus kropp, och Pilatus gav order om att den skulle lämnas till honom.59Josef tog då kroppen, lindade den i rent linnetyg60och la den i en grav, som han nyligen hade låtit hugga ut i berget till sig själv. Sedan rullade han en stor sten framför ingången till graven och gick därifrån.61Både Maria från Magdala och den andra Maria var där och satt i närheten av graven och såg på.
Vakter placeras vid graven
62Nästa dag, som var vilodagen[15], kom översteprästerna och fariseerna till Pilatus63och sa: ”Vi har kommit att tänka på att den lögnaren en gång sa att han skulle bli levande igen efter tre[16] dagar.64Ge därför order om att graven bevakas i tre dagar, så att hans efterföljare inte kan komma och stjäla kroppen och sedan säga till alla att han har uppstått från de döda. För då skulle vi få ett ännu större problem att ta itu med.”65Pilatus svarade: ”Jag ska ge er vakter. Bevaka sedan graven så gott ni kan.”66Och de gick iväg och förseglade graven och placerade ut vakter för att skydda den från intrång.
1Früh am Morgen schließlich fassten die führenden Priester und die Ältesten des Volkes einmütig den Beschluss, Jesus hinrichten zu lassen. (Mark 15:1; Luk 23:1; Joh 18:28)2Sie ließen ihn fesseln; dann nahmen sie ihn mit und übergaben ihn dem römischen Statthalter Pilatus.
Judas bereut seinen Verrat und erhängt sich
3Als der Verräter Judas erfuhr, dass Jesus hingerichtet werden sollte, packte ihn die Reue und er brachte die dreißig Silberstücke zu den führenden Priestern und den Ratsältesten zurück. (Matt 26:15; Apg 1:16)4Er sagte zu ihnen: »Ich habe eine schwere Schuld auf mich geladen; ein Unschuldiger wird getötet und ich habe ihn verraten.« »Was geht das uns an?«, antworteten sie. »Das ist deine Angelegenheit!«5Da warf Judas das Geld in den Tempel, lief fort und erhängte sich.6Die führenden Priester nahmen das Geld an sich und sagten: »An diesem Geld klebt Blut; es ist nach dem Gesetz verboten, solches Geld in den Tempelschatz zu tun.« (5 Mos 23:19)7Sie berieten sich und beschlossen, davon den Töpferacker zu kaufen und als Friedhof für Ausländer zu benutzen.8Noch heute heißt darum dieses Stück Land ›Blutacker‹.9So ging in Erfüllung, was der Prophet Jeremia angekündigt hatte: »Sie nahmen die dreißig Silberstücke, die Summe, die er den Leuten von Israel wert war, (Jer 32:8; Sak 11:12; Luk 23:47; Apg 3:14)10und kauften davon den Töpferacker, so wie es der Herr mir gesagt hatte.«
15Es war üblich, dass der römische Statthalter zum Passafest einen Gefangenen begnadigte, den das Volk bestimmen durfte. (Mark 15:6; Luk 23:13; Joh 18:39)16Damals gab es einen berüchtigten Gefangenen, der Jesus Barabbas hieß.17Als nun die Volksmenge versammelt war, fragte Pilatus: »Wen soll ich euch freigeben: Jesus Barabbas oder Jesus, den angeblichen Retter?«[1]18Denn er wusste genau, dass man ihm Jesus nur aus Neid ausgeliefert hatte.19Während Pilatus auf dem Richterstuhl saß, ließ seine Frau ihm ausrichten: »Lass die Hände von diesem Gerechten! Seinetwegen hatte ich letzte Nacht einen schrecklichen Traum.« (Luk 23:47)20Inzwischen hatten die führenden Priester und die Ratsältesten das Volk überredet, es solle für Barabbas die Freilassung und für Jesus den Tod verlangen.21Der Statthalter fragte noch einmal: »Wen von den beiden soll ich euch herausgeben?« »Barabbas!«, schrien sie.22»Und was soll ich mit Jesus machen, eurem sogenannten Retter?«, fragte Pilatus weiter. »Kreuzigen!«, riefen alle.23»Was hat er denn verbrochen?«, fragte Pilatus. Aber sie schrien noch lauter: »Kreuzigen!«24Als Pilatus merkte, dass seine Worte nichts ausrichteten und die Erregung der Menge nur noch größer wurde, nahm er Wasser und wusch sich vor allen Leuten die Hände. Dabei sagte er: »Ich habe keine Schuld am Tod dieses Mannes. Das habt ihr zu verantworten!« (5 Mos 21:6)25Das ganze Volk schrie: »Wenn er unschuldig ist, dann komme die Strafe für seinen Tod auf uns und unsere Kinder!«[2] (Jer 26:15; Matt 21:37; Matt 22:7; Apg 5:28)26Da ließ Pilatus ihnen Barabbas frei und gab den Befehl, Jesus mit der Geißel auszupeitschen und zu kreuzigen. (Matt 20:19)
Die Soldaten verspotten Jesus
27Die Soldaten des Statthalters brachten Jesus in den Palast[3] und versammelten die ganze Mannschaft um ihn. (Mark 15:16; Joh 19:2)28Sie zogen ihm seine Kleider aus und hängten ihm einen roten Soldatenmantel um, (Luk 23:11)29flochten eine Krone aus Dornenzweigen und drückten sie ihm auf den Kopf. Sie gaben ihm einen Stock in seine rechte Hand, warfen sich vor ihm auf die Knie und machten sich über ihn lustig. »Hoch lebe der König der Juden!«, riefen sie. (Matt 27:11)30Dann spuckten sie ihn an, nahmen ihm den Stock wieder weg und schlugen ihn damit auf den Kopf. (Matt 26:67)31Nachdem sie so ihren Spott mit ihm getrieben hatten, nahmen sie ihm den Soldatenmantel ab, zogen ihm seine eigenen Kleider wieder an und führten ihn hinaus, um ihn ans Kreuz zu nageln.
Jesus am Kreuz
32Unterwegs trafen sie einen Mann aus Kyrene namens Simon. Den zwangen sie, für Jesus das Kreuz zu tragen. (Mark 15:21; Luk 23:26; Joh 19:17)33So kamen sie an die Stelle, die Golgota heißt, das bedeutet »Schädelplatz«.34Dort gaben sie Jesus Wein mit einem Zusatz, der bitter war wie Galle; aber als er davon gekostet hatte, wollte er ihn nicht trinken. (Ps 69:22)35Sie nagelten ihn ans Kreuz und losten dann untereinander seine Kleider aus. (Ps 22:19)36Danach setzten sie sich hin und bewachten ihn.37Über seinem Kopf hatten sie ein Schild angebracht, auf dem der Grund für seine Hinrichtung geschrieben stand: »Dies ist Jesus, der König der Juden!« (Matt 27:11)38Mit Jesus zusammen wurden zwei Verbrecher gekreuzigt, einer rechts und einer links von ihm. (Jes 53:12)39Die Leute, die vorbeikamen, schüttelten den Kopf und verhöhnten Jesus: (Ps 22:8; Ps 109:25)40»Du wolltest den Tempel niederreißen und in drei Tagen wieder aufbauen! Wenn du Gottes Sohn bist, dann befrei dich doch und komm herunter vom Kreuz!« (Mark 15:39; Joh 2:19)41Genauso machten sich die führenden Priester und die Gesetzeslehrer und Ratsältesten über Jesus lustig.42»Anderen hat er geholfen«, spotteten sie, »aber sich selbst kann er nicht helfen! Wenn er der König von Israel ist, soll er vom Kreuz herunterkommen, dann werden wir ihm glauben. (Matt 27:11)43Er hat doch auf Gott vertraut; der soll ihm jetzt helfen, wenn ihm etwas an ihm liegt. Er hat ja behauptet: ›Ich bin Gottes Sohn.‹« (Ps 22:9; Mark 15:39; Vish 2:16)44Genauso beschimpften ihn auch die beiden Verbrecher, die zusammen mit ihm gekreuzigt worden waren.
Jesus stirbt
45Um zwölf Uhr mittags verfinsterte sich der Himmel über dem ganzen Land. Das dauerte bis um drei Uhr. (Am 8:9; Mark 15:33; Luk 23:44; Joh 19:28)46Gegen drei Uhr schrie Jesus: »Eli, eli, lema sabachtani?« – das heißt: »Mein Gott, mein Gott, warum hast du mich verlassen?« (Ps 22:1)47Einige von denen, die dabeistanden und es hörten, sagten: »Der ruft nach Elija!«48Einer lief schnell nach einem Schwamm, tauchte ihn in Essig, steckte ihn auf eine Stange und wollte Jesus trinken lassen. (Ps 69:22)49Aber die anderen riefen: »Lass das! Wir wollen sehen, ob Elija kommt und ihm hilft.«50Doch Jesus schrie noch einmal laut auf und starb.51Da zerriss der Vorhang vor dem Allerheiligsten im Tempel von oben bis unten. Die Erde bebte, Felsen spalteten sich (2 Mos 26:31; 2 Krön 3:14; Heb 10:19)52und Gräber brachen auf. Viele Tote aus dem Volk Gottes[4] wurden auferweckt53und verließen ihre Gräber. Später, als Jesus vom Tod auferweckt worden war, kamen sie in die Heilige Stadt und wurden dort von vielen Leuten gesehen.54Als der römische Hauptmann und die Soldaten, die Jesus bewachten, das Erdbeben und alles andere miterlebten, erschraken sie sehr und sagten: »Er war wirklich Gottes Sohn!« (Matt 14:33; Matt 26:63; Mark 15:39)55Es waren auch viele Frauen da, die alles aus der Ferne beobachteten. Sie waren Jesus seit der Zeit seines Wirkens in Galiläa gefolgt und hatten für ihn gesorgt; (Luk 8:2)56darunter waren Maria aus Magdala, Maria, die Mutter von Jakobus und Josef, sowie die Mutter der beiden Söhne von Zebedäus.
Jesus wird ins Grab gelegt
57Am Abend kam ein reicher Mann aus Arimathäa; er hieß Josef und war gleichfalls ein Jünger von Jesus geworden. (5 Mos 21:22; Mark 15:42; Luk 23:50; Joh 19:38)58Er ging zu Pilatus und bat ihn, den Leichnam von Jesus freizugeben. Da befahl Pilatus, ihn auszuliefern.59Josef nahm den Toten, wickelte ihn in ein neues Leinentuch60und legte ihn in sein eigenes Grab, das in einen Felsen gehauen und noch unbenutzt war. Dann rollte er einen schweren Stein vor den Grabeingang und ging fort.61Maria aus Magdala und die andere Maria blieben dort und setzten sich dem Grab gegenüber nieder.
Die Grabwache
62Am nächsten Tag – es war der Sabbat – kamen die führenden Priester und die Pharisäer miteinander zu Pilatus63und sagten: »Herr, uns ist eingefallen, dass dieser Schwindler, als er noch lebte, behauptet hat: ›Nach drei Tagen werde ich vom Tod auferweckt werden.‹ (Matt 12:40)64Gib deshalb Anweisung, das Grab bis zum dritten Tag zu bewachen! Sonst könnten seine Jünger kommen, die Leiche stehlen und dann dem Volk erzählen: ›Er ist vom Tod auferweckt worden.‹ Dieser letzte Betrug wäre dann noch schlimmer als alles andere vorher.« (Matt 28:13)65»Da habt ihr eine Wache«, sagte Pilatus. »Geht und sichert das Grab, so gut ihr könnt.«66Sie gingen also zum Grab und versiegelten den Stein, der den Eingang zur Grabkammer verschloss. Die Wache half ihnen dabei und blieb am Grab zurück. (Dan 6:18)