1Senare samma dag gick Jesus hemifrån och satte sig nere vid sjön för att undervisa.2-3Och snart hade det samlats så mycket folk omkring honom, att han var tvungen att stiga i en båt och sitta i den och tala, medan folket stod på stranden. Han undervisade dem genom att berätta många bilder, som till exempel denna:”En lantbrukare gick ut på sin åker för att så.4När han sådde föll en del av sädeskornen på stigen bredvid, och fåglarna kom och åt upp dem.5En del korn föll där marken var stenig och jordlagret tunt. De plantorna växte snabbt upp,6men i den heta solen vissnade de bort och dog, eftersom rötterna var ytliga.7Andra korn föll bland tistlarna, och när tistlarna växte upp kvävde de plantorna.8Men en del korn föll i bördig jord och gav 30, 60 och till och med 100 gånger så mycket säd som hade såtts.9Lyssna noga och försök att förstå!”
Jesus förklarar bilden om sådden
10Jesus efterföljare kom senare fram till honom och frågade: ”Varför berättar du sådana här bilder för folket?”11Då förklarade han för sina efterföljare: ”Ni har fått gåvan att förstå min undervisning om hur Gud vill rädda människor och göra dem till sitt eget folk,[1] men andra har inte fått den gåvan.12Den som förstår vad jag säger ska med tiden förstå alltmer. Men den som inget förstår ska till slut bli av med även den lilla insikt han hade.13Det är därför jag berättar de här bilderna, så att människor ska höra och se, men ändå inte förstå.14Genom detta blir det verklighet som Gud har förutsagt om dem genom profeten Jesaja: ’Ni ska höra vad jag säger men ändå inte förstå. Ni ska se vad jag gör men ändå inte fatta!15Ja, det här folkets hjärta är så hårt och likgiltigt att de inte kan förstå. Deras hörsel är avtrubbad så att de inte kan höra, och de har slutit sina ögon så att de inte kan se. Därför kan de inte vända om till mig och bli botade!’[2]16Men ni kan vara lyckliga, för era ögon kan se och era öron kan höra.17Och jag försäkrar er, att många profeter, och andra som följde Guds vilja, längtade efter att få se och höra det som ni nu får vara med om, men de fick aldrig göra det.18Här är förklaringen till berättelsen om lantbrukaren som sådde säd:19Den hårda stigen, där en del av säden föll, liknar den människas hjärta som hör budskapet om att Gud vill rädda människor och göra dem till sitt eget folk[3], men inte tar det på allvar. Genast är den Onde där och plockar bort säden ur hjärtat.20Den steniga marken är lik den människas hjärta som hör budskapet och tar emot det med äkta glädje,21men som inte har så mycket djup i sig att rötterna kan utvecklas. Efter en tid, då svårigheter eller förföljelser kommer på grund av hennes tro på budskapet, avtar entusiasmen och hon överger sin tro.22Marken som var täckt av tistlar kan jämföras med den människa som hör budskapet men låter vardagens bekymmer och längtan efter att tjäna mycket pengar få kväva det hon hört, så att budskapet till slut inte påverkar hennes liv alls.23Men den bördiga jorden liknar den människas hjärta som lyssnar till budskapet och förstår det och låter det påverka hela livet. Hon ger en skörd som är 30, 60 eller till och med 100 gånger så stor som den sådd som föll i hennes hjärta.”
Bilden om ogräset och vetet
24Detta är en annan bild som Jesus berättade för folket:”Där Gud regerar blir det som när[4] en man sådde god säd i en åker.25En natt då alla låg och sov kom hans fiende och sådde ogräs bland vetet och smög bort därifrån.26När säden sedan började växa och gå i ax, växte också ogräset upp.27Då gick tjänarna och berättade för mannen: ’Herre, åkern där du sådde den goda säden är full av ogräs! Var kom det ifrån?’28’Det måste vara en fiende som har varit där’, svarade deras herre. Männen frågade då: ’Ska vi rycka upp ogräset?’29’Nej’, sa han, ’då kommer ni att skada vetet samtidigt.30Låt båda växa tillsammans tills det blir dags att skörda. Och när skördetiden kommer ska jag säga till skördemännen: Sortera först bort ogräset och bunta ihop det så att det kan brännas upp. Samla sedan in vetet i min lada.’ ”
Bilden om senapsfröet
31Jesus berättade också den här bilden för dem:”Där Gud regerar blir det som när en man sår ett senapsfrö i en åker. Det är det minsta[5] av alla frön,32men när det har växt upp är det störst bland kryddväxterna och blir till ett träd, därfåglarna kan komma och bygga bo bland grenarna.”
Bilden om jästen
33Han berättade också en annan bild:”Där Gud regerar blir det som när en kvinna blandar jäst i degen då hon bakar. Hon tar lite jäst och blandar in den i en stor mängd mjöl och arbetar ihop alltsammans. Sedan påverkar jästen hela degen.”34Allt detta berättade Jesus för folket genom att använda bilder. Ja, han talade till dem bara genom bilder.35Och genom detta blev det verklighet som Gud förutsagt genom en profet: ”Jag ska tala i bilder, jag ska berätta hemligheter gömda sedan världens skapelse.”[6]
Jesus förklarar bilden om ogräset och vetet
36Sedan lämnade Jesus folket och gick till det hus där han bodde , och där bad hans efterföljare honom förklara bilden om ogräset och vetet.37”Det ska jag göra”, sa han. ”Jag, Människosonen[7], är den som sår den goda säden.38Åkern är världen, och säden representerar de människor som tillhör Gud och är hans eget folk.[8] Ogräset är de människor som tillhör den Onde.39Fienden, som sådde ogräset bland vetet, är djävulen. Skördetiden är världens slut, och skördemännen är änglar.40Som när ogräset skiljs från vetet och bränns upp, så ska det vara vid tidens slut.41Jag, Människosonen, ska sända ut mina änglar, och de ska rensa Guds värld.[9] De ska ta bort alla dem som förleder människorna till synd och gör det som är ont,42och de ska kasta dem i den brinnande ugnen. Där ska man gråta av ångest och förtvivlan.43Men de som följer Faderns vilja ska lysa som solen i den nya värld där deras Far regerar.[10] Lyssna noga och försök att förstå!”
Bilderna om skatten i åkern, den värdefulla pärlan och fisknätet
44Jesus berättade också fler bilder. Han sa:”Där Gud regerar blir det som när en man upptäcker en skatt i en åker. I sin iver gräver han ner skatten igen och går och säljer allt han äger för att kunna köpa åkern, så att skatten kan bli hans.45Där Gud regerar blir det också som när en köpman är på jakt efter dyrbara pärlor.46Då han upptäcker en mycket värdefull pärla, går han iväg och säljer allt han äger för att kunna köpa den.47Där Gud regerar blir det också som när man kastar ut ett nät i sjön för att fånga fiskar av olika slag, både bra och dåliga.48När nätet är fullt drar man upp det på stranden och sätter sig ner och sorterar fisken. De ätbara fiskarna lägger man i en korg, men de andra slänger man bort.49Så ska det vara vid tidens slut. Änglarna ska komma och skilja de onda människorna från dem som följer Guds vilja,50och sedan kasta de onda i den brinnande ugnen. Där ska man gråta av ångest och förtvivlan.51Har ni nu förstått alla dessa bilder?””Ja”, sa de, ”det har vi.”52Då sa han: ”Det betyder att varje person som känner till Skriften[11], och nu hör till det folk som Gud regerar över, i fortsättningen kan berätta om både det nya och det gamla sättet att tjäna Gud.”
Människorna i Nasaret vägrar att tro
53När Jesus hade berättat alla dessa bilder, lämnade han platsen.54Han kom sedan till sin hemstad Nasaret. Där undervisade han i synagogan[12], och han förvånade alla med sin vishet och sina under.55”Hur är detta möjligt?” undrade folket. ”Det är ju bara snickarens son. Vi känner hans mamma, Maria, och hans bröder Jakob, Josef, Simon och Judas,56och alla hans systrar bor här. Var har han fått allt detta ifrån?”57Och de retade sig på honom. Då sa Jesus till dem: ”En profet som framför Guds budskap blir erkänd överallt utom i sin egen hemstad och i sin egen familj.”58Och eftersom de inte trodde på honom gjorde han bara några få under där.
1Am selben Tag verließ Jesus das Haus und setzte sich ans Seeufer. (Mark 4:1; Luk 8:4)2Es kamen so viele Menschen zusammen, dass er in ein Boot steigen und darin Platz nehmen musste. Die Menge blieb am Ufer stehen,
Das Gleichnis von der Aussaat
3und er sagte ihnen vieles in Form von Gleichnissen. Er sagte: »Ein Bauer ging aufs Feld, um zu säen. (Mark 4:2; Luk 8:5)4Als er die Körner ausstreute, fiel ein Teil von ihnen auf den Weg. Die Vögel kamen und pickten sie auf.5Andere Körner fielen auf felsigen Grund, der nur mit einer dünnen Erdschicht bedeckt war. Sie gingen rasch auf, weil sie sich nicht in der Erde verwurzeln konnten;6als aber die Sonne hochstieg, vertrockneten die jungen Pflanzen, und weil sie keine Wurzeln hatten, verdorrten sie.7Wieder andere Körner fielen in Dornengestrüpp, das bald das Getreide überwucherte und erstickte.8Andere Körner schließlich fielen auf guten Boden und brachten Frucht. Manche brachten hundert Körner, andere sechzig und wieder andere dreißig.«9Und Jesus sagte: »Wer Ohren hat, soll gut zuhören!«
Warum Jesus Gleichnisse gebraucht
10Die Jünger kamen zu Jesus und fragten: »Warum sprichst du in Gleichnissen, wenn du zu den Leuten redest?« (Mark 4:10; Mark 4:25; Luk 8:9; Luk 8:18; Luk 10:23)11Jesus antwortete: »Euch hat Gott die Geheimnisse seines Planes erkennen lassen, nach dem er schon begonnen hat, seine Herrschaft in der Welt aufzurichten;[1] den anderen hat er diese Erkenntnis nicht gegeben. (Matt 11:25)12Denn wer viel hat, dem wird noch mehr gegeben werden, sodass er übergenug haben wird. Wer aber wenig hat, dem wird auch noch das Wenige genommen werden, das er hat. (Matt 25:29)13Aus diesem Grund rede ich in Gleichnissen, wenn ich zu ihnen spreche. Denn sie sehen zwar, aber erkennen nichts; sie hören zwar, aber verstehen nichts.14An ihnen erfüllt sich die Voraussage des Propheten Jesaja: ›Hört nur zu, ihr versteht doch nichts; seht hin, so viel ihr wollt, ihr erkennt doch nichts! (Jes 6:9; Mark 4:12)15Denn dieses Volk ist im Innersten verstockt. Sie halten sich die Ohren zu und schließen die Augen, damit sie nur ja nicht sehen, hören und begreifen, sagt Gott. Sonst würden sie zu mir umkehren und ich könnte sie heilen.‹16Ihr dagegen dürft euch freuen; denn eure Augen sehen und eure Ohren hören.17Ich versichere euch: Viele Propheten und Gerechte wollten sehen, was ihr jetzt seht, aber sie haben es nicht gesehen. Sie wollten hören, was ihr jetzt hört, aber sie haben es nicht gehört.« (1 Pet 1:10)
Jesus erklärt das Gleichnis von der Aussaat
18»Euch will ich also sagen, was das Gleichnis vom Bauern und der Saat bedeutet. (Mark 4:13; Luk 8:11)19Es gibt Menschen, die die Botschaft hören, dass Gott seine Herrschaft aufrichten will; aber sie verstehen sie nicht. Dann kommt der Feind Gottes und nimmt weg, was in ihr Herz gesät worden ist. Bei ihnen ist es wie bei dem Samen, der auf den Weg fällt.20Bei anderen ist es wie bei dem Samen, der auf felsigen Grund fällt. Sie hören die Botschaft und nehmen sie sogleich mit Freuden an;21aber sie kann in ihnen keine Wurzeln schlagen, weil sie unbeständig sind. Wenn sie dieser Botschaft wegen in Schwierigkeiten geraten oder verfolgt werden, werden sie gleich an ihr irre.22Wieder bei anderen ist es wie bei dem Samen, der in das Dornengestrüpp fällt. Sie hören zwar die Botschaft; aber sie hat bei ihnen keine Wirkung, weil sie sich in ihren Alltagssorgen verlieren und sich vom Reichtum verführen lassen. Dadurch wird die Botschaft erstickt. (1 Tim 6:9)23Bei anderen schließlich ist es wie bei dem Samen, der auf guten Boden fällt. Sie hören und verstehen die Botschaft, und sie bringen dann auch Frucht: manche hundertfach, andere sechzigfach und wieder andere dreißigfach.«
Das Unkraut im Weizen
24Dann erzählte Jesus der Volksmenge ein anderes Gleichnis: »Mit der neuen Welt Gottes[2] ist es wie mit dem Mann, der guten Samen auf seinen Acker gesät hatte:25Eines Nachts, als alles schlief, kam sein Feind, säte Unkraut zwischen den Weizen und verschwand.26Als nun der Weizen wuchs und Ähren ansetzte, schoss auch das Unkraut auf.27Da kamen die Arbeiter zum Gutsherrn und fragten: ›Herr, du hast doch guten Samen auf deinen Acker gesät, woher kommt das ganze Unkraut?‹28Der Gutsherr antwortete ihnen: ›Das hat einer getan, der mir schaden will.‹ Die Arbeiter fragten: ›Sollen wir hingehen und das Unkraut ausreißen?‹29›Nein‹, sagte der Gutsherr, ›wenn ihr es ausreißt, könntet ihr zugleich den Weizen mit ausreißen.30Lasst beides wachsen bis zur Ernte! Wenn es so weit ist, will ich den Erntearbeitern sagen: Sammelt zuerst das Unkraut ein und bündelt es, damit es verbrannt wird. Aber den Weizen schafft in meine Scheune.‹« (Matt 3:12; Upp 14:14)
Senfkorn und Sauerteig: Der entscheidende Anfang ist gemacht
31Jesus erzählte ihnen noch ein anderes Gleichnis: »Wenn Gott jetzt seine Herrschaft aufrichtet, geht es ähnlich zu wie bei einem Senfkorn, das jemand auf seinen Acker gesät hat. (Matt 17:20; Mark 4:30; Luk 13:18; Luk 17:6)32Es gibt keinen kleineren Samen; aber was daraus wächst, wird größer als alle anderen Gartenpflanzen. Es wird ein richtiger Baum, sodass die Vögel kommen und in seinen Zweigen ihre Nester bauen.«[3] (Hes 17:23)33Noch ein Gleichnis erzählte er ihnen: »Wenn Gott jetzt seine Herrschaft aufrichtet, ist es wie mit dem Sauerteig: Eine Frau mengte eine Handvoll davon unter eine riesige Menge Mehl,[4] und er machte den ganzen Teig sauer.« (1 Kor 5:6; Gal 5:9)
Noch einmal: Warum Gleichnisse?
34Das alles erzählte Jesus der Menschenmenge in Form von Gleichnissen; er sagte ihnen nichts, ohne Gleichnisse zu gebrauchen. (Matt 13:2; Matt 13:10; Mark 4:33)35Damit sollte in Erfüllung gehen, was Gott durch den Propheten angekündigt hatte: »Ich will in Gleichnissen reden, nur in Gleichnissen will ich von dem sprechen, was seit der Erschaffung der Welt verborgen ist.« (Ps 78:2)
Jesus erklärt das Gleichnis vom Unkraut
36Dann schickte Jesus die Menschenmenge weg und ging ins Haus. Seine Jünger traten zu ihm und baten: »Erkläre uns doch das Gleichnis vom Unkraut auf dem Acker!«37Jesus antwortete: »Der Mann, der den guten Samen aussät, ist der Menschensohn,38und der Acker ist die Welt. Der gute Same sind die Menschen, die sich der Herrschaft Gottes unterstellen. Das Unkraut sind die Menschen, die dem Bösen folgen.39Der Feind, der das Unkraut gesät hat, ist der Teufel. Die Ernte ist das Ende der Welt und die Erntearbeiter sind die Engel.40Wie das Unkraut eingesammelt und verbrannt wird, so wird es auch am Ende der Welt zugehen: (Matt 7:19)41Der Menschensohn wird seine Engel aussenden und sie werden aus seinem Herrschaftsgebiet alle einsammeln, die Gott ungehorsam waren und andere zum Ungehorsam verleitet haben. (Matt 24:31)42Sie werden sie in den glühenden Ofen werfen; dort gibt es nur noch Jammern und Zähneknirschen. (Dan 3:6; Matt 8:12)43Dann werden alle, die Gott gehorcht haben, in der neuen Welt Gottes, ihres Vaters,[5] so hell strahlen wie die Sonne. Wer Ohren hat, soll gut zuhören!« (Dom 5:31; Dan 12:3)
Der versteckte Schatz und die Perle
44»Die neue Welt Gottes[6] ist mit einem Schatz zu vergleichen, der in einem Acker vergraben war: Ein Mensch fand ihn und deckte ihn schnell wieder zu. In seiner Freude verkaufte er alles, was er hatte, und kaufte dafür den Acker mit dem Schatz. (Matt 19:29; Fil 3:7)45Wer die Einladung in Gottes neue Welt hört und ihr folgt, handelt wie der Kaufmann,[7] der schöne Perlen suchte:46Als er eine entdeckte, die besonders wertvoll war, verkaufte er alles, was er hatte, und kaufte sie.«
Das Gleichnis vom Netz
47»Wenn Gott sein Werk vollendet, wird es sein wie bei dem Netz,[8] das im See ausgeworfen wurde und Fische aller Art einfing:48Als es voll war, zogen es die Fischer an Land, setzten sich hin und sortierten den Fang. Die guten Fische kamen in Körbe, die unbrauchbaren wurden weggeworfen.49So wird es auch am Ende der Welt sein. Die Engel Gottes werden kommen und die Menschen, die Böses getan haben, von denen trennen, die getan haben, was Gott will.50Sie werden die Ungehorsamen in den glühenden Ofen werfen; dort gibt es nur noch Jammern und Zähneknirschen.« (Dan 3:6; Matt 8:12)
Neue Gesetzeslehrer
51»Habt ihr das alles verstanden?«, fragte Jesus seine Jünger, und sie antworteten: »Ja!«52Da sagte er zu ihnen: »So wird es denn künftig neue Gesetzeslehrer geben, solche, die gelernt haben, was es mit der Herrschaft Gottes auf sich hat. Diese Gesetzeslehrer sind zu vergleichen mit einem Hausherrn, der aus seiner Vorratskammer Neues und Altes herausholt.« (Syr 39:1)53Als Jesus diese Reihe von Gleichnissen beendet hatte, verließ er die Gegend am See.[9]
Jesus in Nazaret
54Jesus kam in seine Heimatstadt und lehrte in der Synagoge, und die Leute, die ihn hörten, waren sehr verwundert. »Woher hat er diese Weisheit«, fragten sie einander, »und woher die Kraft, solche Wunder zu tun? (Mark 6:1; Luk 4:16; Joh 7:15)55Ist er nicht der Sohn des Zimmermanns? Ist nicht Maria seine Mutter und sind nicht Jakobus, Josef, Simon und Judas seine Brüder? (Joh 6:42)56Leben nicht auch seine Schwestern alle hier bei uns? Woher hat er dann das alles?«57Darum wollten sie nichts von ihm wissen. Aber Jesus sagte zu ihnen: »Ein Prophet gilt nirgends so wenig wie in seiner Heimat und in seiner Familie.« (Joh 4:44)58Weil sie ihm das Vertrauen verweigerten, tat er dort nur wenige Wunder.