1Ve de domare som är orättfärdiga, och ve dem som utfärdar orättvisa lagar,2så att det inte finns någon rättvisa för fattiga, änkor och föräldralösa, säger Herren.3Vad tänker ni göra den dag då jag besöker er och låter förödelse drabba er från ett avlägset land? Vem ska ni då vända er till för att få hjälp? Var ska ni förvara era skatter, så att de är i trygghet?4Jag tänker inte hjälpa er. Ni kommer att stappla fram som fångar eller ligga bland de slagna. Och inte heller då kommer det att vara slut på min vrede, utan min hand ska fortfarande vara knuten mot er för att slå er.5-6Assyrien ska bli min vredes gissel! Dess militära styrka ska vara mitt vapen mot denna gudlösa nation, som är dömd till undergång. Assyrien ska göra mitt folk till slavar och plundra dem och trampa dem under sina fötter.7Men den assyriske kungen ska inte förstå att det är jag som har sänt honom. Han ska i stället mena att hans anfall mot mitt folk är en del av hans plan att erövra världen.8Han kommer att förklara att alla hans furstar snart ska bli kungar, som var och en regerar över ett besegrat land.9"Vi ska besegra Kalno, precis som vi gjorde med Karkemis", kommer han att säga. "Hamat kommer att falla för oss precis som Arpad gjorde. Vi ska ödelägga Samaria på samma sätt som Damaskus.10Ja, vi har besegrat kungariken med avgudar mycket större än de som finns i Jerusalem och Samaria.11När vi har besegrat Samaria och dess avgudar, ska vi fortsätta mot Jerusalem och de avgudar som finns där."12När Herren använt sig av kungen i Assyrien för att fullborda sin plan, kommer han att vända sig mot honom och straffa honom för hans högmod13och därför att han har skrutit om sin makt och sagt: "Med kraft och vishet har vi vunnit alla dessa segrar. Vi har flyttat på nationers gränser, avsatt deras kungar och fört bort deras skatter.14Med makt har vi plundrat dem på deras rikedomar och lagt kungariken under oss, som man plundrar ett fågelbo på ägg. Ingen kunde röra ett finger för att hindra oss och ingen vågade protestera!"15Men Herren säger: "Kan en yxa lyfta sig själv över den som använder den? Är sågen större än den som sågar? Skulle en käpp eller en klubba på egen hand kunna slå den som lyfter den?"16Därför att du skryter på detta sätt, du assyriske kung, ska Herren, härskarornas Gud, sända pest bland dina stolta trupper och slå dem.17Han som är Israels ljus och dess Helige ska vara den eld som brinner och förtär dig och ditt folk som tistlar och törne på en enda dag för att du ödelade Israels land.18Assyriens stora armé är som en väldig skog, men ändå ska den förstöras. Herren ska utrota assyrierna som när en sjuk människa tynar bort.19Bara några få i denna väldiga armé ska bli kvar, ja, så få att ett litet barn ska kunna räkna dem!20Till slut ska då den kvarleva som återstår i Israel och i Juda tro på Herren, den Helige i Israel, i stället för att vara rädda för assyrierna.21En kvarleva ska återvända till den mäktige Guden.22Även om Israel nu är så många som sandkornen på stranden, ska bara ett fåtal av folket bli kvar och vända om till Herren vid den tiden. Gud har bestämt sig för att låta en rättvis förödelse drabba dem.23Ja, Herren, härskarornas Gud, har redan beslutat att låta ett straff komma över dem.24Därför, säger Herren, härskarornas Gud: "Ni, mitt folk i Jerusalem, ska inte vara rädda för assyrierna, när de förtrycker er på samma sätt som egyptierna gjorde för länge sedan.25Det kommer inte att pågå så länge. Snart ska min vrede mot er vara över, och då kommer den i stället att vända sig mot dem för att förgöra dem."26Herren, härskarornas Gud, kommer att slå dem med sin piska i en strid, liknande den då Gideon segrade över Midjan vid Orebs klippa, eller som när Gud dränkte egyptiernas armé i havet.27På den dagen ska Gud göra slut på ert slaveri. Ni har då blivit så starka att han ska låta er bryta sönder slavoket.28-29Se, nu kommer de, härarna från Assyrien! Nu är de vid Ajat, och nu vid Migron. De lämnar en del av sin utrustning i Mikmas och går över passet och stannar i Geba över natten. I staden Rama är folk rädda. Alla som bor i Gibea, Sauls stad, flyr för sina liv.30Ni kan ropa i skräck, ni som bor i Gallim! Varna Laisa! Den väldiga hären är på väg! Du arma Anatot, vilket öde är det inte som väntar dig!31Folket i Madmena flyr bort, och invånarna i Gebim förbereder sig för flykt.32Men fienden stannar i Nob för resten av dagen. Han knyter näven mot Jerusalem och berget Sion.33Men se, se vad Herren gör! Härskarornas Gud hugger ner detta mäktiga träd! Han förgör varenda en i hela denna väldiga armé, både hög och låg, officer och menig.34Han, den Allsmäktige, hugger ner fienden som man hugger träd i Libanons skogar.
1Weh denen, die ihre Macht missbrauchen, um Verordnungen zu erlassen, die Menschen ins Unglück stürzen!2Sie bringen die Armen und Schwachen in meinem Volk um ihr Recht und plündern die Witwen und Waisen aus. (Jes 1:17)3Der Tag des Gerichts kommt gewiss und das Unwetter aus der Ferne wird euch mit Sicherheit erreichen. Was wollt ihr dann tun? Zu wem wollt ihr fliehen? Wo wollt ihr dann eure Reichtümer lassen?4Ihr habt nur die Wahl, ob ihr tot oder gefangen sein wollt! Trotzdem legt Gottes Zorn sich nicht, noch ist seine Hand drohend erhoben.
Assyrien geht zu weit!
5Der HERR sagt: »Jetzt bekommt es Assyrien mit mir zu tun! Ich habe es benutzt, um mein Strafgericht zu vollziehen. Assyrien war der Stock, mit dem ich meinen Zorn zu fühlen gab. (Jes 5:26; Jes 7:20; Jes 10:24; Jes 14:24; Jes 30:27; Jes 37:22; Mik 7:11; Nah 1:1; Hab 1:12; Sef 2:13)6Ich habe es gesandt, um ein Volk zu bestrafen, das sich von mir losgesagt und meinen Zorn herausgefordert hat. Ich habe Assyrien erlaubt, dieses Volk zu berauben und auszuplündern und es zu zertreten wie Straßendreck.7Aber der König von Assyrien wollte mehr, er schmiedete seine eigenen Pläne. Vernichten wollte er, ganze Völker ausrotten, so viele wie möglich.8Er sagte sich: ›Alle Befehlshaber meiner Truppen sind so mächtig wie Könige.9Eine Stadt nach der anderen habe ich erobert: Kalne und Karkemisch, Hamat und Arpad, Samaria und Damaskus.10Mit meiner Macht habe ich Königreiche unterworfen, die mehr Götter und Götterbilder haben als Jerusalem und Samaria.11Ich habe Samaria und seine Götter vernichtet. Und ausgerechnet Jerusalem und seine Götterbilder sollten diesem Schicksal entgehen?‹«12Aber der Herr sagt: »Erst will ich zu Ende führen, was ich gegen Jerusalem und den Zionsberg im Sinn habe. Dann werde ich mit dem König von Assyrien abrechnen, mit seiner überheblichen Selbstherrlichkeit und dem Hochmut, mit dem er auf andere herabsieht. (Jes 2:12; Jes 13:11)13Dieser König hat es gewagt, zu sagen: ›Aus eigener Kraft habe ich das alles getan, durch meine Klugheit habe ich es fertiggebracht. Die Grenzen zwischen den Völkern habe ich beseitigt, ihre Vorräte geplündert und ihre Könige vom Thron gestoßen wie ein Stier.[1]14Wie jemand ein Vogelnest ausnimmt, so habe ich die Schätze der Völker genommen. Wie jemand die Eier einsammelt, die der Vogel verlassen hat, so habe ich alle Länder eingesammelt. Da war keiner, der mit den Flügeln nach mir schlug, keiner, der den Schnabel öffnete und einen Piep von sich gab.‹«15Aber der HERR sagt: »Kann die Axt etwa angeben gegenüber dem, der sie gebraucht? Oder kann die Säge sich für wichtiger halten als den Zimmermann? Das wäre ja, als ob der Stock den schwänge, der ihn erhebt, als ob das tote Stück Holz den Mann bewegte!«16Darum wird der HERR, der Herrscher über die ganze Welt,[2] das reiche, satte Assyrien zum Hungerland machen. Unter seiner Pracht schwelt ein Brand, der alles in Flammen aufgehen lässt.17Der heilige Gott, das Licht Israels, wird zum Feuer, das die Dornen und Disteln ergreift und an einem einzigen Tag verzehrt.18Die prächtigen Wälder und Obstgärten vernichtet es mit Stumpf und Stiel. Assyrien wird dahinsiechen wie ein Sterbenskranker.19Von seinen Wäldern werden nur ein paar Bäume übrig bleiben, so wenige, dass ein Kind sie zählen kann.
Nur wenige bleiben übrig
20Es kommt eine Zeit, da wird der Rest Israels, die Überlebenden der Nachkommen Jakobs, sich nicht mehr auf Assyrien stützen, den Stock, der sie geschlagen hat. Auf den HERRN werden sie sich stützen, an den heiligen Gott Israels werden sie sich halten und ihm treu bleiben. (Jes 10:5; Hos 5:13)21Ein Rest wird zurückkehren; was übrig geblieben ist von den Nachkommen Jakobs, kehrt um zum starken Gott. (5 Mos 4:29; Jes 4:3; Jes 7:3)22Israel, selbst wenn dein Volk so zahlreich wäre wie der Sand am Meer, nur ein kleiner Rest wird zurückkehren. Dein Untergang ist beschlossene Sache; er kommt wie eine Flut und verschafft dem Recht Geltung. (1 Mos 22:17; 5 Mos 4:27; Jes 11:11; Jes 37:32; Sef 3:12; Rom 9:27)23Der HERR, der Herrscher über die ganze Welt, ist fest entschlossen, dich zu vernichten vor den Augen aller Völker.
Keine Angst vor Assyrien!
24Der HERR, der Herrscher über die ganze Welt, sagt zu seinem Volk, das auf dem Zionsberg wohnt: »Habt keine Angst vor Assyrien, auch wenn es den Stock über euch schwingt und euch schlägt, wie es früher die Ägypter taten.25Nur noch einen ganz kleinen Augenblick, dann kehrt sich mein Zorn von euch ab und wendet sich gegen Assyrien.26Dann werde ich, der Herrscher der Welt,[3] strafend die Geißel über die Assyrer schwingen, so wie ich damals am Rabenfelsen auf die Midianiter eingeschlagen habe. Ich werde meinen Stock über das Meer ausstrecken, wie ich es gegen die Ägypter getan habe. (2 Mos 14:16; 2 Mos 14:26; Dom 7:25)27Wenn die Zeit gekommen ist, dann wird die Last Assyriens von euren Schultern gleiten und sein Joch von eurem Nacken gerissen.«[4] (Jer 30:8)
Der Feind rückt auf Jerusalem zu
28Die Assyrer überfallen Aja, sie ziehen durch Migron, lassen ihren Tross in Michmas,29marschieren durch die Talschlucht, um in Geba zu übernachten. Rama zittert vor Angst, Gibea, die Stadt Sauls, ergreift die Flucht.30Schrei gellend, Gallim! Lausche, Lajescha! Antworte,[5] Anatot!31Madmena flieht, die Bewohner von Gebim laufen um ihr Leben.32Schon steht der Feind in Nob und streckt seine Hand aus nach Jerusalem und dem Zionsberg!33Seht doch, wie der HERR, der Herrscher über die ganze Welt, mit erschreckender Gewalt die Äste von den Bäumen schlägt! Die größten Bäume werden gefällt, die hochragenden niedrig gemacht.34Das Dickicht des Waldes wird mit der Axt gelichtet, die Pracht des Libanons sinkt zu Boden.