1Följande budskap gav Gud Jeremia. Det gällde alla judar som bodde i norra Egypten, i städerna Migdol, Tapanhes och Memfis och även dem i södra delen av Egypten:2-3Herren, härskarornas Gud, säger: Ni såg vad jag gjorde mot Jerusalem och alla Juda städer. För all sin ondskas skull ligger de i ruiner utan en enda levande varelse. Min vrede upptändes mot dem som bodde där därför att de tillbad andra gudar, gudar som varken de eller ni eller någon av era förfäder kände till.4Jag sände mina tjänare profeterna att gång på gång protestera mot detta och vädja till dem att inte göra allt det avskyvärda, som jag hatar.5Men de ville inte lyssna och ville inte vända tillbaka från sina ogudaktiga vägar. De har bara fortsatt med sina offer till dessa gudar.6Därför kom min vrede som en eld över Juda städer och över gatorna i Jerusalem, och de är fortfarande helt öde.7Och nu frågar Herren, härskarornas Gud, Israels Gud, er: Varför drar ni allt detta över er? Inte en enda av er ska få leva - varken män, kvinnor eller barn som har kommit hit från Juda, inte ens spädbarnen i era armar.8För ni har upptänt min vrede genom de avgudar ni har gjort och tillbett här i Egypten och genom att tända offereldar åt dem. Därmed störtar ni er själva i fördärvet och blir föremål för avsky och förakt bland alla människor på jorden.9Har ni glömt era förfäders synder och de synder kungarna och drottningarna i Juda begick? Har ni glömt era egna synder och era hustrurs synder i Juda och Jerusalem?10Ända fram till denna dag har ni inte bett om förlåtelse. Ingen har velat vända om till mig och följa de lagar som jag gav er och era förfäder.11Därför säger Herren, härskarornas Gud: Jag har vänt mig från er och kommer att utplåna varenda en av er.12Jag ska förgöra dem som finns kvar av Juda, dem som ville komma hit till Egypten. Här ska de falla, dödade av min eld. De ska falla här i Egypten, dödade av hungersnöd och krig. Alla ska dö, från den minste till den störste. De ska bli föraktade, avskydda och hatade, och deras namn ska bli en förbannelse.13Jag kommer att straffa dem i Egypten, precis som jag straffade dem i Jerusalem, genom krig, hungersnöd och pest.14De som kom hit till Egypten för att återvända till Juda ska inte kunna återvända. Inte en enda av dem ska överleva, utom några få som lyckas fly.15Då svarade alla de kvinnor som var där, liksom de män som visste att deras hustrur hade tänt rökelse till avgudar (de var många, eftersom alla judarna i södra Egypten hade samlats):16"Vi vill inte lyssna till dina falska budskap från Herren!17Vi tänker göra som vi själva vill. Vi tänker tända offereld åt himlens drottning och offra till henne så mycket vi vill, alldeles som vi och våra kungar och furstar och våra förfäder före oss alltid har gjort i Juda städer och på gatorna i Jerusalem. På den tiden hade vi tillräckligt med mat, allt var bra och vi var lyckliga.18Men ända sedan vi slutade tända offereld åt himlens drottning och slutade tillbe henne har vi haft det svårt och blivit drabbade av svärd och hungersnöd."19"Och du tror väl inte att vi tillber himlens drottning och häller ut drickoffer åt henne och gör kakor med hennes bild på utan att våra män vet om det och hjälper oss?" tillade kvinnorna.20Då sa Jeremia till dem allesammans, både kvinnor och män, som hade gett honom detta svar:21"Naturligtvis kommer Herren ihåg att ni och era förfäder och era kungar och furstar och allt folk tände offereldar åt avgudar i Juda städer och på gatorna i Jerusalem!22Det var för att han inte längre kunde uthärda allt det onda ni gjorde, som han ödelade ert land och lät det bli en enda stor ruinhög, drabbat av förbannelse och utan en enda invånare, precis som det är i dag.23Själva orsaken till att dessa fruktansvärda olyckor har kommit över er är ju att ni har tänt offereldar och syndat mot Herren och vägrat att lyda honom."24Sedan sa Jeremia till alla de närvarande: "Lyssna till Herrens ord, ni alla invånare i Juda som bor här i Egypten!25Herren, härskarornas Gud, säger: Både ni och era hustrur har sagt att ni aldrig kommer att ge upp er dyrkan av och era offer till himlens drottning, och ni har bevisat det genom ert handlande. Fortsätt då och håll era löften till henne!26Men lyssna till Herrens ord, alla ni judar som bor här i Egypten! Jag har lovat vid mitt stora namn, säger Herren, att det inte ska vara till någon nytta för er längre att ni söker min hjälp och ärar mig och säger: 'Herre, vår Gud, hjälp oss!'27Jag ska vaka över er, men bara för att se till att olycka verkligen kommer att drabba er och att ni förgås genom krig och hungersnöd tills ni alla är borta.28Bara de som vänder tillbaka till Juda, och det kommer bara att bli några få, ska undkomma min vrede. Men alla som vägrar att återvända och som bestämmer sig för att stanna kvar i Egypten ska få veta vems ord som gäller, mitt eller deras!29Och det här är beviset för att allt som jag har hotat med ska inträffa, och att jag kommer att straffa er här:30Jag ska överlämna Farao Hofra, kungen i Egypten, till dem som vill döda honom, precis som jag överlämnade Sidkia, kungen i Juda, till Nebukadnessar, kungen i Babylon."
1Das Wort des HERRN erging an Jeremia; der HERR gab ihm eine Botschaft an alle Leute aus Juda, die in Ägypten wohnten, in Migdol, Tachpanhes, Memfis und im südlichen Teil des Landes. Jeremia musste ihnen ausrichten:2»So spricht der HERR, der Herrscher der Welt,[1] der Gott Israels: ›Ihr habt das Unglück miterlebt, das ich über Jerusalem und alle Städte in Juda gebracht habe. Heute sind sie nur noch verlassene Trümmerfelder.3Das haben ihre Bewohner durch ihr schlimmes Treiben verschuldet; denn sie haben fremde Götter verehrt, die niemand von euch früher gekannt hat, auch eure Vorfahren nicht. Sie haben ihnen Opfer dargebracht und mich damit zum Zorn gereizt. (Jer 25:6)4Immer wieder habe ich meine Diener, die Propheten, zu euch geschickt mit der Mahnung: Tut doch nicht so etwas Abscheuliches, ich hasse es! (Jer 25:4)5Aber ihr habt nicht darauf gehört und euch nicht von eurem bösen Tun abgewandt. Nein, ihr habt darauf beharrt, diesen Göttern Opfer darzubringen.6Darum habe ich meinem Zorn freien Lauf gelassen. Er wütete in den Städten von Juda und in den Straßen Jerusalems, sodass sie zu Trümmerfeldern und zu Schutthaufen wurden, wie sie es heute noch sind.‹7-8Deshalb fragt euch heute der HERR, der Herrscher der Welt, der Gott Israels: ›Habt ihr daraus nichts gelernt? Auch hier in Ägypten opfert ihr fremden Göttern und reizt mich damit zum Zorn! Wollt ihr euch selbst ins Unglück stürzen und das Volk von Juda, Männer, Frauen, Kinder und Säuglinge, vollends bis auf den letzten Rest ausrotten? Mit eurem Tun bereitet ihr euch selbst den Untergang! Unter allen Völkern wird man über euch spotten und euren Namen als Fluchwort verwenden. (Jer 24:9)9Habt ihr denn alles vergessen, womit ihr mich in Juda und in den Straßen Jerusalems beleidigt habt, ihr und eure Vorfahren, eure Frauen, eure Könige und deren Frauen?10Bis auf den heutigen Tag seid ihr unverbesserlich geblieben. Ihr fürchtet euch nicht vor mir und haltet euch nicht an das Gesetz und die Gebote, die ich euch und euren Vorfahren gegeben habe.‹11Deshalb sagt der HERR, der Herrscher der Welt, der Gott Israels: ›Ich bin entschlossen, Unglück über euch zu bringen und das Volk von Juda vollends zu vernichten.12Auch die Überlebenden, die darauf bestanden haben, nach Ägypten auszuwandern, bringe ich jetzt um. Sie alle, Vornehme wie Geringe, werden durch Krieg und Hunger sterben. Die Menschen werden es mit Entsetzen sehen, sie werden über euch spotten und euren Namen als Fluchwort verwenden. (Jer 24:9)13Wie ich Jerusalem bestraft habe, so strafe ich jetzt die Leute aus Juda, die in Ägypten wohnen – mit Krieg, Hunger und Pest.14Niemand wird entrinnen oder überleben. Niemand wird nach Juda zurückkehren, obwohl sie sich danach sehnen, wieder dort zu wohnen. Nur einige wenige werden entkommen und dorthin zurückkehren.‹« (Jer 42:17)
Gott behält das letzte Wort
15Alle Männer, die wussten, dass ihre Frauen fremden Göttern Opfer darbrachten, und alle Frauen, die dabeistanden – es waren sehr viele –, und auch die Leute von Israel, die im südlichen Landesteil wohnten, sagten darauf zu Jeremia:16»Was du da als Botschaft des HERRN zu uns gesagt hast, wollen wir nicht hören!17Wir werden weiterhin treu die Gelübde erfüllen, die wir der Himmelskönigin gemacht haben. Wir werden ihr Räucheropfer und Trankopfer darbringen, so wie wir es früher in Jerusalem und in den Städten Judas getan haben, wir und unsere Vorfahren, auch die Könige und führenden Männer. Damals ging es uns gut, wir hatten Brot genug und litten keine Not. (Jer 7:17)18Aber seit wir aufgehört haben, der Himmelskönigin Opfer darzubringen, fehlt es uns an allem und wir kommen durch Krieg und Hunger um.« (1 Mack 1:11)19Und die Frauen fügten hinzu: »Unsere Männer sind ganz damit einverstanden, dass wir der Himmelskönigin Räucheropfer und Trankopfer darbringen und ihr die Opferkuchen backen, die nach ihrem Bild geformt sind.«20Jeremia antwortete dem ganzen Volk, den Männern und Frauen:21»Eben diese Opfer haben euch ins Unglück gestürzt, die ihr in den Städten von Juda und in den Gassen Jerusalems dargebracht habt, ihr selbst, eure Vorfahren, eure Könige und führenden Männer und das ganze Volk! Dafür hat der HERR euch bestraft. (Jer 11:12)22Er konnte euer abscheuliches Tun nicht mehr ertragen, deshalb wurde euer Land ein Trümmerfeld, menschenleer, ein Bild des Grauens, und sein Name muss als Fluchwort dienen. (Jer 15:6)23Das kommt davon, dass ihr der Himmelskönigin Opfer dargebracht habt. Ihr habt gegen den HERRN gesündigt und ihm nicht gehorcht; ihr habt euch nicht an sein Gesetz, seine Gebote und Mahnungen gehalten. Deshalb hat er euch in das Unglück gestürzt, das euch bis heute verfolgt.« (Jer 24:10)24Dann sagte Jeremia zu dem ganzen Volk, besonders zu den Frauen: »Ihr Leute aus Juda, hört nun, was der HERR euch ankündigt.25So spricht der HERR, der Herrscher der Welt, der Gott Israels: ›Ihr seid Leute, die tun, was sie versprechen! Ihr sagt: Wir haben das Gelübde getan, der Himmelskönigin Räucheropfer und Trankopfer darzubringen, und wir wollen uns genau daran halten. Nun gut, haltet eure Versprechen und erfüllt eure Gelübde!26Aber hört auch, was ich, der HERR, euch sage, allen Leuten aus Juda, die jetzt in Ägypten leben! Ich schwöre bei meinem großen Namen: Keiner von euch soll mehr meinen Namen in den Mund nehmen und sagen: So gewiss Gott, der HERR, lebt! (Jer 4:2; Jer 49:13)27Denn ich werde jetzt nicht mehr für euer Wohlergehen sorgen, sondern nur noch für euren Untergang. Alle Leute aus Juda, die in Ägypten leben, werden durch Krieg oder Hunger umkommen.28Nur wenige werden dem Schwert entrinnen und aus Ägypten in das Land Juda zurückkehren. Die werden dann einsehen, wessen Wort in Erfüllung geht, meins oder das eure!29Ich will euch auch ein Zeichen geben, an dem ihr erkennen könnt, dass ich euch hier in diesem Land strafe und meine Drohungen gegen euch wahr mache:30Ich werde den ägyptischen König Hofra an seine Todfeinde ausliefern, so wie ich damals Zidkija, den König von Juda, an seinen Todfeind Nebukadnezzar, den König von Babylonien, ausgeliefert habe. Das sage ich, der HERR.‹« (Jer 39:5; Jer 46:26)