1När Jesus hade slutat tala till folket gick han in i staden Kafarnaum.2Där fanns en romersk officer som hade en tjänare som han tyckte mycket om, och nu var tjänaren sjuk och låg för döden.3När officeren därför fick höra talas om Jesus, sände han några av judarnas ledare till honom för att be honom komma och bota tjänaren.4Dessa kom nu till Jesus och bad ivrigt att han skulle följa med och hjälpa mannen. ”Om någon förtjänar din hjälp så är det han”, sa de.5”Han älskar vårt folk och har till och med byggt synagogan[1] åt oss!”6Då följde Jesus med dem. Men innan han kom fram till huset, skickade officeren några vänner för att säga till honom: ”Herre, stanna där du är, jag är inte värd att du går in i mitt hus.[2]7Därför vågade jag inte heller komma till dig. Men säg bara ett ord, så blir min tjänare frisk.8Jag vet det, för jag har själv överordnade officerare som ger mig order, och jag har andra soldater som är under mig. Om jag säger till en av dem: ’Gå’, så går han, och till en annan: ’Kom’, så kommer han, och om jag säger till min tjänare: ’Gör det här, eller det där’, så gör han det.”9Jesus blev mycket förvånad och vände sig till folket som följde honom och sa: ”Jag försäkrar er att inte ens bland Israels folk har jag sett en så stark tro.”10Och när officerens vänner kom tillbaka till huset, såg de att tjänaren var fullt frisk.
Jesus uppväcker en änkas son från döden
11Sedan gick Jesus med sina efterföljare till staden Nain, följd av en stor mängd människor.12Och just som de närmade sig stadsporten, mötte de ett begravningsfölje. Den döde var enda sonen, och hans mamma var änka. Många sörjande från staden gjorde henne sällskap.13När Herren Jesus såg änkan fylldes han av medlidande och sa: ”Gråt inte!”14Sedan gick han fram till båren och rörde vid den, och bärarna stannade. ”Unge man”, sa han, ”res dig upp!”15Då satte sig den döde upp och började tala till dem som stod runt omkring. Och Jesus gav honom tillbaka till hans mamma.16Människorna runt omkring blev helt förskräckta över det de hade sett och hyllade Gud och sa: ”En stor profet har visat sig bland oss och framför Guds budskap”, och: ”Gud har kommit för att hjälpa sitt folk”.17Berättelsen om vad Jesus hade gjort spred sig sedan över hela Judeen och till och med utanför landets gränser.
Jesus svarar på Johannes döparens fråga
18Johannes döparens efterföljare fick snart höra talas om allt som Jesus gjorde, och när de berättade det för Johannes19skickade han två av dem till Herren Jesus för att fråga: ”Är du verkligen den som Gud har lovat sända oss, eller ska vi vänta på någon annan?”20-22När Johannes båda efterföljare hittade Jesus höll han just på att bota människor från sjukdomar och lidanden och från onda andar. Han gjorde också så att flera blinda kunde se igen. När Johannes efterföljare då ställde de frågor som Johannes ville ha svar på, sa Jesus: ”Gå tillbaka till Johannes och berätta för honom vad ni har sett och hört: att blinda börjar se, förlamade går, spetälska blir friska, döva hör, döda får liv igen, och de fattiga får höra ett glatt budskap.[3]23Säg sedan till honom: ’Lycklig är den som inte tvivlar på mig.’ ”24När de som var utsända av Johannes hade gått, började Jesus tala till folket om Johannes. Han sa: ”När ni gick ut till honom i ödemarken, vad ville ni då se? Ville ni se en svag man, lik ett grässtrå som vajar hit och dit för vinden?25Självklart inte! Ville ni se en man klädd i vackra kläder? Nej, män som går omkring i dyrbara kläder och lever i lyx hittar man i palatsen.26Ville ni kanske se en profet som framförde Guds budskap? Ja, jag säger er att Johannes är mer än en profet.27Han är den som Gud talar om i Skriften[4] när han säger: ’Lyssna! Jag sänder min budbärare före dig, och han ska bereda vägen för dig’28Jag försäkrar er, att Johannes döparen har betytt mer än någon annan människa. Ändå kommer den minst betydelsefulla bland dem som får vara Guds eget folk[5] att betyda mer än vad Johannes gjorde här på jorden.29Alla som hörde Johannes tala höll med om att det som Gud krävde av dem var riktigt, och de lät Johannes döpa dem. Ja, till och med tullindrivarna[6] döptes.30Men fariseerna[7] och de laglärda förkastade Guds plan och vägrade att låta Johannes döpa dem.31Ja, vad ska jag säga om detta släkte som inte vill tro?” fortsatte Jesus. ”Vad ska jag likna dem vid?32De är som barn som leker på torget och ropar till varandra: ’Vi spelade bröllopsmusik för er, men ni ville inte dansa. Vi spelade begravningsmusik för er, men ni ville inte gråta.’33Exakt så reagerar ni när det gäller Johannes döparen och mig. Johannes dricker inte vin och äter inte bröd, och då säger ni: ’Han är besatt av en ond ande.’34Men jag, Människosonen[8], äter och dricker, och då beskyller ni mig för att frossa i mat och dryck och leva tillsammans med de värsta syndare!35Men den som är vis inser att Gud i sin vishet alltid har rätt.[9]”
En prostituerad smörjer Jesus fötter
36En av fariseerna[10], som hette Simon, bjöd hem Jesus till sig, och Jesus tackade ja till inbjudan. Men när de hade slagit sig ner för att äta,37fick en prostituerad höra att han var där. Hon gick då dit med en flaska väldoftande olja.38Och när hon kom in i huset ställde hon sig vid Jesus fötter[11] och grät tills hans fötter var våta av hennes tårar. Sedan torkade hon hans fötter med sitt hår och kysste dem och smorde dem med olja.39När värden, som var farisé, såg vad som hände, tänkte han för sig själv: ”Om Jesus verkligen hade varit en profet, hade han med Guds hjälp förstått vad det här är för en slags kvinna, och avslöjat henne som prostituerad.”40Men Jesus visste vad han tänkte och sa: ”Simon, jag har något att säga dig.” Och Simon svarade: ”Säg det, Mästare.”41Jesus berättade då en bild: ”En man lånade ut pengar till två personer, mer än en årslön till den ene och bara en månadslön till den andre.[12]42Men ingen av dem kunde betala tillbaka, så han avskrev skulden.”Sedan frågade Jesus Simon: ”Vem av dem tror du älskade honom mest efter detta?”43”Jag antar att det var den som var skyldig honom mest”, svarade Simon. ”Ja, det är riktigt”, sa Jesus.44Sedan vände sig Jesus mot kvinnan och sa till Simon: ”Ser du kvinnan som står här? När jag kom in i ditt hus brydde du dig inte om att ge mig vatten så att jag kunde tvätta dammet av mina fötter, men hon har tvättat mina fötter med sina tårar och torkat dem med sitt hår.45Du gav mig ingen hälsningskyss när jag kom, men hon har kysst mina fötter utan uppehåll, ända sedan jag kom hit.46Du smorde inte mitt huvud med olja som man brukar göra, men hon har smort mina fötter med sin väldoftande olja.47Simon, min vän, alla hennes synder är förlåtna. Det är därför hon visar så mycket kärlek. Men den som har fått lite förlåtet, visar lite kärlek.”48Sedan sa Jesus till kvinnan: ”Jag förlåter dig dina synder.”49Då sa männen vid bordet till varandra: ”Vem är den här mannen, som till och med förlåter synder?”50Men Jesus sa till kvinnan: ”Din tro har hjälpt dig. Gå i frid.”
1Nachdem Jesus das alles vor den Ohren des versammelten Volkes gesagt und seine Rede beendet hatte, ging er nach Kafarnaum. (Matt 8:5; Joh 4:46)2Dort lebte ein Hauptmann, ein Nichtjude.[1] Er hatte einen Diener, den er sehr schätzte; der war schwer krank und lag im Sterben.3Als der Hauptmann von Jesus hörte, schickte er einige von den jüdischen Ortsvorstehern zu ihm. Sie sollten ihn bitten, zu kommen und seinem Diener das Leben zu retten.4Die Männer kamen zu Jesus und baten ihn dringend: »Der Mann ist es wert, dass du ihm hilfst.5Er liebt unser Volk. Er hat uns sogar die Synagoge gebaut.«6Jesus ging mit ihnen. Als er nicht mehr weit vom Haus entfernt war, schickte der Hauptmann ihm Freunde entgegen und ließ ihm ausrichten: »Herr, bemühe dich doch nicht! Ich weiß, dass ich dir, einem Juden, nicht zumuten kann, mein Haus zu betreten.7Deshalb hielt ich mich auch nicht für würdig, selbst zu dir zu kommen. Sag nur ein Wort und mein Diener wird gesund!8Auch ich unterstehe höherem Befehl und kann meinen Soldaten Befehle erteilen. Wenn ich zu einem sage: ›Geh!‹, dann geht er; wenn ich zu einem andern sage: ›Komm!‹, dann kommt er; und wenn ich meinem Diener befehle: ›Tu das!‹, dann tut er’s.«9Als Jesus das hörte, wunderte er sich über ihn. Er drehte sich um und sagte zu der Menge, die ihm folgte: »Wahrhaftig, solch ein Vertrauen habe ich nicht einmal in Israel gefunden!«10Als die Boten des Hauptmanns in das Haus zurückkamen, war der Diener gesund.
Jesus macht einen Toten lebendig
11Bald darauf ging Jesus nach Naïn. Seine Jünger, die Männer und Frauen,[2] und noch viele Leute folgten ihm.12Als sie in die Nähe des Stadttores kamen, wurde gerade ein Toter zur Bestattung hinausgetragen. Es war der Sohn einer Witwe, ihr einziger. Zahlreiche Bewohner der Stadt begleiteten die Mutter. (1 Kung 17:17)13Als der Herr die Witwe sah, ergriff ihn das Mitleid und er sagte zu ihr: »Weine nicht!«14Dann trat er näher und berührte die Bahre; die Träger blieben stehen. Er sagte zu dem Toten: »Du junger Mann, ich befehle dir: Steh auf!«15Da richtete der Tote sich auf und fing an zu reden, und Jesus gab ihn seiner Mutter zurück. (1 Kung 17:22)16Alle wurden von Furcht gepackt; sie priesen Gott und riefen: »Ein großer Prophet ist unter uns aufgetreten! Gott selbst ist seinem Volk zu Hilfe gekommen!« (Matt 21:11; Mark 6:15; Luk 1:68; Luk 7:39; Luk 24:19; Joh 6:14)17Die Kunde von dem, was Jesus getan hatte, verbreitete sich im ganzen jüdischen Land und in allen angrenzenden Gebieten.
Die Anfrage des Täufers Johannes
18Johannes hörte durch seine Jünger von all diesen Ereignissen. Er rief zwei von ihnen zu sich (Matt 11:2)19und schickte sie zum Herrn mit der Frage: »Bist du wirklich der, der kommen soll, oder müssen wir auf einen anderen warten?«20Die beiden kamen zu Jesus und sagten zu ihm: »Der Täufer Johannes hat uns zu dir geschickt, um dich zu fragen: ›Bist du wirklich der, der kommen soll, oder müssen wir auf einen anderen warten?‹«21Jesus heilte damals gerade viele Leute von Krankheiten und schlimmen Leiden; er befreite Menschen von bösen Geistern und gab vielen Blinden das Augenlicht.22Er antwortete den Boten: »Geht zurück zu Johannes und berichtet ihm, was ihr hier gesehen und gehört habt: Blinde sehen, Gelähmte gehen, Aussätzige werden gesund,[3] Taube hören, Tote stehen auf und den Armen wird die Gute Nachricht verkündet. (Matt 11:5)23Freuen darf sich, wer an mir nicht irrewird!«
Jesus spricht über den Täufer
24Als die Boten des Täufers wieder weggegangen waren, fing Jesus an, zu der Menge über Johannes zu sprechen: »Als ihr zu ihm in die Wüste hinausgezogen seid, was habt ihr da erwartet? Etwa ein Schilfrohr, das jedem Windzug nachgibt? (Matt 11:7)25Oder was sonst wolltet ihr sehen? Einen Menschen in vornehmer Kleidung? Leute mit prächtigen Kleidern, die im Luxus leben, wohnen in Palästen!26Also, was habt ihr erwartet? Einen Propheten? Ich versichere euch: Ihr habt mehr gesehen als einen Propheten!27Johannes ist der, von dem es in den Heiligen Schriften heißt: ›Ich sende meinen Boten vor dir her, sagt Gott, damit er den Weg für dich bahnt.‹ (2 Mos 23:20; Mal 3:1; Luk 1:76)28Ich versichere euch: Johannes ist der Bedeutendste unter allen, die je von einer Frau geboren wurden. Aber der Geringste, der miterlebt, wie Gott jetzt seine Herrschaft aufrichtet, ist größer als er.29Das ganze Volk, das Johannes zuhörte, sogar die Zolleinnehmer, unterwarfen sich dem Urteil Gottes und ließen sich von Johannes taufen. (Matt 21:32; Luk 3:7; Luk 3:12)30Nur die Pharisäer und die Gesetzeslehrer missachteten die Rettung, die Gott ihnen zugedacht hatte, und lehnten es ab, sich von Johannes taufen zu lassen.31Mit wem soll ich die Menschen von heute vergleichen? Was für ein Bild passt auf sie?32Sie sind wie die Kinder, die auf dem Marktplatz herumsitzen und sich gegenseitig vorwerfen: ›Wir haben euch Hochzeitslieder gespielt, aber ihr habt nicht getanzt!‹ – ›Wir haben euch Trauerlieder gesungen, aber ihr habt nicht geweint!‹33Der Täufer Johannes ist gekommen, aß kein Brot und trank keinen Wein, und ihr sagt: ›Er ist von einem bösen Geist besessen.‹ (Matt 9:14; Luk 1:15)34Der Menschensohn ist gekommen, isst und trinkt, und ihr sagt: ›Seht ihn euch an, diesen Vielfraß und Säufer, diesen Kumpan der Zolleinnehmer und Sünder!‹ (Matt 9:10)35Aber die Weisheit Gottes wird bestätigt durch alle, die für sie offen sind.«[4]
Jesus, der Pharisäer und die Prostituierte
36Ein Pharisäer hatte Jesus zum Essen eingeladen. Jesus ging in sein Haus und legte sich zu Tisch. (Luk 11:37; Luk 14:1)37In derselben Stadt lebte eine Frau, die als Prostituierte bekannt war.[5] Als sie hörte, dass Jesus bei dem Pharisäer eingeladen war, kam sie mit einem Fläschchen voll kostbarem Salböl. (Mark 14:3)38Weinend trat sie an das Fußende des Polsters, auf dem Jesus lag, und ihre Tränen fielen auf seine Füße. Mit ihren Haaren trocknete sie ihm die Füße ab, bedeckte sie mit Küssen und salbte sie mit dem Öl.39Als der Pharisäer, der Jesus eingeladen hatte, das sah, sagte er sich: »Wenn dieser Mann wirklich ein Prophet wäre, wüsste er, was für eine das ist, von der er sich da anfassen lässt! Er müsste wissen, dass sie eine Hure ist.« (Luk 7:16)40Da sprach Jesus ihn an: »Simon, ich muss dir etwas sagen!« Simon sagte: »Lehrer, bitte sprich!«41Jesus begann: »Zwei Männer hatten Schulden bei einem Geldverleiher, der eine schuldete ihm fünfhundert Silberstücke, der andere fünfzig.42Weil keiner von ihnen zahlen konnte, erließ er beiden ihre Schulden. Welcher von ihnen wird ihm wohl dankbarer sein?« (Matt 18:27)43Simon antwortete: »Ich nehme an: der, der ihm mehr geschuldet hat.« »Du hast recht«, sagte Jesus.44Dann wies er auf die Frau und sagte zu Simon: »Sieh diese Frau an! Ich kam in dein Haus und du hast mir kein Wasser für die Füße gereicht; sie aber hat mir die Füße mit Tränen gewaschen und mit ihren Haaren abgetrocknet. (1 Mos 18:4; 1 Tim 5:10)45Du gabst mir keinen Kuss zur Begrüßung, sie aber hat nicht aufgehört, mir die Füße zu küssen, seit ich hier bin.46Du hast meinen Kopf nicht mit Öl gesalbt, sie aber hat mit kostbarem Öl meine Füße gesalbt.47Darum sage ich dir: Ihre große Schuld ist ihr vergeben worden. Eben deshalb hat sie mir so viel Liebe erwiesen.[6] Wem wenig vergeben wird, der zeigt auch nur wenig Liebe.«48Dann sagte Jesus zu der Frau: »Deine Schuld ist dir vergeben!« (Mark 2:5)49Die anderen Gäste fragten einander: »Was ist das für ein Mensch, dass er sogar Sünden vergibt?«50Jesus aber sagte zu der Frau: »Dein Vertrauen hat dich gerettet. Geh in Frieden!« (Matt 8:13; Luk 8:48; Luk 17:19; Luk 18:42; Apg 3:16)