1Lite senare gick Jesus till Jerusalem för att delta i en av de judiska högtiderna.2Inne i staden, nära Fårporten, finns ett bad som på arameiska[1] kallas Betesda, och den har fem pelargångar.3Många förlamade människor och blinda och andra handikappade låg i dessa pelargångar [och väntade på att vattnet skulle komma i rörelse.4En Herrens ängel steg nämligen ner då och då i dammen och rörde om vattnet, och den förste som steg ner i vattnet sedan det blivit omrört blev frisk, vilken sjukdom han än hade.][2]5En av dem som låg där var en man som hade varit förlamad i 38 år.6När Jesus såg honom och fick veta att han hade varit sjuk så länge, frågade han honom: ”Vill du bli frisk?”7”Herre, det är omöjligt”, sa mannen. ”Jag har ingen som hjälper mig ner i dammen när vattnet kommer i rörelse. Medan jag fortfarande är på väg, hinner någon annan dit före mig.”8Då sa Jesus till honom: ”Res dig upp, ta din sovmatta och gå!”9Och genast blev mannen frisk, och han rullade ihop sin sovmatta och gick iväg. Men detta hände på vilodagen[3],10och därför protesterade de judiska ledarna. De sa till mannen som hade blivit botad: ”Du får inte arbeta på vilodagen. Det är förbjudet för dig att bära din sovmatta!”11Men mannen svarade: ”Han som gjorde mig frisk sa till mig att ta min sovmatta och gå.”12Då frågade de honom: ”Vem sa till dig att du skulle bära din sovmatta?”13Men mannen visste inte det, för Jesus hade försvunnit därifrån eftersom det var så mycket folk.14Senare träffade Jesus mannen i templet och sa till honom: ”Nu är du frisk. Synda inte mer, så att det inte händer dig något värre.”15Då gick mannen till de judiska ledarna och talade om för dem att det var Jesus som hade gjort honom frisk.
Jesus förklarar att han är Guds son
16Från och med nu började de judiska ledarna förfölja Jesus, eftersom han hade arbetat på vilodagen[4] genom att bota en sjuk man.17Men Jesus sa till dem: ”Min Far i himlen är ständigt i arbete och därför arbetar jag också.”18Då blev de judiska ledarna ännu mer ivriga att döda honom, eftersom han inte bara ogiltigförklarade Guds befallning om att vila på den sjunde dagen, utan dessutom talade om Gud som sin Far. Genom detta hade han ju jämställt sig själv med Gud.19Men Jesus sa till dem: ”Jag försäkrar er, att Sonen kan inte göra något av sig själv. Han gör bara det som han ser sin Far göra. Det Fadern gör, det gör också Sonen.20Fadern älskar Sonen och visar honom allt vad han gör. Och han ska låta Sonen göra ännu större under, så stora att ni häpnar.21Sonen ska ge evigt liv åt vem han vill, på samma sätt som Fadern uppväcker de döda och ger dem liv.22Fadern har överlåtit all rätt att döma åt Sonen,23för att alla ska ära Sonen på samma sätt som de ärar Fadern. Men om ni vägrar att ära Sonen, ärar ni inte heller Fadern, som har sänt honom.24Jag försäkrar er, att den som hör mitt budskap och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv. Han kommer inte att dömas för sina synder, utan har redan gått från döden till evigt liv.25Ja, jag försäkrar er, att det kommer en dag, ja den är faktiskt redan här, då de döda ska höra Guds Sons röst. Och de som hör den ska få liv.26Fadern har liv i sig själv, och han har också gett Sonen liv i sig själv.27Han har gett mig rätt att döma alla människor, eftersom jag är Människosonen[5].28Bli inte förvånade. Det kommer en dag då alla som ligger i sina gravar ska höra min röst29och uppstå från de döda – de som har gjort det goda ska få evigt liv och de som har gjort det onda ska bli dömda.30Men jag kan inte göra något av mig själv. Jag dömer inte förrän jag har lyssnat till min Far i himlen. Min dom är absolut rättvis, eftersom jag inte dömer efter min egen vilja utan efter hans vilja som har sänt mig.”
Jesus bevisar vem han är
31Jesus fortsatte: ”Om jag säger vem jag är, utan att någon bekräftar det jag säger, så bevisar det ingenting.32Men det finns en annan som kan intyga vem jag är, och det är Johannes döparen, och jag kan försäkra att det han säger om mig är sant.33Ni skickade ju själva folk till honom för att höra när han berättade sanningen om mig.34Jag har inget behov av att höra vad någon människa säger om mig, men jag berättar detta för att ni ska tro på mig och bli räddade.35Johannes var ett skinande ljus som lyste klart under en tid, och ni kunde glädjas åt hans ljus.36Ja, Johannes berättade vem jag är. Men det finns ett ännu starkare bevis för vem jag är, och det är min undervisning och mina under. De ingår i det uppdrag som min Far i himlen gav mig att slutföra, och de bevisar att han har sänt mig.37Ja, min Far själv har också berättat vem jag är, men ni har inte hört hans röst eller sett hans ansikte38eller tagit emot hans budskap, för ni tror inte på mig som han har sänt.39Ni forskar i Skriften[6], eftersom ni tror att de ger er evigt liv. Men trots att det är just i Skriften som Gud berättar vem jag är,40så vägrar ni att komma till mig för att få evigt liv.41-42Jag strävar inte efter att bli ärad av er, för jag vet att ni inte älskar Gud.43Jag har blivit sänd hit av min Far, och ni vägrar att ta emot mig. Men om någon har sänt sig själv, då tar ni emot honom.44Det enda ni är intresserade av är att bli ärade av varandra. Ni struntar i om ni blir godkända av honom som ensam är Gud. Undra på att ni inte kan tro!45Ändå är det inte jag som en dag ska anklaga er inför min Far i himlen. Nej, det ska Mose göra! Ni tror att ni ska bli räddade genom att följa Moses lag[7],46men om ni verkligen trodde på det Mose har skrivit, så skulle ni också tro på mig, för det är mig han har skrivit om.47Men eftersom ni inte tror på det han har skrivit, så tror ni inte heller på det jag säger.”
1Bald darauf war ein jüdisches Fest und Jesus ging hinauf nach Jerusalem.2Am Schaftor in Jerusalem befindet sich ein Teich mit fünf offenen Hallen. Auf Hebräisch wird er Betesda genannt.3-4Eine große Anzahl von Kranken lag ständig in den Hallen: Blinde, Gelähmte und Menschen mit erstorbenen Gliedern.[1]5Unter ihnen war auch ein Mann, der seit achtunddreißig Jahren krank war.6Jesus sah ihn dort liegen. Er erkannte, dass der Mann schon lange unter seiner Krankheit litt, und fragte ihn: »Willst du gesund werden?«7Der Kranke antwortete: »Herr, ich habe keinen, der mir in den Teich hilft, wenn das Wasser sich bewegt. Wenn ich es allein versuche, ist immer schon jemand vor mir da.«8Jesus sagte zu ihm: »Steh auf, nimm deine Matte und geh!« (Mark 2:10)9Im selben Augenblick wurde der Mann gesund. Er nahm seine Matte und konnte wieder gehen. Der Tag, an dem dies geschah, war ein Sabbat. (Mark 2:27; Joh 5:16; Joh 5:18; Joh 7:21; Joh 9:14)10Einige von den führenden Männern[2] sagten deshalb zu dem Geheilten: »Heute ist Sabbat, da darfst du deine Matte nicht tragen!« (2 Mos 20:8; Jer 17:21)11Er antwortete: »Der Mann, der mich geheilt hat, sagte zu mir: ›Nimm deine Matte und geh!‹«12Da fragten sie ihn: »Wer ist es, der dir so etwas befohlen hat?«13Aber er konnte keine Auskunft darüber geben; denn Jesus hatte den Ort wegen der vielen Menschen schon wieder verlassen. (Matt 8:18; Matt 13:36; Joh 6:15; Joh 11:54; Joh 12:36)14Später traf Jesus ihn im Tempel und sagte: »Hör zu! Du bist jetzt gesund. Tu nichts Unrechtes mehr, sonst wird es dir noch schlimmer ergehen.« (Matt 12:45; Joh 8:11; Jak 5:16)15Der Geheilte ging fort und berichtete den führenden Männern, dass es Jesus war, der ihn gesund gemacht hatte.16Da begannen sie, Jesus zu verfolgen, weil er an einem Sabbat geheilt hatte.17Jesus aber sagte zu ihnen: »Mein Vater ist ständig am Werk und deshalb bin ich es auch.«18Daraufhin waren sie noch fester entschlossen, ihn zu töten. Denn Jesus setzte nicht nur die Sabbatvorschriften außer Kraft, er behauptete sogar, dass Gott sein Vater[3] sei, und stellte sich so mit Gott auf eine Stufe. (Joh 7:1)
Die Vollmacht des Sohnes
19Jesus erwiderte auf ihre Vorwürfe: »Amen, ich versichere euch: Der Sohn kann nichts von sich aus tun; er kann nur tun, was er den Vater tun sieht. Was der Vater tut, genau das tut auch der Sohn. (Joh 1:34)20Der Vater liebt den Sohn und zeigt ihm alles, was er selber tut. Er wird ihm noch größere Taten zeigen, sodass ihr staunen werdet. (Joh 3:35)21Denn wie der Vater die Toten auferweckt und ihnen das Leben gibt, so gibt auch der Sohn das Leben, wem er will. (Joh 11:25)22Auch seine ganze richterliche Macht hat der Vater dem Sohn übergeben; er selbst spricht über niemand das Urteil. (Joh 3:18; Joh 5:27; Joh 5:30; Joh 9:39; Joh 12:47; Apg 10:42; 1 Joh 2:28; Jud 1:14)23Denn alle sollen den Sohn ebenso ehren wie den Vater. Wer den Sohn nicht ehrt, ehrt auch den Vater nicht, der ihn gesandt hat. (Fil 2:10)24Amen, ich versichere euch: Alle, die auf mein Wort hören und dem glauben, der mich gesandt hat, haben das ewige Leben. Sie kommen nicht mehr vor Gottes Gericht; sie haben den Tod schon hinter sich gelassen und das unvergängliche Leben erreicht. (Joh 3:16; Joh 8:51; Joh 10:28; Joh 11:25; Joh 14:6; Joh 17:2; Joh 20:31; 1 Joh 2:25; 1 Joh 3:14; 1 Joh 5:11)25Amen, ich versichere euch: Die Stunde kommt – ja, sie ist schon da –, dass die Toten die Stimme des Gottessohnes hören werden, und wer sie hört, wird leben.26Wie der Vater der Geber des Lebens ist, so hat er auch dem Sohn Macht verliehen, Leben zu geben. (Joh 1:4)27Und er hat dem Sohn die Macht verliehen, Gericht zu halten, weil er der Menschensohn ist.28Wundert euch nicht darüber! Die Stunde kommt, da werden alle Toten in den Gräbern seine Stimme hören29und ihre Gräber verlassen. Alle, die Gutes getan haben, werden auferstehen, um das Leben zu empfangen, und die Böses getan haben, um verurteilt zu werden.30Ich kann nichts von mir aus tun, sondern entscheide als Richter so, wie ich den Vater entscheiden höre. Meine Entscheidung ist gerecht, denn ich setze nicht meinen eigenen Willen durch, sondern den Willen dessen, der mich gesandt hat.« (Joh 4:34)
Zeugen für Jesus
31»Wenn ich für mich selbst als Zeuge auftreten wollte, hätte meine Aussage keine Beweiskraft.32Es gibt einen anderen Zeugen, der für mich aussagt, und ich weiß, dass er die Wahrheit über mich sagt.33Ich meine damit nicht Johannes.[4] Ihr habt Boten zu ihm geschickt und er ist als Zeuge für die Wahrheit eingetreten.34Ich brauche aber keinen Menschen als Zeugen; auf Johannes verweise ich nur, weil ich möchte, dass ihr gerettet werdet.35Johannes war wie eine brennende Lampe, ihr aber wolltet nichts weiter, als eine Zeit lang an seinem Licht eure Freude haben.36Ich habe ein Zeugnis auf meiner Seite, das die Aussage von Johannes weit übertrifft: die Taten meines Vaters, die ich in seinem Auftrag vollenden soll. Sie sprechen für mich und bestätigen, dass mein Vater mich gesandt hat. (Joh 4:34; Joh 10:25; Joh 10:38; Joh 14:10; Joh 15:24)37Der Vater selbst, der mich gesandt hat, hat mit diesen Taten für mich ausgesagt. Ihr habt seine Stimme niemals gehört und seine Gestalt nie gesehen. (2 Mos 20:19; 5 Mos 4:12)38Auch sein Wort in den Heiligen Schriften nützt euch nichts mehr – weil ihr dem, den er gesandt hat, keinen Glauben schenkt. (Joh 16:9)39Ihr forscht doch in den Heiligen Schriften und seid überzeugt, in ihnen das ewige Leben zu finden – und gerade sie weisen auf mich hin. (Luk 24:27; Luk 24:44; 2 Tim 3:15; 1 Pet 1:10)40Aber ihr seid nicht bereit, zu mir zu kommen und so das ewige Leben zu haben.41Ich bin nicht darauf aus, von Menschen geehrt zu werden. (Joh 7:18)42Außerdem kenne ich euch; ich weiß, dass in euren Herzen keine Liebe zu Gott ist.43Ich bin im Auftrag meines Vaters gekommen, doch ihr weist mich ab. Wenn aber jemand in seinem eigenen Auftrag kommt, werdet ihr ihn aufnehmen.44Wie könntet ihr denn auch zum Glauben an mich kommen? Ihr legt ja nur Wert darauf, einer vom andern bestätigt zu werden. Aber die Anerkennung bei Gott, dem Einen, zu dem ihr euch bekennt,[5] die sucht ihr nicht. (Joh 12:43)45Ihr braucht aber nicht zu denken, dass ich euch bei meinem Vater verklagen werde. Mose klagt euch an, derselbe Mose, auf dessen Fürsprache ihr hofft.46Wenn ihr Mose wirklich glaubtet, dann würdet ihr auch mir glauben; denn er hat über mich geschrieben. (5 Mos 18:15; 5 Mos 18:18; Luk 24:27; Luk 24:44; Apg 3:22; Apg 7:37)47Da ihr aber seinen geschriebenen Worten nicht glaubt, wie könnt ihr dann meinen gesprochenen glauben?« (Luk 16:31)