Jeremia 26 | Nya Levande Bibeln

Nya Levande Bibeln

Jeremia en hårsmån från döden

1 Detta budskap kom till Jeremia från Herren under det första året som Jojakim, Josias son, regerade i Juda: 2 Ställ dig framför Herrens tempel och tala till alla som kommit dit från olika delar av Juda för att tillbe. Låt dem höra hela budskapet och utelämna inte ett enda ord av allt det jag vill att de ska få höra. 3 Det kan hända att de kommer att lyssna och omvända sig från sin ogudaktighet, och då kan jag hålla tillbaka det straff, som jag är beredd att sända över dem för deras ondskas skull. 4 Säg detta till dem, säger Herren: Om ni inte lyssnar till mig och lyder de lagar som jag har gett er, 5 och om ni inte lyssnar till mina tjänare profeterna som jag gång på gång har sänt till er för att varna er, 6 då ska jag förstöra detta tempel, precis som jag förstörde tabernaklet i Silo, och jag ska låta alla jordens folk förbanna Jerusalem. 7-8 När Jeremia hade avslutat sitt budskap och sagt varje ord Herren hade befallt honom att säga, började prästerna, de falska profeterna och allt folket i templet hota honom och skrika: "Döda honom! Döda honom! Vad har du för rätt att påstå att Herren ska förstöra templet på samma sätt som han gjorde i Silo? 9 Vad menar du med att säga att Jerusalem ska förstöras och att ingen ska överleva?" 10 När de högre ämbetsmännen i Juda hörde vad som pågick, rusade de från palatset bort till templet och satte sig vid porten för att hålla rättegång. 11 Prästerna och de falska profeterna framförde sina anklagelser inför ämbetsmännen och folket. "Denne man borde dö!" sa de. "Ni har med era egna öron hört vilken förrädare han är, som har profeterat mot den här staden." 12 Jeremia talade då till sitt försvar: "Det var Herren som sände mig för att profetera mot detta tempel och mot den här staden. Han gav mig vartenda ord jag skulle säga. 13 Men om ni slutar med era synder och börjar lyda Herren, er Gud, ska han ta tillbaka alla de straff som han sagt att han tänker sända över er. 14 Vad mig beträffar så är jag hjälplös och helt i ert våld. Ni får göra med mig vad ni anser vara bäst. 15 Men en sak är säker, och det är att om ni dödar mig dödar ni en oskyldig man, och ansvaret för detta kommer att vila på er och på denna stad och alla som bor här. Det är nämligen absolut sant att Herren har sänt mig och att han har gett mig varje ord." 16 Då sa ämbetsmännen och folket till prästerna och de falska profeterna: "Denne man förtjänar inte att dömas till döden, för han har talat till oss i Herrens, vår Guds, namn." 17 Då trädde en del visa, äldre män fram och talade till folket som stod där: 18 "Beslutet är riktigt, för på den tiden när morastiten Mika profeterade, under kung Hiskias regering i Juda, sa han till folket: Så säger Herren, härskarornas Gud: 'På berget Sion ska man plöja som på en åker, och den här staden, Jerusalem, ska förvandlas till en stenhög och skog ska växa på den plats där templet nu står!' 19 Men dödade kung Hiskia och folket honom för att han sa det? Nej, de vände om från sin ogudaktighet, tillbad Herren och bad Herren om nåd och förbarmande. Herren ändrade då sitt beslut och lät dem inte drabbas av något straff. Om vi dödar Jeremia för att han gett oss ett budskap från Gud, vem vet vad Gud då kommer att göra med oss?" 20 En annan sann profet, Semajas son Uria från Kirjat-Hajearim, profeterade också mot staden och folket, samtidigt med Jeremia. 21 Men när kung Jojakim, arméofficerarna och ämbetsmännen hörde vad han sa, fattade kungen beslutet att han skulle dödas. Uria fick dock höra talas om detta och flydde till Egypten. 22 Då skickade kung Jojakim Akbors son Elnatan till Egypten tillsammans med några män för att ta Uria till fånga. 23 De lyckades få tag i honom och förde honom tillbaka till kung Jojakim, som lät döda honom med svärd. Sedan begravde man honom på den allmänna begravningsplatsen. 24 Men Ahikam, Safans son, kungens sekreterare, stod på Jeremias sida och övertalade domstolen att inte utlämna honom till folket för att dödas.

Gute Nachricht Bibel 2018

från Deutsche Bibelgesellschaft

Jeremia wird vor Gericht gestellt und freigesprochen

1 Jojakim, der Sohn von Joschija, war erst kurze Zeit König über Juda, da erging das Wort des HERRN an Jeremia. Der HERR sagte zu dem Propheten: (Jer 1:3) 2 »Stell dich in den Vorhof des Tempels und verkünde allen, die aus den Städten in Juda dorthin zum Gottesdienst kommen, was ich dir jetzt auftrage. Lass nichts aus! 3 Vielleicht werden sie darauf hören und von ihren verkehrten Wegen umkehren. Dann wird es mir leidtun und ich werde das Unglück nicht über sie bringen, das ich ihnen wegen ihrer bösen Taten angedroht habe. (Jer 18:8; Jer 18:11) 4 Sag also zu ihnen: ›Der HERR warnt euch! Hört auf mich, sagt er, und haltet euch an die Weisungen, die ich euch gegeben habe! 5 Achtet auf das, was euch meine Propheten verkünden! Ich habe immer neue zu euch gesandt; aber bisher habt ihr sie nie ernst genommen. (Jer 25:4) 6 Wenn ihr nicht auf mich hört, verfahre ich mit diesem Tempel wie mit dem von Schilo. Und eure Stadt werde ich so verwüsten, dass alle Völker der Erde ihren Namen als Fluchwort benutzen werden!‹« (Jer 7:12; Jer 7:14; Jer 24:9) 7 Die Priester, die Propheten und das ganze Volk hörten, was Jeremia im Vorhof des Tempels sagte. 8 Als er zu Ende geredet hatte, packten sie ihn und schrien: »Dafür musst du sterben! 9 Du wagst zu behaupten: ›Diesem Tempel wird es ergehen wie Schilo und diese Stadt wird völlig zerstört; niemand wird mehr hier leben!‹ Das sagst du nicht im Auftrag des HERRN!« Und das ganze Volk rottete sich im Vorhof des Tempels gegen Jeremia zusammen. 10 Als die führenden Männer von Juda hörten, was dort vorging, kamen sie vom Königspalast zum Tempel herauf und nahmen am Eingang des Neuen Tores zur Gerichtsverhandlung Platz. 11 Die Priester und Propheten erhoben vor ihnen und vor dem ganzen Volk Anklage gegen Jeremia und sagten: »Dieser Mann hat den Tod verdient, denn er hat sich angemaßt, als Prophet gegen unsere Stadt zu reden. Ihr habt es mit eigenen Ohren gehört.« 12 Jeremia verteidigte sich und sagte zu den Richtern und dem versammelten Volk: »Der HERR hat mich gesandt, um gegen diesen Tempel und diese Stadt all das zu sagen, was ihr gehört habt. 13 Ändert jetzt euer Leben und Tun und hört auf den HERRN, euren Gott! Dann wird es ihm leidtun und er wird das Unglück nicht über euch bringen, das er euch angedroht hat. (Jer 18:8; Jer 18:11) 14 Ich bin in eurer Hand; macht mit mir, was euch gut und recht erscheint. 15 Doch das sollt ihr wissen: Wenn ihr mich tötet, vergießt ihr das Blut eines Unschuldigen. Ihr ladet Blutschuld auf euch und auf diese ganze Stadt und ihre Bewohner. Denn es ist wirklich der HERR, der mich zu euch gesandt hat, um euch diese Warnung zu überbringen.« 16 Da sagten die Richter und das ganze Volk zu den Priestern und Propheten: »Dieser Mann hat nichts getan, was den Tod verdient, denn er hat wirklich im Namen des HERRN, unseres Gottes, zu uns gesprochen.« 17 Zuvor waren einige von den Ältesten des Landes aufgestanden und hatten zur versammelten Menge gesagt: 18 »Zur Zeit, als König Hiskija über Juda regierte, wirkte hier der Prophet Micha aus Moreschet. Er sagte zum ganzen Volk von Juda: ›So spricht der HERR, der Herrscher der Welt:^[1] Der Berg Zion wird umgepflügt wie ein Acker, Jerusalem wird zu einem Trümmerhaufen, der Tempelberg zu einem bewaldeten Hügel!‹ (Mik 3:12) 19 Haben etwa damals der König und das Volk von Juda den Propheten getötet? Haben sie nicht vielmehr dem HERRN gehorcht und versucht, seine Gunst wiederzugewinnen? Deshalb tat es dem Herrn leid und er hat das Unglück nicht über sie gebracht, das er ihnen angedroht hatte. Wir aber sind drauf und dran, durch großes Unrecht unser Leben in Gefahr zu bringen.« (Jer 18:8)

Wie es Jeremia fast ergangen wäre

20 Es gab damals noch einen anderen Propheten, der im Auftrag des HERRN gegen Jerusalem und das Land Juda auftrat – ganz ähnlich wie Jeremia. Er hieß Urija, war ein Sohn von Schemaja und stammte aus Kirjat-Jearim. 21 Als König Jojakim und seine Heerführer und Minister hörten, was Urija sagte, wollte der König ihn umbringen lassen. Urija erfuhr davon, bekam Angst und floh nach Ägypten. 22 König Jojakim aber schickte Elnatan, den Sohn Achbors, mit einigen Männern dorthin. (2 Kung 22:12; Jer 36:12; Jer 36:25) 23 Sie holten ihn aus Ägypten zurück und brachten ihn vor den König. Der ließ ihn mit dem Schwert hinrichten und seine Leiche auf dem Armenfriedhof verscharren. (Jer 22:17) 24 Jeremia jedoch entging der Hinrichtung – aber nur, weil Ahikam, der Sohn Schafans, ihn beschützte und nicht zuließ, dass er der wütenden Menge ausgeliefert wurde. (Jer 15:21)