Maria i Betania smörjer Jesus fötter med dyrbar olja
1Sex dagar innan påskfirandet började kom Jesus tillbaka till Betania, där Lasaros bodde, mannen som Jesus hade uppväckt från de döda.2Man ordnade därför en festmåltid till Jesus ära. Marta serverade, och Lasaros var en av dem som åt tillsammans med Jesus vid bordet.3Då tog Maria en flaska[1] välluktande, dyrbar nardusolja och smorde Jesus fötter och torkade dem med sitt hår. Och hela huset fylldes av doften från oljan.4Men Judas Iskariot, den av Jesus efterföljare som senare skulle förråda honom, sa då:5”Den där oljan var ju värd nästan en årslön. Varför sålde man den inte istället och gav pengarna till de fattiga?”6Detta sa han inte för att han brydde sig om de fattiga, utan därför att han var en tjuv. Han skötte om den gemensamma kassa som Jesus och hans efterföljare hade, och han brukade ofta ta pengar därifrån.7Men Jesus svarade: ”Lämna henne ifred! Hon sparade den här oljan så att den kunde användas inför min begravning.8De fattiga kommer ni alltid att ha ibland er, men mig kommer ni inte att ha hos er så länge till.”9När allt folket fick höra att Jesus var där, kom de dit för att träffa honom. Men de kom också för att se Lasaros, mannen som han hade uppväckt från de döda.10Och översteprästerna bestämde sig då för att döda Lasaros också,11eftersom fler och fler judar lämnade dem och istället började tro på Jesus.
Jesus rider in i Jerusalem på en åsna
12Nästa dag spreds nyheten över hela Jerusalem att Jesus var på väg in till staden. Och en stor folkmassa som kommit för att fira påsk13tog palmkvistar och gick ut på vägen för att möta honom. De ropade: ”Vi hyllar dig![2]Vi ärar dig som är sänd av Herren, du som är Israels kung!”14Jesus fick tag på en ung åsna och satte sig på den och red iväg mot staden, precis som Gud förutsagt i Skriften[3]:15”Var inte rädda, ni Jerusalems invånare[4]. Se, er kung kommer till er, ridande på ett åsneföl.”16Jesus efterföljare förstod inte just då att det som Gud förutsagt om Jesus i Skriften blev verklighet genom allt detta. Men när Jesus hade återvänt till sin härlighet i himlen kom de ihåg vad Gud sagt.17Alla de som hade varit med när Jesus uppväckte Lasaros från de döda hade berättat för folket vad Jesus hade gjort,18och detta fantastiska under var den främsta orsaken till att så många gick ut för att möta honom.19Men fariseerna[5] sa till varandra: ”Ingenting hjälper! Varenda människa följer ju efter honom!”
Jesus förklarar varför han måste dö
20Bland dem som hade kommit till Jerusalem för att fira påsk fanns det också några greker.21De kom till Filippos, han som var från Betsaida i Galileen, och sa: ”Min herre, vi skulle vilja träffa Jesus.”22Filippos gick då och talade om detta för Andreas, och tillsammans gick de och berättade det för Jesus.23Men Jesus svarade dem: ”Den tid har nu kommit som Gud bestämt, då jag, Människosonen[6], ska återvända till min härlighet i himlen.24Sanningen är, att jag måste dö precis som ett vetekorn dör när det faller i jorden. Om vetekornet inte dör förblir det ett ensamt korn, men om det dör ger det en stor skörd. På samma sätt ska min död ge liv till många.25Den som älskar sitt liv mer än något annat ska förlora det, men den som är villig att mista sitt liv, han ska rädda det och få evigt liv.26Om någon vill ha mig till Herre, så måste han följa mig, för mina tjänare måste vara där jag är. Den som har mig till Herre ska bli ärad av min Far i himlen.27Just nu är jag fylld av ångest. Men jag kan ju inte be: ’Far i himlen, rädda mig från den fruktansvärda stund som väntar mig’. Det är ju för den stunden jag har kommit.28Far i himlen, se till att du blir upphöjd och ärad!”Då hördes en röst från himlen som sa: ”Genom dina under är jag redan upphöjd och ärad, och jag ska bli det igen genom din död och uppståndelse.”29När folket som stod där hörde rösten trodde en del att det var åskan, medan andra sa att en ängel hade talat till honom.30Men Jesus sa: ”Rösten hördes för er skull, inte för min.31Tiden har nu kommit då den här världen ska dömas, för nu ska Satan, den här världens härskare, besegras.32Och när jag har lyfts upp[7] från jorden ska jag dra alla till mig.”33Detta sa han för att göra klart för dem hur han skulle dö.34”Ska du dö?” protesterade folket. ”Vi har fått lära oss att det står i Skriften[8] att Messias, den utlovade kungen, ska leva i evighet. Om du nu är Messias, Människosonen som det står om i Skriften, varför måste du då lyftas upp? Är det en annan Människoson du talar om?”35Jesus svarade: ”Mitt ljus ska lysa för er bara en kort tid till. Vandra i mitt ljus medan ni kan, så att inte mörkret får makt över era liv. Den som vandrar i mörker går vilse.36Tro på mig som är ljuset, medan ni fortfarande har chansen, så ska ni bli människor som lever i ljuset.” Och sedan Jesus hade sagt detta gick han bort och gömde sig för dem.
Folket vill inte tro på Jesus
37Trots alla under Jesus hade gjort var det många bland folket som inte trodde att han var sänd av Gud.38Och genom detta blev det budskap verklighet som Gud lät profeten Jesaja framföra om Jesus: ”Herre, vem trodde på det vi fick höra, och för vem har Herren visat sin makt att rädda?”[9]39Folket kunde helt enkelt inte tro, för Jesaja fick också säga:40”Gud har förblindat deras ögon, så att de inte kan se, och har gjort deras hjärtan hårda och likgiltiga, så att de inte kan förstå. Därför kan de inte vända om till mig och bli botade.”[10]41Detta kunde Jesaja säga, eftersom Gud lät honom se den härlighet Jesus hade i himlen, och det var om Jesus han talade.42Ändå fanns det många, till och med i det judiska rådet[11], som trodde att Jesus var sänd av Gud, men de vågade inte erkänna det öppet, eftersom de var rädda att fariseerna skulle utesluta dem ur den judiska församlingen.43De ville hellre bli accepterade av människor än av Gud.44Jesus ropade till folket: ”Om ni tror på mig, så tror ni i själva verket på honom som har sänt mig,45för den som ser mig, han ser honom som har sänt mig.46Jag har kommit som ett ljus hit till världen, för att ingen som tror på mig ska bli kvar i mörker.47Om någon hör mig undervisa och inte vill följa det jag säger, så dömer inte jag honom, för jag har inte kommit för att döma människorna, utan för att rädda dem.48Nej, den som vägrar att tro på mig och inte tar emot mitt budskap, han ska dömas av de sanningar jag har undervisat om, den dag Gud dömer alla människor.49Det jag talar är inte mina egna tankar, utan min Far i himlen, som har sänt mig, har bestämt vad jag ska säga till er.50Jag vet att hans budskap ger evigt liv. Därför säger jag det som han vill att jag ska säga.”
1Sechs Tage vor dem Passafest kam Jesus wieder nach Betanien, dem Ort, wo Lazarus wohnte, den er vom Tod auferweckt hatte. (Matt 26:6; Mark 14:3; Joh 11:1)2Die Geschwister hatten Jesus zu Ehren ein Festessen vorbereitet. Marta trug auf, während Lazarus mit Jesus und den anderen zu Tisch lag. (Luk 10:40)3Maria aber nahm eine Flasche[1] mit reinem, kostbarem Nardenöl, goss es Jesus über die Füße und trocknete diese mit ihrem Haar. Das ganze Haus duftete nach dem Öl. (Luk 7:37)4Judas Iskariot, einer von den Jüngern, der Jesus später verriet, sagte: (Joh 6:71; Joh 13:2; Joh 13:27; Joh 18:2)5»Warum wurde dieses Öl nicht für dreihundert Silberstücke verkauft und das Geld an die Armen verteilt?«6Er sagte das nicht etwa, weil er ein Herz für die Armen hatte, sondern weil er ein Dieb war. Er verwaltete die gemeinsame Kasse und griff oft zur eigenen Verwendung hinein.7Jesus sagte: »Lass sie in Ruhe! Nach Gottes Willen hat sie dieses Öl für den Tag meines Begräbnisses aufbewahrt.« (Joh 19:40)8Und an alle Jünger gewandt, fügte er hinzu: »Arme wird es immer bei euch geben, aber mich habt ihr nicht mehr lange bei euch.« (5 Mos 15:11)
Lazarus in Gefahr
9Die große Menge der Leute in Jerusalem[2] hatte inzwischen gehört, dass Jesus in Betanien sei, und sie gingen dorthin. Sie kamen nicht nur seinetwegen, sondern auch weil sie Lazarus sehen wollten, den Jesus vom Tod auferweckt hatte. (Joh 2:23; Joh 11:43; Joh 11:45)10Da beschlossen die führenden Priester, auch Lazarus zu töten;11denn seinetwegen gingen viele Juden dorthin und kamen zum Glauben an Jesus.
Jesus zieht in Jerusalem ein
12Am nächsten Tag hörte die große Menge, die zum Passafest gekommen war, Jesus sei auf dem Weg nach Jerusalem. (Matt 21:1; Mark 11:1; Luk 19:28)13Da nahmen sie Palmzweige, zogen ihm entgegen vor die Stadt und riefen laut: »Gepriesen sei Gott! Heil dem, der in seinem Auftrag kommt! Heil dem König Israels!« (Ps 118:26; Matt 27:11; Joh 1:49; Joh 6:15)14Jesus aber fand einen jungen Esel und setzte sich darauf, so wie es schon in den Heiligen Schriften heißt:15»Fürchte dich nicht, du Zionsstadt! Sieh, dein König kommt! Er reitet auf einem jungen Esel.« (Sak 9:9)16Damals verstanden seine Jünger dies alles noch nicht; aber als Jesus in Gottes Herrlichkeit aufgenommen war, wurde ihnen bewusst, dass dieses Schriftwort sich auf ihn bezog und dass die Volksmenge ihn dementsprechend empfangen hatte. (Joh 2:22; Joh 17:1)17Als Jesus Lazarus aus dem Grab gerufen und vom Tod auferweckt hatte, waren viele dabei gewesen und hatten es als Zeugen weitererzählt.18Aus diesem Grund kam ihm jetzt eine so große Menschenmenge entgegen. Sie alle hatten von dem Wunder gehört, das er vollbracht hatte.19Die Pharisäer aber sagten zueinander: »Da seht ihr doch, dass wir so nicht weiterkommen! Alle Welt läuft ihm nach!« (Joh 11:48)
Vertreter der nicht jüdischen Welt suchen Jesus
20Unter denen, die zum Fest nach Jerusalem gekommen waren, um Gott anzubeten, befanden sich auch einige Nichtjuden.[3]21Sie gingen zu Philippus, der aus Betsaida in Galiläa stammte, und sagten zu ihm: »Herr, wir möchten gerne Jesus kennenlernen.« (Joh 1:44)22Philippus sagte es Andreas, und die beiden gingen zu Jesus.23Er antwortete ihnen: »Die Stunde ist gekommen! Jetzt wird die Herrlichkeit des Menschensohns sichtbar werden. (Joh 2:4)24Amen, ich versichere euch: Das Weizenkorn muss in die Erde fallen und sterben, sonst bleibt es allein. Aber wenn es stirbt, bringt es viel Frucht. (1 Kor 15:36)25Wer sein Leben liebt, wird es verlieren. Wer aber sein Leben in dieser Welt gering achtet, wird es für das ewige Leben bewahren. (Matt 10:38)26Wer mir dienen will, muss mir auf meinem Weg folgen, und wo ich bin, werden dann auch die sein, die mir gedient haben. Sie alle werden von meinem Vater geehrt werden.« (Matt 10:24; Mark 10:44; Joh 14:3; Joh 17:24)
Jesus spricht von seinem Tod
27»Mir ist jetzt sehr bange. Was soll ich tun? Soll ich sagen: ›Vater, lass diese Stunde an mir vorbeigehen‹? Aber ich bin ja in diese Stunde gekommen, um sie durchzustehen. (Mark 14:34; Joh 12:23)28Vater, bring du deinen Namen jetzt zu Ehren!« Da sagte eine Stimme vom Himmel: »Das habe ich bisher getan, ich werde es auch jetzt tun.« (Joh 17:1)29Die Menge, die dort stand, hörte die Stimme, und einige sagten: »Es hat gedonnert!« Andere meinten: »Ein Engel hat mit ihm gesprochen.«30Aber Jesus sagte zu ihnen: »Diese Stimme wollte nicht mir etwas sagen, sondern euch. (Joh 11:42)31Jetzt wird Gericht gehalten über diese Welt. Jetzt wird der Herrscher dieser Welt gestürzt. (Joh 14:30; Joh 16:11)32Ich aber werde von der Erde erhöht werden,[4] und dann werde ich alle zu mir ziehen.« (Joh 3:14; Joh 8:28; Joh 18:32)33Mit diesem Wort deutete er an, welche Todesart er erleiden würde.34Die Menge wandte ein: »Das Gesetz sagt uns, dass der versprochene Retter[5] in alle Ewigkeit bleiben wird. Wie kannst du dann sagen, dass der Menschensohn erhöht werden muss? Wer ist überhaupt dieser Menschensohn?« (Ps 89:37; Ps 110:4; Hes 37:25)35Jesus antwortete: »Das Licht wird noch kurze Zeit unter euch sein. Geht euren Weg, solange es hell ist, damit die Dunkelheit euch nicht überfällt! Wer im Dunkeln geht, weiß nicht, wohin der Weg führt. (Joh 7:33; Joh 8:12)
Die Menge lehnt Jesus ab
36Haltet euch an[6] das Licht, solange ihr es habt! Dann werdet ihr Menschen, die ganz vom Licht erfüllt sind.«[7] Nachdem Jesus das gesagt hatte, ging er fort und verbarg sich vor ihnen. (Joh 5:13)37Obwohl er sich durch so große Wunderzeichen vor ihnen ausgewiesen hatte, schenkten sie ihm keinen Glauben. (Joh 16:9)38Aber es sollte so kommen, wie es der Prophet Jesaja vorausgesagt hatte: »Herr, wer hat unserer Botschaft geglaubt? Wem ist die Macht des Herrn sichtbar geworden?« (Jes 53:1; Rom 10:16)39Sie konnten nicht glauben, weil Jesaja auch das vorausgesagt hat:40»Gott hat ihre Augen geblendet und ihre Herzen verschlossen. So kommt es, dass sie mit ihren Augen nicht sehen und mit ihrem Verstand nichts begreifen und nicht zu mir, dem Herrn, kommen, damit ich sie heile.« (Jes 6:10; Mark 4:12)41Jesaja sprach hier von Jesus. Er konnte das sagen, weil er dessen Herrlichkeit geschaut hatte.[8] (Jes 6:1)42Es gab sogar unter den Ratsmitgliedern viele, die zum Glauben an Jesus gekommen waren, aber wegen der Pharisäer bekannten sie sich nicht öffentlich dazu; denn sie wollten nicht aus der Synagogengemeinde ausgeschlossen werden. (Joh 2:23; Joh 9:22)43Der Beifall von Menschen war ihnen wichtiger als die Anerkennung von Gott. (Joh 7:18)
Jesus ruft zur Entscheidung auf
44Jesus rief laut: »Wer mich annimmt,[9] nimmt nicht mich an, sondern den, der mich gesandt hat.45Wer mich sieht, sieht den, der mich gesandt hat. (Joh 14:9)46Ich bin als Licht in die Welt gekommen, damit alle, die mich annehmen, nicht im Dunkeln bleiben. (Joh 8:12)47Wer hört, was ich sage, und sich nicht danach richtet, den verurteile ich nicht; denn ich bin nicht als Richter in die Welt gekommen, sondern als Retter. (Joh 3:17; Joh 5:22)48Wer mich ablehnt und nicht annimmt, was ich sage, hat seinen Richter schon gefunden: Die Worte, die ich gesprochen habe, werden ihn am letzten Tag verurteilen.49Was ich euch gesagt habe, stammt nicht von mir; der Vater, der mich gesandt hat, hat mir aufgetragen, was ich zu sagen und zu reden habe. (Joh 7:16)50Und ich weiß, dass das, was er mir aufgetragen hat, euch ewiges Leben bringt. Für alle meine Worte gilt also: Ich sage euch genau das, was der Vater mir gesagt hat.« (Joh 4:34)